Nobelpristagare kanske inte är så krångliga och konstiga ändå. Eller i alla fall inte Doris Lessing. Egentligen ska jag inte uttala mig om saken för jag har bara läst ”Gräset sjunger” av henne, men blir faktiskt sugen på fler. Man riktigt känner hur hettan får luften att darra och jag kan höra cikadorna och blir tvungen att kolla upp hur de ser ut på nätet.

Jag brukar inte gilla böcker som är mörka och suggestiva, men den här var både lättläst och suggestiv på ett sätt som sög tag i mig som läsare. Men slutet….vad hände egentligen? Jag hängde nog inte med riktigt på slutet. Tur att jag får diskutera boken i bokcirkeln.
Annonser

Vad säger du?

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s