Hur är man lagom engagerad?

ekanRedan på dagens morgonpromenad var jag duktig och tackade nej till en förfrågan om att vara med i ett spännande kulturellt internationell projekt. Faktiskt har de flesta arbetsdagarna efter sommarens sjukskrivning handlat om att tacka nej, plocka bort arbetsuppgifter och tänka om. Jag har bett om hjälp av min chef och företagshälsan med att få bättre struktur på min arbetssituation och hjälp med att veta när jag är på en nivå som duger, eftersom jag tenderar att göra lite för mycket av det mesta. Jag vill kunna tacka nej till förfrågningar med gott samvete. Just det här att säga nej är en av de saker jag tog till mig efter att ha läst Nina Åkestams bok Meningen med hela skiten.

Jag förstår ju nu att jag har tackat ja till för många saker som egentligen inte hör till min arbetsbeskrivning och att jag har pressat in saker i ett redan fullt schema bara för att jag tyckt att det har varit roligt och för att jag tänkt att det har varit i läsfrämjande syfte. Eftersom mitt yrke och min hobby dessutom går in i varandra, plus att jag brinner för det jag gör, har jag bränt mig i båda ändarna kan man säga.

Jag skäms för att jag har låtit mig själv hålla på så. Dels för mina arbetskamraters skull, för jag har ju lagt på dem merarbete också. Vi jobbar i en liten kommun, med redan begränsade resurser och så kommer jag där och klämmer in alldeles för mycket. Jag funderar även på om jag har förstört ackordet för mina bibliotekskollegor i resten av landet. Låter kanske lite konstigt, men Greta Renborgspriset som jag tilldelades, fick jag ju för en utommänsklig prestation. Ingen ”normal” människa skulle ha kunnat hinna med allt det jag har gjort. Det är inte hellre alltid så föredömligt att låta ens kreativa sidor blomma ut till den grad att det påverkar hälsan. Men det finns fler som jag och vi behövs också! Vi behöver bara lära oss att hushålla lite med energin.

En del av den starka frustration jag har känt, vilket delvis har bidragit till mitt engagemang utanför arbetet, beror på motsägelsen mellan att bli påhejad och till och med få pris för att jag tänker ”utanför lådan” (ju mer jag tänker på det desto mer ser jag att jag har många likheter med Greta Renborg :-)). Jag har fått utbildning och gått på möten där det talas om utveckling för framtiden och om att göra oss bibliotekarier anställningsbara, men sen ges vi inte utrymme eller möjlighet att förverkliga införskaffade kunskaper och erfarenheter.

Jag vägrar att bli bitter och försöker att vara snäll mot mig själv och tänka att mina kreativa sidor och mitt brinnande engagemang inte bara är något negativt. Det kommer en tid…

Jag är ju inte heller ensam om att bränna ut mig. Dessutom ligger en del av ansvaret för den stressade arbetssituationen på arbetsgivarna och politikerna, ja hela samhället verkar det som. Ofta tenderar diskussionerna om stress och utmattning att övervägande handla om den enskilda människans skuld. Det är fel, anser jag. Där finns det en del att jobba på.

Jag kommer att jobba på att ta hand om mig själv framöver, lära mig att tygla min kreativitet och låta mitt engagemang brinna lagom. Jag har inte riktigt kommit på HUR det ska gå till än, men man lär så länge man lever och efter den här käftsmällen, som jag ibland kallar denna utmattning, kommer jag att vara jävligt försiktig framöver. Det här är inget jag vill vara med om igen!

Som jag skrev har jag sett över min tillvaro och försökt begränsat mina åtaganden både privat och på jobbet. En sak som jag har bestämt mig för att låta Enbokcirkelföralla få gå i dvala. Det har varit jätteroligt med all kontakt och alla bokdiskussioner jag har haft med andra läsare via Facebooksidan. Framför allt hangoutbokcirklarna med mina Sidekickar och andra bokcirklare har varit fantastiska, men i nuläget känner jag att jag inte mäktar med och jag måste använda mina krafter först och främst till jobbet (förutom mig själv och familjen, som givetvis kommer först!) och hitta en nivå där jag mår bra. Dessutom förtjänar Enbokcirkelföralla ett bättre öde än att dö långsamt.

Så god natt Enbokcirkelföralla! Kanske ses vi igen någon gång. Vem vet vad framtiden har i bokhyllan åt oss!

Stort tack till Karin Berg som lät mig ta över ansvaret för Enbokcirkelföralla förra året, mina sidekickar Ingela, Sonja, Ulrica och Annika för att ni har bidragit med energi och tankar och alla ni andra som har varit med och bokcirklat!

Stort tack även till alla som har stöttat mig och skickat hejarop senaste tiden! Jag försvinner ju inte, utan jag kommer att fortsätta som vanligt med Feelgoodbiblioteket och Feelgoodbibliotekarien. Jag behöver någonstans där jag får vara kreativ och där jag kan lufta alla mina boktankar. Alltså: jag prioriterar och tackar nej.

Annonser

Get Online Week – därför uppkopplad!

Get online week I veckan har jag och en kollega arbetat med Get Online Weeken kampanj som pågår samtidigt i hela Europa med syftet att visa att Internet kan vara både till nytta och nöje. Vi arrangerade ett Online-café som vi både bjöd in till till en fysisk plats, samtidigt som till ett online-café på Instagram. Syftet var dels att få fler ungdomar i kommunen att hitta till Bibblabloggen på Instagram, där vi tipsar om böcker och annat litteraturrelaterat, men vi ville också att fler skulle få upp ögonen för vilka resurser biblioteken har att erbjuda.

Två dagar, kring lunch, stod vi med datorer, paddor och iphones i högsta hugg i gymnasiets café och visade olika databaser, som går att nå hemifrån och som man loggar in med hjälp av lånekortet. Vi visade bland annat att det går att läsa dagsfärska dagstidningar från hela världen via Library PressDisplay.

Förvånansvärt många känner inte till bibliotekens online-tjänster och där finns en stor informationslucka att fylla. Alla är vi ju delägare av biblioteket och har rätt av veta vad ett bibliotek är och har tillgång till. Vissa tycks känna sig mätta på information. Andra tycker att ett uppkopplat liv gör att man får mindre tid till det ”riktiga” livet.

Ni som redan känner mig vet att jag har en stor förkärlek till det digitala och är nyfiken på att lära mig mera. Det finns så många möjligheter. Det är ju vi själva som fyller Internet med innehåll och det är viktigt att fler fyller på med det som intresserar just dem. Ännu viktigare är att vi fyller Internet med gott innehåll och är medvetna om mindre positiva krafter finns där ute. Ju mer vi kan och ju fler vi är som intresserar oss och har kunskap om den digitala världen, desto bättre rustade är vi mot näthat och andra otrevligheter, som existerar både på Internet och i den ”vanliga” världen.

Ännu en anledning till att lära sig mer om Internets möjligheter är alla digitala beslut som vi måste ta i den uppkopplade tid vi lever i. Det är viktigt att vi både som privatpersoner, arbetstagare och arbetsgivare och inte minst politiker är insatta och vet vad som beslutas om, egentligen. Brit Stakston talade om just det, och om digitala mediers positiva påverkan på demokratin, då undersökningar har visat att man känner sig mer involverad och med i samhällets pågående samtal om man själv agerar i digitala medier. Det om något är en viktig anledning till att fler upptäcker hur vi kan använda Internet till nytta, nöje och till samtal.

Jag tror även på fler möten och samtal mellan it-tekniker och kulturarbetare av olika slag, så att verksamheten styr tekniken och inte tvärt om….men det tar vi en annan dag.

#bibblanbackstage – Vad gör ni på biblioteket innan öppningsdags?

Efter två ganska stressiga veckor på jobbet var en tyst ledig eftermiddag mer än välbehövlig. Jag har ätit en god smörgås med laxröra, som lunch på Farmors café och läst en bok i godan ro. Det var så avkopplande och vardagslyxigt så jag slog till med en kladdkaka till efterrätt. Som pricken över i låg Svensk bokhandels katalog och väntade på mig när jag kom hem… till ett tomt hus dessutom. Nu har jag slukat hela katalogen sittandes på sparken mot husväggen och lapat sol.

Vadå stressigt!? Det är ju lugnt på ett bibliotek, kan folk säga. Det kan kanske se så ut när jag sitter där i informationsdisken, men i huvudet snurrar det allt från små kom-i-håg-saker till kommande aktiviteter, saker jag har glömt att göra och grejer som bara dyker upp. Även om jag försöker ha luckor i almanackan är det alltid något oväntat som måste klämmas in och så får man göra allting lite snabbare för att hinna med.

Jag har ofta tänkt att jag ska föra anteckningar över allt jag gör under en arbetsdag, för ibland är det skrattretande mycket man kan hinna med. Till punkt och pricka. Ingen dag är den andra lik på ett bibliotek. Nästa vecka ska jag ta tillfället i akt och hänga med på #bibblanbackstage – en hashtag, som flera bibliotek på Instagram kommer att använda framöver för att visa vad vi gör på biblioteket när vi inte latar oss med en bok eller gör rent tangentbordet 🙂
_________________________________________________________________________Annons

Bokbutiken

Glömde berätta att jag boktipsade i närradion

Under skyltsöndagen sände närradion Radio Edsbyn 99,4 live 24 timmar från ett skyltfönster. När de frågade om jag kunde komma och boktipsa var jag inte sen att tacka ja. Jag slog två flugor i en smäll och tipsade om ungefär samma böcker som på Helgebibliotekens inspirationssida.

Den var en ren fröjd, och inte så nervöst alls, att prata med bokmalen Sofia, som är en flitig biblioteksbesökare. Det skulle vara kul att göra mer sånt här. 

Innan jag gick passade jag på att ge de tappra radiofolket en varsin hård julklapp. 

Grattis Selma på födelsedagen!

För två år sedan hade jag den stora äran att dela ut årets litteraturpris, i Nobels anda, till 6 elever på Celsiusskolan. Dagen till ära var jag uppklädd till ingen mindre än Selma Lagerlöf. Det var lärarna som tyckte att det passade bra att barnbibliotekarien lämnade över litteraturpriset, på ”Nobelfesten”, som avslutade deras temaarbete den terminen. Det är förmodligen första och sista gången jag blir bjuden till Nobelfesten och får sitta vid honnörsbordet.

Eftersom jag inte hade någon passande väska kom en gammal bok till användning. Jag fick hjälp att skära ut en låda inuti den, där jag kunde lägga mina nycklar.

Det var ovant att bära hatt och underkjol…och jag glömde att knäppa överkjolens knappar…men jag tror inte att någon märkte det 🙂 Det är något med mig och kjolar. (Ni som hängt med på Feelgoodsidan på Facebook fattar ;-))

Greta Renborg och jag

Greta Renborg och jag har en del gemensamt har jag märkt nu när jag har läst på lite mer om henne. (Är det någon som har missat det så har jag tilldelats Greta Renborgs pris av Svensk biblioteksförening.)

Greta, liksom jag, hade en stark tro på bibliotekets betydelse för det demokratiska samhället och strävade med att nå ut till fler med vad biblioteket har att erbjuda och hur biblioteket kan användas. Men likheterna och de gemensamma beröringspunkterna slutar inte där.

Greta var flera gånger på Edsbyns bibliotek när hon arbetade tillsammans med, bland annat tidigare bibliotekschefen Mona, i Gävleborgsprojektet. Förmodligen är detta foto taget under denna tid. Draperierna är desamma i hörsalen idag. Nästan så att de börjar bli moderna igen 🙂

I Hälsingerunor från 1983 skriver hon om Biblioteket i Ovanåker och nämner där min makes farfar: ”Bland storläsarna återfinns Helge Johansson, skogsarbetare, som 1928 blev logebibliotekets studieledare och bibliotekarie. I fyrtio år arbetade han träget med detta bibliotek, arrangerade studiecirklar, ordnade föreläsningar.” Greta skriver också att hon gjorde ett personligt besök hos honom. Världen är bra liten ibland. Förstår nu också bättre varifrån min makes passion för böcker härstammar! 🙂

I en novell ”Skärfälten nästa” skriver Greta hur hon åkte rälsbuss förbi Skärfältens station som var röd, död, igenvuxen och förfallen. På just denna station arbetade min gammelfarfar som stins och min gammalfarmor som biljettkassörska. De bodde i stationshuset även efter stationen lades ned. Jag var ofta där med mina föräldrar och det hände flera gånger att jag låg och lyssnade efter tågen med örat mot rälsen. Tänk om jag låg där när Gretas tåg var på väg!?

Det står att Greta var en driven maskinskriverska och jag själv är snabb som tusan på tangentbordet. Jag var så seriös när jag gick kvällskursen i maskinskrivning att jag inte ens avvek därifrån när Nelson Mandela besökte Uppsala Domkyrka. Något jag så klart ångrar efteråt.

Greta skrev krönikor i Uppsala Nya Tidning. Kanske läste jag någon av hennes krönikor medan jag pluggade biblioteks- och informationsvetenskap? Jag själv har precis skrivit min första krönika i Ljusnan.

Greta verkar ha varit en person som var öppen för att testa nya saker. Till exempel var hon med och anordnade mannekänguppvisning i Malungsbibliotek, ”knutteaftnar” och tonårsträffar med frågesport, som avslutades med dans bland bokhyllorna.

När Greta var i Ovanåkers kommun åkte hon runt under älgjakten och ställde ut broschyrer med boktips med jakt- och fiskelitteratur för att nå nya målgrupper. På mitt bibliotek har vi bjudit in olika yrkesgruppers till sagostunderna: brandsoldater, poliser, ambulanssjukvårdare och bandyspelare. Jag drömmer om att bjuda in sopbilen, en grävskopa och en frisör. Jobbar på det. Bara fantasin sätter gränserna för vad det går att göra på biblioteket!

Det vore inte helt otroligt om mina och Gretas vägar korsades på något bibliotek i Uppsala. Vem vet!

Ulrika Knutson och jag i samma program!

I fredags höll jag föredrag om Feelgoodbibliotekarien och digitalt läsfrämjande för bibliotekspersonal i Dalarna, på deras länsmöte. Jag och Ulrika Knutson i samma program. Stort att ta in! 

Jag tror att det gick bra. I alla fall så var jag inte speciellt nervös och följde mina mina fusklappar på ett ungefär. Jag talade om hur jag byggt upp Feelgoodbibliotekarien som varumärke och vilka inspirationskällor jag har haft; SeriebibliotekarienArga BibliotekstantenBosse BildoktornUnderbara ClaraJenny Lindh och Nina Frid
Ulrika Knutson talade om Bergslagsförfattare.
Lite kul att man kunde låna barnvagnar på Rättviks bibliotek. Kan man det på fler ställen? 

Litteraturwordle under minglet
Jag fick det här fina pocketomslaget som tack. Med en bok i. 
Är man i Dalarna så får man dalahästar att smaska på under föredraget. 

Jag kommer att åka tillbaka till Rättviks Kultur- och bibliotekshus med mina barn och titta på utställningen om hur hur Siljan blev till. 

Utanför föreläsningssalen fanns det två vävstolar där alla som ville fick sätta sig ner och väva en stund. Väldigt frestande! 

Tack för att ni bjöd in mig! 
Var jättekul att träffa några twitter/facebook-kontakter IRL,
 även om jag inte förstod det förrän i efterhand 🙂 

En hel hink lycka! Såpbubblans dag

På söndag den 14 april firas Såpbubblans dag. Om jag förstått det rätt så är det författarna till boken En hel hink lycka! som ligger bakom initiativet. Ett bättre sätt att fira in våren får man leta efter. Vem tycker inte om såpbubblor? 

En hel hink lycka är en feelgoodbok med ett varmt budskap. Jag tror att många barn från ca 4-8 år kommer att gilla den. Jag har tagit mig friheten och fotat ett stycke ur boken: 
Boken kombinerar lek och läsning på ett sånt bra sätt. Den uppmuntrar läsaren att fånga lyckan och att sprida den vidare. Något som barn i och för sig redan är bra på.

Jag hade planerat en sagostund i dag när jag tänkte läsa ur boken och sedan gå ut tillsammans med barnen och blåsa såpbubblor utanför biblioteket. Tyvärr kom det inga barn just idag, men jag fick ändå användning av såpan jag blandat ihop (efter ett recept ur boken). Jag tog med mig ett badmintonracket, en egentillverkad blåspinne, såpan och boken till närmaste lågstadieskola. När eleverna kom från matsalen stod jag där på skolgården och det var många som ville prova på att blåsa såpbubblor. Boken lånade jag ut till förskoleklassen och min förhoppning är att boken kommer att läsas i många klasser och familjer. 

Funderar du på att bli bibliotekarie? Våga nörda loss!

I dag gästbloggar min kära gamla pluggkompis Sonja om saker hon önskar att hon hade vetat när hon sökte jobb som bibliotekarie. Nu för tiden är det Mora bibliotek som har turen att ha henne anställd. Så här skriver hon: 

Med jämna mellanrum kommer de där prognoserna över utbildningar man bör respektive inte bör satsa på om man vill ha något jobb i framtiden. Varje gång bekräftas det att bibliotekarie är ett stort no-no för jobbsugna. ”Tillgången matchar efterfrågan” som det heter. Det har jag själv märkt av mer än många andra. På 13 år har jag bytt arbetsplats 13 gånger och flyttat mellan 7 olika kommuner, bara för att följa min dröm att jobba som bibliotekarie.

Första rådet till den som tänker sig att arbeta på bibliotek är alltså att skaffa uppblåsbara möbler som enkelt kan tappas på luft vid varje flytt. Lätt flyttbara husdjur är också en fördel, helst sådana som bor i burar. Om man har en partner som inte kan tänka sig att leva i bur är det bättre att göra sig av med henne/honom.

För min egen del har jag numera hamnat i den konstiga sitsen att inte längre bli rekryterad utan försöka rekrytera, och det har varit ganska spännande. Agget mot de där uttryckslösa personerna som intervjuar en och inte verkar förstå vilket guld ens CV innehåller har lagt sig lite. Det är inte så enkelt som det verkar.

Tänk om någon sagt åt mig vissa saker redan när jag börjat plugga, innan jag ens börjat på bibliotekarieutbildningen. Då hade det gått lite lättare. Viktigast av allt: det som passar alla passar ingen. Genom att bli passionerad inom något, och lägga ner arbete och kärlek på det, lär man sig så otroligt mycket. Några exempel från mitt eget liv: jag läste ryska på gymnasiet men fortsatte inte på universitetet. Jag gjorde en hemsida om olästa böcker men slutade underhålla den. Jag lade ner min skrivgrupp på grund av en jobbig gruppmedlem istället för att starta en ny. Jag var alldeles för rädd för att mycket av det jag brann för var sidospår och att det inte skulle ”leda till något”.

Alla kan inte hitta ett extrajobb på bibliotek under utbildningen, och ett papper med ett examensbevis säger inte den som försöker rekrytera särskilt mycket. Som chef och kollega är jag intresserad av att få reda på vad den som söker jobb verkligen vill. Vad är roligt, vad brinner man för, vad är det just denna människa vill uträtta inom yrket?

Några av de bästa bibliotekarierna jag känner är fullfjädrade nördar. De har hjärta och själ fast förankrade i sin konst, sitt skrivande, sin musik eller sitt reseintresse. Och tack vare det brinnande intresset har de lärt sig en massa saker som är fantastiskt bra att ha även på en arbetsplats. De har lärt sig göra webb, fixa ljud, nya språk, bildbehandla och arrangera konserter och festivaler för att det är roligt – och för att de bara måste.

Alltså – det kan kännas jättetryggt att stanna på motorvägen där alla andra finns. Men vik av istället. In på knaggliga kullerstensgator, snåriga stigar eller en kanal fullproppad med färgglada husbåtar. Våga nörda loss, specialisera dig och fördjupa dig. Det andra får du på köpet när hjärtat finns med.
——————————————————————————————————————

Supertack Sonja! Önskar att du hade berättat det här för mig liiiiiiiiiite tidigare 🙂 Men bättre sent än aldrig. Dina råd är något för alla bibliotekarier att tänka på. Eftersom vårt uppdrag är att nå ALLA så är det lätt att man tror att man måste kunna lite av allt, helst eftersom personalresurserna är så begränsade. Det är lätt att känna sig splittrad. Vi måste bli bättre på att ringa in de viktigaste arbetsuppgifterna och våga välja bort andra för  få tid till eftertanke och ”nörderi”. Då kan vi ge bra service och samtidigt må bra! 

Hug a Librarian Day – ge biblioteket en extra tanke i dag

 
I dag är det Hug a Librarian day och jag har redan fått en av de finaste kramar man kan få på Twitter. Helst vill jag inte ha en massa kramar IRL i dessa influensatider. Jag ser hellre att vi alla ger biblioteket en varm och omhuldande kram samt en extra tanke en dag som denna.
Det är så lätt att ta biblioteken för givet. I enkätundersökningar om vad biblioteksbesökarna tycker om biblioteket är de flesta nöjda och tycker inte så mycket. Det är viktigt att vi förstår vilken viktig kraft biblioteket är i ett demokratiskt samhälle. Jag önskar att rösterna för biblioteken blev lika höga och många som de som hörs när tex idrottshallar hotas att läggas ner. När jag läser om biblioteksslakten i Storbritannien blir jag mörkrädd.
En stor KRAM från Feelgoodbibliotekarien till bibliotek, bibliotekspersonal och biblioteksälskare out there!