Den var så bra som alla sa! Jag var lite skeptisk när boken kom ut för när ALLA bloggar oms amma bok samtidigt krymper min nyfikenhet snabbt, men den här gången hade jag fel. Jag borde ha lärt mig efter Låt vargarna komma. När alla bloggade om den läste jag den inte, förrän lång senare och den är fortfarande en favorit.
När det gått en tid och jag hörde Yukiko Duke på morgonteven tala sig varm om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins samtidigt som reservationshyllan på jobbet började fyllas av det ena efter det andra exemplaret gav jag upp och laddade ner ljudboken från Storytel inför Gotlandssemestern.
Jag som vanligtvis sitter stel som en pinne, stirrandes på horisonten, för att undvika åksjuka så fort jag är på en båt, låg lugnt i hytten och lyssnade på ljudboken hela överresan. Varje lugn stund under semester lyssnade jag och kunde knappt sluta
Jag fattade ju att boken var spännande, men så här spännande trodde jag inte att den var. Faktiskt! Författaren är skicklig på att beskriva känslor och relationer. Hon får läsaren att känna att hen är inne i romanfigurernas hjärnor. Jag riktigt kände frustrationen hos huvudpersonen, som mindes något, men vad? Minnet av den där kvällen låg precis utom räckhåll. Dessutom tvivlade hon på sitt eget omdöme, på grund av all alkohol hon druckit. Ännu en bok om kvinnlig alkoholism, liksom Livet enligt Hilary Good, som jag bloggat om tidigare. Ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa är också bärande teman för romanen.
Sakta, sakta rullas sanningen fram och en rad tragiska händelser blottas och det gör riktigt ont i mig när jag läser.
Missa inte årets mest spännande deckare!
Feelgoodbiblioteket 