Binu av Tong Su har jag med handen på hjärtat inte läst mer än ca 50 sidor av. Den lät så intressant och lovande i recensionerna, men den var för sagoaktig för min smak. Först verkade det väldigt lovande när boken började med att beskriva olika folk i Kina där döttrarna fick lära sig att inte gråta. Om de promt måste gråta fick de utveckla tekniken att gråta genom öronen eller till och med genom brösten! Låter det rubbat? Lagom rubbat brukar jag ju gilla och helst när det handlar om Kina. Men den här gången lockade andra böcker och jag lämnade tillbaka boken oläst. Den med lite mer tålamod kanske gillar den bättre.
Feelgoodbiblioteket 
Tråkigt att den inte lockade dig mer, jag hade velat läsa en en recension 🙂