”Jag tycker inte jag är en så kritisk läsare, jag tyckte ju Egenmäktigt förfarande var en fullträff och Läsarna i Broken Wheel rekommenderar – ja, jag är ingen feelgoodläsare och kommer aldrig bli. Det är Nick Hornby som sprider feelgood hos mig.
Jag gillar nästan alla böcker jag läser på nåt sätt. Safiers bok – Min familj och andra monster – tyckte jag var kul eftersom den påminde om mina uppväxtfavoriter Eva Ibbotson och Christine Nöstlinger. Bisarrt, humoristiskt och sagoaktigt skrev ju de med, men med färre referenser hit och dit förstås. Kanske ni läst ‘Den stora spökräddningen’ klart jag vill läsa en nutida uppföljare till den.Gillade alla referenser hit och dit, men det krävdes ju att man var i en viss ålder för att fatta dem. Att Falco har nåt med Mozart att göra t ex. Tyckte också att det var kul att mammans drömprins Dracula var en sån dubbelnatur. Det var ju högst begripligt att hon längtade bort från familjen, väl unt med en semester
Sen är det ju så att boken kanske inte passar för djupare analys. Den är tokrolig läsning för stunden och vill inte säga något om vare sig mänskligheten eller samhället (mer substans i efterordet ).
/Sidekick-Sonja
Feelgoodbiblioteket 