vägen mot bålbergetDet var toppen att ha Helgas bokcirkel som stöd för jag skulle inte vilja vara utan den här stora läsupplevelsen. En hel bok utan att man drar på mungiporna är det sällan jag läser. Vägen mot Bålberget var verkligen tungsint och mörk, men ibland behöver man sådana böcker också. Och den här boken är viktig!

Det var meningen att vi i Helgas bokcirkel skulle träffa Thérese Söderlind på Söderhamns bibliotek och prata om boken, men jag var sjuk och missade det tillfället. 😦 Därför har jag en massa tankar kvar som fortfarande cirklar runt i hjärnan. Därför skrev jag ner dem:

De olika kapitlen upplevde jag som väldigt olika, där den historiska delen påminner om Kerstin Ekmans Vargskinnet. De nutida delarna har drag av Majgull Axelsson. Jag gillar vanligtvis i inte suggestiva berättelser, men ibland gör jag tydligen det ändå 🙂

Jag tycker att författaren har lyckats väldigt bra med boken, både vad gäller språket, strukturen, stämningen och själva berättelsen. Hade jag läst den på egen hand, och inte i en bokcirkel, så är jag osäker på om jag hade tagit mig igenom starten, som jag tyckte var trög. Jag fick inte fick kläm på hur den skulle kopplas till resten av historien. Ska jag vara helt ärlig så förstår jag det inte riktigt nu heller.

Det blev lättare att få ihop sambandet mellan de olika berättarperspektiven ju längre jag läste. Nu efteråt gillar jag författarens berättargrepp att skildra berättelsen från fyra helt olika gestalter i olika tider. Som läsare får man tänka till  både en och två gånger. Bland annat skulle det vara intressant få höra från författaren vad  hon vill säga oss läsare genom kopplingen nutid-dåtid när det gäller tex Jackes otrohetsaffärer. Han verkar inte gilla sin fru, men ändå vill han ha tillbaka henne. Erke beter sig lika med Malin. Ett utslag av makt tänker jag. Vad tänker du?

Andra nutid-dåtidsfrågor, som har dykt upp för mig under läsningen, cirklar kring äktenskapet. Det är väl ingen i boken som INTE är otrogen? Skilsmässostatistiken är hög i vår tid. Det fanns inte samma möjligheter att skilja sig . Vad vill författaren säga oss i dag? Att fler borde hålla ihop trots otrohet? Uthärda? Jag är nyfiken på hur hon tänker hon kring det här?

Att uthärda och hålla inne med skamkänslorna är ett centralt tema i boken. Är vi som lever idag för dåliga på det? Jag tänker på Veronica som vill känna sig nöjd med livet trots avsaknad av familj. Fastän hon vet att hon borde vara lycklig, hon lever ju trots att hon varit med i en bilolycka, så når hon aldrig känslan av att vara nöjd med livet. Varför kan inte vi som lever med materiell välfärd vara nöjda idag? Borde vi uthärda mera? Vad är det för fel på oss?

Jag tänker också mycket på tidens gång och generationerna som kommer och går och på arvet som lever vidare genom berättelserna. Kan en människa göra sig fri från sitt arv? Borde hon det? Tänker på de som har överlevt krig och måste fortsätta att leva tillsammans. Jag har svårt att ens föreställa mig hur hemskt det måste vara att leva vidare sida vid sida med grannar som har angivit varandra, mördat varandras släktingar. Vad kan vi lära oss av historien? Hur gör vi idag för att inte hamna i tanken att något som häxprocesserna inte kan hända oss idag för att vi är mer upplysta, civiliserade eller vad vi nu tror?

Annonser

Vad säger du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s