En sång för Issy Bradley

Det är ju inte varje dag man läser en feelgoodroman om en mormonfamilj, men under påskhelgen läste jag En sång för Issy Bradley, och det gav en extra dimension till det religiösa inslaget i boken. Vi är många som knappt vet varför vi egentligen firar påsk, medan andra, liksom familjen Bradley, som är troende mormoner, inte kan tänka sig ett liv utan Gud. Familjen Bradley är en ganska vanlig familj,förutom att deras liv helt styrs utifrån reglerna i mormonernas bok. Utan den boken den vore de helt vilsna.

Issys pappa är pastor, och gör enligt tron uppoffringar, som bland annat att vara frånvarande på sonens födelsedag, och hjälpa sjuka människor istället. Det får ödesdigra följder eftersom dottern Issy insjuknar i hjärnhinneinflammation under kalaset, och senare somnar in på sjukhuset.

Mammans tro, som inte är särskild stark ens från början, får sig så klart en törn av dotterns död. Redan vid Issys begravning görs avsteg från de strikta religiösa reglerna. Mamman önskar sig ett bildspel med bilder från Issys liv, vilket inte är tillåtet, men det bryr hon sig inte om. Hon förstår inte hur hon ska kunna leva vidare och går in i depression. Mormonerna anser att det inte är okej att bryta ihop, utan man måste ta sig samman och gå vidare. Att visa svaghet är att göra ett avsteg från läran.

Förutom att boken är gripande och ganska humoristisk, är det intressant att få en inblick i mormonernas tro och livsstil. Temat är inte så vanligt i underhållningsgenren, men författaren är själv uppväxt som mormon, men lämnade samfundet som vuxen, och där av förstår man ämnesvalet.

Det är något speciellt med familjen Bradley, för jag tänker på dem än, fast det är månader sedan jag läste om dem. Vissa av barnen i familjen försökte ständigt göra uppror mot tron och den religiöst styrde pappan (inte alltid på så snälla vis), medan andra försökte så gott de kunde att leva enligt mormonernas regler. Lillebror var den hoppfulla och trodde på mirakel, vilket smärtade mitt modershjärta något enormt när han envist satt där på trappen varje dag och väntade på att systern skulle komma tillbaka.

Det låter underligt att säga det, men mitt i all sorg och det regelstyrda livet, beskriver författaren personerna och deras familjeliv med humor. Hon skriver lättsamt om ett ämne som annars förväntas vara tungt. Hon vågar driva med de religiösa, men på ett ömsint sätt. Ingen borde bli stött, tycker jag då, som ser det hela från utsidan. Vore roligt att höra om hon har fått kritik från mormonhåll.

En sång för Issy Bradley är absolut en bok för dig som gillar feelgood, humor och som samtidigt vill lära dig något nytt.