Nu vet jag varför jag blev en Feelgoodbibliotekarie. Med stor säkerhet är det en motreaktion till alla torra, svårtillgängliga och tråkiga klassiker som tvingades på mig i gymnasiet. Fortfarande ryser jag när jag närmar mig Pär Lagerkvist i bokhyllan på jobbet.
Jag vill gärna förstå det jag läser, eller i brist på det få hjälp att förstå det jag läser. Så långt hade pedagogiken inte nått på min gymnasietid Hade det inte varit för att min svensklärare på högstadiet var en bokvän av stora mått eller min mellanstadielärare som alltid läste högt ur böcker som bland annat Bilbo, så vette tusan om jag hade varit bibliotekarie i dag. De hjälpte mig att grunda mitt läsintresse. Lite avskräckt var jag ju efter gymnasiet för jag började inte plugga på universitetet förrän jag var 25 år.
Därför blir jag extra glad när jag läser att mitt gamla gymnasiebibliotek har utsetts till årets bästa skolbibliotek 2013. Bibliotekarierna som arbetar där verkar ha så sunda tankar. I Ordfronts litterära magasin läser och gillar jag framför allt det som bibliotekarien Åsa Mattson säger:
”att det handlar om att stimulera ett intresse för böckerna…att bara få en tung klassiker i händerna, hur kul är det? Böckerna måste gå att känna igen sig i. För ju mer man kan knyta an till en bok, desto mer läser man”.
Med största sannolikhet skulle mitt 17-åriga jag trivas mycket bättre på Celsiusskolans bibliotek i dag…men då kanske det inte hade funnits någon Feelgoodbibliotekarie…och det vore ju tråkigt 🙂
Feelgoodbiblioteket 
Tack för en trevlig blogg som redan gett mig många bra boktips! Nu vet jag att du är en riktig likasinnad! Jag tänker fortfarande ofta på hur vi tvingades läsa Barabas, Dvärgen…och Strändernas svall av Eyvind Johnson. Känner igen symptomen med rysningar. Dessa böcker lyckades jag skriva recensioner om utan att läsa först och detta innan internet fanns. Varför fick vi inte läsa Stolthet och fördom och Jane Eyre istället?
Det finns åtminstone två författare som jag bara inte kan tänka mig att läsa något av sedan vi tvingades att läsa dem i skolan. Den ena är Pär Lagerkvist (just det), boken ”Gäst hos verkligheten” måste vara den tråkigaste boken i historien. Vi läste några andra som var OK men tyvärr uppmuntrade inte skolans val av obligatorisk litteratur till fortsatt läsning av svenska klassiker för den som inte var så läsvan. Undrar vad man läser i skolan idag?