Tyrannens barn är en lite mörkare historia än vad jag normalt brukar läsa. Lisa berättar historien om sin barndom på en bondgård i Danmark för passageraren i flygstolen bredvid när hon hastigt blivit hemkallad från sin militärpostering i Afghanistan. Hennes syster har försökt begå självmord och ligger på intensiven.
Lisa och hennes syskon växte upp med en tyrann till pappa och en mamma som led av återkommande depressioner och alla tvingades gå på tå för att inte göra pappan argare än nödvändigt. Barnen höll ihop och hade sina knep för att lufta sin frustration och ta hämnd på föräldrarna. Till exempel när pappan tvingade i lillasystern äcklig grismedicin, och Lisa kokade soppa på systerns spyor, varefter pappan åt upp soppan med god aptit…
Kontrasten mellan det lilla instängda livet på den danska landsbygden och krigets Afghanistan väcker tankar kring hur olika vi uppfattar livet och hur viktigt det är att få känna gemenskap. Författaren tycks vilja säga oss att det finns hopp, trots en dålig barndom. Anne-Chathrine Riebnitzsky är själv officer och eftersom boken inte kunde publicerades förrän efter hennes pappas död anar man att stora delar av berättelsen bygger på hennes egen barndom.
Berättelsen om den dysfunktionella familjen får mig att tänka på romanen Rädda varje spillra av Jesmyn Ward där kärlek frodas och barnen går ut ur striden som tappra segrare trots stora umbäranden.
Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se
Feelgoodbiblioteket 