Det vackra omslaget till Om du bara visste av Caroline Säfstrand lovar mycket och jag trodde inte att innehållet skulle leva upp till mina höga förväntningar…men så fel jag hade!. Caroline Säfstrand har skrivit en mycket fin roman om vänskap, hopp och mogen kärlek av den långsamma, trofasta slaget.
De två sårade själarna Elin, som har tagit till flykten från sin pojkväns frieri och den äldre kvinnan Anja, som dragit sig undan omvärlden och ägnar sig åt sitt måleri, möts under några sommarveckor när de hyr boende i samma hus på Hallands Väderö. Elin är ett maskrosbarn som har växt upp med en psykiskt sjuk mamma och har tvingats ta för stort ansvar från barnsben. Hon har svårt att öppna sig för livet och kärleken. Anjas förflutna består ett hårt liv med en vidrig och våldsam make och ett beslut som har kostat henne och satt stora ärr i själen.
Även om Om du bara visste rymmer många mörka stråk, helst i de båda kvinnornas tillbakablickar, är det här en hjärtevärmande bok med ett vackert och viktigt budskap: ”Det är aldrig för sent att stuva om livsbagaget så att det blir lättare att bära.” Vänskapen som växer fram mellan kvinnorna under sommarveckorna på ön, gör att båda får kraft och vågar nysta upp knutar i sitt förflutna för att kunna leva ett fullvärdigt liv.
Caroline Säfstrand har skrivit en roman som värmer och som stannar kvar länge. Hon har en egen röst och hennes berättande får mig att tänka på Kerstin Thorvall, Elise Johansson och Thérese Söderlind. Ska jag försöka säga något mindre fördelaktigt om boken så kunde den ha stramats åt en aning, men det är inget som stör mig nämnvärt. Det här är Caroline Säfstrands debutroman, och jag hoppas och tror på att vi har många fina berättelser att vänta från henne. Jag är väldigt glad över att jag fick läsa den!
_________________________________________________________________________Annons: 
Feelgoodbiblioteket 
En reaktion till “Om du bara visste”