Nu har jag läst Kvinnan i svart av Susan Hill och boken omnämns som ”En av de otäckaste böckerna någonsin”. Jag måste vara känslokall, väldigt hårdhudad eller rent utav tuff för jag blev knappt rädd! Men så läste jag i dagsljus, i hemmets trygga vrå. Jag hade ogärna läst den en mörk höstkväll ensam i ett gammalt hus på landet.
Mina förväntningar var väldigt höga och jag är absolut inte besviken. Historien är väl berättad och innehåller alla ingredienser man kan önska sig av en riktig spökhistoria, men jag trodde att det skulle vara bra mycket läskigare. Spänningen byggs till en början upp mycket sakta och jag var beredd på mycket värre händelser. Men så är jag en ovan skräckläsare också.
Jag tilltalas väldigt mycket av berättarrösten, Arthur Kipps, den unge Londonadvokaten som skickas till en avlägsen landsortsstad för att ordna upp ett dödsbo. Miljöbeskrivningarna är också helt underbara och det är inte utan att man känner fukten av dimma mot huden och lukten av sankmarkerna.
Susan Hill har ett vackert språk, inte helt lättillgängligt, utan långa välfyllda meningar, som man inte läser i en hast. Jag kan mycket väl tänka mig att läsa fler böcker av Susan Hill, men att se filmatiseringen av Kvinnan i svart vette sjutton om jag vågar…!
Jag ser fram emot att bokcirkla om boken nästa söndag, 8/6 kl. 20. Du är välkommen att bokcirkla du också!
Feelgoodbiblioteket 
Kvinnan i svart var en så där lagom skrämmande bok. Underbart språk!!