En kvinna i blått

9789137148182Det värsta med att börja läsa en Elly Griffiths-bok är att den snart tar slut! Nu får jag längta efter Ruth, Nelson och de andra så länge, igen. 

Det är svårt att få nog av den frejdiga Ruth Galloway, hennes bitska kommentarer och inre liv. (Kärleks)relationen med kriminalkommisarien Nelson rullar vidare och är en stor del av spänningen. Jag tänker inte avslöja något om vad som händer, men att det blir en fortsättning är tydligt. 

Det känna osannolikt att det om och om igen finns arkeologiska anknytningar till fall som kommer i Nelsons väg, men vad bryr vi oss om det. Den här gången är det en ampull med bröstmjölk, som säger sig härstamma från självaste Jungfru Maria och pilgrimsorten Walsingham, som allt kretsar omkring. Samma natt som en ung kvinna mördas tycker sig Cathbad se en lysande gestalt, som liknar jungfru Maria, på kyrkogården. Ruths väninna, som är en kvinnlig präst, har fått hotfulla  anonyma brev och Ruths skarpa blick och intellekt ser så klart hur trådarna går ihop. 

Elly Griffiths ger oss som vanligt inte bara en bra berättelse, hon kopplar ihop delar från religion och samhälle också. I det här fallet handlar det om änglar och band mellan mödrar och barn. Ja, du läsa själv så förstår du mer! 

En kvinna i blått är en brittisk deckare som du bara inte får gå miste om! 

Huset vid sjön

huset vid sjönDet är inte många böcker som får en att helt försjunka ned i berättelsen och glömma allt annat. Kate Morton är en av få som lyckas väcka min läslust till hundra procent. Jag har slukat hennes andra romaner, men Huset vid sjön slår dem alla med råge. Den här romanen är perfekt. Som skriven för just mig (och många andra).

För det första är det spänningen och att författaren håller läsaren på halster in i det sista. Flera gånger var jag säker på att jag visste svaret på gåtan, för att plötsligt bli inledd på ett helt annat spår. I denna roman, som kan räknas som en psykologisk thriller, har Kate Morton tagit med en polis, Sadie Sparrow, som under en ofrivillig semester råkar på ett övergivet hus vid sjön när hon besöker sin morfar i Cornwall. Hon får nys om den sorgliga historien om pojken som försvann spårlöst från huset och som den nyfikna och smarta polis hon är börjar hon så klart nysta i gåtan.

Jag hoppas att Kate Morton skriver fler böcker med Sadie för hon är en personlighet som påminner mig om Barbara Havers och Ruth Galloway. Författaren lämnar en liten öppning för att vi skulle kunna få träffa på Sadie Sparrow igen. Vi får hålla tummarna!

Berättelsen utspelar sig dels 2003 då vi får bekanta oss med den gamla damen Alice Edevane, som är en framgångsrik deckarförfattare och dels åren kring första och andra världskriget under Alice barndom. Utifrån båda tidsperspektiven vecklar en spännande historia ut sig och som läsare får man en nära relation till Alice och hennes mor.

Flera personer minns midsommarkvällen, då Alice lillebror Theo försvann spårlöst, med stora kval och tror sig veta sanningen om vad som egentligen hände. Hemligheter som bevarats under många år och som satt djupa spår hos alla i familjen och deras vänner riskerar nu att komma upp till ytan.

Förutom den spännande intrigen, de väl skissade personligheterna och tidsandan, fastnar jag så klart för miljön. Liksom tidigare beskriver Morton gamla engelska gods och dess trädgårdar med bravur. Man känner blomdoften, daggen, hör knastret av fötter i det krattade gruset och ser blomsterprakten framför sig. Att det dessutom handlar om en skrivande kvinna och hennes sällsynta förmåga att iakta sin omgivning gör sitt till.

Huset vid sjön är en fullträff och har berett mig många härliga lässtunder i sommar. Vill du vara säker på att få läsa en bra bok så varsågod! Men var beredd på att försaka allt annat. Du kommer inte kunna släppa boken när du väl börjat!

Ulrike och kriget

ulrikeUlrike och kriget – en favoritbok från min ungdom, är lika bra som jag minns den. Boken handlar om 12-åriga Ulrike och hennes familj under andra världskriget i München.

Ulrike är övertygad nationalsocialist och stolt över att ha angett inte mindre än tre ”landsförrädare”. När bombplanen kommer är det inte lika roligt längre. Ulrikes hemska upplevelser i skyddsrummet är så väl beskrivna att det känns som att man sitter där bredvid henne.

Vibeke Olsson var bara 15 år när hon skrev denna insiktsfulla och viktiga ungdomsroman och jag nämner henne ofta som ett gott exempel för att få igång skrivlusten hos unga människor.

Nu när högerextrema krafter åter försöker locka till sig allt fler anhängare, hoppas jag att den här boken används i skolorna och i hemmen för att lyfta diskussionen om hur viktigt det är reflektera källkritiskt över fördomsfulla texter och använda sitt eget sunda förnuft för att inte påverkas av främlingsfientlig propaganda och stämningar i sin omgivning.

Samtidigt ger boken stor förståelse för hur avskyvärt krig är, vare sig det utspelar sig i Europa, Syrien eller någon annan stans.

Läs även Vibeke Olssons Molnfri bombnatt, som handlar om en kvinna som blir kär i en SS-soldat.

Tre koppar choklad

trekopparJag hade väntat mig mer av Tre koppar choklad, av Care Santos. Omslaget, titeln och presentationen av berättelsen lockade mer än själva innehållet den här gången. Jag hade kanske kanske förväntningarna för högt uppskruvade när jag trodde att läsningen som låg framför mig skulle vara en blandning av Vindens skugga och Choklad.

Visst, det är alltid trevligt att läsa om choklad, smaker och tillverkning, men trots det blev jag besviken. Jag tyckte att romanen började bra, med en egensinnig kvinna, och jag gillade hur hon berättade om sitt liv, som kretsade kring choklad och två män. Ett intressant triangeldrama, med något väl intima sexscener (för min smak), mellan tre människor som möttes på en chokladkurs verkade som en bra början.

Tretalet går igen i hela romanen. Barcelona beskrivs som De tre kyrkornas stad, chokladkannan (den egentliga huvudpersonen) rymmer exakt tre koppar choklad och chokladasken med tre chokladbitar speglar var och en de tre vännernas olika personligheterna. Boken är även uppdelad i tre berättelser, med den kantstötta chokladkannan som gemensam nämnare. Berättelserna har också det gemensamt att de handlar om starka företagsamma kvinnor som känner passionerat för choklad. De låter ingen man bestämma över sig och en av dem uppfinner en chokladsmaskin tillsammans med sin man och driver både fabrik på egen hand efter hans död, trots chokladskråets envisa protester.

Chokladkannan som vandrar från en kvinnas hand till en annans genom århundraden kom till på order av en av Kung Ludvig den 15:s dotter, som inte såg med blida ögon på sin fars älskarinna Masame apimoadour som enligt historien omgavsig av godsaker och lyx.

Med sansade förväntningar är Tre koppar choklad en hyfsad historisk roman, kort och gott, som kräver en tålmodig läsare. Läsningen går inte riktigt av sig själv och många detaljer får i alla fall mig, att tappa tråden. Men för den som vill få sig en bild av livet i Barcelona, under olika århundraden, och samtidigt frossa i chokladtillverkning borde Tre koppar choklad vara utmärkt läsning. Och glöm inte att ha chokladbitar i beredskap!

De öde fälten

de öde fälten av EllyDet kan aldrig komma ut för många deckare av Elly Griffiths! Det känns alltid som att det dröjer alldeles för länge emellan mötena med Ruth, Nelson och de andra i Norfolk. Självklart slängde jag mig över De öde fälten så fort boken gick att få tag på.

De öde fälten gjorde mig, som väntat, inte besviken. Ruth är sitt vanliga bitska, ironiska, men samtidigt sympatiska, jag och känslorna för poliskommissarie Nelson har ännu inte svalnat. Deras relation är lika viktig för berättelsen, som själva mordintrigen. För att dra ut på det lite, och för att göra läsaren osäker om utgången, dyker den trevliga amerikanske historikern upp igen för inspelningen av ännu ett historiskt tv-program där även Ruth medverkar som rättsarkeolog.

Den här gången binds nutid samman med 2:a Världskriget och järnåldern då ett lik hittas i ett gammalt flygplansvrak i närheten där Ruth håller på med en utgrävning. Hennes arbete ingår i en DNA-studie som går ut på att undresöka släktskapet mellan järnåldersmänniskorna som begravts på platsen, med dem som bor där idag. Allt äger rum i närheten av och på familjen Blackstocks ägor och när kvarlevorna efter något som ser ut att ha varit en människa hittas i ett bås på Blackstocks grisfarm, är det för många konstigheter på samma plats, för att Nelson ska kunna se det som tillfälligheter.

Jag tror att författaren vill säga att ”det som göms i snö, kommer fram i tö”. Familjehemligheter som har legat begravda i årtionden förskonas inte av den nya tekniken. Temat tro och vetenskap är vanliga teman och druiden Cathbad har oftast gripit in i precis rätt sekund, vilket har fått både Norfolks innevånare och läsare att tvivla på vetenskapen, och öppna sig för att det kanske finns mer än vad vi kan förklara därute. Griffiths använder även trohet/otrohet som ett tema, och vilka konsekvenser kärleken kan innebära för många fler än bara kärleksparet.

Som vanligt regnar det mycket och de redan blöta saltängarna håller på att dränkas av havet. Så lyder åtminstone en omtalad förbannelse om ätten Blackstone och dess ägor… och det visar sig nästan bli sanning när historien kommer i fatt samtiden.

Elly Griffiths skriver spännande, småmysiga, kluriga deckare med olika historiska teman. Hon är en hejare på att skildra personer i boken utan att bli långdragen. Med små medel får hon poliskollegorna, familjer och bekanta till Ruth och Nelson att kännas som riktiga människor. Vi som har läst Griffiths tidigare Norfolk-deckare har hunnit få en kär relation till både huvudpersonerna och flera av deras vänner. (Ni som inte har träffat på dem förr får korta tillbakablickar presenterade för er allt eftersom, men jag rekommenderar att läsa böckerna i rätt ordning.) Därför känns det frustrerande att boken slutade som den gjorde och att vi måste vänta på fortsättningen!

Samtidigt önskar jag att serien aldrig ska ta slut!

Av en annan värld

Av en annan värld av Katherine Webb har precis som debutromanen Carolines arv ett suggestivt raster över sig. Från första sidan infinner sig känslan av att det här kommer inte att gå bra och det är något ondsint som vilar i berättelsen.

Jag tycker mycket om Webbs historiska romaner, som jag tycker påminner en aning om Kate Mortons stil både när det gäller det suggestiva och historiska inslagen. Dessa författares berättelser har något ödesmättat över sig och utspelar sig ofta kring förra sekelskiftet någonstans på Brittiska halvön. Båda har gemensamt att det är två parallellhistorier, varav den ena utspelar sig i vår egen tid. Just detta inslag tilltalar mig, liksom mordhistorierna, som ligger och skumpar i både Mortons och Webbs romaner. Romaner förresten, de skulle lika gärna skulle kunna kallas för historiska thrillers. Mordgåtan är central i berättelsen och så slingrar sig intrigerna runt den, fram och tillbaka mellan nutid och dåtid.

I Av en annan värld finner man i nutid kroppen av en soldat från 1:a världskriget och två välbevarade brev som gör en kvinnlig journalist intresserad. Breven leder henne till en prästgård på den engelska landsbygden. På prästgården får vi lära känna den nygifta prästhustrun, som oroar sig över att hennes make inte trivs i den äktenskapliga bädden. Istället lägger han all energi och charm på forskaren som säger sig ha sett älvor på ängarna kring prästgården.

Läsaren får även bekanta sig med Cat Morley som är en ung kvinna som ingen sätter sig på i första taget. Hon sympatiserar med suffragetterna och har suttit i fängelset för att hon varit med och demonstrerat för kvinnor rättigheter. Något säger mig att Webb har använt sig av korrekta historiska källor. Berättelsen innehåller många detaljrika beskrivningar av hur illa Cat behandlades i fängelset och hur hon tvångsmatades efter en lång hungerstrejk. Ett annat exempel är hur närgånget vi får prästgårdens smutsiga underkläder beskrivna när det är dags för tvätt. Det är också intressant att följa tidens tankar om ockulta företeelser liksom hur man såg på äktenskapet.

Intressant kvinnohistoria, thrillerkänsla och en bra berättelse i ett. En aning för lång och den bet sig aldrig fast hos mig som Carolines arv gjorde när jag läste den. Men för att vara författarens andra bok sedan debuten, så får den betyg långt över medium. Jag hoppas på fler historiska romaner/thrillers från Webb.

Mrs Sinclairs resväska

Mrs Sinclairs resväskaMrs Sinclars resväska är Louise Walters debutroman och jag är glad över att ha träffat på ett nytt författarskap som faller mig så perfekt i smaken. Omslaget lockade mig så klart, men även titeln. Det är något speciellt med resväskor. De kan rymma en människas hela historia och i det här fallet flera släktleds härkomst.

Allra mest fastnade jag för bokhandeln och breven som Roberta hittar där. Tanken att ha råd att bedriva en bokhandel bara för att, som knappt ens går runt ekonomiskt, lockar väl varenda boknörd!

Roberta är inte purung längre, snarare i 40-års åldern och lever ett ganska ensamt liv. Hon har en torsdagsälskare, som hon egentligen inte är så intresserad av, en sjuk pappa och en gammal farmor som för länge sedan passerat 100-årsstrecket.

Tillbaka till böckerna. I den lilla bokhandeln i Oxford finns både gamla och nya böcker. De verkar ha en himlans bra ordning i butiken för Roberta städar bland böckerna väldigt ofta. Varje gång hon hittar ett kvarglömt brev instucket mellan sidorna spar hon det. Dessa brev ger små glimtar av andras liv, vilket tilltalar henne…och mig…och säger det mesta om hela romanen.

En dag hittar hon ett brev som verkar vara adresserat till sin egen farmor och det är något som inte stämmer. Parallellt med att Roberta börjar dra i trådarna för att ta reda på sin släkthistoria lär vi känna hennes mormor Dorothy, som ung, under 2:a världskriget och hennes möte med kärleken och hennes kamp för att bli mor.

Mrs Sinclairs resväska är en lågmäld, mysig roman om livet och kärleken, samt om moderskapet. Längtan efter att bli mor kan vara en stark kraft. Samtidigt berättar boken om besvikelser i livet. Det blir inte alltid som man har tänkt sig och ibland gör man val som man kanske får leva med resten av livet. Vilka möjligheter besitter vi själva när det gäller att bestämma vilka riktningar våra liv ska ta? Och när är det ödet som bestämmer?

Vilken riktning livet tar kan bero på ett eget val, men också på något så simpelt som ett förlupet brev…

Trots den gripande berättelsen är det en skön känsla som infinner sig efter sista bladet. Louise Walters visar i sin roman att starkast av allt är kärleken. När det kommer till kritan är det inget annat som är viktigt.

Godbitar från brittiska öarna

Varje lördag det senaste halvåret har jag boktipsat i Helahälsinglands helgbilaga Helga. Eftersom boktipsen bara går att läsa i papperstidningen och det är flera som har frågat var man kan läsa dem efteråt, gör jag en repris av inläggen här på bloggen.

huset longbourneHuset Longbourn: Stolthet och fördom – tjänstefolkets berättelse av Jo Baker
Förlag: Wahlström Widstrand

Tycker du om Downton Abbey och BBC:s filmatiseringar av Jane Austens böcker kommer du garanterat sluka denna historiska roman. Genom tjänstefolkets perspektiv får vi se en helt ny sida av familjen Bennet. Den unga fröken Elizabeths vilda naturpromenader, där hennes underkjolar smutsas ner, får nu en helt annan betydelse när man ser det ur tvätterskans perspektiv. Tidigare har jag tolkat hennes leriga kjolskanter som en revolt mot tidens kvinnoideal Uppfriskande med nya tolkningar av gamla klassiker, men jag undrar vad Jane Austen själv skulle ha att säga om det.

afternoon teaAfternoon Tea & det bästa från Storbritannien av Anette Rosvall
Förlag: Printz Publishing

Företeelsen Afternoon Tea har något speciellt skimmer över sig och inger löften om himmelska bakverk. Anette Rosvall, som är koksboksförfattare och grafisk formgivare, bjuder på recept till smarrigheter som platsar på en klassisk Afternoon Tea-bjudning. Måltiden sägs ha uppstått i början på 1800-talet och ska enligt reglerna starta med snittar, där efter ljumna scones och på det kakor och tårta. Bokens smakfulla fotografier av både söta och salta lockelser får snålvattnet att rinna till rejält.

bild (3)

Carolines arv

Carolines arv Katherine WebbCarolines arv av Katherine Webb är en sån där bok som är svår att beskriva utan att avslöja för mycket. Roligast är ju om man inte vet gåtans upplösning förrän på slutet.

Kort och gott är den en berättelse med thrillerkänsla som handlar om två systrar som har ärvt familjens släktgods efter sin mormor. De åker dit för att städa ut huset, men också för att Erica vill nysta i vad som ligger bakom storasysterns psykiska instabilitet, som verkar bero på en händelse från barndomen. Det hände något hemskt på platsen när de var små och Erica minns bara fragment, men med hjälp av gamla brev och foton nystar hon sig fram till vad det var som hände den där dagen.

Jag har läst så många böcker nu som utspelar sig på den engelska landsbygden att det nästan känns som att jag nästan har överkonsumerat den genren, men den är ju så lockande! Jag gillar stämningen och miljöerna i Carolines arv. Det är kallt och dragigt i det gamla huset, whiskyn och tekannan åker fram i ett och trenchcoaten tas på under promenaderna i regnet.

Förutom miljöbeskrivningarna och atmosfären har författaren lyckats med trådarna som leder fram till den mörka familjehemligheten. Förklaringen var ju inte helt oförutsägbar, men vägen dit var spännande och inte helt rak. Jag gillar också dubbelheten i ödets nycker…

Den historiska delen av berättelsen utspelar sig främst på amerikanska prärien och det är intressant att läsa om Carolines möte med indianerna, men just i hennes förhållande till sin make håller inte boken riktigt måttet. De sexuella antydningarna och själva sexscenerna är lite för stereotypa och plumpa och de stämmer inte överens med resten av historiens karaktär.

Carolines värld är Katherine Webbs debutroman och hon kommer snart ut med en ny bok på svenska, En annan värld. Jag kommer så klart att hänga på låset! Hennes stil påminner om Kate Morton, vilken är en av mina favoritförfattare. Carolines arv kommer som pocket i sommar. Håll utkik!
_________________________________________________________________________

Bokbutiken

Tankar om Vägen mot Bålberget

vägen mot bålbergetDet var toppen att ha Helgas bokcirkel som stöd för jag skulle inte vilja vara utan den här stora läsupplevelsen. En hel bok utan att man drar på mungiporna är det sällan jag läser. Vägen mot Bålberget var verkligen tungsint och mörk, men ibland behöver man sådana böcker också. Och den här boken är viktig!

Det var meningen att vi i Helgas bokcirkel skulle träffa Thérese Söderlind på Söderhamns bibliotek och prata om boken, men jag var sjuk och missade det tillfället. 😦 Därför har jag en massa tankar kvar som fortfarande cirklar runt i hjärnan. Därför skrev jag ner dem:

De olika kapitlen upplevde jag som väldigt olika, där den historiska delen påminner om Kerstin Ekmans Vargskinnet. De nutida delarna har drag av Majgull Axelsson. Jag gillar vanligtvis i inte suggestiva berättelser, men ibland gör jag tydligen det ändå 🙂

Jag tycker att författaren har lyckats väldigt bra med boken, både vad gäller språket, strukturen, stämningen och själva berättelsen. Hade jag läst den på egen hand, och inte i en bokcirkel, så är jag osäker på om jag hade tagit mig igenom starten, som jag tyckte var trög. Jag fick inte fick kläm på hur den skulle kopplas till resten av historien. Ska jag vara helt ärlig så förstår jag det inte riktigt nu heller.

Det blev lättare att få ihop sambandet mellan de olika berättarperspektiven ju längre jag läste. Nu efteråt gillar jag författarens berättargrepp att skildra berättelsen från fyra helt olika gestalter i olika tider. Som läsare får man tänka till  både en och två gånger. Bland annat skulle det vara intressant få höra från författaren vad  hon vill säga oss läsare genom kopplingen nutid-dåtid när det gäller tex Jackes otrohetsaffärer. Han verkar inte gilla sin fru, men ändå vill han ha tillbaka henne. Erke beter sig lika med Malin. Ett utslag av makt tänker jag. Vad tänker du?

Andra nutid-dåtidsfrågor, som har dykt upp för mig under läsningen, cirklar kring äktenskapet. Det är väl ingen i boken som INTE är otrogen? Skilsmässostatistiken är hög i vår tid. Det fanns inte samma möjligheter att skilja sig . Vad vill författaren säga oss i dag? Att fler borde hålla ihop trots otrohet? Uthärda? Jag är nyfiken på hur hon tänker hon kring det här?

Att uthärda och hålla inne med skamkänslorna är ett centralt tema i boken. Är vi som lever idag för dåliga på det? Jag tänker på Veronica som vill känna sig nöjd med livet trots avsaknad av familj. Fastän hon vet att hon borde vara lycklig, hon lever ju trots att hon varit med i en bilolycka, så når hon aldrig känslan av att vara nöjd med livet. Varför kan inte vi som lever med materiell välfärd vara nöjda idag? Borde vi uthärda mera? Vad är det för fel på oss?

Jag tänker också mycket på tidens gång och generationerna som kommer och går och på arvet som lever vidare genom berättelserna. Kan en människa göra sig fri från sitt arv? Borde hon det? Tänker på de som har överlevt krig och måste fortsätta att leva tillsammans. Jag har svårt att ens föreställa mig hur hemskt det måste vara att leva vidare sida vid sida med grannar som har angivit varandra, mördat varandras släktingar. Vad kan vi lära oss av historien? Hur gör vi idag för att inte hamna i tanken att något som häxprocesserna inte kan hända oss idag för att vi är mer upplysta, civiliserade eller vad vi nu tror?