Tips för boksamtal och vikten av lättläst

introduktion till boksamtalDe senaste åren har jag genom mitt arbete med bokcirklar kring lättläst litteratur haft mycket kontakt med Vilja förlag.  I ett blogginlägg på förlagets sida har de ställt några frågor till mig och jag svarar bland annat så här:

” – I ett demokratiskt samhälle ska alla människor ha samma rättigheter och därför ska det finnas böcker för alla. Har man någon läsnedsättning ska det inte ses som ett problem, utan det ska finnas tillgång till böcker som går att läsa oavsett. I en demokrati är det också viktigt att alla ska kunna ta del av information och därför är det viktigt att det finns lättläst text för dem som behöver det.

Anette Helgesson menar också att ett demokratiskt samhälle fungerar för att människor kan språket och på så sätt kan göra sin röst hörd i frågor man tycker är viktiga.
– Annars riskerar de som har kunskapen att få mer makt, och därför är det viktigt att litteratur tillgängliggörs för att passa fler olika läsvägar. Lättläst litteratur är en jättebra ingång för många av våra nyanlända att lära sig språket och att förstå sitt nya sammanhang bättre, menar Anette Helgesson.”

Du kan läsa hela inlägget på Vilja förlags blogg där du även hittar en pdf med tips från mig på hur man kan arbeta med boksamtal, samt förslag på bokcirkelfrågor.

Annonser

Det var vi

det var vi omslagJag har haft förmånen att få förhandsläsa Golnaz Hashemzadeh Bondes roman Det var vi som kommer ut senare i augusti. Jag blev helt tagen av berättelsen. Den är stark, uttrycksfull och ställer en rad viktiga frågor till mig som individ och till vår samtid. En utmärkt cirkelbok eftersom den väcker så många tankar och det finns så mycket att diskutera i den.

Berättelsen handlar om Nahid som får besked att han hon har obotlig cancer. Hon är arg på allt och alla som inte förstår. Hon är arg på sin dotter som hon älskar, men som hon aldrig velat varit mor till. Hon är arg på alla som inte verkar förstå något om flykt, kamp och sorg. Var allt värt något om hon ändå ska dö mitt i livet?

Läsaren får även träffa den unga Nahid som precis kommit in på läkarlinjen när hon möter Masood under revolutionen i Iran. Han drivs av kampen för frihet och tillsammans dras de med i rörelsen. Med risk för sina liv delar de ut flygblad på natten. Nahids yngre syster Noorah tjatar om att få vara med om den berusande stämningen under protesterna på stadens torg och får en natt följa med, men i folkhavet råkar de komma ifrån varandra och efter det blir inget detsamma.

“Hur skulle vi förlåta varandra. För att vi tog med Noorah. För att vi lät henne övertyga oss. För att vi tyckte om att hon var med. Det jag inte visste, det jag inte förstod då, var att vi också dog den dagen. Vi var tjugo år gamla och våra liv kom på så många sätt till sin ände. Allt som hände efteråt var tafatta försök att ersätta det vi förlorade där, den dagen. Vårt barn. Flykten. Alla mina skift, alla timmar på jobbet. Allt. Vi skulle ha dött den natten och alla år som följde var lånade.”

Hur lever man vidare? Var det värt det? Vad är meningen med livet om man kämpat och ändå kommer att dö i förtid? Golnaz Hashemzadeh Bonde ger möjliga svar på de frågorna i den här romanen som jag antar är delvis självbiografisk. Golnaz själv kom till Sverige med sina föräldrar när hon bara var tre år. Hon påminner oss om att inte se människor som flytt sitt hem som offer.

“Man lämnar inte för att man gett upp. Man lämnar för att göra något, bygga upp något. Bygga upp något som är ett långfinger i ansiktet i den skit som hände. Folk tittar ofta på mig som ett offer. De förväntar sig att jag ska vara svag, överkörd. Jag som flyktingkvinna. Jag förstår inte hur de tänker. Förstår de inte att jag är här för att jag är stark? Att det krävs styrka för att inte ge upp, för att vägra acceptera elände och förtryck? Ibland undrar jag om de tror att de själva är starka, att styrka kommer av att aldrig ha sett några svårigheter. Om de tror att stiltje bygger motståndskraft.”

Det var vi är en roman som inbegriper en rad viktiga ämnen; förutom flyktingskap berörs även att vara nära döden, vara nära anhörig till en svårt sjuk människa, relationen mellan mor och dotter, våld i nära relationer och barns utsatthet. Trots många tunga ämnen saknas aldrig hoppet eller kärleken. Livet går vidare och nya generationer föds. Vad kan vi lära av historien och vad kan vi förändra i våra egna liv och i vårt samhälle?

Det var vi är Golnaz andra roman och jag hoppas att vi kan se fram emot fler. Hon är både författare och vd på Inkludera Invest som arbetar för att minska utanförskap och inkludera flera. Golnaz Hashemzadeh Bonde är en sann inspiration! Lyssna på hennes kloka tankar om inkludering, vad ett gott ledarskap innebär och lite om hennes romaner i detta podavsnitt! Eller om du ska till Bok- och biblioteksmässan i Göteborg kan du lyssna på seminariet Fly till varje pris där Yukiko Duke samtalar med Golnaz och Elin Boardy.

Blir du intresserad av att läsa boken och diskutera den i en digital bokcirkel där det finns möjlighet att ställa frågor direkt till författaren? Jag kommer att hålla i en sådan bokcirkel och vill du vara med så får du gärna kontakta mig.

Intervju med Christina Wahldén om den digitala bokcirkeln JallaTillsammans

Efter att pilotprojektet JallaTillsammans avslutades i april, talade jag och Christina Wahldén via skype för att sammanfatta våra tankar och erfarenheter. Här kan ni ta del av vårt samtal. Jag klipper in lite bilder så att ni inte storknar av den långa texten. 🙂helagruppen

Anette : Vad tänkte du när jag kontaktade dig? 

Christina: – Jag blev glad! Jag hade följt dig på Twitter och tyckte att du verkade vara en kul typ. Jag gillar din ton. Du verkade vara en positiv person, och det gjorde att det var lätt att svara ja. Jag tyckte även att inriktningen på tonårstjejer och nyanlända var tilltalande.

– Det som varit specifikt uppe hos er, är att boksamtalen har en viss terapeutiskt funktion. Många av de nyanlända ungdomarna har varit med om svåra saker. Vi kan inte hjälpa eller ta bort det svåra, men vi kan ge dem något. Vi kan ta dem på allvar, lyssna och bekräfta. Dessutom kan det vara svårt att förklara för svenska tonårsmänniskor, vad man har varit med om.

– Det är bra att du är med och kan tipsa om biblioteket. Man behöver ju inte klippa med den person man var tidigare, utan man har ju det språket och böcker på de språken finns ju. Det kan ge självkänsla.
Genom att skriva om deras ursprungsländer visar man förhoppningsvis en slags respekt. De kommer ju från rika kulturländer. De har något att bidra med.

– Som nyanländ finns ett behov av prata om föreställningar och tabun. Speciellt tonårstjejer brukar vara duktiga på att vara kameleonter. De är kanske en person i familjen och en i skolan eller i samhället. Det kan göra att man överlever, men också att man går sönder.
1048220_1142501965768951_8694391889287321360_o
Anette: Varför är bokcirkeln bara för tjejer frågar många. Vad har du för svar till dem? 

Christina: -Jag tycker att man fortfarande ser att det inte är riktigt jämställt  ens i Sverige och flickor är väluppfostrade och tysta och får sällan komma till tals. Flickorna från de här bakgrunderna har ofta förpliktelser till familjerna, de har svårt att komma hemifrån. Därför är de bra att bokcirkeln bara var för tjejer. Andra kan starta bokcirklar för killar.

Anette: Vad har projektet betytt för dig som författare och människa? 

Christina: – Det som är fint, och det som man saknar när man är ute på författarbesök och bara dimper ner i en klass och pratar lite, och sen ses man inte igen, är att det blir ett bättre samtal så här. Det där magiska samtalet, det upplevde vi båda två, där tjejerna berättade väldigt personlig saker, jag tror inte att det hade hänt om vi inte hade pratat med varandra innan.
-Det kostar mer i och med att det kräver mer förberedelser, men det blir bättre. Väldigt mycket bättre!
– Det har varit fantastiskt bara att få träffa de här tjejerna och att du känner dem på ett sånt personligt plan det blir ju helt annorlunda, och det är bra att de inte är någon jättegrupp, de är ju individer,  fantastiska, och det är ju alla, här blir det så tydligt. Otroligt – den där dagboken som de berättade om äter mig fortfarande. Jag tänker på bilderna som de delade med sig av.

– De har ju också varit en sorts värdemätare på det som du var inne på, att vi hade känslan att ”vi kan nog inte läsa den här boken På flykt eller Med livet som insats för att det blir för hemskt, FÖR jobbigt för dem”. Men för en del är det det som de vill prata om. Man får fråga och inte bestämma åt dem. Människor vet ju själva vad de behöver. De är ju som vi.  Jag har stärkts i min uppfattning att det är väldigt lite som skiljer människor åt, oavsett var ifrån i världen man kommer. Det är väldigt tydligt. Det kunde ha varit mina eller dina barn.

kaninöronAnette: Hur var besöket i Edsbyn?

Christina: – Edsbyn är en väldigt intressant plats, och jag skulle verkligen vilja att det fördes vidare till politiker, att det här arbetet är ganska unikt. Jag träffar ju flera tusen elever varje år, och mina besök brukar sällan vara så väl förbredda som det här. Men det här är ju bara i Edsbyn, i dagsläget och det är väldigt synd att det är så ovanligt. Det är så enkla medel som behövs. Men det kräver engagemang och stöd.

– De som har varit med har satsat väldigt mycket. Bara det att ni har träffats hela 20 gånger, visar också på ett behov. Det är lite sorgligt att de nu sprids för vinden, men bra att du hann genomföra bokcirkeln innan det hände. De har ju fått med sig ett otroligt starkt minne från sin första tid i Sverige.

Anette: Vad tänker du om projektet? 

Christina: – Det här är ett projekt som sticker ut helt och hållet. Jag kan inte påminna mig något annat projekt som har varit av den kalibern, sedan jag började göra klassbesök, och att det kommer att följa med mig i fortsättningen, och jag kommer ALDRIG att glömma tjejernas klokhet!

– Människor som har varit utsatta för svårigheter, kan uppfattas som lite äldre än vad de är.  Det är klart att man åldras, blir brådmogen. Det inte så lätt att förklara för svenska jämnåriga. De nyanlända ungdomarna har en tillgång, som man kan ta tillvara på.

Men har podden många lyssnare undrar en del…

Christina: – Det är inte bara lyssnarna man ska räkna. En viktig sak är också att de får lära sig att gör en podcast, att de får höras och vågar. Berättelserna finns där, de får lära sig att använda det tekniska och kan få ut sina berättelser.

– Folk (vuxna) är inte medvetna om hur enkelt det faktiskt är att podda. Det här gör att fler kan inspireras. Om EN skolbibliotekarie lyssnar får det en otrolig spridning, denne kan sprida arbetsmetoden genom bibliotek och skolor. Det finns ingen riktig ursäkt för att INTE göra det. Svårigheten är att det oftast kokar ner till att det krävs en entusiastisk människa och det måste gå att göra detta halv-entusiastiskt. Det är en fantastisk ljudkvalitet och många förstår kanske inte att ni har använt er av en enkel app i mobilen som inte kostar särskilt mycket.
– Det har blivit så bra för att du är så erfaren som bibliotekarie, du är van att ha boksamtal, du tycker att det är kul, och det märks också. Jag får ju lyxen, när ni pratar med mig har ni ju redan idisslat texten gör ju att samtalet blir mycket bättre.

Anette: Jag har lite dåligt samvete över att det inte har blivit många riktiga boksamtal…

Christina: – Ni har ju pratat om livet, tjejerna har mött en svensk människa, allt som är bra är bra! Du har sått frön, du gav dem dagböcker och ni har pratat om viktiga grejer. Det har varit ett slags bokterapi också, en sorts läkande process, där vi har pratar mycket om minnen. Trädgårdsboken funkade, den väcker saker som är goda, De kom ihåg andra trädgårdar, dofter, innan kriget, det gäller att försöka se det friska i människan.

– JallaTillsammans ger ju ringar på vattnet, ni är superintegrerade människor! Om fler gjorde som ni skulIMG_4521 le det vara fantastiskt. Det blir konkret.

Anette: Hur många timmar har du lagt ner på JallaTillsammans?

Christina: – Jag har inte förberett så mycket, jag har mest varit tillgänglig, genom mailkonversation bara. Ibland på Facebook, men vi är ju där på Facebook i alla fall. En författare skulle absolut kunna ha ett sådant här projekt per termin.

Jag har haft stor nytta och glädje framför allt på det mänskliga planet, man blir så glad själv, de är så fantastiska personer. Det har gett oerhört mycket mer än vad det har kostat i tid och engagemang, särskilt med de här lättlästa böckerna. Som författare kan jag inte ta folks berättelser rakt av, men jag kan tillåta mig att inspireras, få tankar om vad som är viktigt. Skriver man för unga människor måste man ha kontakt med dem. Tjejerna i JallaTillsammans är så otroligt intresserade!  Det har absolut givit mer än vad jag har lagt ner i tid!

Anette: Skulle du rekommendera andra författare att göra något liknande? 

Christina: – Absolut! I synnerhet om man skriver på lättläst svenska, väldigt många skulle ha stor glädje av det. Det är lyxigt att få lyssna och samtala, lyxigt för mig att ha dig där. Höra hur du gör i boksamtal och såna saker. Det här är inte ett slut, utan en början!

Anette: Hur var det att bokcirkla genom Google hangout? 

Christina: – Jag kände inte till hur hangoutsamtaldet funkade. Men det gick väldigt bra med tjejerna, till exempel att tekniken känner av vem som pratar och att man får bild på den personen. Det är en bra grej att känna till.

– Jag vill verkligen betona att det inte är LITE BRA utan det är väldigt VÄLDIGT bra, jag fattar inte varför INTE fler gör det här!

– Vi umgås på ett ställe där de är, på nätet. Svenska skolan och elever kan lära sig av de nya ungdomarna, som har driften och insikten OM vad kunskap är. De som inte har gått i skola under lång tid på grund av krig har också ett sug efter kunskap, Där kan svenska elever lära sig något. De tar ofta kunskap för given.

-Samhället borde klura ut något bra sätt, så att även unga människor möts, att det inte bara är vi som ska lära de nyanlända, utan att även de som ska lära oss. Man behöver inte resa, världen är ju här nu! Det är ju jätteroligt!

Anette: Vad skulle du vilja förändra om du skulle vara med i en omgång digitala boksamtal igen? 

Christina: Inget. Jo, jag vill ha mera; mer möten, flera samtal, fem gånger minst. Det är ett behändigt sätt att prata på, och en fördel när alla kommer till tals. Du var bra på att fördela ordet och se till att alla pratade, ingen blev tyst. I en större grupp är det svårare. Det är en fördel och en poäng att vara få. Det spelar nog in också att vi var så få, att de vågade berätta och var trygga med varandra. Ingenting som inte var bra, konceptet kan bara bli bättre!

Anette: Men projektet nådde ju så få ungdomar, invänder en del…

 Christina: – Kvalitet är inte helt fel heller. Jag har inte varit med om så pass uppriktiga samtal med ungdomar någonsin tidigare! Kultur är svårt att mäta. Kvaliteten uppvägde kvantiteten, tycker jag.

– Och de här tjejerna har ju kompisar i sin tur. Dom pratar ju om det här, de tar med sig någon, de känner dig, de går till bibblan. På så vis nås fler.

nabaemily– Dessutom är det en sån lyckosam spinnoff – med Emily,  bok, fotoutställningen, som kommer att cirkulera på amerikanska college. Någon utifrån världen, som vill något, som tycker att tjejerna är intressanta, ser dem. Det är läkande att någon ser en.

– Det är så uppenbart bra och det är så enkelt och kostar nästan ingenting. Podden är billig, vilket bibliotek som helst skulle kunna ha kurser – ”Gör din egen podd!”.

tidningemilyEn sak som man skulle kunna förbättra är att även ha skrivarkurser, korta skrivövningar kan vara bra och användbart, om man inte har ett gemensamt språk.
– Att vi har pratat engelska har inte påverkat själva grundsamtalet. Sen kanske vi inte har övat så mycket svenska i våra direkta samtal, fast deltagarna har ju gjort det, genom att texterna de läst, har varit på svenska.

– Känslomässigt har det varit väldigt starkt, man blir väldigt berörd. Tjejerna har visat ett väldigt förtroende. De har tagit det på jättestort allvar.
-Du har gjort ett otroligt bra jobb!

-Det finns ingen quick-fix för att lära sig ett språk. Man underskattar hur svårt det är att lära ett språk bra, det tar sin lilla tid, men det måste få göra det också.
– Det som behövs när man är nyanländ och lär sig språket och de sociala koderna är att få referensramar, vem är Claes Elfsberg? Vem är snäll, dum? Man har ingen aning och det tar tid att lära sig. Där kan böcker vara en hjälp.

-Det ni har gjort är en unik verksamhet och den är väldigt, väldigt bra! Unga tonårsflickor, som kommit som flyktingar är väldigt utsatta, de behöver lite extra pepp. Det berättar de redan för andra, det ger ringar på vattnet. Du har nått fler än de som faktiskt ha varit med i gruppen.

Tusen tack till Christina, Vilja förlag, ABF Västra Hälsingland, Rädda Barnen Ovanåkers kommun och alla som har varit med och stöttat JallaTillsammans! Just nu arbetas det på en projektansökan för att få till en fortsättning. Kram!

Christinas blogg finns flera inlägg om JallaTillsammans.
nabajoudIMG_4513

Svenska podradiopriset – vem röstar du på?

morgonpromenadUnder tiden jag har varit sjukskriven på halvtid har jag lyckats få till en ny god vana, som jag ska försöka hålla tag i, även när jag snart går upp i arbetstid. Jag tar en morgonpromenad i princip nästan varje morgon, med något undantag för lördagar och söndagar.

Något som har bidragit till att det har gått så lätt är att jag har lyssnat på olika podradioprogram under promenaderna. Värvet och Lundströms bokradio har fungerat som ett drivmedel för mig kan man säga 🙂

Senast idag lyssnade jag på Värvet när Barbro Lindgren var gäst och jag blir så fascinerad av hur många klokheter hon och många andra författare och skribenter sitter inne med. Det är härligt att få ta del av dessa, och speciellt på det viset som de levereras via Värvet. Kristoffer Triumfs intervjuer är fyllda av humor och ödmjukhet och han kommer ofta innanför det yttre skalet hos sina gäster.

Mina topp 5 podavsnitt av Värvet är hittills:
Åsa Linderborg
Bodil Malmsten
Barbro Lindgren
Petter
Helena von Zweigbergk

Lundströms bokradio är ju alltid bra, speciellt gillar jag bokcirklarna där läsarna själva kan hänga med, eftersom böckerna som behandlas delas upp i avsnitt till varje vecka. Jag har inte läst vare sig Älskaren eller Blonde, men det känns som att jag har gjort det, tack vare att jag har lyssna på boksamtalen om dem. Samtidigt blir jag väldigt sugen på att läsa böckerna…

Eftersom jag inte var på årets Bokmässa var Lundströms bokmässepod ett utmärkt substitut. Där fick jag ta del av både roliga och intressanta iakttagelser från golvet, inslag från scenerna och intervjuer med det där speciella bokmässesorlet i bakgrunden. Det kändes som att jag var på Bokmässan samtidigt som jag tog min morgonpromenad här hemma i Edsbyn.

Vill du följa med mig på morgonpromenad så hittar du mig på Instagram och det är många fler än jag som taggar bilderna med #morgonpromenad. Gissa om jag höll på att dåna när Marie Lundström herself retweetade och nämnde mig på Instagram! 🙂

Vilken pod tycker du ska vinna Svenska podradiopriset i år? Kolla vilka som är nominerade inom de olika kategorierna och rösta. Jag vet vilka jag ska rösta på!
______________________________________________________________________Annons
Bokbutiken

Hur är man lagom engagerad?

ekanRedan på dagens morgonpromenad var jag duktig och tackade nej till en förfrågan om att vara med i ett spännande kulturellt internationell projekt. Faktiskt har de flesta arbetsdagarna efter sommarens sjukskrivning handlat om att tacka nej, plocka bort arbetsuppgifter och tänka om. Jag har bett om hjälp av min chef och företagshälsan med att få bättre struktur på min arbetssituation och hjälp med att veta när jag är på en nivå som duger, eftersom jag tenderar att göra lite för mycket av det mesta. Jag vill kunna tacka nej till förfrågningar med gott samvete. Just det här att säga nej är en av de saker jag tog till mig efter att ha läst Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten.

Jag förstår ju nu att jag har tackat ja till för många saker som egentligen inte hör till min arbetsbeskrivning och att jag har pressat in saker i ett redan fullt schema bara för att jag tyckt att det har varit roligt och för att jag tänkt att det har varit i läsfrämjande syfte. Eftersom mitt yrke och min hobby dessutom går in i varandra, plus att jag brinner för det jag gör, har jag bränt mig i båda ändarna kan man säga.

Jag skäms för att jag har låtit mig själv hålla på så. Dels för mina arbetskamraters skull, för jag har ju lagt på dem merarbete också. Vi jobbar i en liten kommun, med redan begränsade resurser och så kommer jag där och klämmer in alldeles för mycket. Jag funderar även på om jag har förstört ackordet för mina bibliotekskollegor i resten av landet. Låter kanske lite konstigt, men Greta Renborgspriset som jag tilldelades, fick jag ju för en utommänsklig prestation. Ingen ”normal” människa skulle ha kunnat hinna med allt det jag har gjort. Det är inte hellre alltid så föredömligt att låta ens kreativa sidor blomma ut till den grad att det påverkar hälsan. Men det finns fler som jag och vi behövs också! Vi behöver bara lära oss att hushålla lite med energin.

En del av den starka frustration jag har känt, vilket delvis har bidragit till mitt engagemang utanför arbetet, beror på motsägelsen mellan att bli påhejad och till och med få pris för att jag tänker ”utanför lådan” (ju mer jag tänker på det desto mer ser jag att jag har många likheter med Greta Renborg :-)). Jag har fått utbildning och gått på möten där det talas om utveckling för framtiden och om att göra oss bibliotekarier anställningsbara, men sen ges vi inte utrymme eller möjlighet att förverkliga införskaffade kunskaper och erfarenheter.

Jag vägrar att bli bitter och försöker att vara snäll mot mig själv och tänka att mina kreativa sidor och mitt brinnande engagemang inte bara är något negativt. Det kommer en tid…

Jag är ju inte heller ensam om att bränna ut mig. Dessutom ligger en del av ansvaret för den stressade arbetssituationen på arbetsgivarna och politikerna, ja hela samhället verkar det som. Ofta tenderar diskussionerna om stress och utmattning att övervägande handla om den enskilda människans skuld. Det är fel, anser jag. Där finns det en del att jobba på.

Jag kommer att jobba på att ta hand om mig själv framöver, lära mig att tygla min kreativitet och låta mitt engagemang brinna lagom. Jag har inte riktigt kommit på HUR det ska gå till än, men man lär så länge man lever och efter den här käftsmällen, som jag ibland kallar denna utmattning, kommer jag att vara jävligt försiktig framöver. Det här är inget jag vill vara med om igen!

Som jag skrev har jag sett över min tillvaro och försökt begränsat mina åtaganden både privat och på jobbet. En sak som jag har bestämt mig för att låta Enbokcirkelföralla få gå i dvala. Det har varit jätteroligt med all kontakt och alla bokdiskussioner jag har haft med andra läsare via Facebooksidan. Framför allt hangoutbokcirklarna med mina Sidekickar och andra bokcirklare har varit fantastiska, men i nuläget känner jag att jag inte mäktar med och jag måste använda mina krafter först och främst till jobbet (förutom mig själv och familjen, som givetvis kommer först!) och hitta en nivå där jag mår bra. Dessutom förtjänar Enbokcirkelföralla ett bättre öde än att dö långsamt.

Så god natt Enbokcirkelföralla! Kanske ses vi igen någon gång. Vem vet vad framtiden har i bokhyllan åt oss!

Stort tack till Karin Berg som lät mig ta över ansvaret för Enbokcirkelföralla förra året, mina sidekickar Ingela, Sonja, Ulrica och Annika för att ni har bidragit med energi och tankar och alla ni andra som har varit med och bokcirklat!

Stort tack även till alla som har stöttat mig och skickat hejarop senaste tiden! Jag försvinner ju inte, utan jag kommer att fortsätta som vanligt med Feelgoodbiblioteket och Feelgoodbibliotekarien. Jag behöver någonstans där jag får vara kreativ och där jag kan lufta alla mina boktankar. Alltså: jag prioriterar och tackar nej.

Tävling – vinn Kvinnan i svart!

kvinnan i svartI samband med att Enbokcirkelföralla ska bokcirkla om Kvinnan i svart av Susan Hill har Modernista varit generösa och skänkt flera exemplar av boken och därför arrangerar jag en tävling för dig som vill vinna ett ex av Kvinnan i svart  och kanske vara med och bokcirkla!

För att ha chans att vinna boken svarar du på frågan:
Vilken är den otäckaste boken du har läst? 

Ditt svar vill jag ha senast måndag den 26 maj, antingen här i kommentarsfältet eller via andra sociala medier där du hittar mig.

Du hittar mer information om bokcirkeln på Enbokcirkelförallas evenemang. Där lägger jag även upp information inför bokcirkeln och du får gärna skriva kommentarer om boken där du också!

Lycka till och hoppas vi ses i bokcirkeln!

En positiv upplevelse att bokcirkla via Google Hangout

Ikväll var det flera nya deltagare i hangout-bokcirkeln om Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist. Det var också första gången som vi hade författaren med i chatten. Det var jättekul att få ställa frågor direkt till författaren och få svar på en gång.

Jag ställde några frågor till Erika, som var med och bokcirklade på det här sättet för första gången.

Har du testat Skype eller Google Hangouts förrut?
Jag har testa Skype förut när jag pratat med mina barn så det känner jag till. Men Google Hangout kände jag inte till.

Vad hade du för förväntningar innan?
Jag såg fram emot att få ”träffa” andra som har läst boken och prata med dem. Jag har deltagit i en bokchatt förut men aldrig via videosamtal. Det var riktigt kul.

Var det svårt?
Nej det var inte alls svårt. Tekniken funkade direkt och jag hade titta på den video som Anette länkat till så lite förberedd var jag.

Vad var bra och mindre bra med att bokcirkla på det här sättet?
Det var en positiv upplevelse. Kul att kunna samtala och delta även om man inte bor i de stora städerna där mycket kring bokprat händer. Det var också bra att ha chatten bredvid som ett komplement. Lite rörigt blev det om vi pratade i munnen på varandra men det lärde man sig fort hur det funkade,vem som pratade osv.

Vad var bäst?
Bäst är helt klart tillgängligheten, allt finns på hemmaplan och extra kul att få prata på riktigt med människor som jag har kontakt med via andra sociala medier. Nu blev det liksom på riktigt. Jag hänger gärna på igen.

Erika bokbloggar på Erikas bokprat. Kolla in på hennes blogg om du vill ha boktips. 

Ikväll hangout-bokcirklar vi om Tills kärleken skiljer oss

Tills kärleken skiljer ossDu har väl inte missat att det är ”hangout” om boken Tills kärleken skiljer oss av Anna Lönnqvist kl. 20 ikväll!  Du kan anmäla dig via evenemanget på Enbokcirkelförallas Facebooksida.

Här finns en kort instruktionsfilm hur man gör för att hangout-bokcirkla. 

Några förslag på bokcirkelfrågor:

  •  Finns det något som händer eller någon karaktär i #tillskärlekenskiljeross som berör dig extra mycket?
  • Du som har läst #tillskärlekenskiljeross – vilket betyg vill du ge boken mellan 1-5? Motivera gärna!
  • Susanna, huvudpersonen i #tillskärlekenskiljeross väcker många känslor. Vad tycker du om henne?
  • Vad är dina åsikter kring att Susanna blir förälskad i en betydligt yngre man?
  • Vad tyckte du bäst respektive sämst om?

Vill du inte vara med och bokcirkla i kväll kan du använda hashtaggen #tillskärlekenskiljeross när du bloggar, twittrar, instagrammar eller skriver på Facebook om boken. Då får fler ta del av dina åsikter och så samlas allt som skrivs om boken på ett och samma ställe.

Hoppas vi ses ikväll!

Snart bokcirklar vi om Kvinnan i svart

kvinnan i svartJag vet inte hur det gick till…men det verkar som att jag har blivit indragen i något annorlunda. Feelgoodbiblioteket verkar ha blivit ett skräckbibliotek.

Eftersom två av mina Sidekicks, Sonja och Annika, gillar skräck så har jag gått med på att bokcirkla om Kvinnan i svart av Susan Hill. Nu läser jag att det är ”en av de otäckaste böckerna någonsin”. Tackar för det! 🙂

Den här gången ska jag ändå läsa hela, hur läskig den än är. På heder och samvete!!!

Höglandet av Steinar Bragi som vi bokcirklade om sist gav jag upp redan innan jag började och tur var väl det. Bokcirkeln var ganska enig om att den var VÄLDIGT feelbad och det hade nog inte varit nyttigt för mig. 🙂

Håll utkik på Enbokcirkelföralla om du är sugen på att hänga med och bokcirkla om Kvinnan i svart om några veckor.

 

I kväll bokcirklar vi om Höglandet

hoglandet (1)I kväll kl. 20.00 är det dags för Hangout-träff med skräckcirkeln. Undertecknad har inte läst Höglandet av Steinar Bragi, men kommer att vara med och se till att alla bokcirkeldeltagare sköter sig 🙂 Kanske ställer jag några dumma frågor också. Jag är åtminstone väldigt nyfiken på att höra er prata om boken. Jag blir nästan mörkrädd bara av att läsa det ni har skrivit på Facebook:

”Det ska bli väldigt väldigt intressant att höra vad ni tycker om den här boken! Den var… inte som jag förväntat mig. Bra eller dåligt? Läs och häng med på hangouten vetja!” skriver Sidekick-Annika, som har läst boken. 

”Hade jag haft en panikknapp till hands hade jag absolut tryckt på den när jag läste Höglandet, vår aktuella cirkelbok. Hjälp! Men läst ut den har jag gjort. Mina associationer går bland annat till Lovecraft, David Lynch, Stanley Kubrick och norska nihilistrockarna Turbonegro. Ska bli spännande att höra andras associationer och om någon annan tryckt på panikknapp eller katapultstol :)” /Sonja

”Den är inte som jag trott heller. Den som sa feel bad-litteratur slog huvudet på spiken!”/Sonja

Vill du vara med och bokcirkla i kväll? Hangouten har plats för 10 deltagare, så det är först till kvarn. Skriv en rad och lämna din e-postadress i evenemanget för Höglandet på Enbokcirkelföralla så bjuder jag in dig några minuter före 20 i kväll. Ja, du behöver ett Google+ konto först också.
_________________________________________________________________________
Annons
Bokbutiken