Kvinnodagen på Kulturtinget i Uppsala

kulturtingknappPå internationella kvinnodagen kändes det extra bra att jag fick berätta om JallaTillsammans och The End Will Be Good And Happy – fotoutställningen av Emily Berl, som vill förändra bilden av och lyfta fram unga flyktingkvinnors perspektiv – på Kulturtinget i Uppsala.

Hela 30 personer valde att lyssna på mitt föredrag på eftermiddagen, efter Po Tidholm och innan Stina Oscarson och Stina Wollter var på stora scenen. Jag fick tack och lova hålla till i ett lite mindre rum. Än är jag ingen jätterutinerad talare, men jag jobbar på det.

Jag blev glad över att så många verkade intresserade och kom fram efteråt och frågade om jag kunde komma till deras ort och hålla föredrag om integration.

Det känns också hoppfullt och viktigt att många som lyssnade var kulturpolitiker och tjänstemän på kommun- och regional nivå och att jag fick ut mitt budskap om att integration är en tvåvägshandling och att det är viktigt att stötta och fånga upp engagemanget som finns. Att de etablerade arenorna som redan finns och fungerar, kan användas för att nå ut med information och främja integrationen mer än de redan gör. Ringar på vattnet är inte att förringa.

Min presentation med länkar i bilderna:

JallaKulturtingUppsala (2)

Huset vid sjön

huset vid sjönDet är inte många böcker som får en att helt försjunka ned i berättelsen och glömma allt annat. Kate Morton är en av få som lyckas väcka min läslust till hundra procent. Jag har slukat hennes andra romaner, men Huset vid sjön slår dem alla med råge. Den här romanen är perfekt. Som skriven för just mig (och många andra).

För det första är det spänningen och att författaren håller läsaren på halster in i det sista. Flera gånger var jag säker på att jag visste svaret på gåtan, för att plötsligt bli inledd på ett helt annat spår. I denna roman, som kan räknas som en psykologisk thriller, har Kate Morton tagit med en polis, Sadie Sparrow, som under en ofrivillig semester råkar på ett övergivet hus vid sjön när hon besöker sin morfar i Cornwall. Hon får nys om den sorgliga historien om pojken som försvann spårlöst från huset och som den nyfikna och smarta polis hon är börjar hon så klart nysta i gåtan.

Jag hoppas att Kate Morton skriver fler böcker med Sadie för hon är en personlighet som påminner mig om Barbara Havers och Ruth Galloway. Författaren lämnar en liten öppning för att vi skulle kunna få träffa på Sadie Sparrow igen. Vi får hålla tummarna!

Berättelsen utspelar sig dels 2003 då vi får bekanta oss med den gamla damen Alice Edevane, som är en framgångsrik deckarförfattare och dels åren kring första och andra världskriget under Alice barndom. Utifrån båda tidsperspektiven vecklar en spännande historia ut sig och som läsare får man en nära relation till Alice och hennes mor.

Flera personer minns midsommarkvällen, då Alice lillebror Theo försvann spårlöst, med stora kval och tror sig veta sanningen om vad som egentligen hände. Hemligheter som bevarats under många år och som satt djupa spår hos alla i familjen och deras vänner riskerar nu att komma upp till ytan.

Förutom den spännande intrigen, de väl skissade personligheterna och tidsandan, fastnar jag så klart för miljön. Liksom tidigare beskriver Morton gamla engelska gods och dess trädgårdar med bravur. Man känner blomdoften, daggen, hör knastret av fötter i det krattade gruset och ser blomsterprakten framför sig. Att det dessutom handlar om en skrivande kvinna och hennes sällsynta förmåga att iakta sin omgivning gör sitt till.

Huset vid sjön är en fullträff och har berett mig många härliga lässtunder i sommar. Vill du vara säker på att få läsa en bra bok så varsågod! Men var beredd på att försaka allt annat. Du kommer inte kunna släppa boken när du väl börjat!

Kvinnan på tåget

kvinnan på tågetDen var så bra som alla sa! Jag var lite skeptisk när boken kom ut för när ALLA bloggar oms amma bok samtidigt krymper min nyfikenhet snabbt, men den här gången hade jag fel. Jag borde ha lärt mig efter Låt vargarna komma. När alla bloggade om den läste jag den inte, förrän lång senare och den är fortfarande en favorit.

När det gått en tid och jag hörde Yukiko Duke på morgonteven tala sig varm om Kvinnan på tåget av Paula Hawkins samtidigt som reservationshyllan på jobbet började fyllas av det ena efter det andra exemplaret gav jag upp och laddade ner ljudboken från Storytel inför Gotlandssemestern.

Jag som vanligtvis sitter stel som en pinne, stirrandes på horisonten, för att undvika åksjuka så fort jag är på en båt, låg lugnt i hytten och lyssnade på ljudboken hela överresan. Varje lugn stund under semester lyssnade jag och kunde knappt sluta

Jag fattade ju att boken var spännande, men så här spännande trodde jag inte att den var. Faktiskt! Författaren är skicklig på att beskriva känslor och relationer. Hon får läsaren att känna att hen är inne i romanfigurernas hjärnor. Jag riktigt kände frustrationen hos huvudpersonen, som mindes något, men vad? Minnet av den där kvällen låg precis utom räckhåll. Dessutom tvivlade hon på sitt eget omdöme, på grund av all alkohol hon druckit. Ännu en bok om kvinnlig alkoholism, liksom Livet enligt Hilary Good, som jag bloggat om tidigare. Ofrivillig barnlöshet och psykisk ohälsa är också bärande teman för romanen.

Sakta, sakta rullas sanningen fram och en rad tragiska händelser blottas och det gör riktigt ont i mig när jag läser.

Missa inte årets mest spännande deckare!

Skuggan av ett år

skuggan av ett årJag har läst så många spännande böcker i sommar att jag bara vill läsa spännande böcker nu. Jag har liksom fått smak på psykologiska thrillers.

Skuggan av ett år av Hannah Richell är egentligen ingen ren thriller, men minst lika fängslande som en sådan. Jag hade börjat på författarens tidigare roman Systrarna Tides sista sommar, men tyckte att den var för mörk och dyster för mig och läste därför inte klart den, men nu är jag sugen igen.

Även i Skuggan av ett år är det en olycksbådande stämning över hela berättelsen. Allt står inte rätt till och man förstår att det här kommer inte att gå bra. Två parallella berättelser varvas och binds ihop allt eftersom. I en av dem får vi följa Kat och hennes vänner som på 80-talet ockuperar ett förfallet hus i ödemarken i norra England och bestämmer sig för att stanna där ett år och leva på det som naturen ger. Till en början går allt som en dans, men snart testas relationerna och när våren nalkas är situationen helt annorlunda mellan vännerna.

Den andra historien utgår ifrån Lila, som efter ett fall under graviditeten förlorat sitt barn. En dag får hon en nyckel hemskickad, som leder till ett hus i ödemarken (!) Hon bestämmer sig mitt i sorgen, för att stanna där och rusta huset. Hon hittar spår efter de som har bott där tidigare och hennes minne från dagen när hon föll i trappan visar fler och fler bitar av vad som egentligen hände den där dagen.

Det var länge sedan jag blev så överraskad, som av den här boken. Jag vill inte avslöja något, men kan bara säga att Hannah Richell vet vad hon gör när hon skickligt bygger upp stämningen, relationerna och berättelsen. Hon fick mig verkligen att känna att jag var där i stugan och stundtals var boken riktigt kuslig. Jag skulle då inte rekommendera någon att läsa Skuggan av ett år ensam i ett ödehus…eller jo, kanske till den som vill bli riktigt rädd! 🙂

Det är inte svårt att förutspå att vi har många fler romansuccéer eller thrillers att vänta från Hanna Richell. Åtminstone hoppas jag det!

Livet enligt Hildy Good

Livet enligt Hildy GoodLivet enligt Hildy Good är en tragikomisk roman, som jag fastnade för direkt när jag hörde talas om den. Den är rolig samtidigt som den tar upp ett tungt tema – alkoholism. Ann Leary skriver, utan pekpinnar, om kvinnlig alkoholism, som det inte skrivs så ofta om annars.

Ämnet bagatelliseras aldrig och bara någon med ett kallhamrat hjärta kan undgå att tycka om Hillary Good. Hon är mäklaren som hävdar att hon kan läsa av en människas inre enbart genom att att betrakta dennes hem. Hon tror sig kunna genomskåda andra, men sina egna problem förnekar hon totalt. Snabbt förstår man att hennes och omgivningens uppfattningar går isär.

Ömsint, roligt och romantiskt om en kantstött, men smart kvinna.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Boktips om psykisk ohälsa

väggen en utbränd psykiaters noteringarVäggen : en utbränd psykiaters noteringar
av Pia Dellson

En bok fylld av pricksäkra iakttagelser om hur det är att vara drabbad av utmattningssyndrom. Jag var själv sjukskriven förra året och jag känner igen mig på varje sida i boken. Korta textstycken och avsnitt gör att även den utbrände orkar läsa den. Boken borde spridas både i förebyggande syfte och för att öka förståelse kring denna folksjukdom. Författaren, som är psykiater och borde ha känt igen varningstecknen långt innan kraschen, är själv ett bevis på att vem som helst kan drabbas.

Generation ångest Scott StosselGeneration ångest : Min jakt på sinnesro
av Scott Stossel

Kan man skriva humoristiskt om ångest och fobier? Ja, tydligen. Kanske fungerar det för att författaren är så generös och öppen med sina egna fobier och psykiska ohälsa. Han visar genom många historiska exempel att ångest är en del av att vara människa. Bland annat skriver han om Charles Darwin och hur hans dagböcker, brev och medicinska rapporter tyder på att han led av ångest. För den som vill fördjupa sig i ämnet psykisk ohälsa bjuds här på forskningsrön från nutid och dåtid, blandat med författarens egna erfarenheter.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga. 

Fokus på jobbet – Hur mindfulness gör dig effektivare, lugnare och gladare

fokus-pa-jobbet-trana-din-hjarna-med-mindfulness-for-mer-fokus-effektivitet-och-gladjeNi som har följt mig har väl vid det här laget märkt mitt nya intresse för mindfulness. Under min deltidssjukskrivning, på grund av utmattningssyndrom, blev jag via Hälsocentralen erbjuden att gå en kurs i mindfulness i grupp. Det är bland det bästa jag har gjort!

Jag har försökt med avslappning förut, men det har alltid runnit ut i sanden. Flera mindfulnessböcker har jag också läst, men det har liksom aldrig tidigare ”gått in” på samma sätt, som nu.

Nu är kursen slut, men mitt intresse för mindfulness är väckt och jag har fått ett behov av att göra meditation ofta. Nu gäller det att hålla i de här goda vanorna. Forskning har visat att man kommer långt med 10 minuter mindfulnessövningar om dagen. I boken Fokus på jobbet – Hur mindfulness gör dig effektivare, lugnare och gladare, av Sara Hultman och Martin Ström, finns en rad bevis på att så är fallet.

I boken blandas forskningsrön, råd och exempel från arbetslivet på hur olika personer har använd sig av mindfulness i sin yrkesutövning. Det har hjälpt mig att tänka kring mitt mitt eget mående på jobbet och hur viktigt det är med återhämtning.

Jag är förvånad över att mindfulness inte används mer, från arbetsgivarhåll, främst i hälsoförebyggande syfte, men också i vinstsyfte. Det dröjer nog inte länge förrän en obligatorisk mindfulnesspaus skrivs in på schemat på de flesta arbetsplatserna. Tills dess rekommenderar jag denna bok, som jag själv kommer ge mig själv i julklapp så jag kan stryka under och läsa om den flera gånger.

Ett sista råd: Lyssna på min mindfulnesslärare: ”Ha samma inställning till mindfulness som till din tandhygien. Se till att få in en vana och bara gör! Varje dag!”.

Älskade Elijah

alskade-elijahBoken Älskade Elijah är så gripande att det nästan gör ont att läsa den. Det är länge sedan jag läste något så gripande och samtidigt hoppfullt om moderskärlek (faders- också för den delen), förluster och läkande. Vissa kan nog uppfatta boken som sentimental och för tillrättalagd, men de har fel! 🙂 Jag säger bara: Ska du läsa boken (vilket du Måste!) så var beredd på att det är en feelgoodroman med STARKA känslor!

Jag vet inte. Kanske är det för att jag själv är adoptivmamma, som jag känner extra starkt för Älskade Elijah. Eftersom jag tyckte väldigt mycket om Christie Watsons debutroman Små solfåglar långt borta var jag beredd på att även hennes nya bok skulle vara bra och förmodligen hjärtskärande, men jag trodde aldrig att den skulle vara så bladvändarvänlig och ta sig så långt in i mitt sinne och hjärta!

Elijah är en liten pojke som från födseln farit illa. Hans föräldrar är immigranter från Nigeria, som kommit till England, utan vänner och familj. Pappan försvinner snart ur bilden och mammans psykisk hälsa är allt annat än bra. Elijah kommer efter flera års vanvård till olika fosterhem och trots att de sociala myndigheterna sköter sig, får han byta fosterhem ofta. Hade sjukvården och det sociala fångat upp mamman redan vid Elijahs födelse hade deras liv kunnat se helt annorlunda ut.

Det smärtar att höra om Elijahs inre tankar om sig själv. Han tror att det bor en elak trollkarl inom honom, som vill göra alla i hans närhet illa. Författaren beskriver med en sån fingertoppskänsla den utsatthet som denna lilla person är med om. Som läsare är man med i och får insyn i hur ett litet barn kan uppfatta sin omgivning och hur viktigt det är att se saker och ting utifrån barnens perspektiv. Vi vuxna glömmer ofta det. Berättelsen visar också hur viktigt det är med trygghet, kärlek och omvårdnad. Personalen från socialen och lekterapeuten är fantastiska, både som människor och i sin yrkesroll, men ändå har de svårt att hjälpa Elijah.

Författaren berör det kulturella arvet som alla har med sig och hur det kan spela in i olika situationer. Lektekterapeuten och Elijahs farfar påminner Elijah om hans biologiska mamma och det gör känner sig trygg med dem. De har också lättare att se problemen utifrån flera perspektiv tack vare sin bakgrund. Är det kanske ett sätt av författaren att visa på hur viktig mångfalden är, att det finns människor med olika bakgrund inom speciellt yrken som arbetar med människor?

Samtidigt som läsaren får ta del av Elijahs liv och hans mammas brev till honom får vi även möta Obi och Nikki som efter år av missfall och barnlängtan bestämmer sig för att adoptera. Obi är rättsadvokat och på de svagas sida. Han tycker absolut att de ska adoptera ett äldre barn, som verkligen behöver dem. Nikki å sin sida arbetar på ett hem för hemlösa hundar och ser bilden av en nyfödd bebis i sina drömmar.

Det känns som att Obi och Nikki inte riktigt når fram till varandra i diskussionen. Här känner jag igen mig. Jag och min man pratade först förbi varandra när vi längtade efter barn. När vi bestämt oss för att adoptera ställdes vi inför den onaturliga frågan att välja vilken funktionsnedsättning vårt barn skulle ha. Liksom paret i boken hade vi först svårt att ta in det och det krävdes många och långa stunder av funderingar och samtal innan vi bestämde oss.

Som jag ser det pratade inte Nikki och Obi tillräckligt mycket med varandra innan de beslutade sig för att ta emot Elijah. De tänkte lite olika. Obi beskrivs som en person som går efter fakta och på hans nattduksbord fanns böcker om barn med särskilda behov och barn med trauman. Nikki däremot beskriv mer som en känslomänniska och frågan är vilken av dem som var bäst rustade för att ta emot en liten pojke med en sargad själ. Vad innebär det att ta emot ett barn med ett förflutet? Är det ens möjligt att föreställa sig familjens framtid? Många sådana frågor dyker upp och jag skulle rekommendera alla som funderar på att bli adoptivföräldrar att läsa boken.

Jag har sparat slutet på boken och har inte läst det när jag skriver detta. Hur boken än slutar så tycker jag att författaren har skrivit en bra och tankeväckande bok om viktiga ämnen, med flera, rent utav grymma inslag. Christie Watson lyckas bädda in det svåra i en ömsint och kärleksfull berättelse. Samtidigt som hon belyser samhällsproblem, som borde förändras, så visar hon hur mycket tryggheten i en kärleksfull familj kan betyda för ett utsatt barns hälsa och framtid. Tillsammans med samhällets sociala insatser, välutbildad och empatisk personal inom det sociala området och stora mängder kärlek kan sagan få ett lyckligt slut.

Under Vintergatans alla stjärnor

Under Vintergatans alla stjärnorDet har inte blivit så mycket bloggande senaste veckorna, men jag har hunnit läsa en del och Under Vintergatans alla stjärnor är en av böckerna. Den passar mig perfekt just nu när jag är sjukskriven på deltid på grund av utmattningssyndrom. Boken är lagom lättläst och den levererar livsvisdom utan krångligheter. Camilla Davidsson har en bekväm berättarröst och ett följsamt språk som jag känner igen från många andra författare till underhållande relationsromaner idag.

Bokens huvudperson, Emma, som är utarbetad, och förmodligen också är drabbad av utmattningssyndrom, försöker själv läsa en självhjälpsbok för att lära sig att leva i nuet. Boken är så svår, och dessutom på engelska och jag tror att författaren, Camilla Davidsson, vill säga oss att det är bättre att bara VARA och lära sig mindfulness på den vägen. Under pilgrimsvandringen till Santiago de Compostela som Emma företar sig möter hon nya människor och får via dem insikter om sig själv och om hur livet kan levas. Det blir som två resor i en – dels pilgrimsresan som utvecklar henne och dels resan inom henne själv.

Den som har läst någon av Cecilia Samartins böcker Senor Peregrino och La Peregrina kommer definitivt att känna igen sig. Mitt bland Emmas tankar om livet och relationer finns massor av beskrivningar av spanska små byar och orter insprängda. För att inte tala om all god mat som nämns.

Ni som har läst min blogg förut vet säkert att jag gillar Cecilia Samartins böcker väldigt mycket och att jag fick möjlighet att träffa henne på Bokmässan förra året. Hon berättade då att det skulle komma en tredje bok med pilgrimsleden som tema. Den ser jag fram mot att läsa. Därför blev jag intresserad av Camilla Davidssons bok, som berör samma pilgrimsled och som tydligen också ska bli en trilogi. Mina tankar går även lite till Lyckan, kärleken och meningen med livet, som handlar om en kvinna som reste till flera länder för att söka svar på livets mening.

Under Vintergatans svarta stjärnor är mer realistisk och nutida relationsroman, medan Sarmartins trilogi innehåller magiska inslag och historiska tillbakablickar. Men blir du, som jag, sugen på att pilgrimsvandra kan jag rekommendera båda författarnas böcker. Jag skulle även tipsa den som söker relationsromaner med driv och alternativ till självhjälpsböcker vid psykisk ohälsa, om boken. Man mår definitivt bra av att läsa den!
______________________________________________________________________
Bokbutiken

Inga fler boktips som bisyssla

Helahälsingland boktipsMorgondagens lördagsbilaga Helga rymmer inga boktips från mig. Min arbetsgivare vill inte att jag har någon bisyssla när jag är sjukskriven på deltid. Kanske kommer ingen ens att  att sakna mina boktips, eller så fyller redaktören ytan med något mer spännande.

Jag bloggar vidare så länge…någonstans måste jag ju lufta mina boktankar, tanka energi och få utlopp för min energi och kreativitet. Och vem vet vad framtiden har i sin bokhylla!

De tidigare boktipsen som har varit publicerade i Helahälsinglands helgbilaga hittar du här på bloggen.

Även om jag kommer att sakna att skriva boktips i Ljusnan något enormt så är jag just nu mest nöjd med att jag är på bättringsvägen. Mig blir ni inte av med så lätt 🙂