Beth, som driver Bokbutiken ihop med mig, boktipsar oss om Carl-Johan Vallgrens böcker:
”Jag lånade Carl-Johan Vallgrens Nomaderna på biblioteket i Bollnäs nån gång runt 1990, tror den var recenserad i en tidning jag läst, och tyckte den var fantastisk! Sen försökte jag hitta den i en bokhandel, men den var svår att få tag på. Lånade om den igen 10-15 år senare, och den var fortfarande lika bra.
Senare köpte jag Den vidunderliga kärlekens historia, först som pocket, sen med hårda pärmar, och så som ljudbok där han själv läser, vilket han gör väldigt bra.
Efter att jag blev mamma för närmare sex år sen har jag inte haft ro att läsa så mycket, men då Havsmannen kom köpte jag den, och den var lika svår att lägga ifrån sig som de andra! Jag är inte bra på att beskriva böcker och tänker inte gå in på handlingen på nån av dem.
Jag vet inte vad det är med Vallgrens böcker, men jag tycker han lyckas hitta såna otroliga karaktärer, både obehagliga och intressanta, drabbade av både starkt och grymt hat och enorm (vidunderlig) kärlek. Han kan beskriva människor och miljöer på ett sätt att det inte spelar nån roll att man ligger i den där mjuka turkosa kanapéen med mysfilten, för den där krypande otäcka känslan (som jag uppskattar i hans böcker) tar över ändå – det spelar ingen roll om jag ens har en kopp varm choklad eller en påse praliner med mig!”
___________________________________________________________________
Tack Beth! Jag gillar också Vallgren, men har bara läst/lyssnat på Den vidunderliga kärlekens historia den tyckte jag mycket om. Hans musik gillar jag också. Drömmen är få honom till ”mitt” bibliotek och att han har en spelning i Byn samma kväll…så som Stefan Sundström gjorde när han var här i Edsbyn. /Feelgoodbibliotekarien