2016 läggs till hyllan för feelgood

bibliotekNär jag tänker tillbaka var 2016 ett år fyllt av goda krafter, massor av inspiration och många nya vänner och kontakter. Trots presidentvalet och kriget i Syrien, så har känslan för mig inte bara varit maktlöshet, utan det känns som att det håller på att vända. Äntligen börjar fler goda krafter att blomma upp, projekt startas, det offentliga samhället börjar få tummen ur, fler mötesplatser finns och det känns hoppfullt. Om inte annat så är jag övertygad om att det är så här vi måste tänka.

För egen del har året kantats av ideligen ny inspiration, som gett mig kraft att fortsätta se det positiva. Jag har mött och lyssnat så många intressanta människor med gott på agendan, bla Martin Schibbye, Brit Stakston, Behrang Miri, Nivin Yosef, Arkan Asaad, Fanna Ndow Norrby, Camilla Gisslow, Lisa Jewell, Leo Razzak, Sahar Burhan och inte minst Christina Wahldén och alla goa tjejer i JallaTillsammans, Emily Berl, som fotade dem och vars fotoutställning och budskap jag ska jobba med att sprida i projektet ”The End Will Be Good And Happy” under 2017,

Jag vill tacka alla som ger mig så mycket tillbaka, som ger mig perspektiv, nya kunskaper och insikter, vänskap; Rawda och de andra i bokcirkeln som träffas varje vecka tillsammans med mig och läser lättlästa böcker och lär mig arabiska 😉. Duha, som driver projektet ”Kulturfika för små och stora” tillsammans med mig, Anette som håller i Fikasällskapet tillsammans med mig, alla fikakompisar som fått mig att piggna till även de tröttaste tisdagskvällar på språkkaféet, alla ni på AlftaQurens asylboende, som bemött mig så fint och engagerat er!

Jag vill också tacka er på Teskedsorden, som jag varit volontär hos, som gav mig det fina uppdraget att träffa årets stipendiepristagare som var inga mindre än eleverna i klass 6 på Lillboskolan i Edsbyn! De är ett stort hopp för framtiden!
Jag vill också tacka Vilja förlag har stöttat, uppmuntrat och visat att det inte bara är att tjäna pengar som är det viktigaste.

Det här börjar låta som ett tacktal på Oscarsgalan eller något, men jag hör ingen som hyssjar mig än 🙂. Sist men inte minst vill jag tacka alla goda bokvänner och författare som förgyller min vardag och helg! GOTT nytt år på er alla!

Folkrörelser – Skärp er!

Det var av en slump som jag uppmärksammade antologin Folkrörelser – Skärp er!
Jag är väldigt förvånad över att den inte har fått större spridning och den uppmärksamhet den förtjänar. Texterna i antologin är viktiga och borde ses som obligatorisk läsning inom studieförbund, partier och andra organisationer. Speciellt med tanke på att dessa tappar allt fler medlemmar och har svårigheter att fånga upp det ideella engagemang som faktiskt existerar, men i nya format.

Jag hade förmånen att lyssna på Brit Stakston och Jesper Bengtsson när de talade utifrån antologin på Bokmässan. Brit Stakston ville ge två personer ur publiken möjlighet till replik (och den ena var JAG!). Hon ansåg att jag representerade det nya digitala engagemanget. Men tyvärr fanns det inte tid för det någon replik då.  Jag tar repliken här i bloggen istället. Hela seminariet går att se på  ABF Play.

Under och efter förra höstens “flyktingkris” då många, liksom jag själv, engagerade sig extra mycket ideellt, var det få folkrörelser, politiska partier och andra verksamheter som tog chansen att samarbeta och fånga upp det nyuppväckta engagemanget. De gick miste om världens tillfälle! Ett väldigt viktigt tillfälle dessutom. När antidemokratiska rörelser hotar demokratin är det superviktigt att fånga upp så många goda krafter som möjligt. Än är det inte för sent, men tiden tickar snabbt…

När jag läste Brit Stakstons text – En passionerad berättelse om hur demokrati byggs – kände jag igen mig i så mycket. Det kändes som att hon skrev om mig och mina vänner. Vi som har engagerat oss för hjälpa nyanlända in i samhället, och genom den byråkratiska djungeln, har många gånger bemöts av bristande information och våra förslag på förbättringar har inte snappats upp. Istället har vi mest setts som besvärliga och att vi ställer för stora krav på redan pressade organisationer.

Stundtals har det känts som att det är lika bra att ge upp, men så blir jag arg igen, eller hittar ny kraft genom att möta nyanlända människor, som har högst relevanta frågor, men som inte vet var de ska vända sig. Jag är övertygad om att det civila samhället och det offentliga måste samarbeta. Det verkar så smått börja gå upp för de offentliga organisationerna att de behöver det civilas insatser och nätverk.

Till exempel var vi som driver Fikasällskapets språkkafé  förra månaden inbjudna till en länsträff med rubriken “Inspiration för integration”. Gemensamt för alla deltagare var just avsaknaden av stöttning, fungerande nätverk och samarbete med offentliga verksamheter. Det ska bli intressant att ta del av rapporten från den dagen. Jag hoppas att kunskapen och informationen kommer att användas och att förbättringar är i sikte. Det gäller att hjulen rullar lite snabbare nu, innan fler tappar hoppet, lusten och initiativförmågan.

Det som oroar mig, och som Brit Stakston skriver, är bristen på intresse (och kanske kunskapen?) hos partier och folkrörelser, när det gäller att fånga upp och lära av den nya formen av engagemang. “Det borde ha varit de traditionella folkrörelserna som var först med att se hur spelplanen för engagemang förändrades. Dessa etablerade organisationer har allt att vinna på att folkbilda runt nya sätt att delta i samhällsutvecklingen”, skriver Brit Stakston.

“Ser de att det här är människor som står på tröskeln till ett livslångt engagemang för sitt samhälle, kanske till och med ett partipolitiskt arbete, om någon visar dem vägen?”, frågar Brit Stakston.

Som jag ser det är svaret än så länge Nej! Bara ordet styrelsemöte eller kassör nämns, slår folk ifrån sig och berättar hur svårt de redan har det med sitt livspussel. För den som är lite nyfiken känns det säkerligen inte särskilt lockande att fastna i en organisation, med långa dagordningar och protokoll, där ens engagemang och förändringsvilja riskerar att släckas. Så känner även jag, även om jag inser att det är just dessa strukturer och långsiktiga förändringsarbete, som är en av demokratins grundläggande faktorer.

“De traditionella folkrörelseaktörerna har genom åren inte lyckats lyfta fram sin unika kunskap och gedigna erfarenhet av att organisera människor för långsiktig förändring. Det är kunskap som civilsamhällesaktörer frikostigt borde dela med sig av som vaccin mot antidemokratiska rörelser”, menar Brit Stakston.

Behrang Miri, som också skriver i antologin, menar att “de nya sociala rörelserna är där de gamla var för hundra år sedan. De gamla rörelsernas fördel är att de har resurser och verktyg som kan vara till gagn för de nya rörelsernas organisering”. Precis så är det!

Det gäller att politiska partier, folkrörelser, föreningar och andra organisationer blir bättre på att berätta VARFÖR det är bra och viktigt med protokoll och valberedningar OCH att de är beredda på att lätta upp strukturerna för överleva. Och att de gör det NU!

Det är viktigt, och i sista sekund som Brit Stakston skriver att “lägga bort prestigen och välkomna alla initiativ som kommer från helt nya håll, men som vill samma sak. Den svenska starka folkrörelsetraditionen och den digitala deltagandekulturen är två krafter som med fördel kan mötas och befrukta varandra. Tillsammans kan de förnya demokratiarbetet”

Som avslutning i sin text skriver Brit Stakston:
“Min förhoppning ligger i ett ömsesidigt utbyte mellan de som kan allt om trögrörliga demokratiprocesser, de som vill förändra och de som förstår digitaliseringen. Gemensamt kan de sedan ta ansvar för att fortsätta arbetet med att inkludera fler i deltagandet och byggandet av det samhälle som är vårt gemensamma”.

Amen på det! Och – ni vet var jag finns när ni behöver mig! 😉

Min debattartikel i Metro om feelgoodlitteratur

anettemetroI samband med Bokmässan skrev jag en debattartikel i Metro angående Feelgoodlitteraturens oförtjänt låga status.

Debattartikeln börjar så här och blir du nyfiken kan du läsa mer i Metro:

”Skärp dig! Får jag säga till mig själv.
Varför hamnar jag alltid i försvarsställning när ämnet feelgoodlitteratur kommer på tal? Det är som att jag alltid förväntar mig att någon ska såga mina feelgoodboktips? Här och nu slutar jag att försvara min litterära smak. Vem har för övrigt rätt att värdera andras läsning?

För mig är feelgoodromaner sådana som ger en härlig känsla av att livet är stort, att mänskligheten är i grunden god. Feelgoodromaner får gärna vara skrivna med humor och även innehålla ett stänk svärta. Ofta anses litteratur som är svårtydbar och svårmodig som lite finare än mer lättlästa böcker som lämnar en med ett ljusare sinne. Det är som att feelgood och annan litteratur som traditionellt förknippats med kvinnor per automatik får lägre status.”

Hangouts, Bokbutiken och annat skoj från 2014

årets företagsamma kvinnaNär jag summerar 2014 ser jag att jag gjorde en hel del…kanske för mycket eftersom jag åkte på utmattningssyndrom och blev delvis sjukskriven hela sommaren och hösten… Jag tar det som en varning och kommer inte att göra lika mycket på bloggfronten 2015. Jag kommer att lägga mitt krut på jobbet och hoppas kunna använda en del av mina erfarenheter från 2014 inom arbetets ramar.

2014 tog jag över Enbokcirkelföralla och drev läsklubben tillsammans med mina härliga sidekicks. Det var en rolig tid, speciellt när vi träffades och bokcirklade via Google Hangout. Jag hade gärna fortsatt, men det tog för mycket av min tid och ork, ser jag nu när jag tittar tillbaka. Men det var ett intressant experiment, som jag med fördel tror skulle platsa inom biblioteksvärlden. Ett sätt att arbeta litteraturfrämjande i digitala kanaler, samt en möjlighet att få dela bokupplevelser med andra på ett opretentiöst och lustfyllt vis.

Jag fick kontakt med Beth, som driver en nätbutik. Tillsammans spånade vi fram motiv till olika produkter som vi själva gillade och som vi tror att boknördar och andra som älskar ord tilltalas av och så startades Bokbutiken.

Tidigare skrev jag krönikor i lokaltidningen, men under våren 2014 gick jag över till att skriva Boktips i lokaltidningens lördagsbilaga istället. Det var kul, och jag ser det som bra marknadsföring för biblioteken. Det är något jag kan tänka mig ta upp igen någon gång framöver.

En av årets höjdpunkter var när jag fick en träff med författaren Karen Campbell över en kopp te hemma hos Jan Smedh ägare av The English bookshop i Uppsala.

Min psykiska ohälsa och böcker för stressade själar är det blogginlägg som fick flest läsare och kommentarer under året. Fint att det finns så många omtänksamma människor därute!

Jag boktipsade i Books & Dreams sommarnummer.

En annan av årets stora höjdpunker var när jag nåddes av Nätkärlek från Brit Stakston. Hon nämnde Feelgoodbibliotekarien som ”ett typexempel på hur man kan vara mot varandra på nätet utan att känna varandra” på Instagram. Inte nog med det, hon nämnde Feelgoodbibliotekarien i samma status som demokratihjältarna Martin Schibbyeoch Bethlehem Isaak, Dawit Isaaks dotter! Den bekräftelsen på mitt agerande i sociala medier betyder mer än ett Nobelpris för mig!

Förutom detta blev jag utsedd till årets företagsamma kvinna i Ovanåkers kommun av Centerkvinnorna. Det kändes lite kymigt att få ett till pris så nära Greta Renborgspriset, men det var häftigt att en kulturarbetare fick priset och inte en företagare.

Jag återkommer i ett annat inlägg om vad som hände på jobbfronten 2014. Nu får det liksom vara slut på skrytet för den här gången 🙂

Och så har jag lovat mig själv att 2015 ska bli ett lugnare år och jag kommer inte att blogga så mycket, förutom om böcker jag läst. Men ni vet var ni hittar mig om inte på bloggen så på Instagram, Facebook och Twitter.

God fortsättning Bokvänner!

Nätkärlek och tre goda nyheter

NohateSE nätkärlekOm någon har undrat över varför det är lite lugnt på bloggen för tillfället så har det flera orsaker. Jag går en Mindfulnesskurs som stjäl en hel del tid från läsningen och bloggandet, men det får vara så för jag mår så mycket bättre av att lära mig att vara i stunden och att hantera stressen bättre. Vissa tycker kanske att det låter flummigt med mindfulness, men tydligen används metoden av många företagsledare, bla inom Google. Jag har haft svårt att lära sig mindfulness genom att läsa böcker i ämnet. I och med kursen har jag för första gången  förstått mig på övningarna. Först nu kan jag ta till mig böcker i ämnet och har haft stor glädje av att lyssna på Mindfulness i vardagen av Ola Schenström.

FikasällskapetEn annan orsak till min bloggfrånvaro är att jag har varit med och dragit i gång Fikasällskapet i Edsbyn, efter förebild från Invitationsdepartementet. Det har gett mig kraft, nya kloka kontakter och det känns positivt att kunna dra sitt lilla strå till stacken. Det dystra valresultatet och främlingsfientliga vindar fick mig att känna att jag måste GÖRA något. Ibland får jag känslan av att vi som tycker ungefär samma på tex Twitter, bara skickar runt samma åsikter mellan varandra, vilket i och för sig är bra, för alltid lär man sig något och ofta framkommer nya vinklingar av olika ämnen, men det räcker inte! Att bjuda hem nya Edsbybor, eller immigranter som någon förslog som det ord man kan använda istället för invandrare, för att fika, prata och framför allt MÖTAS är något som jag gärna bidrar med.

När tiden är begränsad väljer jag att skriva och utbyta tankar på olika digitala plattformar, som främst Facebook och Instagram, istället för att blogga. Där möttes jag här om dagen av sådan nätkärlek (NoHate.SE) att jag nästan dånade mitt under morgonpromenaden!

Nätkärlek från Brit StakstonBrit Stakston (Min guru när det gäller sociala medier och digitalisering) nämnde Feelgoodbibliotekarien som ”ett typexempel på hur man kan vara mot varandra på nätet utan att känna varandra”. Inte nog med det, hon nämnde Feelgoodbibliotekarien i samma status som demokratihjältarna Martin Schibbye och Bethlehem Isaak, Dawit Isaaks dotter! Den bekräftelsen på mitt agerande i sociala medier betyder mer än ett Nobelpris för mig! Jag blev alldeles varm i hjärtat och glädjetårarna plirade fram i ögonvrårna.

När någon så kunnig och insatt person, som man dessutom ser upp till, både för hennes idéer om digitaliseringen, som influerat mig oerhört mycket, och för hennes sociala patos, nämner lilla mig i ett sådant fint sällskap är det nästan för mycket att ta in. En liten gest kan få stor betydelse, både positiva och negativa, vilket är en viktig tanke att ha med sig i livet på Nätet.

Har du inte hört Brit Stakston tala eller om du blivit intresserad så hittar du flera föredrag med henne på bla. Youtube. Jag rekommenderar framför allt den här föreläsningen med biblioteksinriktning.

Det känns som att jag har fått en stor påfyllning av optimism och har nästan hur mycket nätkärlek som helst att sprida vidare! Så nu vet du!  När bloggen är dåligt uppdaterad, eller om du du behöver lite nätkärlek, är du alltid välkommen in hos Feelgoodbibliotekarien på Facebook och Instagram.
Jag hoppas att vi ses!

Och åter igen TACK Brit!

Feelgoodbibliotekarien boktipsar i Books & Dreams sommarnummer

fyrafeelgoodtips i books and dreamsI Books & Dreams sommarnummer är jag med och tipsar om fyra pocketnyheter. Jag har inte ord nog för att kunna uttrycka hur häftigt det känns att själv få vara med och boktipsa i mitt favoritmagasin!

Jag gillar framför allt de långa författarintervjuerna, de korta boktipsen om aktuella och nyutkomna böcker och det bästa är att magasinen är så tjocka att de räcker länge. Just de intressanta reportagen och författarintervjuerna är något som har blivit bättre och bättre sedan magasinet startade.

Dessutom verkar författareventen som Books & Dreams arrangerar vara hur trevliga som helst och jag grämer mig än för att jag inte tog tillfället i akt och gick på helkvällen i våras då både Jojo Moyes och Lisa Jewell var där. Flera av författarkvällarna finns att se på nätet och det uppskattas mycket av oss som bor långt från huvudstaden. Jag rekommenderar eventfilmerna med bland annat Klara Zimmergren och Annika Lantz.

Jag har bloggat om de fyra pockettipsen som är med i magasinet och här kan du läsa mer om dem:

Sophies historia av Jojo Moyes
Och snön smälter på Hester street av Daisy Waugh
Glasverandan av Ann Cleeves
Kontorsninja av Lars Berge

Känner du för att börja prenumerera på Books & Dreams har de ett fint sommarerbjudande just nu där du får en helårsprenumeration (4 nr) + eventbiljett till någon av höstens stora författarkvällar (Stockholm den 16/9 eller Göteborg 26/9)
för endast 395 kr – värde 671 kr!
booksdreamsprenumeration

Jag fick en skuggmagnet i form av en läsare i julklapp

Hoppas att julen har varit snäll mot dig! Jag har inget att klaga på…förutom avsaknaden av snö…men den märker man inte så mycket av när man är inne och äter och umgås. Tiden som blir över slukar jag Sophies historia som verkligen lever upp till mina förväntningar. 

Fick du några bra böcker i julklapp? Jag gav bort Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och Varför vara lycklig när du kan vara normal? Läsning för egen del har jag så att jag klarar mig lång tid framöver. 
Men jag fick den här fina skuggmagneten som julklapp! Kunde inte låta bli att göra en film med den.
God fortsättning! 

Bibliotekarier kan rädda liv – men hur gör vi för att få människor med makt att FÖRSTÅ hur viktiga bibliotek är!?

Vackra ord Dilsa, men vad gör vi för att få människor med makt att FÖRSTÅ hur viktiga bibliotek och bibliotekarier är?! 
 
Gränbybiblioteket i Uppsala hängde jag och Dilsa samtidigt bland bokhyllorna. Jag blev bibliotekarie av precis den anledning som hon beskriver i Dagens Nyheter – för att prata böcker och möta människor, INTE för att sitta och göra konsekvensbeskrivningar varje år när filialbibliotek är nedläggningshotade eller för att lägga goda läsfrämjande idéer i soporna bara för att vi inte räcker till personalmässigt. 

När bibliotek genomför enkäter bland kunderna blir det mest positiva svar om att verksamheten är så bra och att kunderna är så nöjda. Det vore bättre om fler satte ner foten och önskade sig mer av biblioteket! Lika lite som det lönar sig att skälla på oss i lånedisken om för korta öppettider, lika lite är det oss ni ska klappa på ryggen och säga att vi gör ett bra arbete.

”Har ni en stund över, ta gärna en promenad till ert lokala bibliotek och berätta för bibliotekarierna att ni uppskattar deras arbete för oss andra och att ni förstår att de är viktiga kuggar i samhällsbygget”, säger DilsaDemirbag-Sten i DN i dag.

Visst blir vi glada av uppskattning vi får dagligen, men det räcker inte. Gå gärna till kommunhuset istället och berätta för dina politiker vad du tycker om ditt bibliotek! Vi på biblioteket behöver din röst även utanför biblioteket! Knacka på hos regeringen förresten! 

Smittande litteratur – Förkylt! Boken som lindrar

Jag hade glömt bort hur jobbigt det är att vara förkyld. Som tur var blev jag påmind. Dessutom fick jag anledning att bläddra i Förkylt! Boken som lindar som stod i bokhyllan sen någon bokrea. En hel del intressant som lättar upp i förkylningsdimman. Prosit! 

Tänk att det finns böcker för alla tillfällen! 

Krönika: Sport och läsning kan samsas

Nu finns min senaste krönika ”Sport och läsning kan samsas” att läsa på Helahälsingland.se.

Mitt budskap är att det inte går att förvänta sig att ALLA ska vara intresserade av läsning och bibliotek. Biblioteket kan vara en plats man inte känner sig bekväm på, inte vet hur man ska bete sig när man är där. Eller så kan det rent av vara så att man inte ens känner någon dragning till böcker eller bibliotek över huvud taget. För så känner jag för sport.

”När vi flyttade till Hälsingland var jag kaxig och sa att jag skulle börja åka slalom. Med en slalombacke i närheten känns det som en självklar fritidsaktivitet. Eller hur? 


Efter ett antal år i Edsbyn har jag fortfarande inte satt min fot i slalombacken. Det är sant! Jag vet!! Jag borde. Men hur gör man? Var fixar man utrustning? Kan det verkligen vara kul? Ingen har hittills lyckats locka med mig till backen. Lite dåligt samvete har jag för mina barns skull. Jag borde ju åtminstone låta dem få uppleva slalomlivets fröjder.”


Alla är inte som jag som älskar böcker. Det är lätt att glömma bort och istället låta moraliserande. Jag FÖRSÖKER verkligen ha den tanken med mig när jag försöker nå ut med biblioteksbudskapet till potentiella nya besökare på föräldramöten osv.  Därför skrev jag den här krönikan om mitt ointresse för sport, som en jämförelse. VAD skulle till för att jag skulle bli sportintresserad? VAD ska till för att intressera flera för böcker och bibliotek?

Trots ämnet tyckte min man att krönikan låter moraliserande. Läs och bedöm själv!