Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

älskanoveller”Här finner man såväl etablerade författare som debutanter från hela landet. Ingen novell är den andra lik, det enda som förenar författarna är engagemanget och skrivglädjen. De vill beröra, inspirera och mana till eftertanke. Vad betyder egentligen kärlek för dig, för mig, för oss alla?”. Så lyder förlagets text om novellsamlingen Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek

Jag blev extra nyfiken på novellsamlingen när jag fick höra att en Edsbybo, Linda Jansson, fanns med bland författarna och jag ställde några frågor till henne efter att jag hade läst hennes och några andra noveller ur samlingen. Lindas svar kan du läsa nedan: 

Vem är du?
Jag är en snart 39-årig kvinna som föddes i Söderhamn, mellanlandade i Bollnäs för att slutligen hamna i Edsbyn. Bor i hus tillsammans med min fina familj som består av man, två döttrar (som blir 4 år och 2 år) och en katt. Arbetar som förskollärare i Ovanåkers kommun och på den lilla fritid som finns läser och skriver jag gärna. (Mer om Linda på hennes blogg)

Varför skriver du?
Har alltid skrivit. Det började så snart jag kunde bilda ord och har alltid varit en del av mig. Det är ett sätt för mig att andas, få ventilera alla känslor och upplevelser. Jag kopplar av när fantasin får flöda ut genom pennan. Jag är gammeldags och skriver alltid först med penna och papper, för att sedan renskriva det på datorn. Utan pennan stoppas kreativiteten och flödet, känslan försvinner. Så jag bär alltid runt på papper och penna.

Har du gått någon skrivarutbildning?
Har gått, och går fortfarande i Helena Siganders Deckarskola. Där skriver jag främst på mitt deckarmanus, men jag skriver även på en självbiografi, en barnbok och har dessutom ständigt nya noveller på gång.

Hur kommer det sig att du kom med i Älskanoveller?
Jag debuterade 2012 i Dast Magazine, som är en webbtidning, med två noveller. Men ”Älskanoveller – 30 nyanser av kärlek” är min bokdebut. Min novell ”Alice” började jag skriva för två år sedan men den slutfördes aldrig. Men så läste jag en dag att de sökte noveller till #Älskanoveller och att temat var kärlek. Då föll bitarna på plats, novellen färdigställdes och skickades in och blev antagen. En dröm gick i uppfyllelse, jag fanns i bokformat.

Din novell…vad vill du säga med den? Berätta gärna några rader.
Novellen tog sina första rader en dag i Bollnäs då jag såg personen som blev min Gert. Gert är alkolist och många bär på fördomar kring honom och hans kamrater. Men alla har vi en historia, en livsberättelse, och jag ville få berätta Gerts och det är jag tacksam att jag fick möjlighet att göra. Vi har alla ett hjärta men det är något vi ibland glömmer.

När jag läser noveller blir jag inte alltid riktigt klok på dem 🙂
Det är ju kul när man kan tolka dem som man vill.
Jag såg din novell, Linda, som ett dubbelt avsked och en bitterljuv historia…och jag kände verkligen med mannen…

Lycka till med ditt fortsatta skrivande Linda!

Över en fika – en novellantologi

över en fika”Över en fika kan mycket hända. Vi umgås, jobbar, pluggar, planerar event, filosoferar och löser världsproblem”, skriver Arinton förlag om novellantologin Över en fika. Noveller om fika (slurp!) lät som något för mig. När dessutom en av novellerna i antologin är skriven av Susanne Olars från Edsbyn så blev jag extra nyfiken och bad om en intervju med henne. Den kommer här:

Vad handlar din novell om?
Boken handlar om att fika. Något som för de flesta är trevligt, gott och enkelt. Jag ville beskriva att det inte är lika lätt för alla. Att det inte alltid är tillåtet att ta sig en fika. Att olika tvångstankar kan sätta käppar i hjulet. Och att en ätstörning inte behöver handla om rädsla att gå upp i vikt, utan snarare om en manisk besatthet att kontrollera sig själv. Att i en kaotisk värld ha makten över åtminstone en enda sak. Vad man äter.

Varför en bok på det här temat? 
Det var Ariton förlag som kom på idén. Över en fika kan allt hända, och det var en kittlande tanke att sammanställa en hel rad berättelser som utspelar sig i café-miljö.

 När och varför började du skriva, eller har du alltid skrivit?
När jag var barn fanns det två yrken jag kunde tänka mig: astronom och författare. Jag var en riktig bokslukare, och låg gärna på rygg och stirrade upp på stjärnhimlen. Nu blev det ju inget av de karriärerna, utan jag råkade utbilda mig till socionom istället. Blev bra det med, även om skrivandet har fattats i mitt liv. Det har fattats mig så mycket, att jag till slut blev tvungen att göra något åt det. Efter en sjukskrivning på grund av utmattningssyndrom tog jag tjänstledigt, började läsa på Bollnäs folkhögskolas skrivarlinje, och nu finns ingen väg tillbaks till ett liv utan skrivande igen. Många undrar vad man lär sig skriva på den utbildningen. Då kan jag berätta att det mer handlar om att utveckla det man redan skriver, och att få en spark i baken att våga gå vidare med sina texter. Det har jag verkligen utbildningen att tacka för.

Hur fick du med din novell i denna bok?
Jag letar alltid runt efter olika novelltävlingar och utmaningar, bland annat på nätet, och det här var en sådan som jag hittade. Det finns mycket kul att göra med sina texter bara man letar. Ariton förlag hade tydliga kriterier när det gällde tema, längd på texten och så vidare, och jag bara skrev och skickade in. Av 150 bidrag var jag en av 32 som valdes ut.

Framtidsprojekt? 
Dels att fortsätta med novellerna i olika sammanhang. Jag har till exempel fått in en fot i veckotidningsbranschen, och då genererar skrivandet till och med lite pengar.

Dels finns självklart bokdrömmen. Jag håller just nu på att skriva de sista kapitlen i en roman som tar det mesta av min tid, och blir det inget av den så kommer det att bli något annat. Jag har bara hållit på med skrivandet på allvar i ett och ett halvt år, och att få till en roman så att någon mer än jag själv vill läsa är en konst. Jag vet att det jag behöver träna mycket mer. Det går att jämföra med löpningen som jag ägnat mig åt i många år. Jag sprang Stockholm maraton 2010, och det hade jag förberett mig inför under flera års tid. Det är samma sak med skrivandet, det är absolut inte bara att slänga ihop något. Men jag har kul när jag håller på, så jag övar vidare!

Vilken bok borde alla läsa enligt dig?
Jag vill krångla till det svaret lite, eftersom jag inte tror att det finns en bok som passar precis alla. Alla borde istället få läsa vad de vill, om det så är nobelpristagare, deckardrottningar, chick lit, biografier eller vad man nu gillar. Uppdelningen mellan fin-litteratur och ful-litteratur är försvunnen i min drömvärld, och det hoppas jag kommer hända mycket tack vare alla underbara bokbloggar. (Inte minst Feelgoodbibliotekarien, naturligtvis!) Fler böcker recenseras, på ett skönt sätt, av passionerade bokälskare som vill sprida vidare de böcker som det tycker om. Alltså kanske svaret på frågan skulle vara: Jag tycker att ALLA borde följa fler bokbloggar!

Sonja gästbloggar och tipsar om: Berättelser för till- och frånskilda

Berättelser för till- och frånskildaEftersom det blivit mycket annat (kul sånt) och lite läsning senaste tiden kommer här ett boktips från gästbloggande Sonja: Berättelser för till- och frånskilda av Katarina Mazetti. Som vanligt gör hon mig lässugen. 

_____________________________________________________
Aldrig har det varit så roligt med skilsmässor som i den här boken

Jag väntade länge och troget på att den här boken skulle komma ut, eftersom det kändes som att idén för Katarina Mazettis novellsamling helt enkelt inte kunde gå fel. Berättelser där vi för omväxlings skull får veta allt om hur kärlekshistorier tar slut, istället för hur de börjar.

Katarina Mazetti som fick en jättepublik med sin bok Grabben i graven bredvid kan verkligen konsten att lyfta de mest vardagliga situationer och göra litteratur av dem. Hon varierar skickligt sitt tema och att läsa en hel rad noveller med samma grundtema fungerar hur bra som helst. Det är både underhållande, sorgligt och otroligt träffsäkert vilket perspektiv hon än använder för att ta sig an kärlekens dödsryckningar.


Vi får möta några klassiska situationer som vi alla känner igen, som mannen som renoverar sönder sitt äktenskap. Vad driver honom egentligen? Eller den förbittrade kvinnan som tar ut sin ilska över att bli sviken på de gemensamma ägodelarna. Och jättefamiljen med barn från olika kullar, nya gemensamma barn och ett livspussel som kräver en halvtids administratör för att gå ihop.

Novellen är en litteraturgenre som många glömmer bort, men jag hoppas att den här samlingen berättelser hittar lyckliga läsare i alla åldrar. Eller så kanske de är olyckliga när de börjar läsa och lyckliga efteråt. För hur konstig, galen eller ensam du än känner dig när kärlekssorgen kramar sönder hjärtat: du är inte ensam. Alla har varit där. Ja, utom en enda person som finns med i en av novellerna då. Men något undantag ska ju finnas om bekräftar regeln. 
________________________________________________________________________________
Tack Sonja för att du fyller ut bloggen med boktips! Jag lovar att skärpa mig på den fronten. Har blivit lite väl många inlägg om prisceremonier och annat på sistone 🙂 

Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank

Jag fick upp ögonen för novellsamlingen Vad vi pratar om när vi pratar om Anne Frank av Nathan Englander på Twitter när Brombergs förlag, tillsammans med bloggarna Anna och Erika, bjöd in till en novellcirkel. Först tänkte jag vara med för novellernas teman intresserade mig, men sen hann jag aldrig läsa boken.

Inte heller nu har jag hunnit läsa mer än de två först novellerna. Det är kö på biblioteket så jag måste lämna tillbaka den innan jag har läst klart hela. Känns inte så illa ändå. Det här är en bok jag VILL HA och hoppas att den kommer i pocket snart.

Englanders noveller passar min smak. Jag gillar att de är lite crazy, skruvade, behandlar viktiga ämnen och samtidigt får jag lära mig något nytt.

Den första novellen har bränt sig fast som ett fotografi i mitt minne. Bilden visar vännerna som står i skafferiet och håller varandra i händerna när maken får frågan om han skulle gömma sin fru (som Anne Frank gömdes), med risk för sitt eget liv, om det blev nödvändigt. En stor och viktig fråga vars svar säger allt. När jag läste novellen var det nästan så att jag satte skrattet i halsen. Jag gillar att man blir överraskad.

Den andra novellen Systerkullarna säger så mycket om maktförhållandena och de israeliska bosättningarna på palestinsk mark. Om den lilla människan i en politisk konflikt.

Jag ångrar att jag inte hängde på novellcirkeln tidigare i år, men ser med stor glädje fram emot att läsa mer av Englander i framtiden.

bubblor – en novell om dagen är bra för…? 10 anledningar listas nedan

En novell om dagen är bra för….själen? Det är många som känner motstånd mot noveller…är du en sådan har du nog bara inte hitta rätt novell som passar just dig. Det är först de senaste åren som jag själv har börjat läsa noveller. De passar så bra att ta till när man till exempel är emellan två böcker, dvs precis är klar med en och väntar på att nästa ska droppa in. Ibland är en bok så bra att det känns jobbigt att börja på med en ny. Då kan det vara bra med en ”mellanbok” emellan så är man fit for fight snart igen.

Noveller kan vara bra att njuta en och en och inte plöja igenom en hel novellsamling på en gång. Det är oftast frestande, men kanske inte det bästa. Just nu läser jag bubblor av Claire Castillion, Sekwa förlag, en novell varje kväll (försöker jag hålla mig till 🙂 Jag råkade på Castillion när jag läste Man kan inte hindra ett litet hjärta att älska och genast blev hon en av mina favoritförfattare. Hon skriver lite skruvade noveller som ofta avslutas med en oväntad knorr. Bubblor innehåller 38 kort noveller och jag har inte hunnit läsa alla ännu, men jag känner igen mig och jag gillar det.

Varför heter boken Bubblor kan man ju fråga sig. Sekwa förlag skriver så här: ”Alla lever i sin lilla bubbla genom vilken bilderna av världen ter sig förvrängda, vrickade, förtvivlade”. Det är så sant! Vi lever ofta i vår egen bubbla och jag tycker att det är så kul att läsa om andras bubblor, hur de ser ut, hur knäppa de är osv…Tillvaron är så olika för oss alla…så lätt att glömma bort. Tur att Clarie Castillion påminner oss.

Sekwa har i år också gett ut en annan novellsamling: Samarbete med en fluga av Lydia Davis. Den ser jag också fram emot att läsa. 

10 anledningar till varför noveller är så bra:
1. De passar bra som ”mellanbok”
2. De passar nästan vem som helst …och är utmärkta att ge bort som present.
3. De är lagom korta om man inte orkar läsa så länge åt gången.
4. De är lagom korta om man inte HINNER läsa så länge åt gången.
5. Man hinner inte somna innan slutet.
6. En kort novell kan säga mer än en HEL bok
7. En novellsamling är som en chokladask…bara att plocka det man själv vill.
8. Bra att läsa när man väntar på att en annan bok ska droppa in.
9. De ofta har roliga och lite underfundiga titlar.
10 Vad säger du? Har du något förslag?

man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska

man kan inte hindra ett litet hjärta att älska av Claire Castillion har mig i sitt grepp! Hon skriver korta överraskande noveller med knorr, precis i min smak! Man kastas in i en situation eller ett samtal och när jag har läst klart har jag varit tvungen att gå tillbaka för att se vad jag missat i texten 🙂 Lite klurigt, men inte alls svårt. Jag gillar att bli förvånad.

Svd skriver så här: ”Castillion tycks ha skapat sig ett eget litterärt format, en egen genre: den drastiska, burleska, kortnovellen utformad närmast som en gåta som ofta får sin lösning med novellens upplösning, som en punchline.”

Jag är så glad över att jag råkade på Castillions noveller och att det finns fler kvar att läsa. Alla som tror att noveller är trist borde läsa den här samlingen…sen är de fast i novellträsket 🙂

Och apropå smak…ett råd till er som vill kunna njuta av potatisgratäng med vitlök även i framtiden: hoppa över novellen ”Crème de la crème” :-).

Dyngkåt och hur helig som helst, Mia Skäringer

Dyngkåt och hur helig som helst stod kvar på bibliotekets nyhetssnurra, som tur var för mig. En del såna här titlar, som tex Bitterfittan, gör att en del drar sig för att låna dem. Jag tycker att titeln är bra och så befriande! Hon är tuff Mia Skäringer och jag läste med stort nöje hennes krönikor i Mama och hennes blogg (som jag saknar!). Nu finns hennes texter samlade i den här boken. Egentligen skulle vilja ha ett eget ex av den. Kommer nog köpa den som pocket. En helt underbar bok att läsa lite här och där i när livet känns lite mörkt, både för igenkänningen av vardagsslitet och för Mias fina skildringar av kärleken. Fler än jag gillar den. Läs den!

Främmande jord

Har egentligen massor att säga om Främmande jord, men hjärnan är för fylld av annat just nu. Jag litar på att det finns andra som kan säga något passande om boken. Men ett kan jag säga. INGEN kan bli besviken på den. Den hamnar på samma plats rent poängmässigt för mig som Den indiske tolken och I väntan på ett namn. Jag har en novell kvar att läsa, men den suger jag på så att jag har något kvar. Kommer att kännas tomt sen…

Ketchupeffekten

Det har varit trögt på läsfronten ett tag. Jag har inte alls varit lässugen. För en läsoman känns några dagar utan böcker som en hel evighet. Är väl bara några dagar jag inte läst egentligen. Jag har inte haft någon bok som lockat mig. Samtidigt har jag haft ett bokpaket på ingång som varit försenat från Adlibris, så det har inte känts som jag skulle hinna börja på någon annan bok. Har nämligen utvecklat en sorts ovilja att ha flera böcker på gång samtidigt. Bloggsjuka?

Men så i dag släppte det. Allt på en gång…som med ketchupen. Paketet kom från Adlibris och så började jag läsa en bok på jobbet + att jag är sugen på en till som jag ångrar att jag inte köpte på en gång.

I paketet låg Åtta procent av ingenting, av Etgar Keret. Ända sedan jag lyssnade på honom i Oslo har jag varit nyfiken på hans berättlser. Hela den här boken består av korta berättelser, är osäker på om det kan kallas noveller när de är så här korta…men, men. I alla fall; bara beskrivs de som ”Skruvade samtidsfabler” på bokens baksida. Bara innehållsförteckningen får mig att rysa: Orubbliga regler, Kinderägg, Funkktionsfel (ja, med två k), Fettot, Hälleflundra, På din sida osv.

På jobbet öppnade jag Katarina Janouch Bedragen som har ett sånt där omedelbart flyt, som kan få vilken slöläsare som helst att fastna i berättelsen. Läste några sidor på arbetstid!! och lånade sen hem den.

I paketet från Adlibris låg också: Min bästa väns dotter som säkert inte heller är så svårläst. Ångrar att jag inte köpte Sjuårskrisen. Lagom läsning när jag ändå flyter omkring i relationsträsket.
Samtidigt har jag senaste dagarna försökt mig på En halv gul sol, som jag både hört att den är bra av många och som jag vet att jag kommer att gilla, bara jag rycker upp mig och läser sakta och tålmodigt.
Kanske blir 2009 ett år då jag läser många böcker samtidigt ändå…. Det värsta med ketchupeffekten är att jag snabbt tappar intresset för böcker som ligger där synliga och tillgängliga och bara väntar på mig.