En bön för de stulna av Jennifer Clement gör ont att läsa. Den stör och berör. Den är hård och kall, vacker och ömsint på samma gång.
På en kulle utanför Acapulco i Mexiko, bor flickan Ladydi med sin alkoholiserade mamma. I en värld av hetta, spindlar och skorpioner, av knarkkarteller och frånvarande fäder lever unga kvinnor under ett ständigt hot om att bli kidnappade. Mödrarna förklär sina döttrar till söner, gör dem så fula de bara kan och gömmer dem i gropar i marken så fort någon okänd närmar sig.
Byns vackraste flicka, drar uppmärksamheten till sig trots sotade tänder, och en dag är hon borta.
Inte nog med det; korrumperade militärer dumpar växtgift, som är avsett för opiumfälten, över byarna istället, för att helikoptrarna riskeras att skjutas ned annars.
Det är en ond och hopplös verklighet författaren, genom grundlig research, har smält ihop till fiktion. Hon hade kunnat skriva en reportagebok, men genom vacker prosa och fina personporträtt når hon ändå fram med sitt viktiga budskap. Ingen kan förbli oberörd av denna berättelse, där vänskap och överlevnadsinstinkten har en otrolig förmåga att blomstra, trots vidriga omständigheter. Det här är ingen bok man glömmer i första taget.
Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se
Feelgoodbiblioteket 