I går kväll på Världsbokdagen besökte Ninni Schulman Alfta bibliotek och berättade om sina böcker och sitt skrivande. Jag stängde biblioteket i Edsbyn samma tid som hon började prata så jag missade början – men jag kom dit 15 minuter senare och – Oj vilken människa!
Hon var verkligen underhållande och intressant att lyssna på och hon rev ner ganska många skratt. Vi var ca 25 personer i den trånga lokalen så stämningen blev ganska intim. Ninni satt nästan mitt ibland oss och det var många som vågade sig på att ställa frågor till henne.
Handen på hjärtat så har jag inte läst någon bok av Ninni Schulman…än. Jag håller på med Flickan med snö i håret och känner att det här är nog en deckare för mig. Flera gånger har jag hört att hennes böcker påminner lite om Åsa Larssons, som är en av få svenska deckare som jag har läst och gillat. Jag hoppas att det stämmer.
På min fråga om hon någon gång blir rädd när hon skriver om så hemska saker, svarade hon att hon försöker få mordet avklarat fort som möjligt så att hon kan ägna sig åt relationerna istället. Och det stämmer…bara några sidor in i boken märker jag att det här är en bok med mindre mord och mer om relationer.
Eftersom jag bor i Edsbyn långt utanför någon storstadsregion, var det intressant att höra hennes tankar om glesbygden och om hennes förhållande till Hagfors, där hennes deckare utspelar sig. Hon tycker om att skildra kontrasterna mellan storstad och glesbygd och menade att det är jätteviktigt att skriva om små orter och att det gör någon med människor i glesbyden när man känner att makten finns långt bort. Hon beskrev även det som hon upplevt när hon hälsat på i Hofors. Alla hör till på någon sätt där, mer än i en stor stad som Stockholm. Alla har en plats. Hon är samtidigt realistisk och säger att Hagfors inte är någon idyll direkt, men att hon försöker ge en nyanserad bild av orten och hittills är det ingen från Hagfors som har klagat.
Det var också intressant att höra hur hon först bloggat om sitt eget liv och skickat in bloggtexten till ett förlag som nappade på en gång. Hon sa själv att vi skulle tänka att det man vill kan hända! Inget är omöjligt. Men att förlaget föll för hennes idé för att Hofors var ”fräscht” känns osannolikt 🙂
Om du läser det här Ninni så vill jag än en gång tacka för en underhållande kväll med en författare, som jag hoppas att vi kommer att få läsa många fler böcker av i framtiden!
Feelgoodbiblioteket 