Det känns som att jag bara läser böcker om ensligt belägna hus nu för tiden. Den senaste i raden är Alltför nära av Henriette Gylander, som lockade mig både via innehållstexten och omslaget. Författaren växte upp Danmark, men flyttade sedan till England där hon nu bor. Alltför nära fick New Talent Award av The Festival of Romance 2012.
Boken handlar om Lia, som ärver sin mormors hus på engelska landsbygden (!). När hon kommer dit möts hon av vänner från förr eftersom hon själv är uppväxt på platsen. Det sker en rad mystiska händelser och Lia börjar fundera på om hennes mormor verkligen dog en naturlig död… Känslan av att något hemskt kommer att ske finns där hela tiden, men ändå fortsätter människan att bo där själv i huset!
Boken är spännande, men för mig blev det bara för mycket med kärleksdrabblet och den mystiske pojkvännen, som beter sig så konstigt att en dövblind människa skulle ha märkt det omgående, men inte Lia…hon är så förstående så… Sexscenerna är också ganska stereotypt skrivna och gör mig generad.
Alltför nära är en bok som ”roar för stunden”, som det brukar heta och den går säkert ner som pocket på stranden i sommar. Jag själv kan hellre se berättelsen, som faktiskt håller, som brittisk tv-serie istället.
Feelgoodbiblioteket 