Mambo i Chinatown

mambo_flat_storMambo i Chinatown var den bok jag spontant tipsade om när jag var med i radion i somras. Programledaren lät lite fundersam när jag sa titeln. Och det förstår jag. Mambo är kanske inte det första man tänker på när man hör talas om Chinatown. Men för oss som har läst boken låter det fullständigt rätt!

Jag kan inte låta bli att beskriva boken som en blandning mellan filmen ”Shall We Dance”, där Jennifer Lopez och Richard Gere ägde dansgolvet och Jean Kwoks debutroman Nästan hemma, som sitter kvar i min hjärnbark än, fastän det var länge sedan jag läste den. Här liksom i Nästan hemma berättar Kwok utsatta familjer, kärleken mellan en förälder och ett barn och om outvecklade förmågor hos människor, som inte fått möjlighet att blomma ut och arbeta på sin talang, på grund av sociala och ekonomiska orättvisor.

Författaren själv dansar loss i ett youtubeklipp:

Mambo i Chinatown handlar om Charlie Wong, 22 år som växt upp i Chinatown, New York. Hennes mamma var ballerina från Peking och hennes pappa en nudelmakare. Charlie lever ett inrutat liv och jobbar som diskare på restaurangen där pappan tillverkar nudlar. Ju längre nudlar desto bättre, speciellt om man äter dem på sin födelsedag, för då betyder det att man får ett långt liv. Det är sådana detaljer från den kinesiska kulturen som fångar mig lite extra, sedvänjor som jag inte haft en aning om. Läs tex de här raderna om hur man bör och inte bör använda ätpinnar:

”Ätpinnar är som två älskande. De måste alltid vara tillsammans, sida vid sida. Vi använder aldrig bara en ätpinne till något. Knacka aldrig med pinnarna på sidan av skålen, för det är så tiggarna gör och det betyder också otur. Peka aldrig på någon med dem, och vifta aldrig med dem, för det är oartigt. Tugga inte på dem, det är ohygieniskt. Gräv aldrig i maten med pinnarna för det ser ut som om du gräver en grav och även det betyder otur.”

Charlie får till slut ett annat jobb där hennes sönderdiskade händer får ta igen sig. Hon vet med sig att hon är ganska klumpig och det dröjer inte länge förrän hon råkat dubbelboka en lärare på dansstudion, där hon fått arbete som receptionist. Plötsligt tvingas hon själv hoppa in och ta ett danspass för nybörjare. Det visar sig att hon besitter samma talang som sin döda mamma, och det dröjer inte länge förrän hon får smak för dans och märker att det är hennes rätta element. Hon lever med dansen och den klumpighet hon förr visat är som bortblåst.

Hemma vågar inte Charlie berätta för sin pappa om att hon arbetar som danslärare. Hon slits mellan sin gamla värld och sin nya, öst och väst. Pappan tror på österländsk medicin och de prövar alla sorts kurer på Charlies allt sjukare lillasyster. Dessutom har de inte pengar nog att betala för vanlig sjukvård. Charlie blir tvungen att gripa in.

Jag tyckte så mycket om att umgås med Charlie, hennes familj och danspartners. Kwok skrev om dem så att det kändes som att jag nästan VAR Charlie. Fastän jag själv är vig som en elefant, fick jag uppleva känslan av att dansen sitter i kroppen, precis som Charlie gjorde. Som jag skrev ovan, så var det även mycket spännande att lära sig om kinesisk medicin och kinesiska sedvänjor. Sist men inte minst – Mambo i Chinatown är en fullmatad berättelse som man gärna sträckläser och jag kan slå vad om att den kommer att filmatiseras. Då kommer jag stå först i kön till biografen!

 

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

snofallDen här feelgoodromanen är nästan som Gilmore Girls goes Christmans. På Irland av alla ställen dessutom. Mysigt värre, men inte för mysigt, utan roligt, kaxigt och lite spännande. Ett boktips för dig som vill få julkänsla i god tid, eller som vill ha något att dyka ner i mellan släktmiddagarna i jul. Fast en varningens ord! Risken finns att du blir lite väl osocial och väljer boken framför släkt och vänner. Det är lätt att fastna i den.

Enligt Printz Publishing är julromaner ett fenomen sedan länge i England och nu är det dags för Sveriges första. Snöfall, mirakel och frusna hjärtan, av Claire Sandys , är en riktig pralin till julroman – en historia om försoning, mirakel och kärlekstrubbel i jultider.

Jag har mer eller mindre sträckläst boken om Asta som lämnade sin familj på Irland som 16-åring. Hon var gravid och det sågs inte med blida ögon av familjen, släkten eller det lilla samhället där hon bodde, trodde hon… Hon inrättar sig i London och hon och dottern har ett bra liv där. Asta arbetar som personlig assistent åt en tidningsmogul, som inte förstått Astas känslor för honom. Strax innan jul ger han henne ett uppdrag att åka till sin hemby, lilla Tobercree och luska reda på sanningen bakom den gråtande madonnan i byns kyrka.

Hon blir väl emottagen av sin familj, som är en sån där stereotypisk härlig irländsk familj där alla kärleksfullt pratar i mun på varandra. Hennes mamma äger till och med en pub. Persongalleriet är charmigt och innehåller flera potentiella pojkvänner, bland annat en hemlighetsfull präst och en lite mystisk, men oerhört tilldragande engelskman. Vad är det han döljer bakom sin charmiga fasad?

Även i Astas förflutna döljer sig något, som måste fram, för att hon ska bli en hel människa. Kanske är det ett mirakel hon behöver?

Söker du en romantisk julhistoria, med glimten i ögat, mysiga irländska pubmiljöer och ett gäng kaxiga, men varmhjärtade irländare, så är det här julklappen för dig!

___________________________________________________________________

1655988_211104439079885_1744451848_n
Bokbutiken.spreadshirt.se – grejer för dig som älskar ord och böcker

 

Tannie Marias recept på kärlek och mord

tannie marias
Varning! Läs inte denna feelgood-deckare om du är hungrig och har ett tomt kylskåp! Du kommer att lida. Vad säger du till exempel om Paj med vaniljkräm eller Mekanikerns chokladmoussetårta! Jag näst intill dreglar var och varannan sida av Tannie Marias recept på kärlek och mord, av Sally Andrew.

Gillar du pusseldeckare och deckare som påminner om Alexander McCall Smiths charmiga privatdetektiv i Botswana – Damernas detektivbyrå – så är det här absolut en bok för dig. Gillar du därtill att äta eller laga mat så är du på helt rätt spår. Huvudpersonen Tannie Marie, en medelålders sydafrikansk änka, har nämligen ett nära förhållande till mat. Den stund på dygnet när hon inte tänker på mat eller lagar mat finns inte.

Sedan hennes hustrumisshandlande make dog lever hon för att laga mat och försörjer sig genom att skriva sin omåttligt populära matspalt i tidningen Gazette. Till en början hade hon en kärleksspalt, men när den rationaliserades bort löste hon,  och hennes vänner på redaktionen, det med att kombinera en mat- och kärleksspalt. Efter det svarar Tannie Marie läsarbrevens avsändare med mat- och kärleksråd.

Ett brev från en man som heter Karel börjar så här:
Kära Tannie Maria.
Jag skriver till dig för att få ett kärleksråd.
Du behöver inte bry dig om några recept. Jag kan inte ens koka ett ägg.

Tannie Maria svarar honom med ett kort råd om han ska skicka ett sms till kvinnan som han är kär i, samt ger honom en detaljerad beskrivning på hur man kokar ett ägg perfekt. Jag blev tvungen att testa.

Ett brev får Tannie Maria att ana oråd och värre blir det när kvinnan i fråga hittas mördad. Ja, du har gissat rätt. Tannie Maria och hennes kollegor på tidningen blir inblandade och det blir riktigt spännande.

Det är omöjligt att inte förälska sig i huvudpersonen Tanne Maria. Hennes eget känsloliv och tankar om ensamhet vävs in i historien och som läsare lär man känna henne väl. Tannie Marie är en krass kvinna, som har sina själsliga ärr efter att i åratal blivit misshandlad av sin numera avlidne man. Nu lever hon nöjd med sin ensamhet, sin köksträdgård och breven från Gazettes läsare. Hon är rolig, smart, modig och inget undgår henne. Hon är som en nutida sydafrikansk Miss Marple. Någon man gärna vill bli vän med.

Romanen har en spännande deckarintrig, härligt persongalleri  och många exotiska miljöbeskrivningar. Trots den lättsamma berättelsen väjer inte författaren för viktiga ämnen som apartheid, politik och kvinnomisshandel. Det beror säkerligen på att hon själv är utbildad i psykologi, har jobbat på olika kvinnojourer och är specialiserad på frågor som rör kvinnomisshandel.

Ska jag klämma ur mig något mindre positivt om boken så hade författaren kunnat skala av ett ganska stort antal sidor och snävat till historien. Fast å andra sidan…vem kan få för mycket av smarriga matbeskrivningar och ledtrådar?!

Blir du nyfiken och vill veta mer om boken och författaren? Läs då Fem frågor till Sally Andrew på Norstedts sajt.

 

Huset vid sjön

huset vid sjönDet är inte många böcker som får en att helt försjunka ned i berättelsen och glömma allt annat. Kate Morton är en av få som lyckas väcka min läslust till hundra procent. Jag har slukat hennes andra romaner, men Huset vid sjön slår dem alla med råge. Den här romanen är perfekt. Som skriven för just mig (och många andra).

För det första är det spänningen och att författaren håller läsaren på halster in i det sista. Flera gånger var jag säker på att jag visste svaret på gåtan, för att plötsligt bli inledd på ett helt annat spår. I denna roman, som kan räknas som en psykologisk thriller, har Kate Morton tagit med en polis, Sadie Sparrow, som under en ofrivillig semester råkar på ett övergivet hus vid sjön när hon besöker sin morfar i Cornwall. Hon får nys om den sorgliga historien om pojken som försvann spårlöst från huset och som den nyfikna och smarta polis hon är börjar hon så klart nysta i gåtan.

Jag hoppas att Kate Morton skriver fler böcker med Sadie för hon är en personlighet som påminner mig om Barbara Havers och Ruth Galloway. Författaren lämnar en liten öppning för att vi skulle kunna få träffa på Sadie Sparrow igen. Vi får hålla tummarna!

Berättelsen utspelar sig dels 2003 då vi får bekanta oss med den gamla damen Alice Edevane, som är en framgångsrik deckarförfattare och dels åren kring första och andra världskriget under Alice barndom. Utifrån båda tidsperspektiven vecklar en spännande historia ut sig och som läsare får man en nära relation till Alice och hennes mor.

Flera personer minns midsommarkvällen, då Alice lillebror Theo försvann spårlöst, med stora kval och tror sig veta sanningen om vad som egentligen hände. Hemligheter som bevarats under många år och som satt djupa spår hos alla i familjen och deras vänner riskerar nu att komma upp till ytan.

Förutom den spännande intrigen, de väl skissade personligheterna och tidsandan, fastnar jag så klart för miljön. Liksom tidigare beskriver Morton gamla engelska gods och dess trädgårdar med bravur. Man känner blomdoften, daggen, hör knastret av fötter i det krattade gruset och ser blomsterprakten framför sig. Att det dessutom handlar om en skrivande kvinna och hennes sällsynta förmåga att iakta sin omgivning gör sitt till.

Huset vid sjön är en fullträff och har berett mig många härliga lässtunder i sommar. Vill du vara säker på att få läsa en bra bok så varsågod! Men var beredd på att försaka allt annat. Du kommer inte kunna släppa boken när du väl börjat!

En sång för Issy Bradley

Issy-webformatDet är ju inte varje dag man läser en feelgoodroman om en mormonfamilj, men under påskhelgen läste jag En sång för Issy Bradley, och det gav en extra dimension till det religiösa inslaget i boken. Vi är många som knappt vet varför vi egentligen firar påsk, medan andra, liksom familjen Bradley, som är troende mormoner, inte kan tänka sig ett liv utan Gud. Familjen Bradley är en ganska vanlig familj,förutom att deras liv helt styrs utifrån reglerna i mormonernas bok. Utan den boken den vore de helt vilsna.

Issys pappa är pastor, och gör enligt tron uppoffringar, som bland annat att vara frånvarande på sonens födelsedag, och hjälpa sjuka människor istället. Det får ödesdigra följder eftersom dottern Issy insjuknar i hjärnhinneinflammation under kalaset, och senare somnar in på sjukhuset.

Mammans tro, som inte är särskild stark ens från början, får sig så klart en törn av dotterns död. Redan vid Issys begravning görs avsteg från de strikta religiösa reglerna. Mamman önskar sig ett bildspel med bilder från Issys liv, vilket inte är tillåtet, men det bryr hon sig inte om. Hon förstår inte hur hon ska kunna leva vidare och går in i depression. Mormonerna anser att det inte är okej att bryta ihop, utan man måste ta sig samman och gå vidare. Att visa svaghet är att göra ett avsteg från läran.

Förutom att boken är gripande och ganska humoristisk, är det intressant att få en inblick i mormonernas tro och livsstil. Temat är inte så vanligt i underhållningsgenren, men författaren är själv uppväxt som mormon, men lämnade samfundet som vuxen, och där av förstår man ämnesvalet.

Det är något speciellt med familjen Bradley, för jag tänker på dem än, fast det är månader sedan jag läste om dem. Vissa av barnen i familjen försökte ständigt göra uppror mot tron och den religiöst styrde pappan (inte alltid på så snälla vis), medan andra försökte så gott de kunde att leva enligt mormonernas regler. Lillebror var den hoppfulla och trodde på mirakel, vilket smärtade mitt modershjärta något enormt när han envist satt där på trappen varje dag och väntade på att systern skulle komma tillbaka.

Det låter underligt att säga det, men mitt i all sorg och det regelstyrda livet, beskriver författaren personerna och deras familjeliv med humor. Hon skriver lättsamt om ett ämne som annars förväntas vara tungt. Hon vågar driva med de religiösa, men på ett ömsint sätt. Ingen borde bli stött, tycker jag då, som ser det hela från utsidan. Vore roligt att höra om hon har fått kritik från mormonhåll.

En sång för Issy Bradley är absolut en bok för dig som gillar feelgood, humor och som samtidigt vill lära dig något nytt.

Funny Girl

Funny girl Nick HornbyNick Hornby är en av mina favoritförfattare och filmatiseringarna av hans böcker High fidelity och Om en pojke, kan jag se hur många gånger som helst.
Därför är det en högtidsdag när jag får hans nya roman Funny Girl i mina händer.Romanen utspelar sig på 60-talets i England och huvudpersonen är den unga Barbara som drömmer om att få vara med i en tv-serie och få människor att skratta, liksom hennes stora idol, skådespelerskan Lucille Ball. Barbara har precis vunnit en skönhetstävling när hon inser att hellre vill till London för att söka lyckan. Väl där träffar hon på ett gäng och tillsammans skapar de en komediserie för BBC. Men hur mycket humor tål samtiden?

Nick Hornby skildrar 60-talets brittiska historia när många av föreställningarna kring kärlek och relationer förändrades. Tidsandan går nästan att ta på.

Det jag gillar med Nick Hornbys romaner, förutom hans lågmälda humor så klart, är att han får karaktärerna att kännas mänskliga, med både bra och mindre bra sidor.
Barbara, som byter namn till Sophie, är en sympatisk och intelligent kvinna, som det är lätt att tycka om. Historien är rappt skriven och har många roliga poänger, men även ett vemod finns där, precis som det ska i en riktigt bra feelgoodroman – en blandning av sött och salt.

Rosieeffekten

rosieeffektenGenetikforskaren Don har det inte lätt. Han har en hel lista med problem och listan blir bara längre ju längre in i Rosieeffekten man kommer. Om Don skulle få en diagnos, skulle den hamna någonstans på autismspektrat, uttrycker han själv (men han vill absolut inte förknippas med Rainman). Minsta lilla förändring i hans minutiösa schema rubbar hela hans värld.
När hans fru Rosie, som han träffade i boken Rosieprojektet, plötsligt berättar att hon är gravid, får han hjärnsläpp av det värsta slaget. Don är kanske inte är världens bästa pappa-material och för att bättra på förutsättningarna göra han på det sätt han är van vid; forska. Polisen som griper honom, tycker att det verkar skumt med en vuxen man med kikare, penna och anteckningsblock på en lekplats, och eftersom Dons sociala kapacitet skiljer sig från andras, blir det så klart ännu ett missförstånd. Han tvingas till en utredning för att bevisa att han är fungerar relativt normalt.

Det sista Don vill är att stressa sin fru, och han undviker därför att berätta för henne om sina problem. Det ena leder till det andra och… jag älskar det! Den australienska författaren Graeme Simsion bjuder på minst ett gapgarv per kapitel. Böckerna om Rosie och Don är perfekta för den som är deppig eller längtar efter ett alternativ till tv-serien Vänner. Charmigt så det förslår, men inte FÖR charmigt!

.
Boktips i HelaHälsinglands Helgabilaga

Det är inte jag, det är du

9789150915396Det är inte jag, det är du – en av de bästa romantiska komedier jag har läst sedan En dag. Den är charmig, väldigt rolig och filmiskt berättad. Helt enkelt en bok som man gärna sträckläser.

Det börjar med att Delia friar till sin pojkvän, och samtidigt upptäcker att han varit otrogen. Hon flyr Newcastle för London, där hon sakta skapar sig ett nytt liv.

Denna roman är inte en i mängden inom den här genren, utan den sticker ut genom sin smarta intrig, vitsiga språk och intressanta inlägg om mediebranschen. Delia får nämligen jobb på en minst sagt skrupelfri pr-firma där chefen inte skyr några medel för att ge sina klienter publicitet i media. Delia råkar lämna en viktig jobbpärm i fel persons händer, nämligen en man som brinner för att avslöja medievärldens skurkar och det får konsekvenser.

Jag föll pladask för huvudpersonen Delia, som liksom övriga karaktärer, känns väldigt äkta. Beskrivningen av Delia utgår från hennes egen styrka, hon har ett driv och vi läsare får följa hennes tankar och väg till en bättre självkänsla.

Det här är den skotska författaren Mhairi McFarlanes tredje bok och jag hoppas på fler i samma stil.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

Millie Birds bok om döda saker

Millie birds bok om döda sakerIbland får jag för mig att jag har läst alla bra feelgoodromaner, men så ramlar jag över en pärla, som Millie Birds bok om döda saker av Brook Davis och då känns det hoppfullt igen.

Millie är en liten flicka som för bok över döda saker. Hennes pappa hamnar på listan och en dag försvinner även hennes mamma. Ensam i en affär möter hon först Karl och sedan grannen Agatha, som båda är över 80 år. Trots åldersskillnad och olika livsvillkor växer en stark vänskap fram. Tillsammans beger de sig i väg över Australien för att leta efter Millies mamma.

Det är hjärtskärande att läsa Millies naiva funderingar, som vid närmare eftertanke är ytterst välgrundade och kloka. Redan efter några sidor tar jag fram pennan och markerar avsnitt som jag vill läsa högt för alla som vill lyssna.

Millie Birds bok om döda saker är en feelgoodroman som man flyter igen, blir glad av och som stannar länge i minnet. Blir det ingen film av boken lovar jag att äta upp min hatt*

* Om jag hade en hatt 🙂 men ändå.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga.

Etthundra mil

etthundra milJojo Moyes har återigen lyckats väva in ett aktuellt och viktigt ämne i en gripande historia, som jag aldrig vill ska ta slut och som jag kommer att rekommendera om och om igen. Det här är Moyes bästa roman sedan ”Livet efter dig”.

Förutom att Etthundra mil är en roman man inte lägger ifrån sig i första taget, är den även en knivskarp skildring av dagens ekonomiska orättvisor. Det också en fin berättelse om en familj, som kanske inte är av den vanligaste sorten, men vars starka band håller i vått och torrt.

”Man blir inte lycklig av pengar” sägs det, men att pengar underlättar livet väsentligt – det bevisar Jojo Moyes i Etthundra mil. Pengar ger möjligheter, trygghet och tid. Jess Thomas, en av bokens huvudpersoner, saknar de fördelar som följer med en stabil ekonomi. Hon är ensamstående och har två jobb för att få familjens ekonomi att gå runt. Sonen Nicky mår allt annat än bra och kvarterets smågangsters gör vad de kan för att förstöra hans liv. Dottern Tanzie visar sig vara ett mattegeni, och blir erbjuden ett stipendium som täcker den större delen av utbildningskostnaderna vid en skola som kan ta tillvara hennes specialintresse. De återstående tio procenten måste familjen själv skjuta till, men det är en oöverstiglig uppgift för en familj, som sparar in på det mesta för att få pengarna att ens räcka till det mest väsentliga.

Jess ser erbjudandet om stipendiet som en chans för hela familjen att förändra sin tillvaro. I ett sista desperat försök att få ihop pengar anmäler hon Tanzie till en matematiktävling, med en vinst som garanterar dottern en plats på skolan hon längtar till. De har inte råd med tågbiljetter för att ta sig till tävlingen, som äger rum i Skottland. Det får bli den före detta makens avställda bil, som står i garaget och samlar damm, som får ta dem till tävlingen, men de kommer inte långt innan olyckan är framme…

Turen har sin tumme med i spelet och ingen mindre än Ed, IT-miljonären som Jess har städat hemma hos, dyker upp som en räddande ängel. Efter mycket om och men sitter hela familjen tillsammans med Ed i hans bil, på väg till Skottland.

Ed har inte bara guldpengar i sitt bagage. Hans historia bevittnar att ekonomisk trygghet innebär rättslig trygghet, möjligheter och annan en syn på tillvaron, än vad Jess och hennes familj är vana med. Detta kommer fram i små tragikomiska stunder under resans gång, som till exempel vid inköp av färdkost och då Jess tvingar barnen att roffa åt sig vid hotellfrukosten.

Eds förflutna bevisar att en förmögenhet kan förloras på grund av ett sekundsnabbt misstag. Han riskerar att dömas till fängelse för ett insiderbrott, gjort i desperation för att bli av med ett ex. I boken framstår insiderbrott, som ett mycket grovt brott och det säger ju en del om synen på ekonomin som en central beståndsdel i dagens samhälle.Trots att Ed har råd med rättshjälp är det inte säkert att hans pengar kan rädda honom den här gången.

Etthundra mil är en samhällskritisk feelgoodroman där författaren ger oss en behövlig (för en del mer än andra) nära insyn i hur ekonomisk utsatthet kan sätta stopp för drömmar, utvecklingsmöjligheter och driva människor längre ner i misären. Samtidigt som Moyes visar att pengar inte enbart innebär lycka bevisar hennes historia att den orättvisa fördelningen är en stor förlust för samhället, när alla inte har samma möjligheter att utveckla sin fulla potential.

Som varje god feelgoodroman sig bör, innehåller även denna en del svärta, en ovanligt stor mängd för genren faktiskt. Moyes väger upp det genom att förmedla hopp om förändring och uppmärksamma människans godhet som en viktig kraft. Både när det gäller att räcka ut en hand till en granne i nöd, men också när det gäller själva fördelningen av samhällets resurser.

För övrigt spädde boken på min dröm att bila genom England och Skottland – att göra en egen roadtrip låter väl trevligt!