Om att bokcirkla i radio

Foto: Sticker iväg på en boklig resa med Hermia som ressällskap. Skickar ett vykort snart. #bokcirklar #boktipsUnder tre veckor i sommar har jag varit med och bokcirklat om boken Stålav Silvia Avallone, i P4 Radio Gävleborgs program Eftermiddag. De andra i bokcirkeln av Sara Hagström Andersson/Hermia Says/Årets bibliotekarie 2013 och Sara Pehrsdotter som är kulturredaktör på Gefle Dagblad. Programledare var Linnea Johansson, som förberedde frågor till varje träff. Vi läste en del av boken till varje måndag när vi träffades i Gävle.

Det var jättekul att bokcirkla på det här sättet. Samtidigt var det frustrerande att bara få läsa en bit av boken i taget. Den var ju så bra att jag ville läsa hela i ett svep!

Jag har alltid närt en dröm om att arbeta med radio och tyckte att det var intressant att få prova på och samtidigt få en glimt av hur det fungerar. Det var en rolig erfarenhet, även om det alltid är jobbigt att höra sin egen röst utifrån. Självkritisk som jag är så inser jag också att jag måste träna på att följa en tanketråd hela vägen till punkt och inte sluta mitt i. Men den som lever, hon lär. Jag är glad över att jag vågade hoppa på den här möjligheten.

Vill du lyssna på hela bokcirkeln så finns avsnitten här:

Första träffen – I hettan av ett stålverk.
Andra träffen – Bokcirkeln om hotad vänskap i fattigt Italien.
Sista träffen – Final på bokcirkeln.

Mina tankar om hela boken kommer i ett senare inlägg.

Annons

Boksamtal ute på P4 Gävleborgs tak

Så här glada var Sara och jag efter att vi hade bokcirklat på P4 Gävleborgs tak. Med måsar och motorcykelljud i bakgrunden samsades vi fyra stycken om en mikrofon. Den här gången pratade vi om den andra delen i boken Stål.

På måndag 8 juli kl. 15.30 är bokcirkelns sista träff. Men sommarbokcirkeln om boken fortsätter fram till i början av augusti.

Nu är jag så nyfiken på bokens sista del! Hur ska det gå för Anna och Francesca?!  Vad tyckte du om boken?

Sara och jag sommarbloggar på Bokcirklar.se – presentation utifrån våra bokhyllor

Nu har Sara och jag startat vår stereobloggning på Bokcirklar.se. Vi har spånat ihop några gemensamma teman som vi båda kommer att skriva utifrån. I våra första gästinlägg presenterar vi varandra utifrån våra bokhyllor, ungefär som i radioprogrammet Min bokhylla.

Sara skriver bland annat så här om mina boktravar: ”Jo, jag ser en kvinna med näsa för det aktuella, som har stor koll på bokutgivningen. Men så har hon också för vana att slita Svensk bokhandels katalog, där förlagen presenterar säsongens böcker, direkt ur brevbärarens händer.”

Jag gör avslöjanden om Sara och skriver bland annat så här: ”Bridget Jones dagbok och en Marian Keyes!! Några feelgoodböcker har smugit sig in. Tydligen ligger den på makens del av bokhyllan, skyller hon ifrån sig. 🙂  Sara läser faktiskt lite av varje och är en tjej som gillar det goda och roliga här i livet, men det är inget hon skyltar med. Innerst inne är hon barnslig och älskar Pixi-böcker, som jag är övertygad om står gömda bland tegelstenarna. Det är nog det mest skämmiga jag kan avslöja om Sara. Annars är hon som en bibliotekarie är mest; det vill säga nyfiken, ordningsam, lyhörd och en demokratins tjänarinna.”

Frågor till en Italienfrälst kommuntant om boken Stål

Ulla-Marie NilssonJag frågade en Italien-kännare, som förra sommaren visade sin kärlek till Italien med en utställning på Edsbyns bibliotek, om vad hon tyckte om boken Stål av Silvia Avallone. 

Ditt intryck av boken?
Detta låter knappast lockande, men boken, Stål, gjorde mig uppgiven. Jag tenderar att få katastroftankar lätt och brukar undvika nyheter och svåra dokumentärer. När jag läste Stål tänkte jag mycket på Europas arbetslöshet, att det är svårt att få arbete för de som saknar utbildning, att det är så enkelt att få tag i droger osv, men jag tyckte ändå mycket om boken. Böcker som handlar om vänskap, missförstånd på grund av olika förväntningar, familjerelationer m.m. ökar alltid kunskapen om andra och en välskriven bok är ett rent nöje och Stål är absolut välskriven.

Hur skiljer sig bilden i boken sig från DITT Italien?
Det Italien som utspelar sig i boken Stål skiljer sig mycket från MITT Italien. Jag har rest till Italien åtta gånger och även om man har passerat förorter och konstaterat att boendestandarden är mycket låg i vissa områden har jag bara vistats i det som för mig är drömbyar och drömstäder där det doftar hav och kryddor mellan husen och där Parmigianon smälter i munnen.

Favoritavsnitt i boken?
Slutet. (Nu blir JAG ännu mer nyfiken…jag ännu inte läst sista delen av boken)
Vem skulle du vilja tipsa om den här boken och varför?
Jag väljer att tipsa min svåger och min syster om boken eftersom de gillar att läsa och eftersom de också är Italien-romantiker.
Tack Ulla-Marie för svaren! Lite sent, men ändå, passar jag på att svara på några av frågorna i den utmaning som du, Ulla-Marie, lät mig vara med i – mitt bland alla fashionistas 🙂 
1. Vad för drag hos andra människor irriterar dig? Svar: Snålhet och egoism.
2. Den vackraste personen på jorden? Svar: Mina barn så klart! 
3. När du var barn, vad du tror att du skulle vara som vuxen? Svar: Veterinär eller bibliotekarie.
4. Om du kunde ändra en lag i ditt land – vilken lag? Svar: Lagen, eller förslaget än så länge tror jag, att adoptivföräldrar inte får vara äldre än 42 när adoptionsprocessen startar. Herregud Tommy Körberg var ju 60 när han fick barn!!
5.  En designer kommer att göra en klänning för dig – vem väljer du? Gudrun Sjödén…så klart! 🙂 

Stål, vinnare, katter och sex

Just nu pratar vi om katterna i boken Stål i sommarbokcirkelnBokcirklar.se. Katterna i boken är långt ifrån så söta som kissekatten på bilden här bredvid…snarare tvärtom. Men vad betyder katterna i boken? Är de en bild för livet i Stalingrado? Hur tänker du kring det?

I annan nystartad tråd kommer vi att prata om de bästa vännerna Anna och Francesca, deras relation till sina kroppar och blickarna de drar till sig. Det och mycket annat kommer vi att diskutera under sommaren. Kom med du också!

Jag lovade ju tidigare att lotta ut tre exemplar av boken. Jag har nu dragit tre förhoppningsvis glada vinnare av Stål i fickformat.

Grattis till vinnarna!
Anna som bloggar på Annas bokprat
Katarina Hjälmheden som bloggar på Som en sandkorn
Eva Rydinger Jansson vars blogg du hittar här.

Hör av er till mig med adress så ska jag se till att böckerna snart anländer i era brevlådor. Ni kan maila mig på anettehelgesson(snabela)hotmail.com

Ps. Måste testa och göra som Enligt O och stoppa in ordet sex i rubriken och se vad som händer 😉 Ds.

Bokcirkel om Stål – första delen – bästa vänner

Bokcirkeln i P4 Gävleborg, som jag medverkar i, startade i måndags. Vi talade om den första delen av boken Stål av Silvia Avallone. Två måndagar till kommer vi att träffas och fortsätta att prata om boken. Vill du vara med och diskutera boken så finns även Sommarbokcirkeln om Stål på Bokcirklar.se.

Foto: Sticker iväg på en boklig resa med Hermia som ressällskap. Skickar ett vykort snart. #bokcirklar #boktips
Till att börja med så upplever jag boken mer lättläst än vad jag trott och det är svårt att inte läsa hela boken i ett svep. 
Som många kanske redan vet utspelar sig boken i Italien i Piombino där Stålverket blickar allsmäktigt över staden. Stålverket står där orubbligt, mörkt och farligt och håller ett hårt grepp om arbetarna och invånarna.. Arbetsförhållandena är dåliga, rent utav farliga. Delar av stålverket är förfallet och muterade katter som aldrig ser dagsljus lever där som skumma varelser. 
Dessa katter har vi diskuterat i sommarbokcirkeln på Bokcirklar.se Är de en bild av människorna i Piombino? Det sägs ju att katter har nio liv. För mig symboliserar de människornas strävande och överlevnadsinstinkter. Trots social misär anpassar de flesta sig efter förhållandena. Som författaren skriver så finns det en stolthet och att ingen som bor i betongförorten ser ner på den, för det vore som att spotta på sig själv. 
Nu är det inte stålverket som är bokens huvudperson (?) utan Anna och Francesca som befinner sig på gränsen till vuxenlivet. Hormonerna bubblar och de har spring i hela kroppen. Kroppen som utvecklas och testas i nya sammanhang. De är på stranden och drar medvetet till sig blickar. Dessa är många i boken, konstaterade vi i bokcirkeln. Bland annat Francescas far har ju koll på henne i kikaren. Även fastän det patriarkala synsättet styr, där männen i familjen håller koll på kvinnorna för att skydda hedern, så är  tjejerna till en viss del opåverkade av detta. Känslorna i kroppen måste ut och de struntar i vad deras fäder tycker. Det sexuella har en central plats i berättelsen och kontrasterna till stålverket är stora och många. 
Tjejerna vänskap är stark och självklar. De har växt upp med varandra och hör ihop, även fastän de är ganska olika som personer. Anna är mer utåtriktad och tar för sig, har planer för framtiden, medan Francesca är mer inåtvänd, mycket på grund av den misshandlande pappan. Det är Anna som har övertaget och Francesca som är beroende av henne. 
Som jag sa i bokcirkeln så är jag nyfiken på hur det ska gå för vännerna i nästa del av boken. Kommer de att förbli vänner? Och kommer de någonsin i väg till Elba?