Vit vecka utan böcker

Jag har drabbats av lästristess. Har därför bestämt mig för att leva en vecka utan böcker. Eller förresten, det går ju inte, jag måste ju jobba. Men utan egen hembokläsning då. Hittar inget som faller mig i smaken. Men gör jag det kommer jag att avsluta min vita vecka på stört.

Vad är förresten motsatsordet till läslust?

John Irving

Jag såg filmen Garp och hans värld igår kväll och den var precis så skruvad som Irvings böcker brukar vara. Jag har bara läst tre av hans böcker och de gillade jag. Förstår inte hur Den fjärde handen kunde få så här dålig recension. Nu är jag sugen på att läsa Garp och hans värld också.

Ha eller inte ha, som det heter på bibliotekariska

Det var som jag trodde, den slutade lyckligt, Vince och Joy alltså. Fastän jag förstod slutet från början och det enda som skiljde början från slutet var en rad förvecklingar, så blev jag inte helt utan känsloupplevelser. Men det jag kände var inte ”Joy”, utan frustration. Läste om en annan av Jewells böcker på Dagensbok.com som beskrev boken så här:
”Det är en bok som inte lämnar några bestående men. Men inte ger några direkta upplevelser heller. Läs den om du inte har något bättre för dig. Men prioritera att gå ut med soporna”. Kan bara hålla med, men jag kommer ändå att hålla ögonen öppan efter Jewells nästa bok.

Nu stundar nästa försök med Bittert arv. Jag ska inte ge mig!

Läshets och blädderbok

Läste just om Hermia som skyndat sig att läsa klart boken hon höll på med för att kunna blogga om den och hon frågar sig om nån känner igen sig. Vi måste vara i ungefär samma stadie av bloggande för jag känner likadant. Är det någon sorts universell bloggnybörjarsjuka vi måste genomlida?
Jag började nämligen på Bittert arv, men sen tog jag nåt lättvindigare som ännu en bok av Lisa Jewell (Vince och Joy) och den är inte alls lika bra som den förra jag läste (Våga flyga). Den här är så lätt att läshastigheten känns snabbare än den tid det tar att vända bladen. Låter det konstigt? Kort sagt kan man säga att det är en blädderbok. Även fast jag vet att den slutar lyckligt så suger jag lite på slutet som jag ska läsa när min dotter somnat (eller i morgon om jag somnar före henne).

Våga flyga, Jewell

Antar att du också är nyfiken på dina grannar ibland. Vad gör de där innanför gardinen och vad är det för skum figur som går ut från porten på andra sidan gatan? Här får man följa människor och grannar som beblandas i livet, allt med en gnutta svart, brittisk humor. Londonmiljön får en att vilja boka en flygbiljett till London bums. Jewell skriver som en blandning av Keyes och Anne Tyler. Huvudpersonen är oftast en man och böckerna lämnar en varm känsla efter sig.

Där tvivlen gror

Där tvivlen gror, av Cook, var en deckare i min smak. Ingen detektiv, obducent eller åklagare utan ett familjedrama där tvivlen oundvikligen växer tills allt spricker. Spännande med bra driv och oförutsägbart slut. Men jag undrar var ledtrådarna fanns. Hur kunde jag missa dem? Boken har fått har vunnit THE MARTIN BECK AWARD (Bästa till svenska översatta kriminalroman) 2007. Bland tidigare års vinnare hittar jag flera av mina favoriter.; bla Svart som natten, Cleeves och Undantaget, Jungersen.