Finns det en, finns det flera

Finns det en finns det fleraJag fattar inte att jag ska träffa Mhairi McFarlane på riktigt på lördag!!! Jag ska på Feelgoodminglet som Kulturkollo ordnat på Bokmässan och träffa inte en, utan två av mina absoluta feelgoodfavoriter, Mhairi McFarlane och Lisa Jewell!!!

I natt läste jag ut  Finns det en, finns det flera, av McFarlane  och jag blev INTE besviken. Sin vana trogen skriver hon så inkännande att jag ser händelserna genom huvudpersonens ögon och känner hennes känslor ända in i skinnet.

Tänk dig att bli kysst av brudgummen alldeles efter vigseln och det är inte du som är bruden! Att den riktiga bruden kommer på er precis i kyssögonblicket och att ni dessutom alla tre arbetar på samma firma. Hur pinsamt kan det bli!!? Känslorna går genom sidorna och jag känner genansens fysiska påverkan när huden på mina kinder och armar blir varm och sticker.

Samtidigt vill jag bara slå huvudpersonen Edie för att hon är så dum och inte fattar! Som så många andra förstår hon inte att hon är världens coolaste tjej och att hon duger utan andras bedömande. Något hon visserligen lär sig med tiden.

I alla fall så blir Edie (som jag tycker om och gärna skulle vara kompis med) tillfälligt omplacerad till sin hemstad Nottingham av sin ytterst trevlig och förstående chef. Hon får i uppdrag att skriva en bok om den heta skådisen Elliot Owen, en av de mest eftertraktade männen i England. Han lär vara dryg och det kommer att krävas en hel del tålamod från Edie… tänker hon till en början. Men bakom skvallertidningarnas lögner döljer sig en högst normal kille som har oväntad god kontakt med verkligheten.

Eftersom jag läste e-boken såg jag inte hur många sidor jag hade kvar och trodde flera gånger, att nu är den slut, men så fortsatte den lite till. Slutet är inte helt snuttigulligt och Edie överger inte hela sin tillvaro, vänner eller familj för kärleken. Hon har utvecklats och tar ett klokt och mogets beslut, vilket får boken att kännas än mer verklig. Inga ”…och så flöt de iväg på regnbågen och levde lyckligt i alla sina dagar” här inte!

McFarlane skriver rappt och roligt om kärlek, vänskap och relationer. Genom att läsa och – roas av denna roman lär man sig att:
– ens fördomar sällan stämmer
– gammal vänskap inte rostar
– familjen är viktigast
– man inte ska hänga kvar med människor som inte helhjärtat visar sig intresserade av den man är.

Om jag inte blir för FÖR starstrucked och stum på feelgoodminglet ska jag fråga författaren hur hon gör för att få personerna i hennes böcker att kännas så normala, trots både vackra och mindre vackra sidor. Eller så är det kanske därför? Och om hon är lika rolig som sina romaner.

Christina Wahldén och jag samtalar på Bokmässan om JallaTillsammans digitala bokcirkel!

helagruppenÄr du på Bokmässan hoppas jag att du kommer och lyssnar på mig och Christina Wahldén när vi samtalar om JallaTillsammans digital bokcirkel med Regions Gävleborgs crossmediakonsulent Josephine Rydberg i monter E04:31.

Du har chans att lyssna på oss både på torsdag kl. 13:45 och fredag kl. 14:15.bokmassanjallaprogram

Vi träffar gärna dig som har frågor och funderingar hur projektet JallaTillsammans fungerat och hör gärna hur du har arbetat med nyanlända ungdomar och böcker.

bokmassanmingelbildSjälv kommer jag att finnas i Regions Gävleborgs monter vid flera tillfällen och även vid minglet på torsdagskvällen. Kom gärna förbi och säg hej!

Temat för Region Gävleborgs monter är Skaparkraft och innovation – digital allemansrätt, skaparbibbla och museiworkshop. Det kommer att finnas många intressanta programpunkter. Bland annat kan du besöka ett världsarv – Hälsingegården Fågelsjö – genom virtual reality-glasögon, testa armstickning och du kan även prova på kreativt skapande i 3D-printens värld, rita, scanna och forma i 3D eller göra sin egen designade knapp.

Titta in i programmet! 

Sprida läsglädje – Titta nyfiket på böcker och bibliotek – digital aktivism

jallajagdalarnaDet är mycket nu. Därför har det varit lite tyst här på bloggen. Jag har ägnat senaste veckorna åt resor till Uppsala, Falun och Gävle där jag haft föredrag för bibliotekspersonal inom projektet Dela läslust. Temat har var ”Läsa – skapa – berätta med kreativ teknik” och huvudföreläsare har varit Alexandra Borg, forskare på Uppsala Universitet som har föreläst om ”Boken och läsaren i den digitala tidsåldern”.

Mitt bidrag var ”Sprida läsglädje – jallatextdalarnaTitta nyfiket på böcker och bibliotek – digital aktivism” (se nedan).

Jag gjorde mina föredrag i min roll som Feelgoodbibliotekarien, utanför min ordinarie bibliotekstjänst, och framhöll bland annat fördelarna med att vara en social läsare på nätet och bokbloggare. Bloggandet och läslustdelandet i sociala medier har gett mig fler ingångar till läsfrämjande, nya kontakter och idéer, en känsla av att ingå i en läsargemenskap. Biblioteken kan med fördel ta efter bokbloggarnas personliga tilltal och boktips, det lekfulla förhållandet till läsande och läsare, spontaniteten och jag framhöll Kulturkollo som goda förebilder.

jallagruppdalarnaJallaTillsammans – den digitala bokcirkel med nyanlända tjejer som jag varit projektledare för under vintern/våren – var så klart med i min presentationChristina Wahldén och jag kommer att samtala om projektet i Region Gävleborgs monter E04:31 på Bokmässan kl. 13.45 på torsdagen och kl. 14:15 på fredagen.

Självklart talade jag en hel del om Greta Renborg och vikten av att föra hennes arbete med att sprida bibliotekets demokratiska uppdrag vidare!

Jag passade även på att sprida Nina Frids kloka ord – blanda annat det ytterst viktiga ordet – Yttrandejämlikhet, från boken Läsa, läka, leva! : om läsfrämjande och biblioterapi.

Den som är nyfiken och vill veta mer om JallaTillsammans eller något annat får gärna höra av sig till mig! anettehelgesson(snabela)hotmail.com 

I presentationen kan du klicka på bilderna för att komma vidare till podcast, film och länkar. 

En kvinna i blått

9789137148182Det värsta med att börja läsa en Elly Griffiths-bok är att den snart tar slut! Nu får jag längta efter Ruth, Nelson och de andra så länge, igen. 

Det är svårt att få nog av den frejdiga Ruth Galloway, hennes bitska kommentarer och inre liv. (Kärleks)relationen med kriminalkommisarien Nelson rullar vidare och är en stor del av spänningen. Jag tänker inte avslöja något om vad som händer, men att det blir en fortsättning är tydligt. 

Det känna osannolikt att det om och om igen finns arkeologiska anknytningar till fall som kommer i Nelsons väg, men vad bryr vi oss om det. Den här gången är det en ampull med bröstmjölk, som säger sig härstamma från självaste Jungfru Maria och pilgrimsorten Walsingham, som allt kretsar omkring. Samma natt som en ung kvinna mördas tycker sig Cathbad se en lysande gestalt, som liknar jungfru Maria, på kyrkogården. Ruths väninna, som är en kvinnlig präst, har fått hotfulla  anonyma brev och Ruths skarpa blick och intellekt ser så klart hur trådarna går ihop. 

Elly Griffiths ger oss som vanligt inte bara en bra berättelse, hon kopplar ihop delar från religion och samhälle också. I det här fallet handlar det om änglar och band mellan mödrar och barn. Ja, du läsa själv så förstår du mer! 

En kvinna i blått är en brittisk deckare som du bara inte får gå miste om! 

Lilla integrationshandboken

lilla integrationshandbokenBehöver jag integreras? Svar: JA!

De flesta i Sverige i dag behöver lära känna människor som har annan bakgrund och lever under andra förhållanden än en själv. Det gäller oavsett om man är född i Sverige eller någon annanstans. Annars riskerar man att tro att alla har det som man själv eller så faller man för fördomar eller stereotypa uppfattningar om människor helt i onödan.

Samhällsutvecklingen står aldrig stilla, den förändras hela tiden. För att framtiden ska bli så god som möjligt gäller det att fler lägger manken till och tar första steget att prata med den nye grannen, barnens kompisars föräldrar eller makar sig iväg till ett språkkafé eller skaffar sig en språkvän. Eller makar förresten. Det är KUL att träffa nya människor och lära sig nya saker!

Sedan jag började gå på Fikasällskapets träffar, som fungerar ungefär som ett språkkafé, har jag haft så himla roligt, fått möta mina egna fördomar, fått möjlighet att fråga istället för att tro saker och fått flera aha-upplevelser. Och då anser jag mig inte som en särskilt fördomsfull person från början (gör väl ingen, eller?)

Till exempel var jag bjuden på en syrisk förlovningsfest där alla talade arabiska utom jag själv. Det var nyttigt att få pröva på att vara i en miljö där jag fick koncentrera mig stenhårt för att uppfatta åtminstone de få arabiska ord jag lärt mig. Det var jättejobbigt att vara i behov av någon annans tolkningar för att förstå vad alla tyckte var så kul. Där blev jag en insikt rikare.

Fastän det bara var kvinnor på festen tog inte alla av sig sjalen och jag frågade en kvinna varför. – ”Jag hann inte fixa håret”, fick jag till svar. Ja så enkelt kan det vara. Eller när det var godisregn och mina vänners barn fått gelégodisar. Som den bibliotekarie jag är försökte jag söka på nätet för att se om just de colaflaskorna innehöll gelatin. Det hade jag inte behövt, för snabbt blev jag upplyst om att det finns ett stort utbud av halal-appar, där man hittar informationen på ett kick. Och när en kompis hade radband visade en annan kvinna att hon hade en ring istället, en som räknade hennes böner genom ett knapptryck. En mackapär som många använder som varvräknare när de handarbetar, fick jag veta senare.

Kanske är det etnologen i mig som gör att jag tycker att det är så spännande att upptäcka nya saker och förhållningssätt till livet. Det är svårare att tro att ens eget sätt är det enda rätta när man får upp ögonen för att det finns flera alternativ. Det är nyttigt!

Ja, vi behöver bli bättre på integration! Det duger inte när inte ett endaste barn eller vuxen på musikskolans konsert är utlandsfödd, eller när det endast är etablerade svenska personer som besöker festligheterna under hemvändarveckorna i Byn. Inte undra på om fördomarna växer när vi inte ens träffas eller befinner oss på samma platser.

Vad kan du och jag göra för att minska fördomar och klyftor mellan människor? Det är INTE alls svårt. Det finns mycket som du själv kan göra och det finns saker som samhället kan göra för att främja möten. Det pumpas ut projektpengar och det gäller att de på de styrande positionerna ser till att de söks och används. Men först och främst gäller det att alla inser och tar in att integration gäller inte bara de som är nya i landet, det gäller dig och mig lika mycket! Tillsammans har vi ansvaret för framtiden!

VILL du, så KAN du lätt dra ditt strå till stacken!  Läs Lilla integrationshandboken, som innehåller 23 konkreta tips på vad du kan göra för att förbättra integrationen i Sverige! Du råkar med största sannolikhet ha kul på köpet.

 

JallaTillsammans är med i amerikanskt fotoprojekt om syriska flyktingar

emilytidningInte nog med att pilotprojektet JallaTillsammans*, som jag har varit projektledare för, blev lyckat och uppskattat, tjejerna i bokcirkeln har dessutom kommit med i ett amerikanskt fotoprojekt – DISPATCHED – All kinds of human!!

DISPATCHED är ett fotoprojekt, med en serie berättelser om syriska flyktingar i olika delar av deras flykt. Det är sex fotografer som rest till Libanon, Jordanien, Irak och olika platser av Europa för att söka upp och dela med sig av verkliga historier från människor som tvingats fly Syrien på grund av kriget. Projektet vill ge en nyanserad bild av flyktingar och tanken är att en utställning ska varandra omkring på amerikanska college och även utmynna i en fotobok.

nabaemilyDen amerikanska frilansfotografen Emily Berl valde att fotografera och intervjua unga tjejer som flytt till Libanon och till Sverige. Hon vände sig till svenska UNHCR med en förfrågan om positiva projekt i Sverige där syriska flyktingtjejer deltog. På den vägen fick vi kontakt med Emily. Så där satt vi, fem tjejer och jag i ABF:s lokaler i lilla Edsbyn och pratade med Emily i Los Angeles via Skype. Hon förklara vad projektet gick ut på och vad hon ville göra.

Emily vill visa att syriska tjejer som flytt kriget är precis som vilka andra tonåringar som helst. De twittrar, har idoler och lyssnar på samma musik. Genom nära personliga porträtt vill hon få unga amerikaner att förstå att flyktingarna inte bara är en anonym massa utan att det är människor, precis som du och jag. Hon anser även att dessa unga kvinnor sällan skildras eller finns med i traditionella medier och inte minst att det är viktigt att världen hör deras röster. De har många kloka tankar, som förtjänar att bli hörda.

I mitten av mars dök Emily upp i Edsbyn. Det var hennes första besök i Sverige. Hon kom direkt från Libanon där hon varit i en vecka. Det var som att jag redan kände henne när vi väl träffades live. Det var helt surrealistiskt att en människa från andra sidan jorden, som vanligtvis fotograferar kändisar som Gwen Stefani och Viggo Mortensen och jobbar för New York Times, kunde vara så vanlig och trevlig och satt där mitt emot mig!

Dagarna som följde hängde Emily med tjejerna i JallaTillsammans bokcirkel både i deras hemiljö och på skolan. Hon intervjuade tjejerna och la manken till för att lära känna dem. Jag följde med som koordinator, chaufför och väskbärare. Det var tre underbara dagar och den första dagen var författen Christina Wahldén med i samband med att hon var hitbjuden till författarbesök för SFI och språkintroduktionsklasserna på gymnasiet. Det var riktigt sorgligt är Emily åkte hem igen. Men viktigast av allt är att projektet når ut! Till många! Det behövs!

Jag är väldigt glad och tacksam över att tjejerna i bokcirkeln fick en möjlighet att berätta om sin situation, visa att de finns och har mycket klokt att bidra med. Och inte minst att de ger en röst åt andra tjejer som är på flykt eller befinner sig i krig.

the end will beJag är också övertygad om att Emilys fotografier, tillsammans med tjejernas ord och övrigt material, kan fungera utmärkt för att nå svenska ungdomars känslor och tankevärld. Ett steg för ökad integration och tolerans. Ett steg i rätt riktning. Ingen ska behöva känna det Shaam uttrycker, att många jämnåriga verkar rädda för henne på grund av hennes sjal.

Min förhoppning är att DISPATCHED eller åtminstone Emilys del av projektet – THE END WILL BE GOOD AND HAPPY – kommer att kunna visas som utställning med tillhörande workshops även i Sverige.

Resultatet av Emilys vistelse här finns att ta del av i två delar:

Part I: THE END WILL BE GOOD AND HAPPY

Part II: THE END WILL BE GOOD AND HAPPY

Emily har även skrivit om sina upplevelser i Sverige och Libanon.

På både Emily Berls  och All kinds of humans Instagramkonto finns fler fotografier.

Följ även All kinds of human på twitter för att ta del av fler delar i projektet DISPATCHED.

____________________________________________________________________

* JallaTillsammans
är en mötesplats, podcast och digital bokcirkel med syfte att motverka intolerans, lyfta fram fler berättelser och främja möten. JallaTillsammans drivs genom ABF västra Hälsingland, med projektpengar från Kulturutveckling Gävleborg – Kultur för integration. Pilotprojektet är avslutat, men vi söker projektpengar för en fortsättning, eftersom resultatet har varit så lyckat.

Här kan du läsa om hur författaren Christina Wahldén upplevt JallaTillsammans.
Christina säger bland annat:”Det här är ett projekt som sticker ut helt och hållet. Jag kan inte påminna mig något annat projekt som har varit av den kalibern, sedan jag började göra klassbesök, och att det kommer att följa med mig i fortsättningen, och jag kommer ALDRIG att glömma tjejernas klokhet!”

Tannie Marias recept på kärlek och mord

tannie marias
Varning! Läs inte denna feelgood-deckare om du är hungrig och har ett tomt kylskåp! Du kommer att lida. Vad säger du till exempel om Paj med vaniljkräm eller Mekanikerns chokladmoussetårta! Jag näst intill dreglar var och varannan sida av Tannie Marias recept på kärlek och mord, av Sally Andrew.

Gillar du pusseldeckare och deckare som påminner om Alexander McCall Smiths charmiga privatdetektiv i Botswana – Damernas detektivbyrå – så är det här absolut en bok för dig. Gillar du därtill att äta eller laga mat så är du på helt rätt spår. Huvudpersonen Tannie Marie, en medelålders sydafrikansk änka, har nämligen ett nära förhållande till mat. Den stund på dygnet när hon inte tänker på mat eller lagar mat finns inte.

Sedan hennes hustrumisshandlande make dog lever hon för att laga mat och försörjer sig genom att skriva sin omåttligt populära matspalt i tidningen Gazette. Till en början hade hon en kärleksspalt, men när den rationaliserades bort löste hon,  och hennes vänner på redaktionen, det med att kombinera en mat- och kärleksspalt. Efter det svarar Tannie Marie läsarbrevens avsändare med mat- och kärleksråd.

Ett brev från en man som heter Karel börjar så här:
Kära Tannie Maria.
Jag skriver till dig för att få ett kärleksråd.
Du behöver inte bry dig om några recept. Jag kan inte ens koka ett ägg.

Tannie Maria svarar honom med ett kort råd om han ska skicka ett sms till kvinnan som han är kär i, samt ger honom en detaljerad beskrivning på hur man kokar ett ägg perfekt. Jag blev tvungen att testa.

Ett brev får Tannie Maria att ana oråd och värre blir det när kvinnan i fråga hittas mördad. Ja, du har gissat rätt. Tannie Maria och hennes kollegor på tidningen blir inblandade och det blir riktigt spännande.

Det är omöjligt att inte förälska sig i huvudpersonen Tanne Maria. Hennes eget känsloliv och tankar om ensamhet vävs in i historien och som läsare lär man känna henne väl. Tannie Marie är en krass kvinna, som har sina själsliga ärr efter att i åratal blivit misshandlad av sin numera avlidne man. Nu lever hon nöjd med sin ensamhet, sin köksträdgård och breven från Gazettes läsare. Hon är rolig, smart, modig och inget undgår henne. Hon är som en nutida sydafrikansk Miss Marple. Någon man gärna vill bli vän med.

Romanen har en spännande deckarintrig, härligt persongalleri  och många exotiska miljöbeskrivningar. Trots den lättsamma berättelsen väjer inte författaren för viktiga ämnen som apartheid, politik och kvinnomisshandel. Det beror säkerligen på att hon själv är utbildad i psykologi, har jobbat på olika kvinnojourer och är specialiserad på frågor som rör kvinnomisshandel.

Ska jag klämma ur mig något mindre positivt om boken så hade författaren kunnat skala av ett ganska stort antal sidor och snävat till historien. Fast å andra sidan…vem kan få för mycket av smarriga matbeskrivningar och ledtrådar?!

Blir du nyfiken och vill veta mer om boken och författaren? Läs då Fem frågor till Sally Andrew på Norstedts sajt.

 

Huset vid sjön

huset vid sjönDet är inte många böcker som får en att helt försjunka ned i berättelsen och glömma allt annat. Kate Morton är en av få som lyckas väcka min läslust till hundra procent. Jag har slukat hennes andra romaner, men Huset vid sjön slår dem alla med råge. Den här romanen är perfekt. Som skriven för just mig (och många andra).

För det första är det spänningen och att författaren håller läsaren på halster in i det sista. Flera gånger var jag säker på att jag visste svaret på gåtan, för att plötsligt bli inledd på ett helt annat spår. I denna roman, som kan räknas som en psykologisk thriller, har Kate Morton tagit med en polis, Sadie Sparrow, som under en ofrivillig semester råkar på ett övergivet hus vid sjön när hon besöker sin morfar i Cornwall. Hon får nys om den sorgliga historien om pojken som försvann spårlöst från huset och som den nyfikna och smarta polis hon är börjar hon så klart nysta i gåtan.

Jag hoppas att Kate Morton skriver fler böcker med Sadie för hon är en personlighet som påminner mig om Barbara Havers och Ruth Galloway. Författaren lämnar en liten öppning för att vi skulle kunna få träffa på Sadie Sparrow igen. Vi får hålla tummarna!

Berättelsen utspelar sig dels 2003 då vi får bekanta oss med den gamla damen Alice Edevane, som är en framgångsrik deckarförfattare och dels åren kring första och andra världskriget under Alice barndom. Utifrån båda tidsperspektiven vecklar en spännande historia ut sig och som läsare får man en nära relation till Alice och hennes mor.

Flera personer minns midsommarkvällen, då Alice lillebror Theo försvann spårlöst, med stora kval och tror sig veta sanningen om vad som egentligen hände. Hemligheter som bevarats under många år och som satt djupa spår hos alla i familjen och deras vänner riskerar nu att komma upp till ytan.

Förutom den spännande intrigen, de väl skissade personligheterna och tidsandan, fastnar jag så klart för miljön. Liksom tidigare beskriver Morton gamla engelska gods och dess trädgårdar med bravur. Man känner blomdoften, daggen, hör knastret av fötter i det krattade gruset och ser blomsterprakten framför sig. Att det dessutom handlar om en skrivande kvinna och hennes sällsynta förmåga att iakta sin omgivning gör sitt till.

Huset vid sjön är en fullträff och har berett mig många härliga lässtunder i sommar. Vill du vara säker på att få läsa en bra bok så varsågod! Men var beredd på att försaka allt annat. Du kommer inte kunna släppa boken när du väl börjat!

Dagen då vi försvann

Dagen då vi försvann av Lucy Robinson är en spännande berättelse med två unga kvinnor dagen dåi huvudrollerna. Deras historier berättas parallellt och har det gemensamt att de flyr från sitt förflutna. Det är Kate som har flytt från något, läsaren får vänta på att veta från vad. Hon hittar sin tillflykt på en hästgård, som ägs av en elitryttare, och hon lyckas få jobb som hästskötare trots att hon aldrig ens har varit i ett stall. Och så är det Annie som träffar sin dröm-man när han kommer till hennes massagestudio. Det finns skuggor även i Annies förflutna.
Hur deras historier hänger ihop tänker jag inte berätta, men jag kan avslöja att här hittar du humor, spänning och romantik i en och samma bok. Gillar du hästar är det ett plus. För min del föll jag inte alls för hästmiljön. Eller så var det att jag läste den här boken när jag var trött och förkyld. Eller för att jag läste Det lilla bageriet på strandpromenaden samtidigt. Det kan även ha varit en kombination av häst + förkylning + sporadisk läsning som gjorde att jag inte fastnade så mycket i boken den spännande intrigen förtjänar.
Andra som har bloggat om Dagen då vi försvann är Hyllan och The Chicklit Revolution

En sång för Issy Bradley

Issy-webformatDet är ju inte varje dag man läser en feelgoodroman om en mormonfamilj, men under påskhelgen läste jag En sång för Issy Bradley, och det gav en extra dimension till det religiösa inslaget i boken. Vi är många som knappt vet varför vi egentligen firar påsk, medan andra, liksom familjen Bradley, som är troende mormoner, inte kan tänka sig ett liv utan Gud. Familjen Bradley är en ganska vanlig familj,förutom att deras liv helt styrs utifrån reglerna i mormonernas bok. Utan den boken den vore de helt vilsna.

Issys pappa är pastor, och gör enligt tron uppoffringar, som bland annat att vara frånvarande på sonens födelsedag, och hjälpa sjuka människor istället. Det får ödesdigra följder eftersom dottern Issy insjuknar i hjärnhinneinflammation under kalaset, och senare somnar in på sjukhuset.

Mammans tro, som inte är särskild stark ens från början, får sig så klart en törn av dotterns död. Redan vid Issys begravning görs avsteg från de strikta religiösa reglerna. Mamman önskar sig ett bildspel med bilder från Issys liv, vilket inte är tillåtet, men det bryr hon sig inte om. Hon förstår inte hur hon ska kunna leva vidare och går in i depression. Mormonerna anser att det inte är okej att bryta ihop, utan man måste ta sig samman och gå vidare. Att visa svaghet är att göra ett avsteg från läran.

Förutom att boken är gripande och ganska humoristisk, är det intressant att få en inblick i mormonernas tro och livsstil. Temat är inte så vanligt i underhållningsgenren, men författaren är själv uppväxt som mormon, men lämnade samfundet som vuxen, och där av förstår man ämnesvalet.

Det är något speciellt med familjen Bradley, för jag tänker på dem än, fast det är månader sedan jag läste om dem. Vissa av barnen i familjen försökte ständigt göra uppror mot tron och den religiöst styrde pappan (inte alltid på så snälla vis), medan andra försökte så gott de kunde att leva enligt mormonernas regler. Lillebror var den hoppfulla och trodde på mirakel, vilket smärtade mitt modershjärta något enormt när han envist satt där på trappen varje dag och väntade på att systern skulle komma tillbaka.

Det låter underligt att säga det, men mitt i all sorg och det regelstyrda livet, beskriver författaren personerna och deras familjeliv med humor. Hon skriver lättsamt om ett ämne som annars förväntas vara tungt. Hon vågar driva med de religiösa, men på ett ömsint sätt. Ingen borde bli stött, tycker jag då, som ser det hela från utsidan. Vore roligt att höra om hon har fått kritik från mormonhåll.

En sång för Issy Bradley är absolut en bok för dig som gillar feelgood, humor och som samtidigt vill lära dig något nytt.