Det var som jag trodde, den slutade lyckligt, Vince och Joy alltså. Fastän jag förstod slutet från början och det enda som skiljde början från slutet var en rad förvecklingar, så blev jag inte helt utan känsloupplevelser. Men det jag kände var inte ”Joy”, utan frustration. Läste om en annan av Jewells böcker på Dagensbok.com som beskrev boken så här:
”Det är en bok som inte lämnar några bestående men. Men inte ger några direkta upplevelser heller. Läs den om du inte har något bättre för dig. Men prioritera att gå ut med soporna”. Kan bara hålla med, men jag kommer ändå att hålla ögonen öppan efter Jewells nästa bok.

Nu stundar nästa försök med Bittert arv. Jag ska inte ge mig!

Annonser

Vad säger du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s