Ibland händer det saker som man aldrig trodde skulle ske. Sån dag har det varit för mig idag. Det var så att jag fick nypa mig själv hårt i armen för att se om jag drömde när jag stod utanför Jan Smedhs bostad och ringde på med boken Här är jag nu av Karen Campbell, under armen.
Jag var så klart nervös när jag klev in, men jag välkomnades jag av Jan och Karen, som båda utstrålade vänlighet så jag slappnade snabbt av. Men en sån där märklig känsla infann sig. Du vet när man möter en känd person, som man ser upp till, på riktigt första gången. Då känns det som att man har träffats förut.
Karen och jag satt vid köksbordet och började prata medan Jan hällde i te i snygga tekoppar (så klar! Varje bokvän brukar äga sådana). Jan brukar låta författare som framträder i hans butik – The English Bookshop – få sova över hemma hos sig istället för på hotell. Det låter så mysigt och opretentiöst och precis så var även stämningen under vårt samtal där vid köksbordet.
Redan när jag såg omslaget till Här är du nu i Svensk bokhandels vårkatalog, väcktes min nyfikenhet. Här är jag nu jämfördes med Little Bee, som är en av mina favoritböcker. Båda är feelgoodromaner med mörkare eller rent utav brutala inslag. Liksom livet självt! Karen sa att hon ville skriva en bok som byggde på hopp, utan att väja för de mörkare delarna. Att livet inte alltid blir som man har tänkt sig, men att man får ta det från där man står nu. Det kan bli bra ändå.
Titeln ”Här står jag nu” menade Karen, har en dubbel betydelse. Den pekar på den geografiska platsen (Glasgow, dit flyktingen Abdi och hans dotter kommer) och samtidigt på platsen på livets resa där bokens karaktärer befinner sig.
Jag hade inte så många frågor till Karen, det kändes mer som att hon genom sin bok bekräftar många av mina tankar, som jag redan har. Hon sätter så skickligt fingret på både stora samhällsproblem och enskilda människors möten med varandra och med myndigheter. Vi löste inga världsproblem, men förde ett mycket intressant samtal om hur vi tar emot nykomlingar till våra länder, om allmänmänskliga som känslor av tillhörighet, utanförskap och vänskap och jag hade gärna varit kvar längre.
Karen besökte Uppsala Internationella Författarscen i går kväll. Jag berättar mer om det och vårt samtal senare. Jag måste smälta den här dagen lite först.
Tack till Jan för att du bjöd in mig, till Lind & co som erbjöd mig att träffa Karen och ett stort tack till Karen för att jag fick ta del av dina kloka tankar och dina idéer bakom boken! Inte för att jag tror att du behöver det, för jag är övertygad om att din bok kommer att hitta väldigt många läsare i Sverige, men LYCKA TILL!
Jag har inte hunnit läsa slutet än, men här kommer ändå några frågor till bokcirkeln i kväll om Läsarna i Broken Wheel rekommenderar av Katarina Bivald. Skriv gärna till någon fråga i kommentarsfältet!
Feelgoodbiblioteket 