Krönika: Sport och läsning kan samsas

Nu finns min senaste krönika ”Sport och läsning kan samsas” att läsa på Helahälsingland.se.

Mitt budskap är att det inte går att förvänta sig att ALLA ska vara intresserade av läsning och bibliotek. Biblioteket kan vara en plats man inte känner sig bekväm på, inte vet hur man ska bete sig när man är där. Eller så kan det rent av vara så att man inte ens känner någon dragning till böcker eller bibliotek över huvud taget. För så känner jag för sport.

”När vi flyttade till Hälsingland var jag kaxig och sa att jag skulle börja åka slalom. Med en slalombacke i närheten känns det som en självklar fritidsaktivitet. Eller hur? 


Efter ett antal år i Edsbyn har jag fortfarande inte satt min fot i slalombacken. Det är sant! Jag vet!! Jag borde. Men hur gör man? Var fixar man utrustning? Kan det verkligen vara kul? Ingen har hittills lyckats locka med mig till backen. Lite dåligt samvete har jag för mina barns skull. Jag borde ju åtminstone låta dem få uppleva slalomlivets fröjder.”


Alla är inte som jag som älskar böcker. Det är lätt att glömma bort och istället låta moraliserande. Jag FÖRSÖKER verkligen ha den tanken med mig när jag försöker nå ut med biblioteksbudskapet till potentiella nya besökare på föräldramöten osv.  Därför skrev jag den här krönikan om mitt ointresse för sport, som en jämförelse. VAD skulle till för att jag skulle bli sportintresserad? VAD ska till för att intressera flera för böcker och bibliotek?

Trots ämnet tyckte min man att krönikan låter moraliserande. Läs och bedöm själv! 

Hur mycket feelgood är lagom för dig?

Den röda soffanPå Huddinge biblioteks hemsida råkade jag på Bokväljaren och gissa om jag blev glad när jag såg att det gick att välja genren ”Feelgood”! Där fyllde jag i min personliga profil och fick en rad personliga boktips.
Jag fick bland annat fram Den röda soffan när jag ställde in profilen på global

Jag rekommenderar en titt in till Bokväljaren/Bookdesire

Grattis Selma på födelsedagen!

För två år sedan hade jag den stora äran att dela ut årets litteraturpris, i Nobels anda, till 6 elever på Celsiusskolan. Dagen till ära var jag uppklädd till ingen mindre än Selma Lagerlöf. Det var lärarna som tyckte att det passade bra att barnbibliotekarien lämnade över litteraturpriset, på ”Nobelfesten”, som avslutade deras temaarbete den terminen. Det är förmodligen första och sista gången jag blir bjuden till Nobelfesten och får sitta vid honnörsbordet.

Eftersom jag inte hade någon passande väska kom en gammal bok till användning. Jag fick hjälp att skära ut en låda inuti den, där jag kunde lägga mina nycklar.

Det var ovant att bära hatt och underkjol…och jag glömde att knäppa överkjolens knappar…men jag tror inte att någon märkte det 🙂 Det är något med mig och kjolar. (Ni som hängt med på Feelgoodsidan på Facebook fattar ;-))

Stiltje här – fart där

Om du tycker att det är lite stiltje här så beror det på flera saker:

– Det är november
– Jag går en kvällskurs
Helgas bokcirkel får gå före annan läsning
– Det händer desto mer på Facebook och Instagram
– Stora roliga ting på gång…
– Jag laddar inför årets julkalender här på bloggen

Håll till godo så länge med 2012 års julkalender med Bibliotekspraliner och ett litet boktips här intill så ska vi se om jag vaknar till liv när adventsljusen tänds.

Ett bibliotek kombinerat med en vinbar

I går var det en låntagare som önskade att biblioteket skulle hålla öppet på fredagskvällar. Kanske inte en sån himla dum idé! Fredagsmys på biblioteket kan ju vara ganska trevligt. Eller? Det beror ju på hur mysigt själva biblioteket är förstås.
Ett bibliotek kombinerat med en vinbar och smårätter låter väl inte helt fel. Eller ett bibliotek + konditori…
Alldeles i närheten av ‘mitt bibliotek’ låg det tidigare en grönsakshandel kombinerad med en begravningsbyrå. ”Frukt och grönt” var ju inte vad kunderna förväntade sig när de ringde begravningsbyrån…Vad finns det för kombinationer där ett bibliotek är inblandat som slår kombon ovan?

Sverige-runt-bloggathon – hållplats Ovanåker i Hälsingland

Mette som skriver på Kulturloggen tycker att det är tråkigt att så mycket bokrelaterat händer i  Stockholm (jag håller med!!) och är nyfiken på vad som händer ute i landet. En jättebra idé av dig Metta att starta ett Sverige-runt-bloggathon där vi uppmärksammar våra lokala omgivningar.

På Pinterest hittar du ett smakprov med bilder från Ovanåker.
Vad händer då i Ovanåker, Hälsingland? Mycket skulle jag vilja säga! Redan innan jag flyttade hit förundrades jag över hur många kulturella arrangemang som min svärmor deltog i. Min teori är att på en liten ort där det kulturella utbudet inte är så stort, utnyttjar man det som finns. När jag bodde i Uppsala och Gävle fanns det så mycket att välja på att det inte blev någonting istället.
Det som jag gillar med Edsbyn, där jag bor, är den öppenhet för nya påhitt som finns. Det är lätt att ta saker i egna händer och fixa det man vill ha. Det är många aktiva föreningar som står för kulturen. Till exempel fixar en förening en gratis musikfestival – Playwood – varje sommar.

Själv är jag med i filmföreningen och ser till att de lite smalare filmerna också får plats på biografen, som vi tack och lov har kvar. Den är digitaliserad och det går att se direktsända operor och konserter från New York och London. Om jag fick drömma fritt skulle jag vilja ha en direktsändning från Bokmässan på biografen under en minibokmässa i Edsbyn för alla som inte orkar resa hela vägen till Göteborg. Lite mellansnack och andra bokrelaterade evenemang mellan seminarierna och på kvällstid vore väl kul!

Tre gånger de senaste åren har jag dragit i trådarna när det gäller BokSPAning på AlftaQuren. Jag ville så gärna åka och träffa andra boknördar/bokbloggare, men tog mig sällan iväg till träffar som ordnades i Stockholmsområdet. Då får väl bokträffen komma till mig i stället, tänkte jag. BokSPAningshelgerna har varit härliga! Vi har pratat böcker, ätit, bokcirklat, haft bokbyte, twitterinformation, badat, promenerat och pratat böcker över goda middagar. Det verkar finnas intresse för liknande bokevenemang. Kanske får jag till något i vår. 
Nu till det som börjar skava lite…mitt nyårslöfte är nämligen att jag skulle läsa något av traktens store författare,
 Hans Lidman, det här året. Han bodde bara ett stenkast från mig och skrev fiske- och naturskildringar. Jag har två månader på mig…


En annan författare som rör sig här i Ovanåker just nu är Vibeke Olsson. Gissa om jag blev till mig första gången hon kom in på biblioteket! Vibeke och kriget är en av mina första stora läsupplevelser och så ett antal år senare står jag vid kopiatorn på Edsbyns bibliotek och hjälper Vibeke Olsson att kopiera hennes manus! Inget man förväntar sig precis. En kväll var Vibeke på biblioteket och berättade om sina böcker. Hon gav då några goda råd till unga skrivare som finns att läsa på Bibblabloggen
Häng på Helgas bokcirkel!Jag kan ju inte låta bli att nämna HelGebiblioteken som är samarbetet mellan alla folkbibliotek i Hälsingland och Gästrikland, därav namnet. Många barn tror att HelGe, som det står på lånekorten, är från mitt efternamn. Kanske kan jag säga att det är det nu när jag gått och blivit tilldelad den fina utmärkelsen Greta Renborgs pris för marknadsföring av Svensk biblioteksförening. Det är inte att förglömma när det gäller bokrelaterat härikring. Jag är stolt och glad över att priset gick till just en barnbibliotekarie i en liten glesbygdskommun. Att det var just jag spelar mindre roll. Det märks att alla här på orten glädjer sig över utmärkelsen för alla jag möter säger grattis och inte hej. Det är också roligt för Edsbyn att utmärka sig för annat än sport (SM-guld i bandy 5 år på raken!!)
Här i Hälsingland har vi Helgas bokcirkel som är gemensam för landskapets lokaltidningar. Jag och fyra personer till, inklusive Gunilla ”Röda Rummet” Kihlstrand är med i panelen på Helahälsingland.se. Vem som helst är välkommen att hoppa på bokcirkeln. Vi har läst klart Kontorsninja av Lars Berge och har just börjat med Vägen till Bålberget av Therése Söderlind 

Inte att förglömma: I Ovanåker finns två av Hälsingegårdarna som ingår i Sveriges nya världsarv. En himla massa blånande berg och en underbar natur. Välkommen hit! 


Detta inlägg är en del i Bokbloggarnas Landet runt-bloggathon, de som deltar är:

Bokform, Litteraturkvalster & Småtankar, Projekt 33, Kim M. Kimselius, Fiktiviteter, Nobelprisprojektet, Lottens bokblogg, enligt O, cissigrip.blogg.se, Annas bokhylla, Lexie läser, Feelgoodbibliotekarien, Boktimmen, Bokdetektiven, Breakfast Book Club, Den läsande kaninen, Västmanländskans bokblogg, Bokbabbel, Endast Eböcker, Kulturloggen

Läs och må bra!

Jag hjärta bibliotekPå Bok- och biblioteksmässan lyssnade jag på ett seminarium: Vad händer med oss när vi läser? Seminariet finns inspelat så du kan titta om du blir nyfiken.

Det som jag fastnade speciellt för var att populärlitteratur ofta fungerar bättre än självhjälpsböcker när det kommer till biblioterapi.

Det konstaterades att självhjälpsböcker är till för friskare människor. Det är de relativt friska som orkar ta till sig råden och fullfölja de praktiska övningar som självhjälpsböcker ofta tipsar om. Är man till exempel deprimerad behöver man inte så hårt litterärt motstånd.

Att man mår bra av att läsa böcker skulle jag och många bibliotekarier med mig kunnat berätta för länge sedan. Att ”trivial litteratur” (gillar inte uttrycket) kan vara till nytta för hälsan visste jag för länge sedan!

Min förhoppning är att den forskning som framkommit; att en god bok kan påverka tillfrisknandet och hur vi mår, kommer att användas som en lustfylld påpekan om vikten av läsning.

Mer feelgoodlitteratur till folket!

Krönika – Om vikten att våga vara eljest

Varje lördag följer det med en Helgabilaga i lokaltidningen. På baksidan brukar det alltid vara en krönika. När Gunilla Kindstrand ringde och frågade om jag ville skriva krönikor i Helga höll jag på att svimma. Skulle jag??!! 🙂 

Jag fick ihop en krönika Om vikten att våga vara eljest efter inspiration från PO Enquist. I ett avsnitt av UR Samtiden diskuterar han med en författarkollega hur det är att vara eljest. 

Någon dag efter att min krönika varit med i Ljusnan mötte jag skolsystern, som tyckte att min krönika var så bra. Hon hade klippt ut den och tänkte visa den för skolungdomar, som mår dåligt för att de tycker att de är lite annorlunda. Jag blev så glad när jag fick höra det! Den uppmuntran hade jag kunnat leva på fram till jul… minst (Strax därefter kom Greta Renborgspriset). 
Nu finns min första krönika att läsa på Helahälsingland.se och snart är det dags att skriva en ny. 

Tack Jonas för att du visar vad biblioteket borde få vara för alla människor!

Vid speciellt högtidliga tillfällen kan man få en känsla av att man är med om något historisk. Så var det under Jonas Hassen Khemiris brandtal för biblioteken vid prisceremonin på Stockholms stadsbibliotek i torsdags kväll. Nu var det jag, i rollen som pristagare för något som Jonas högaktar, som satt där och lyssnade. Nu ryser jag igen när jag tänker på det 🙂 


Om jag någon gång tvivlar på varför jag arbetar som bibliotekarie ska jag minnas den stunden och Jonas så tänkvärda ord. Jag visste ju redan sedan tidigare att allt som kommer ur den mannens mun är lysande och därför hade jag höga förväntningar inför hans tal. Hade jag haft funderingar på att tatuera mig, hade jag absolut valt att tatuera in Jonas tal. 

Själva prisceremonin var så högtidlig och betydelsebärande för mig att jag inte kom mig för att tacka Jonas för det träffande talet. Mitt i prick om bibliotekets betydelse. Hade Greta Renborg varit där (och om jag hade varit lite mindre nervös) skulle vi tillsammans ha gett dig stående ovationer och gjort vågen av beundran och respekt! Jonas, du präntar ner precis det ett bibliotek är och borde få vara för alla människor. 

Att få Greta Renborgs pris är en stor ära och jag är så stolt över att vara unik och utvald av experter, som Inga Lundén sa under ceremonin. Äran är viktigare än vinstsumman. Att få höra ditt tal live, Jonas, är snudd på lika stort. 

Ps. Min dotter (8 år) sa i dag att hon tror att det var din mamma som satt bakom henne under ceremonin, för ”hon skrattade precis som en mamma”, sa min dotter. ”För ungefär så hade du skrattat om det hade varit jag som stått där på scenen” mamma, sa hon sen. 🙂 Genom min dotters ord kan jag som mamma känna igen den stolthet som din mamma måste känna över dig Jonas. Ds. 


För övrigt anser jag att Jonas Hassen Khemiri har en given plats i Svenska Akademin! 

I morgon smäller det – prisceremoni på Stockholms stadsbibliotek

I morgon är det dags för prisceremonin för Sveriges biblioteks utmärkelser. Det är svårt att förstå att mitt namn står med bland pristagarna. Jag fick lite uppvärmning i kväll när jag var och spred lite läsinspiration på ett föräldramöte och förskolechefen startade med att gratulera mig och läsa upp motiveringen till varför jag blivit tilldelad utmärkelsen Greta Renborgs pris
Jag lär inte var lika lugn i morgon när jag lyssnar på motiveringen på Stockholms stadsbiblioteks scen. Ni kan väl tänka lite extra på mig cirka kl. 17.20 när det är dags för mig att ta emot priset. Tror att jag kan behöva alla bokvärme jag kan få då för att inte ramla av scenen. 🙂 
Innan ceremonin är jag bjuden på lunch tillsammans med juryn och de andra pristagarna. Jag ska försöka tänka bort pirret och bara ha roligt. Sånt här händer inte varje dag!