Över en fika – en novellantologi

”Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar event, filosoferar och löser världsproblem”, skriver Arinton förlag om novellantologin Över en fika. Noveller om fika (slurp!) lät som något för mig. När dessutom en av novellerna i antologin är skriven av Susanne Olars från Edsbyn så blev jag extra nyfiken och bad om en intervju med henne. Den kommer här:

Vad handlar din novell om?
Boken handlar om att fika. Något som för de flesta är trevligt, gott och enkelt. Jag ville beskriva att det inte är lika lätt för alla. Att det inte alltid är tillåtet att ta sig en fika. Att olika tvångstankar kan sätta käppar i hjulet. Och att en ätstörning inte behöver handla om rädsla att gå upp i vikt, utan snarare om en manisk besatthet att kontrollera sig själv. Att i en kaotisk värld ha makten över åtminstone en enda sak. Vad man äter.

Varför en bok på det här temat? 
Det var Ariton förlag som kom på idén. Över en fika kan allt hända, och det var en kittlande tanke att sammanställa en hel rad berättelser som utspelar sig i café-miljö.

 När och varför började du skriva, eller har du alltid skrivit?
När jag var barn fanns det två yrken jag kunde tänka mig: astronom och författare. Jag var en riktig bokslukare, och låg gärna på rygg och stirrade upp på stjärnhimlen. Nu blev det ju inget av de karriärerna, utan jag råkade utbilda mig till socionom istället. Blev bra det med, även om skrivandet har fattats i mitt liv. Det har fattats mig så mycket, att jag till slut blev tvungen att göra något åt det. Efter en sjukskrivning på grund av utmattningssyndrom tog jag tjänstledigt, började läsa på Bollnäs folkhögskolas skrivarlinje, och nu finns ingen väg tillbaks till ett liv utan skrivande igen. Många undrar vad man lär sig skriva på den utbildningen. Då kan jag berätta att det mer handlar om att utveckla det man redan skriver, och att få en spark i baken att våga gå vidare med sina texter. Det har jag verkligen utbildningen att tacka för.

Hur fick du med din novell i denna bok?
Jag letar alltid runt efter olika novelltävlingar och utmaningar, bland annat på nätet, och det här var en sådan som jag hittade. Det finns mycket kul att göra med sina texter bara man letar. Ariton förlag hade tydliga kriterier när det gällde tema, längd på texten och så vidare, och jag bara skrev och skickade in. Av 150 bidrag var jag en av 32 som valdes ut.

Framtidsprojekt? 
Dels att fortsätta med novellerna i olika sammanhang. Jag har till exempel fått in en fot i veckotidningsbranschen, och då genererar skrivandet till och med lite pengar.

Dels finns självklart bokdrömmen. Jag håller just nu på att skriva de sista kapitlen i en roman som tar det mesta av min tid, och blir det inget av den så kommer det att bli något annat. Jag har bara hållit på med skrivandet på allvar i ett och ett halvt år, och att få till en roman så att någon mer än jag själv vill läsa är en konst. Jag vet att det jag behöver träna mycket mer. Det går att jämföra med löpningen som jag ägnat mig åt i många år. Jag sprang Stockholm maraton 2010, och det hade jag förberett mig inför under flera års tid. Det är samma sak med skrivandet, det är absolut inte bara att slänga ihop något. Men jag har kul när jag håller på, så jag övar vidare!

Vilken bok borde alla läsa enligt dig?
Jag vill krångla till det svaret lite, eftersom jag inte tror att det finns en bok som passar precis alla. Alla borde istället få läsa vad de vill, om det så är nobelpristagare, deckardrottningar, chick lit, biografier eller vad man nu gillar. Uppdelningen mellan fin-litteratur och ful-litteratur är försvunnen i min drömvärld, och det hoppas jag kommer hända mycket tack vare alla underbara bokbloggar. (Inte minst Feelgoodbibliotekarien, naturligtvis!) Fler böcker recenseras, på ett skönt sätt, av passionerade bokälskare som vill sprida vidare de böcker som det tycker om. Alltså kanske svaret på frågan skulle vara: Jag tycker att ALLA borde följa fler bokbloggar!