Det är inte jag, det är du

9789150915396Det är inte jag, det är du – en av de bästa romantiska komedier jag har läst sedan En dag. Den är charmig, väldigt rolig och filmiskt berättad. Helt enkelt en bok som man gärna sträckläser.

Det börjar med att Delia friar till sin pojkvän, och samtidigt upptäcker att han varit otrogen. Hon flyr Newcastle för London, där hon sakta skapar sig ett nytt liv.

Denna roman är inte en i mängden inom den här genren, utan den sticker ut genom sin smarta intrig, vitsiga språk och intressanta inlägg om mediebranschen. Delia får nämligen jobb på en minst sagt skrupelfri pr-firma där chefen inte skyr några medel för att ge sina klienter publicitet i media. Delia råkar lämna en viktig jobbpärm i fel persons händer, nämligen en man som brinner för att avslöja medievärldens skurkar och det får konsekvenser.

Jag föll pladask för huvudpersonen Delia, som liksom övriga karaktärer, känns väldigt äkta. Beskrivningen av Delia utgår från hennes egen styrka, hon har ett driv och vi läsare får följa hennes tankar och väg till en bättre självkänsla.

Det här är den skotska författaren Mhairi McFarlanes tredje bok och jag hoppas på fler i samma stil.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

Annonser

Arvet efter dig

arvet efter digVi är många som har läst Livet efter dig och funderat över hur det skulle bli för Lou, efter det att Will avslutat sitt liv på en självmordsklinik. (Du som inte har läst den, har en läsupplevelse utöver de vanliga framför dig. Feelgoodromaner om dödshjälp kryllar det inte direkt av).

I Arvet efter dig får vi veta att livet efter Wills död blev lite svajigt för Lou, och inte blev det bättre av att hon ramlade ner från ett tak och slog halvt ihjäl sig. Men livet bjuder på nya utmaningar och förutom ett stort arv, får Lou även en tonåring på halsen. Ingen, inte ens Will, visste om att hon fanns. Hade han kanske försökt hänga kvar lite längre i livet, om han hade vetat?

Sorg, skuld och saknad, blandas med hopp, kärlek och en dos humor. Livet kan gå vidare även om det blir annorlunda – bara man vågar leva, verkar vara författarens råd. Detta är kanske inte lika lätt i verkligheten, som i en feelgoodroman, men ibland bara måste man få drömma sig bort en stund.

Texten är först publicerad i Helahälsinglands bilaga Helga. 

Rabbit Hayes sista dagar

 

Jag blev varnad om att Rabbit Hayes sista dagar var så himla sorglig och jag förberedde mig därför med ett stort lager pappersnäsdukar… som jag aldrig behövde använda! Antingen är jag gjord av stål, känsloavtrubbad pga av influensa eller så var det inte rätt sorts sorgligt för just mig. 

Rabbit Hayes sista dagar, som handlar om en ung cancersjuk mammas sista dagar i livet, borde få vilket kallhamrat hjärta som helst att smälta. Visst var boken sorglig och bra, men man visste ju från början att utgången var dålig. Någon skulle dö. Jag har läst liknande böcker som Förr eller senare exploderar jag och Innan jag dör och då grät jag så att det inte gick att hålla emot gråthulkningarna. De böckerna upplevde jag som mer bitterljuva än Rabbit Hayes sista dagar

Samtidigt måste jag erkänna att jag blev helt kär i Rabbit och hennes härliga familj. Rabbit var så imponerande cool inför sin egen död. Till sin religösa mammas förtvivlan är Rabbit stenhård ateist och hon vill dö på sitt eget sätt, liksom hon gjort med allt annat i livet. 

Rabbit bestämmer sig för att inte bli bitter över att hon inte kommer att få se sin dotter gifta sig eller för att hon aldrig kommer att få leka med några barnbarn. Hon resonerar som så att det kanske inte skulle ha hänt ändå. 

Sin sista tid i livet lever hon som om hon inte ska dö. En beundransvärd inställning, en sund sådan. Hon tänkte bara LEVA, som en dotter, syster, vän och mamma. Hon tänkte tillåta sig att jobba, betala hyra och vara uttråkad. Kanske är det den yttersta lyxen som finns. Att leva utan tanke på döden är något som man inte direkt går och tänker på dagligen och just det är det lyxiga. Det är inte något självklart tänk för den som drabbats av livshotande sjukdom, men Rabbit har förstått att ”dagarna som kommer och går – det är livet”.

Det vackraste i hela boken är kärleken som den bullriga, men kärleksfulla irländska familjen, känner för varandra, trots flygande kaffekoppar, dieter och hårda diskussioner. Rabbit visste att hennes vänner och familj skulle ta hand om dottern och kunde känna trygghet i det. 

Det är familjen och vännerna som är de egentliga huvudpersonerna i boken, medan Rabbit är den som binder ihop dem. De är alla förändringsbara, beredda på att göra uppoffringar för Rabbits skull. Författaren visar att en familj kan se ut lite hur som helst, bara gemenskapen och kärleken dem emellan är stark nog. 

Under Rabbits sista dagar i livet tänker hon tillbaka på sitt liv där hon redan som barn blev kär i brorsans kompis. Hon följde med under deras karriär som musiker och dessa avsnitt i boken   är charmiga och visar upp en gemenskap utanför familjen. Författaren lyckas på ett smidigt sätt kombinera tillbakablickarna, Rabbits egna funderingar och upplevelser med övriga familjemedlemmars tankeliv. 

Rabbit Hayes sista dagar skulle ta sig ypperligt som film. Jag tänker mig något i ”The Commitments”-stil. Den typiska (stereotypiska?) irländska tuffa jargongen mitt i eländet är något som jag gillar extra mycket i boken. Det glömde jag skriva tidigare. Det är rent utav många morbida skämt som fungerar som kontrast till det sorgliga. Humorn finns hela tiden där och visar att vi är människor även i närheten av döden och humorn håller sentimentaliteten på avstånd. 

Läs boken som hyllar livet, familjegemenskapen och vänskapen! Gör det innan filmen (för vanligtvis är boken bättre) och ta varningarna om näsdukar på allvar. Att jag inte grät kan mycket väl bero på att jag läste den under feberyra orsakad av influensa. Fixa näsdukarna så är du på den säkra sidan!