Vakna

vakna (1)Nu tänker jag tipsa om en bok som jag inte har läst ut ännu, men då är det i alla fall omöjligt att jag avslöjar för mycket. Vakna, av Anna Hope är en historisk roman, som utspelar sig i London efter 1:a Världskriget. Det är inte hjältemod och medaljer som berörs mest, utan sorg och förluster. Det är en glimt av tidens kvinnohistoria, i form av fiktion, som  vi får ta del av och jag gillar det. Många kvinnor i krigstid fick dra ett tungt lass och ta ökat ansvar när många män kom hem krigsskadade. I boken får vi följa tre  kvinnor, som alla har förlorat någon närstående i kriget, och som binds samman av en tragisk hemlighet.
 
Berättelsen rymmer många tidstypiska markörer som gör denna annars vemodiga roman, till lustfylld läsning. Författaren bjuder även på spänning, då jag redan från början anar att trådarna kommer att knytas ihop förr eller senare, men inte hur. Trots att detta är hennes debutroman gör hon det ytterst elegant.  Jag kommer att tänka på fler romaner om handlingskraftiga kvinnor i krigstid; bland annat Mrs Sinclairs resväska av Louise Walters och Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Schaffer.

Annonser

En bön för de stulna

en-bon-for-de-stulnaEn bön för de stulna av Jennifer Clement gör ont att läsa. Den stör och berör. Den är hård och kall, vacker och ömsint på samma gång.

På en kulle utanför Acapulco i Mexiko, bor flickan Ladydi med sin alkoholiserade mamma. I en värld av hetta, spindlar och skorpioner, av knarkkarteller och frånvarande fäder lever unga kvinnor under ett ständigt hot om att bli kidnappade. Mödrarna förklär sina döttrar till söner, gör dem så fula de bara kan och gömmer dem i gropar i marken så fort någon okänd närmar sig.

Byns vackraste flicka, drar uppmärksamheten till sig trots sotade tänder, och en dag är hon borta.

Inte nog med det; korrumperade militärer dumpar växtgift, som är avsett för opiumfälten, över byarna istället, för att helikoptrarna riskeras att skjutas ned annars.

Det är en ond och hopplös verklighet författaren, genom grundlig research, har smält ihop till fiktion. Hon hade kunnat skriva en reportagebok, men genom vacker prosa och fina personporträtt når hon ändå fram med sitt viktiga budskap. Ingen kan förbli oberörd av denna berättelse, där vänskap och överlevnadsinstinkten har en otrolig förmåga att blomstra, trots vidriga omständigheter. Det här är ingen bok man glömmer i första taget.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

När jag inte hade nåt

glasgowJag är väl sist i Sverige med att börja följa tv-programmet ”Så mycket bättre” men det kan jag leva med. Min favorit i programmet är rap-artisten Ison Glasgow och han framstår som väldigt sympatisk, trots den tuffa stilen. I boken ”När jag inte hade nåt” berättar han om sin uppväxt, som hemlös. Han föddes i New York och flyttade till Sverige tillsammans med sin mamma när han bara var några år. 
 
Det här är en berättelse som behövs, som gör oss påminda om att det finns barn mitt ibland oss som lever under svåra omständigheter. Barn som bor på gatan, som inte vet var de ska sova i natt eller som går till sängs utan mat i magen. För Ison var det så, i Sverige, för inte alls så länge sedan. Till slut sökte mamman hjälp från kommunen och de fick äntligen en egen lägenhet. Det var svårt för Ison att ta in att de skulle få stanna på en plats, att de inte längre behövde vara på drift. Först då sänktes hans axlar och luften gick ur honom. Äntligen kunde han slappna av på riktigt. 
 
Trots Isons mammas driftighet, envishet och starka moderskärlek gör det ont att läsa en uppväxtskildring som den här. Och att vi tillåter att det fortgår gör mig skamsen. Ison är en sann förebild och han bevisar att alla har ett värde och att det är möjligt att nå sina drömmars mål, trots en tuff barndom.

Texten är först publicerad i Helahälsinglands bilaga Helga. 

Kvinnan på tåget

kvinnan på tågetDen var så bra som alla sa! Jag var lite skeptisk när boken kom ut för när ALLA bloggar oms amma bok samtidigt krymper min nyfikenhet snabbt, men den här gången hade jag fel. Jag borde ha lärt mig efter Låt vargarna komma. När alla bloggade om den läste jag den inte, förrän lång senare och den är fortfarande en favorit.

När det gått en tid och jag hörde Yukiko Duke på morgonteven tala sig varm om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins samtidigt som reservationshyllan på jobbet började fyllas av det ena efter det andra exemplaret gav jag upp och laddade ner ljudboken från Storytel inför Gotlandssemestern.

Jag som vanligtvis sitter stel som en pinne, stirrandes på horisonten, för att undvika åksjuka så fort jag är på en båt, låg lugnt i hytten och lyssnade på ljudboken hela överresan. Varje lugn stund under semester lyssnade jag och kunde knappt sluta

Jag fattade ju att boken var spännande, men så här spännande trodde jag inte att den var. Faktiskt! Författaren är skicklig på att beskriva känslor och relationer. Hon får läsaren att känna att hen är inne i romanfigurernas hjärnor. Jag riktigt kände frustrationen hos huvudpersonen, som mindes något, men vad? Minnet av den där kvällen låg precis utom räckhåll. Dessutom tvivlade hon på sitt eget omdöme, på grund av all alkohol hon druckit. Ännu en bok om kvinnlig alkoholism, liksom Livet enligt Hilary Good, som jag bloggat om tidigare. Ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa är också bärande teman för romanen.

Sakta, sakta rullas sanningen fram och en rad tragiska händelser blottas och det gör riktigt ont i mig när jag läser.

Missa inte årets mest spännande deckare!

Tre koppar choklad

trekopparJag hade väntat mig mer av Tre koppar choklad, av Care Santos. Omslaget, titeln och presentationen av berättelsen lockade mer än själva innehållet den här gången. Jag hade kanske kanske förväntningarna för högt uppskruvade när jag trodde att läsningen som låg framför mig skulle vara en blandning av Vindens skugga och Choklad.

Visst, det är alltid trevligt att läsa om choklad, smaker och tillverkning, men trots det blev jag besviken. Jag tyckte att romanen började bra, med en egensinnig kvinna, och jag gillade hur hon berättade om sitt liv, som kretsade kring choklad och två män. Ett intressant triangeldrama, med något väl intima sexscener (för min smak), mellan tre människor som möttes på en chokladkurs verkade som en bra början.

Tretalet går igen i hela romanen. Barcelona beskrivs som De tre kyrkornas stad, chokladkannan (den egentliga huvudpersonen) rymmer exakt tre koppar choklad och chokladasken med tre chokladbitar speglar var och en de tre vännernas olika personligheterna. Boken är även uppdelad i tre berättelser, med den kantstötta chokladkannan som gemensam nämnare. Berättelserna har också det gemensamt att de handlar om starka företagsamma kvinnor som känner passionerat för choklad. De låter ingen man bestämma över sig och en av dem uppfinner en chokladsmaskin tillsammans med sin man och driver både fabrik på egen hand efter hans död, trots chokladskråets envisa protester.

Chokladkannan som vandrar från en kvinnas hand till en annans genom århundraden kom till på order av en av Kung Ludvig den 15:s dotter, som inte såg med blida ögon på sin fars älskarinna Masame apimoadour som enligt historien omgavsig av godsaker och lyx.

Med sansade förväntningar är Tre koppar choklad en hyfsad historisk roman, kort och gott, som kräver en tålmodig läsare. Läsningen går inte riktigt av sig själv och många detaljer får i alla fall mig, att tappa tråden. Men för den som vill få sig en bild av livet i Barcelona, under olika århundraden, och samtidigt frossa i chokladtillverkning borde Tre koppar choklad vara utmärkt läsning. Och glöm inte att ha chokladbitar i beredskap!

Skuggan av ett år

skuggan av ett årJag har läst så många spännande böcker i sommar att jag bara vill läsa spännande böcker nu. Jag har liksom fått smak på psykologiska thrillers.

Skuggan av ett år av Hannah Richell är egentligen ingen ren thriller, men minst lika fängslande som en sådan. Jag hade börjat på författarens tidigare roman Systrarna Tides sista sommar, men tyckte att den var för mörk och dyster för mig och läste därför inte klart den, men nu är jag sugen igen.

Även i Skuggan av ett år är det en olycksbådande stämning över hela berättelsen. Allt står inte rätt till och man förstår att det här kommer inte att gå bra. Två parallella berättelser varvas och binds ihop allt eftersom. I en av dem får vi följa Kat och hennes vänner som på 80-talet ockuperar ett förfallet hus i ödemarken i norra England och bestämmer sig för att stanna där ett år och leva på det som naturen ger. Till en början går allt som en dans, men snart testas relationerna och när våren nalkas är situationen helt annorlunda mellan vännerna.

Den andra historien utgår ifrån Lila, som efter ett fall under graviditeten förlorat sitt barn. En dag får hon en nyckel hemskickad, som leder till ett hus i ödemarken (!) Hon bestämmer sig mitt i sorgen, för att stanna där och rusta huset. Hon hittar spår efter de som har bott där tidigare och hennes minne från dagen när hon föll i trappan visar fler och fler bitar av vad som egentligen hände den där dagen.

Det var länge sedan jag blev så överraskad, som av den här boken. Jag vill inte avslöja något, men kan bara säga att Hannah Richell vet vad hon gör när hon skickligt bygger upp stämningen, relationerna och berättelsen. Hon fick mig verkligen att känna att jag var där i stugan och stundtals var boken riktigt kuslig. Jag skulle då inte rekommendera någon att läsa Skuggan av ett år ensam i ett ödehus…eller jo, kanske till den som vill bli riktigt rädd! 🙂

Det är inte svårt att förutspå att vi har många fler romansuccéer eller thrillers att vänta från Hanna Richell. Åtminstone hoppas jag det!

Livet enligt Hildy Good

Livet enligt Hildy GoodLivet enligt Hildy Good är en tragikomisk roman, som jag fastnade för direkt när jag hörde talas om den. Den är rolig samtidigt som den tar upp ett tungt tema – alkoholism. Ann Leary skriver, utan pekpinnar, om kvinnlig alkoholism, som det inte skrivs så ofta om annars.

Ämnet bagatelliseras aldrig och bara någon med ett kallhamrat hjärta kan undgå att tycka om Hillary Good. Hon är mäklaren som hävdar att hon kan läsa av en människas inre enbart genom att att betrakta dennes hem. Hon tror sig kunna genomskåda andra, men sina egna problem förnekar hon totalt. Snabbt förstår man att hennes och omgivningens uppfattningar går isär.

Ömsint, roligt och romantiskt om en kantstött, men smart kvinna.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Millie Birds bok om döda saker

Millie birds bok om döda sakerIbland får jag för mig att jag har läst alla bra feelgoodromaner, men så ramlar jag över en pärla, som Millie Birds bok om döda saker av Brook Davis och då känns det hoppfullt igen.

Millie är en liten flicka som för bok över döda saker. Hennes pappa hamnar på listan och en dag försvinner även hennes mamma. Ensam i en affär möter hon först Karl och sedan grannen Agatha, som båda är över 80 år. Trots åldersskillnad och olika livsvillkor växer en stark vänskap fram. Tillsammans beger de sig i väg över Australien för att leta efter Millies mamma.

Det är hjärtskärande att läsa Millies naiva funderingar, som vid närmare eftertanke är ytterst välgrundade och kloka. Redan efter några sidor tar jag fram pennan och markerar avsnitt som jag vill läsa högt för alla som vill lyssna.

Millie Birds bok om döda saker är en feelgoodroman som man flyter igen, blir glad av och som stannar länge i minnet. Blir det ingen film av boken lovar jag att äta upp min hatt*

* Om jag hade en hatt 🙂 men ändå.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

De öde fälten

de öde fälten av EllyDet kan aldrig komma ut för många deckare av Elly Griffiths! Det känns alltid som att det dröjer alldeles för länge emellan mötena med Ruth, Nelson och de andra i Norfolk. Självklart slängde jag mig över De öde fälten så fort boken gick att få tag på.

De öde fälten gjorde mig, som väntat, inte besviken. Ruth är sitt vanliga bitska, ironiska, men samtidigt sympatiska, jag och känslorna för poliskommissarie Nelson har ännu inte svalnat. Deras relation är lika viktig för berättelsen, som själva mordintrigen. För att dra ut på det lite, och för att göra läsaren osäker om utgången, dyker den trevliga amerikanske historikern upp igen för inspelningen av ännu ett historiskt tv-program där även Ruth medverkar som rättsarkeolog.

Den här gången binds nutid samman med 2:a Världskriget och järnåldern då ett lik hittas i ett gammalt flygplansvrak i närheten där Ruth håller på med en utgrävning. Hennes arbete ingår i en DNA-studie som går ut på att undresöka släktskapet mellan järnåldersmänniskorna som begravts på platsen, med dem som bor där idag. Allt äger rum i närheten av och på familjen Blackstocks ägor och när kvarlevorna efter något som ser ut att ha varit en människa hittas i ett bås på Blackstocks grisfarm, är det för många konstigheter på samma plats, för att Nelson ska kunna se det som tillfälligheter.

Jag tror att författaren vill säga att ”det som göms i snö, kommer fram i tö”. Familjehemligheter som har legat begravda i årtionden förskonas inte av den nya tekniken. Temat tro och vetenskap är vanliga teman och druiden Cathbad har oftast gripit in i precis rätt sekund, vilket har fått både Norfolks innevånare och läsare att tvivla på vetenskapen, och öppna sig för att det kanske finns mer än vad vi kan förklara därute. Griffiths använder även trohet/otrohet som ett tema, och vilka konsekvenser kärleken kan innebära för många fler än bara kärleksparet.

Som vanligt regnar det mycket och de redan blöta saltängarna håller på att dränkas av havet. Så lyder åtminstone en omtalad förbannelse om ätten Blackstone och dess ägor… och det visar sig nästan bli sanning när historien kommer i fatt samtiden.

Elly Griffiths skriver spännande, småmysiga, kluriga deckare med olika historiska teman. Hon är en hejare på att skildra personer i boken utan att bli långdragen. Med små medel får hon poliskollegorna, familjer och bekanta till Ruth och Nelson att kännas som riktiga människor. Vi som har läst Griffiths tidigare Norfolk-deckare har hunnit få en kär relation till både huvudpersonerna och flera av deras vänner. (Ni som inte har träffat på dem förr får korta tillbakablickar presenterade för er allt eftersom, men jag rekommenderar att läsa böckerna i rätt ordning.) Därför känns det frustrerande att boken slutade som den gjorde och att vi måste vänta på fortsättningen!

Samtidigt önskar jag att serien aldrig ska ta slut!

Inte en främling – 41 berättelser om identitet och mångfald

Inte en främling - 41 berättelser om identitet och mångfaldI boken Inte en främling – 41 berättelser om identitet och mångfald finns olika texter skrivna av kända och okända svenskar, som berättar om hur de blivit bemötta och ifrågasatta. Det handlar om identitet, diskriminering, homofobi och rasism.

Berättelserna är intressanta ögonöppnare, gripande, läsvärda och framkallar känslor. Framför allt är boken rena motgiftet mot intolerans.

Efter att ha läst texterna går det inte längre att blunda för fördomar och orättvisor. Läsaren medvetandegörs om sådant som de kanske inte vetat om eller tagit på allvar innan och man får insyn i medmänniskors situation. Berättelserna publicerades först på sajten inteenframling.se där det även finns en mycket användbar lärarhandledning, samt en fin gåvoshop.

Bokintäkterna går till stiftelsen Teskedsorderns arbete för ökad tolerans och respekt människor emellan.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.