Det var vi

det var vi omslagJag har haft förmånen att få förhandsläsa Golnaz Hashemzadeh Bondes roman Det var vi som kommer ut senare i augusti. Jag blev helt tagen av berättelsen. Den är stark, uttrycksfull och ställer en rad viktiga frågor till mig som individ och till vår samtid. En utmärkt cirkelbok eftersom den väcker så många tankar och det finns så mycket att diskutera i den.

Berättelsen handlar om Nahid som får besked att han hon har obotlig cancer. Hon är arg på allt och alla som inte förstår. Hon är arg på sin dotter som hon älskar, men som hon aldrig velat varit mor till. Hon är arg på alla som inte verkar förstå något om flykt, kamp och sorg. Var allt värt något om hon ändå ska dö mitt i livet?

Läsaren får även träffa den unga Nahid som precis kommit in på läkarlinjen när hon möter Masood under revolutionen i Iran. Han drivs av kampen för frihet och tillsammans dras de med i rörelsen. Med risk för sina liv delar de ut flygblad på natten. Nahids yngre syster Noorah tjatar om att få vara med om den berusande stämningen under protesterna på stadens torg och får en natt följa med, men i folkhavet råkar de komma ifrån varandra och efter det blir inget detsamma.

“Hur skulle vi förlåta varandra. För att vi tog med Noorah. För att vi lät henne övertyga oss. För att vi tyckte om att hon var med. Det jag inte visste, det jag inte förstod då, var att vi också dog den dagen. Vi var tjugo år gamla och våra liv kom på så många sätt till sin ände. Allt som hände efteråt var tafatta försök att ersätta det vi förlorade där, den dagen. Vårt barn. Flykten. Alla mina skift, alla timmar på jobbet. Allt. Vi skulle ha dött den natten och alla år som följde var lånade.”

Hur lever man vidare? Var det värt det? Vad är meningen med livet om man kämpat och ändå kommer att dö i förtid? Golnaz Hashemzadeh Bonde ger möjliga svar på de frågorna i den här romanen som jag antar är delvis självbiografisk. Golnaz själv kom till Sverige med sina föräldrar när hon bara var tre år. Hon påminner oss om att inte se människor som flytt sitt hem som offer.

“Man lämnar inte för att man gett upp. Man lämnar för att göra något, bygga upp något. Bygga upp något som är ett långfinger i ansiktet i den skit som hände. Folk tittar ofta på mig som ett offer. De förväntar sig att jag ska vara svag, överkörd. Jag som flyktingkvinna. Jag förstår inte hur de tänker. Förstår de inte att jag är här för att jag är stark? Att det krävs styrka för att inte ge upp, för att vägra acceptera elände och förtryck? Ibland undrar jag om de tror att de själva är starka, att styrka kommer av att aldrig ha sett några svårigheter. Om de tror att stiltje bygger motståndskraft.”

Det var vi är en roman som inbegriper en rad viktiga ämnen; förutom flyktingskap berörs även att vara nära döden, vara nära anhörig till en svårt sjuk människa, relationen mellan mor och dotter, våld i nära relationer och barns utsatthet. Trots många tunga ämnen saknas aldrig hoppet eller kärleken. Livet går vidare och nya generationer föds. Vad kan vi lära av historien och vad kan vi förändra i våra egna liv och i vårt samhälle?

Det var vi är Golnaz andra roman och jag hoppas att vi kan se fram emot fler. Hon är både författare och vd på Inkludera Invest som arbetar för att minska utanförskap och inkludera flera. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en sann inspiration! Lyssna på hennes kloka tankar om inkludering, vad ett gott ledarskap innebär och lite om hennes romaner i detta podavsnitt! Eller om du ska till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg kan du lyssna på seminariet Fly till varje pris där Yukiko Duke samtalar med Golnaz och Elin Boardy.

Blir du intresserad av att läsa boken och diskutera den i en digital bokcirkel där det finns möjlighet att ställa frågor direkt till författaren? Jag kommer att hålla i en sådan bokcirkel och vill du vara med så får du gärna kontakta mig.

Finns det en, finns det flera

Finns det en finns det fleraJag fattar inte att jag ska träffa Mhairi McFarlane på riktigt på lördag!!! Jag ska på Feelgoodminglet som Kulturkollo ordnat på Bokmässan och träffa inte en, utan två av mina absoluta feelgoodfavoriter, Mhairi McFarlane och Lisa Jewell!!!

I natt läste jag ut  Finns det en, finns det flera, av McFarlane  och jag blev INTE besviken. Sin vana trogen skriver hon så inkännande att jag ser händelserna genom huvudpersonens ögon och känner hennes känslor ända in i skinnet.

Tänk dig att bli kysst av brudgummen alldeles efter vigseln och det är inte du som är bruden! Att den riktiga bruden kommer på er precis i kyssögonblicket och att ni dessutom alla tre arbetar på samma firma. Hur pinsamt kan det bli!!? Känslorna går genom sidorna och jag känner genansens fysiska påverkan när huden på mina kinder och armar blir varm och sticker.

Samtidigt vill jag bara slå huvudpersonen Edie för att hon är så dum och inte fattar! Som så många andra förstår hon inte att hon är världens coolaste tjej och att hon duger utan andras bedömande. Något hon visserligen lär sig med tiden.

I alla fall så blir Edie (som jag tycker om och gärna skulle vara kompis med) tillfälligt omplacerad till sin hemstad Nottingham av sin ytterst trevlig och förstående chef. Hon får i uppdrag att skriva en bok om den heta skådisen Elliot Owen, en av de mest eftertraktade männen i England. Han lär vara dryg och det kommer att krävas en hel del tålamod från Edie… tänker hon till en början. Men bakom skvallertidningarnas lögner döljer sig en högst normal kille som har oväntad god kontakt med verkligheten.

Eftersom jag läste e-boken såg jag inte hur många sidor jag hade kvar och trodde flera gånger, att nu är den slut, men så fortsatte den lite till. Slutet är inte helt snuttigulligt och Edie överger inte hela sin tillvaro, vänner eller familj för kärleken. Hon har utvecklats och tar ett klokt och mogets beslut, vilket får boken att kännas än mer verklig. Inga ”…och så flöt de iväg på regnbågen och levde lyckligt i alla sina dagar” här inte!

McFarlane skriver rappt och roligt om kärlek, vänskap och relationer. Genom att läsa och – roas av denna roman lär man sig att:
– ens fördomar sällan stämmer
– gammal vänskap inte rostar
– familjen är viktigast
– man inte ska hänga kvar med människor som inte helhjärtat visar sig intresserade av den man är.

Om jag inte blir för FÖR starstrucked och stum på feelgoodminglet ska jag fråga författaren hur hon gör för att få personerna i hennes böcker att kännas så normala, trots både vackra och mindre vackra sidor. Eller så är det kanske därför? Och om hon är lika rolig som sina romaner.

Sprida läsglädje – Titta nyfiket på böcker och bibliotek – digital aktivism

jallajagdalarnaDet är mycket nu. Därför har det varit lite tyst här på bloggen. Jag har ägnat senaste veckorna åt resor till Uppsala, Falun och Gävle där jag haft föredrag för bibliotekspersonal inom projektet Dela läslust. Temat har var ”Läsa – skapa – berätta med kreativ teknik” och huvudföreläsare har varit Alexandra Borg, forskare på Uppsala Universitet som har föreläst om ”Boken och läsaren i den digitala tidsåldern”.

Mitt bidrag var ”Sprida läsglädje – jallatextdalarnaTitta nyfiket på böcker och bibliotek – digital aktivism” (se nedan).

Jag gjorde mina föredrag i min roll som Feelgoodbibliotekarien, utanför min ordinarie bibliotekstjänst, och framhöll bland annat fördelarna med att vara en social läsare på nätet och bokbloggare. Bloggandet och läslustdelandet i sociala medier har gett mig fler ingångar till läsfrämjande, nya kontakter och idéer, en känsla av att ingå i en läsargemenskap. Biblioteken kan med fördel ta efter bokbloggarnas personliga tilltal och boktips, det lekfulla förhållandet till läsande och läsare, spontaniteten och jag framhöll Kulturkollo som goda förebilder.

jallagruppdalarnaJallaTillsammans – den digitala bokcirkel med nyanlända tjejer som jag varit projektledare för under vintern/våren – var så klart med i min presentationChristina Wahldén och jag kommer att samtala om projektet i Region Gävleborgs monter E04:31 på Bokmässan kl. 13.45 på torsdagen och kl. 14:15 på fredagen.

Självklart talade jag en hel del om Greta Renborg och vikten av att föra hennes arbete med att sprida bibliotekets demokratiska uppdrag vidare!

Jag passade även på att sprida Nina Frids kloka ord – blanda annat det ytterst viktiga ordet – Yttrandejämlikhet, från boken Läsa, läka, leva! : om läsfrämjande och biblioterapi.

Den som är nyfiken och vill veta mer om JallaTillsammans eller något annat får gärna höra av sig till mig! anettehelgesson(snabela)hotmail.com 

I presentationen kan du klicka på bilderna för att komma vidare till podcast, film och länkar. 

I läsfåtöljen – lucka 20 – Expeditionen: min kärlekshistoria

I läsfåtöljen den 20 december hittar vi Josefin som bloggar på Nobelprisprojektet. Hon tipsar om Expeditionen: min kärlekshistoria, av Bea Uusma och skriver så här:

Perfekt för en snöig och isig julvecka, perfekt som högläsning, perfekt som julklapp till nästan vem som helst. En bok om en ballongfärd, en önskan om att göra avtryck, en besatthet av en gåta och om kärlek in i döden! Läs! 

Josefin har på två år läst alla nobelpristagare i litteratur. En stor bedrift! Hon var också en av Bokmässans bloggambassadörer 2013 och vi träffades IRL på mässan. Det var kul! Tack för boktipset Josefin! God jul! 

I läsfåtöljen – lucka 7 – Tillbaka till henne

Då var det dags för en bokbloggare igen. I lucka 7 hittar vi Ulrika, som skriver om böcker på Västmanländskans bokblogg i läsfåtöljen. 

Ulrika skriver så här:

”Jag vill tipsa alla om boken Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Den åkte upp på min ”tio-i-topp”-lista över årets bästa böcker redan i mars och det är en väldigt stor chans att den är med i toppstriden.
Lövenstams skildring av Signe i dåtid och Hanna i nutid är en läsupplevelse som man inte får missa!” 


Ulrika var en av Bokmässans Blogg-ambassadörer 2013 och vi båda gillar Cecilia Samartins böcker.

Tusen tack för boktipset Ulrika! Jag har ofta varit och pillat på Lövenstams böcker på biblioteket. Kanske dags för mig att läsa böckerna istället för att bara pilla 🙂 

Kärleken passerade här en gång

Kärleken passerade här en gång av Peo Bengtsson är ingen bok som jag skulle välja självmant. Den innehåller för stor mängd diskbänksrealism för min smak.

Varför har jag då läst den, undrar du kanske? Så här är det: Jag blev nyfiken när en biblioteksvän, som sällan läser relationsromaner, nämnde att han läst Bengtssons bok och fått ont i magen av den. Det måste ju betyda någonting tänkte jag då. Dessutom hade jag lagt märke till Peo Bengtsson eftersom han, liksom undertecknad, agerat gästbloggare på Bokcirklar.se. Senare fick jag höra att biblioteksvännen ovan, skulle vara med och bokcirkla om boken på Bokmässan. Peo Bengtsson himself var dessutom med i samma panel som jag på Biblioteks-och berättarscenen när vi bokcirklade om Enquists Liknelseboken.

Faktiskt så fick jag boken av författaren direkt efter att vi gick av scenen. Därför känns det lite kymigt att skriva om boken här, eftersom jag antar att författaren själv kommer att läsa mitt omdöme. (Hej Peo och tack för boken! 🙂 ) Inte för att jag har något speciellt negativt att säga om boken, mer än att den inte tillhör den genre jag vanligtvis brukar gilla. Vardagen får jag nog av ändå och eftersom många i min omgivning nyligen har separerat känns historien lite för vanlig och nära på något sätt.

Som relationsroman räknad tycker jag dock att Kärleken passerade här en gång har en given plats i genren. Boken urskiljer sig från mängden eftersom den är skriven ur mannens perspektiv. Ofta är det mannen i berättelsen som lämnar familjen vid en separation, där han dessutom nästan alltid tillskrivs negativa egenskaper. Inte sällan beskrivs han som känslokall och att han inte bryr sig tillräckligt om barnen. Det brukar vara kvinnan man får följa genom separationen. På det sättet var boken intressant då det var kvinnan som lämnade familjen och uppträdde själviskt på bekostnad av barnens mående.

En bra bok att bokcirkla om kan jag tänka mig då den vänder och vrider på traditionella mönster. Många kan nog känna igen sig i båda huvudpersonerna och deras beteende. Eftersom man får följa paret från det att de träffades i tillbakablickar får man vara med under hela deras resa. Som läsare ser man sprickorna i relationen och man får sig en tankeställare om ens egna relationer.  Alltid lär man sig något av andras misstag brukar jag tänka. Jag är glad att jag fick den här läsupplevelsen trots allt.

Bokcirkel om Liknelseboken på Bok- och berättarscenen

Någon gång i början av sommaren fick jag frågan från Bokcirklar.se om jag ville vara med och bokcirkla på Bok- och Biblioteksmässan. Jag var snabb att tacka ja. Nästan lite för snabb för det var ingen lätt bok som vi skulle läsa. Liknelseboken  – en kärleksroman lät ju bra och Enquist har jag varit nyfiken på länge. Efteråt hade jag en dubbel känsla för boken. Den var både svår att förstå sig på samtidigt så tyckte jag om det där som inte gick att ta på. Att det är det som inte står i texten som är det viktiga. Det dubbla. Det svårfångade.

Omslagsbild: Liknelseboken– ”Du måste läsa Ett annat liv innan du läser Liknelseboken”, sa en klok kollega till mig. Jag är glad att jag lydde hennes råd. För utan att ha läst Enquists biografi skulle jag knappt ha fattat någonting av Liknelseboken. Nu hann jag lyssna på Ett annat liv under sommaren, med författaren själv som uppläsare. Vilken berättare och vilken berättarröst! Vilket härligt språk! På kuppen blev jag nästan lite kär i denne kloke, humoristiske och självutlämnande man. 
I båda böckerna finns kärleken till berättandet med. Hela sin barndom blev Enquist itutad att det var syndigt att läsa annat än bibeln. Ändå växte han upp och blev en berättare. Hans pappas notesblock, med de nio utrivna sidorna har en central plats i böckerna. Hade han ändå ärvt sin berättar-ådra från fadern? Min tolkning av Liknelseboken är att den, som också består av just nio liknelser, är lite som notesblocket. Utrivna sidor ur livet, samlade i en bok om kärleken. Något att lämna efter sig.
Enquists budskap? Meningen med livet är kärleken. Kärleken till livet, kvinnan, vännerna, språket och berättandet. Är det inte det, som han vill förmedla och skicka vidare för sina vänners räkning, de som står på andra sidan stranden och väntar?
När vi bokcirklade om Liknelseboken hade vi olika åsikter om det var en bok om kärlek, åtrå eller döden. För mig handlade den mer om livet och kärleken än döden. 
Precis innan jag lämnade Bokmässan såg jag P-O Enquist i folkvimlet. Det var som pricken över i:et. 
Det var roligt att prata om boken, även om jag tyckte att den var lite svår. Boksamtalet på mässan filmades och jag kommer att lägga till länken till filmen senare. Tills dess: Läs Enquist när du behöver livsvisdom förpackad med en lågmäld humoristiskt ton. 

När vi ses på bokmässan…

…kan det hända att jag ger ett ganska förvirrat intryck. Jag är inte så jätteförtjust i att vara i stora folksamlingar och jag har svårt för att känna igen namn OCH ansikten. Dålig kombo. Jag vill alltså ha sagt att jag inte är stroppig på något vis…även om det skulle verka så 🙂

Eftersom jag har exponerat min nuna lite här och där är chansen stor att du känner igen mig först (hur självcentrerat lät det där då :-)). Jag hoppas att vi ses och att du har överseende med mitt jolliga uppträdande. Det ska bli jättekul att träffa en och annan bokbloggare och andra bokvänner live på Bokmässan!

Glad vinnare av ett seminariekort till Bokmässan

Jag tog en rövare och slängde in svaren på Nobelprisprojektets frågor på Bokmässans community och gissa om jag blev glad när jag vann!! Tusen tack!!! Nu är det jag som plockar fram seminarieprogrammet och lusläser det en gång till! Jag måste även hinna läsa några böcker till innan bokmässan. Nu när jag kan gå och lyssna på bland annat David Safier vill jag gärna ha läst hans bok först – Dålig karma.

Vill du också vinna ett seminariekort så har du chansen om du löser korsordet om Bokmässan

Någon som har användning av en Feelgoodbibliotekarie på Bokmässan?

Jag fick plötsligt sånt sug efter att åka på Bok- och biblioteksmässan i höst! Tyvärr så missade någon att utse mig till bloggambassadör i år, annars vore jag redan på väg.

Någon annan på mässan som har användning av en Feelgoodbibliotekarie? Jag är ganska trevlig, tar plats i sociala medier, sköter mig okej i möblerade rum och kan bokprata omkull de flesta 🙂