Favorit – Feelgoodbiblioteket

Vi är många som har läst Livet efter dig och funderat över hur det skulle bli för Lou, efter det att Will avslutat sitt liv på en självmordsklinik. (Du som inte har läst den, har en läsupplevelse utöver de vanliga framför dig. Feelgoodromaner om dödshjälp kryllar det inte direkt av).

I Arvet efter dig får vi veta att livet efter Wills död blev lite svajigt för Lou, och inte blev det bättre av att hon ramlade ner från ett tak och slog halvt ihjäl sig. Men livet bjuder på nya utmaningar och förutom ett stort arv, får Lou även en tonåring på halsen. Ingen, inte ens Will, visste om att hon fanns. Hade han kanske försökt hänga kvar lite längre i livet, om han hade vetat?

Sorg, skuld och saknad, blandas med hopp, kärlek och en dos humor. Livet kan gå vidare även om det blir annorlunda – bara man vågar leva, verkar vara författarens råd. Detta är kanske inte lika lätt i verkligheten, som i en feelgoodroman, men ibland bara måste man få drömma sig bort en stund.

Texten är först publicerad i Helahälsinglands bilaga Helga.

Jag har läst så många spännande böcker i sommar att jag bara vill läsa spännande böcker nu. Jag har liksom fått smak på psykologiska thrillers.

Skuggan av ett år av Hannah Richell är egentligen ingen ren thriller, men minst lika fängslande som en sådan. Jag hade börjat på författarens tidigare roman Systrarna Tides sista sommar, men tyckte att den var för mörk och dyster för mig och läste därför inte klart den, men nu är jag sugen igen.

Även i Skuggan av ett år är det en olycksbådande stämning över hela berättelsen. Allt står inte rätt till och man förstår att det här kommer inte att gå bra. Två parallella berättelser varvas och binds ihop allt eftersom. I en av dem får vi följa Kat och hennes vänner som på 80-talet ockuperar ett förfallet hus i ödemarken i norra England och bestämmer sig för att stanna där ett år och leva på det som naturen ger. Till en början går allt som en dans, men snart testas relationerna och när våren nalkas är situationen helt annorlunda mellan vännerna.

Den andra historien utgår ifrån Lila, som efter ett fall under graviditeten förlorat sitt barn. En dag får hon en nyckel hemskickad, som leder till ett hus i ödemarken (!) Hon bestämmer sig mitt i sorgen, för att stanna där och rusta huset. Hon hittar spår efter de som har bott där tidigare och hennes minne från dagen när hon föll i trappan visar fler och fler bitar av vad som egentligen hände den där dagen.

Det var länge sedan jag blev så överraskad, som av den här boken. Jag vill inte avslöja något, men kan bara säga att Hannah Richell vet vad hon gör när hon skickligt bygger upp stämningen, relationerna och berättelsen. Hon fick mig verkligen att känna att jag var där i stugan och stundtals var boken riktigt kuslig. Jag skulle då inte rekommendera någon att läsa Skuggan av ett år ensam i ett ödehus…eller jo, kanske till den som vill bli riktigt rädd! 🙂

Det är inte svårt att förutspå att vi har många fler romansuccéer eller thrillers att vänta från Hanna Richell. Åtminstone hoppas jag det!