Hon vinkade till mig på Bokmässan

 

Jag tror inte att en Bok- och biblioteksmässa kan bli bättre än den jag var med om! Allt var perfekt, förutom att jag önskar att jag hunnit med mer. Och kanske orkat äta mer. Jag fick minst 10 000 steg om dagen och en dag åt jag bara en kanelbulle på hela dagen, innan middagen så klart. Det skulle jag aldrig ha klarat en vanlig arbetsdag hemma. Måste ha varit endorfinerna som gjorde att jag höll humöret och orken uppe.

De absoluta höjdpunkterna vara att få träffa några av mina förebilder på riktigt. Brit Stakston träffade jag redan på Centralstationen i Stockholm där manifestationen för Dawit Isaak pågick hela veckan. Jag lyssnade även på ett seminarium där Brit deltog – Yttrandefriheten har ingen åldersgräns. Det var synd att de var så många med på scenen. Jag hade gärna lyssnat på bara Brit och Olle Wästberg för varje person på scenen fick inte mycket tid på sig.

Som den stalker jag är 🙂 (det var faktiskt Brits tweet till mig som gjorde att jag hann) lyssnade jag även på henne i ABF:s monter när hon talade utifrån sin text i antologin Folkrörelser, skärp er! Seminariet finns att se via ABF Play. Rekommenderas!! Som vanligt sa Brit så mycket klokt att jag återkommer om det i ett annat blogginlägg.

Vid ABF:s scen träffade jag även på Behrang Miri, som är en annan stor förebild för mig. Han är en väldigt bra samtalsledare och går på en väldigt sund värdegrund. Därför var det en stor dag för mig när han kände igen mig från Instagram! Inte för att jag är glad över att kännas igen, utan att han har lagt märke till mitt engagemang och arbete. Behrang Miri arbetar deltid på ABF som samordnare för social mobilisering och den 19 oktober har jag lyckan att få lyssna på honom igen. Då kommer han nämligen till Bollnäs och ska tala med Helgebibliotekens personal. Samma dag ska jag hålla i ett kort seminarium om JallaTillsammans.

En av de största händelserna på mässan var ju att jag och Christina Wahldén intervjuades om JallaTillsammans digitala bokcirkel i Region Gävleborgs monter, två gånger. Vi hade ju försökt få med några av tjejerna i bokcirkeln till Göteborg, men nu blev det inte så. Det fick duga med oss två. Vi och Joffe som intervjuade oss, försökte överrösta ljudet från de andra montrarna så gott det gick. Jag tror att vi gjorde det bra. Åtminstone var det intrycket jag fick av de som var där och lyssnade. Lova från Teskedsorden var där och sa hej och gav mig en liten teskeds-brosch. Det kändes som att jag fått värsta hedersmedaljen 🙂 Lina från Vilja förlag Eva från BTJ förlag var där och stöttade oss och jag fick även träffa flera nätvänner på riktigt för första gången.

På lördagen fick jag träffa två av mina absoluta favoriter när det kommer till Feelgood – Lisa Jewell och Mahairi McFarlane. Först lyssnade jag på Lisa Jewell i Storytels monter, fick sedan hälsa på henne utanför montern. På eftermiddagen var jag på ett av de roligaste och gladaste seminarium jag varit på, med båda författarna och dagen avslutades med Kulturkollos Feelgoodmingel, med mingel med de båda författarna. Det kändes helt naturligt att stå där och prata med dem, samtidigt som att jag kände mig lika bubblig inombords som det mousserande vin jag hade i glaset. Samtidigt var det lite pinsamt att träffa på svenska feelgoodförfattare vars böcker jag inte hunnit läsa än som bla Kristin Emilsson, Anne Liljeroth, Marianne Cedervall och Anne-Lie Högberg.

De tre dagarna på Bokmässan var helst magiska och samtidigt hann jag inte med allt jag ville. Men de minnena som finns kvar så här efteråt är alla de spontana mötena med personer som stoppade mig mellan montrarna och frågade ”Det är du va som är Feelgoodbibliotekarien! Tack för dina boktips och tack för ditt samhällsengagemang!”. Jag var och är fortfarande överrumplad över att så många kände igen mig och kom fram och sa hej. Det värmde något enormt att mina små avtryck i cyberspace faktiskt når fram till riktiga människor, som dessutom uppskattar dem.

Jag stötte även på många andra förebilder som Patrik Lundberg, Dilsa Demirbag Stehn, Fanna Ndow Norrby, Leila Hastor och Nivin Yosef, som jag önskar att jag hade fått möjlighet att prata mer med. När The Jenny DN Lindh vinkade till mig kändes det bara så stort. Kändes som att jag hade titeln till en bok om mina förebilder serverad: ”Hon vinkade till mig på Bokmässan”.

Som en toppenavslutning stod jag och min kompis Anette utanför hotellet med våra väskor och väntade på taxin när Ingemar Stenmark och hans familj gick ut till sin bil. Det var bara vi där och Anette och jag stod som i andakt, överväldigade av att få vara med om detta, och njöt av att få se kungen av Sverige på riktigt och så nära. Hade vi varit lite snabbare hade vi kunnat åka hiss med honom dagen innan. Eftersom vi är så fina människor höll vi oss i från att slita upp Ingemars bok ur resväskan för att få den signerad.

Annonser

Finns det en, finns det flera

Finns det en finns det fleraJag fattar inte att jag ska träffa Mhairi McFarlane på riktigt på lördag!!! Jag ska på Feelgoodminglet som Kulturkollo ordnat på Bokmässan och träffa inte en, utan två av mina absoluta feelgoodfavoriter, Mhairi McFarlane och Lisa Jewell!!!

I natt läste jag ut  Finns det en, finns det flera, av McFarlane  och jag blev INTE besviken. Sin vana trogen skriver hon så inkännande att jag ser händelserna genom huvudpersonens ögon och känner hennes känslor ända in i skinnet.

Tänk dig att bli kysst av brudgummen alldeles efter vigseln och det är inte du som är bruden! Att den riktiga bruden kommer på er precis i kyssögonblicket och att ni dessutom alla tre arbetar på samma firma. Hur pinsamt kan det bli!!? Känslorna går genom sidorna och jag känner genansens fysiska påverkan när huden på mina kinder och armar blir varm och sticker.

Samtidigt vill jag bara slå huvudpersonen Edie för att hon är så dum och inte fattar! Som så många andra förstår hon inte att hon är världens coolaste tjej och att hon duger utan andras bedömande. Något hon visserligen lär sig med tiden.

I alla fall så blir Edie (som jag tycker om och gärna skulle vara kompis med) tillfälligt omplacerad till sin hemstad Nottingham av sin ytterst trevlig och förstående chef. Hon får i uppdrag att skriva en bok om den heta skådisen Elliot Owen, en av de mest eftertraktade männen i England. Han lär vara dryg och det kommer att krävas en hel del tålamod från Edie… tänker hon till en början. Men bakom skvallertidningarnas lögner döljer sig en högst normal kille som har oväntad god kontakt med verkligheten.

Eftersom jag läste e-boken såg jag inte hur många sidor jag hade kvar och trodde flera gånger, att nu är den slut, men så fortsatte den lite till. Slutet är inte helt snuttigulligt och Edie överger inte hela sin tillvaro, vänner eller familj för kärleken. Hon har utvecklats och tar ett klokt och mogets beslut, vilket får boken att kännas än mer verklig. Inga ”…och så flöt de iväg på regnbågen och levde lyckligt i alla sina dagar” här inte!

McFarlane skriver rappt och roligt om kärlek, vänskap och relationer. Genom att läsa och – roas av denna roman lär man sig att:
– ens fördomar sällan stämmer
– gammal vänskap inte rostar
– familjen är viktigast
– man inte ska hänga kvar med människor som inte helhjärtat visar sig intresserade av den man är.

Om jag inte blir för FÖR starstrucked och stum på feelgoodminglet ska jag fråga författaren hur hon gör för att få personerna i hennes böcker att kännas så normala, trots både vackra och mindre vackra sidor. Eller så är det kanske därför? Och om hon är lika rolig som sina romaner.