Vad är din drivkraft som konstnär?
Motsatser och motsägelser i konst, religion och politik. Vad är fulhet och skönhet? Negativ och positiv och vilka är bättre? Tillåtet och förbjudet (halal och haram) och varför? Jag är intresserad av estetiska frågor och dess relation med yttrandefrihet. Fulhet för mig som konstnär är resultat av en lång process. Man kan inte kämpa mot arbetslöshet eller extremism som någonting i sig, utan mot alla orsaker bakom dem.
Min mor var analfabet, men tog min hand och följde mig till skolan när jag var 6 år gammal. Hon har alltid uppmuntrat mig att utbilda mig. Jag frågade henne en dag, när jag började lära mig läsa: mamma, hur kan du veta vilken buss ska vi åka när du inte kan läsa?! Hon kunde till exempel lätt skilja mellan två bussar som åker till två olika områden som har så liknande namn:
شيخ ابراهيم och شيخ محيي الدين. Hon svarade att hon läser ord som teckningar, alla meningar gestaltade något. Detta kom att påverka mitt yrkesval och utbildning: konstnär.
Det känns absolut hemskt. Det är därför jag brukade rita mina satirteckningar utan kommentarer. Jag försökte från början att uttrycka mina åsikter mest genom linjer och färger utan att använda ord. Därför att diktatorer har ofta svårt att förstå konst utan kommentarer. Jag lyckades ofta säga nästan allting vad jag ville säga med mina satirteckningar utan att få problem.Men jag kommer ihåg att år 2006 ritade jag en karikatyr av presidenten i Syrien och den publicerades i en tidning i Libanon där jag bodde mer än 13 år. Jag kommer ihåg att i den karikatyren hade jag en kommentar, som kritiserade hur presidenten ärvde makten av sin far, och blev president år 2000, utan något val, i ett republikan land som Syrien.Karikatyren orsakade problem för mig, men någon kom inte till mig för att ställa frågor utan till min bror, som inte hade någon aning om min karikatyr. Det kom två män som arbetade i underrättelsetjänsten till min starke bror och började förhöra honom på ett olämpligt och inte artigt sätt. Alla frågor var om mig förstås. De ville terrorisera och förnedra mig genom att använda min bror, som är en väldigt snäll människa, som inte alls är intresserad av politik och som är mycket fredlig man.
Känner du att du kan måla satirer här i Sverige utan att känna rädsla?
I Sverige har man ett annat problem med satirer när det gäller politisk illustration och karikatyr. Yrket satirtecknare försvinner sakta från våra tidningar. Jag känner rädsla på grund av det nu eftersom jag tycker att satirer är ett bra sätt för oss att uttrycka människors åsikter och kritisera på ett fredligt sätt. Jag känner att vi är i fara om vi tystar de olika uttrycker som vi människor har uppfunnit genom tiderna. Har ni till exempel någon satirtecknare i er lokaltidningen?
Vem är din svenska favoritkonstnär?
Jag har känt till flera svenska konstnärer sen jag har kommit till hit. Det finns ibland vissa konstnärer som fastnar i minnet och blir svårt att glömma. Ivar Arosenius är ett exempel.
Vem är din syriska favoritkonstnär?
Fateh Moudarres var en stor målare som var en av mina lärare när jag studerade konst vid Damaskus Universitet. Han var intelligent och rolig konstnär. Han sa till mig en gång: Vissa färger är skamlösa. Var försiktig när du använder dem!
Konstnärer behöver kisa ibland för att avlägsnar oviktiga detaljer och koncentrera sig på essensen. Att vara långt från saker hjälper dig ibland att se bättre. I mina tavlor zoomar jag in i bilder för att få djup kunskap. Efter det zoomar jag ut igen, men då är bilden inte längre likadant. Bilden måste uppfattas av sinnet och hjärnan och inte bara av ögat. Jag har fått den chansen att (zooma in) när jag bodde i Syrien. Jag fick se vad hände där inifrån. När jag flyttat till Sverige fick jag (zooma ut). Jag ser nu hela bilden. Så den erfarenhet kommer absolut att påverka min uppfattning om saker som händer där och här och detta kommer att reflekteras i min konst.
Du säger att svenskar inte vill se hemska fotografier av döda människor. Vi vill bara se vackra bilder. Hur tänker du kring det?
Jag märker stor skillnad mellan människor som kommer från konfliktområde som Irak, Somalia och Syrien, och människor som bor i nordiska länder. Bilden på barnet Allan, som drunknat i havet på sin väg till ett tryggt land, är inte längre lika stark för en människa som bor i konfliktland som en annan som bor i ett land där barn och ungdomar är i fullständig trygghet.
Du verkar ha många kreativa idéer om hur etablerade och nyanlända kan lära känna varandra. Vad är det som behövs för en lyckad integration tycker du? Från etablerade och från nyanlända? Från samhället?
Jag tycker att konst är ett bra sätt för att främja integration. När det gäller konst har vi alla samma värde. Jag menar att ett konstverk från Sudan kan vara lika dyrt som ett annat från Frankrike eller Sverige. Jag har skapat flera väldigt succéfulla konstprojekt, som varit öppna för alla; barn som gamla, män som kvinnor, inrikes födda som utlandsfödda och konstnärer som andra yrken.
Konst ger glädje och berikar mångfalden. Ett kreativt sätt att främja integration är till exempel att presentera en kvinna från, låt oss säga, Somalia och visa vem hon är, genom att presentera konst från hennes hemland. Det är ett annorlunda sätt att lära känna varandras kultur, än att bara titta på den stereotypa bilden av kvinnor från Somalia, som medier ofta sprider.
Om du skulle ge en nyanländ ung kvinna några råd, utifrån din egen erfarenhet som invandrad, vad skulle det vara?
Att läsa. Jag kan säga att det som gjort mitt liv bra, är all kunskap som jag har fått genom att läsa böcker; romaner, noveller, tidningar och allt möjligt som intresserar mig och berikar mitt yrke. Jag lärde mig mycket om det svenska samhället genom svensk litteratur. I en bok kan man hitta ett hav av spännande information.
Titta in på Galleri Kameleonts hemsida för att läsa mer om Sahar och se vad för spännande projekt hon har på gång för tillfället.
Feelgoodbiblioteket 