Hänger på Petras lästrio där veckans trio består av tidskifter jag helst läser:
1. Femina för de intressanta artiklarna på slutet som har litterär anknytning. Hittar ingen annan tidskrift som motsvarar slutet på Femina.
2. Vi-tidningen för den underbara blandningen mellan smått och gott och sidorna om böcker, kultur och film så klart.
3. Ica-kuriren för de aktuella reportagen om aktuella och intressanta personer.
Hade av oklar anledning fått för mig att En liten hattaffär på hörnet skulle vara något i stil med En röd liten fågel i juletid eller något sommar-lätt. Att den liknats vid Maeve Binchys böcker bidrog nog, men njä! Det blev FÖR förutsägbart och vill man åt mysfaktorn så skulle jag hellre läsa Brusna hjärtans café eller se filmen ”Du har mail”, där Meg Ryan spelar en kvinna som äger en liten söt barnbokhandel. Det gemensamma temat är kvinnor som har små egna verksamheter och så klart romantik och förvecklingar.
Det rofyllda inget
Av en slump råkade jag se en intervju med Jenny Diski (kunskapskanalen), som skrivit bla Den motvillige resenären som jag skrev om tidigare. Programmet handlade om: ”Kan man skriva böcker där absolut ingenting händer men som ändå gör att läsaren vill läsa mer? Den brittiska författaren Jenny Diski kan. Vi får veta hur hennes romanfigurer blir till och lär oss något om konsten att inte göra något alls.”
Det var intressant att lyssna på henne direkt efter att jag läst boken. Hon beskrev så bra vad hon var ute efter. Hon ville skriva om ”inget”, men inte det ”rastlösa inget” utan det ”rofyllda inget”. Och det är väl ungefär dit jag själv önskar mig i tillvaron.
Martina Haags senaste
…läste jag ut på någon timme även fast jag hade en sjuk 3-åring som hängde i min närhet hela tiden. Den var lättläst, med stor igenkänningsfaktor och bitvis väldigt rolig, speciellt den scenen som framsidan beskriver. Till viss del påminner den om Bitterfittan, Ur vulkanens mun och flera andra nutida romaner med bekymmer kring familjepusslet. Boken var dock inte lika rolig som hennes tidigare enligt min smak.
Parallell-läsning
Är det möjligt att parallell-läsa dessa två böcker? Jag ska försöka. Kanske finns det någon (!?) gemensam nämnare. Martina Haags bok tror jag att jag hinner igenom ikväll. Färden över mangroven sögs jag in i redan i första kapitlet. Efter att ha läst en deckare så känns det här som litteratur med hög kvalitet. Det kändes redan i första meningarna.
Kiffe kiffe, i morgon
Bra bok. Roligt skriven utifrån en ung tjejs horisont. Flera bra sidor som jag ville hundöra fastän det var bibblans bok. Hon beskriver på ett dråpligt sätt hur det är att vara fattig invandrare som tvingas leva på socialbidrag och få besök av knäppa socialtanter och gå hos psykolog. Den är inte deprimerande, utan blir allt mer positiv ju fler sidor som man läser.
Mr Darcy – en bokbloggarmaskot?!
Efter en tid i bokbloggar-världen har jag märkt att jag inte alls är ensam om att ha en stor förkärlek för Mr Darcy, Colin Firth och Jane-Austen på alla sätt och vis. Borde han inte utses till bokbloggar-maskot, bokbloggarnas ambassadör eller nåt sånt? 🙂
Malins utmaningar
Hade tänkt försöka med utmaningar för att jag inte hinner med, men så blir jag så sugen. Hoppar därför på Malins böcker A-Ö som lyder:
Utmaningen är att nämna en bok OCH en författare på bokstaven. Någon som ni gillar, avskyr, skrattar åt, gråter till, skräms av. Ja, listan kan göras lång men motivera ditt val så vi vet om vi ska hänföras eller skrämmas bort. För er som vill finns också kategorin litterär karaktär att lägga till.
Bok på P: Pappa Pralin som fick mig att få en helt ny syn på Wienerchoklad (tydligen är den lätt att spy upp. Huvudpersonen lider av bulimi).
Författare på P: Peter Robinson, väntar på nästa bok av honom. Ska det inte bli höst snart : -)
Litterär karaktär på P: Prusseluskan (som för övrigt rimmar på Basseluskan, som är en annan trevlig karaktär)
Bok på W (eller V eftersom jag inte kommer på någon på W: Vitlöksballaderna som stått i hyllan och väntat på mig i flera år.
Författare på W: Minette Walters, länge sen jag läste, men lockar lite igen.
Litterär karaktär: Warrender, en knöl till polis, fördomsfull, elak och rasistisk som dyker upp i den senaste boken jag läste ”En härva av skuld”. Så bra beskriven att man blir sur på honom på riktigt.
Bok på gång
Just nu läser jag flera böcker samtidigt. En av dessa är En härva av skuld, av Lesley Horton. Jag blev så sugen på en deckare och har läst Hortons tredje bok och efter det köpte jag hem de två tidigare för att ha när deckar-behovet visade sig igen. Jag har ännu bara läst ca 50 sidor, men fick höra av någon annan som läst den att hon tyckte den var rasistisk. Så nu läser jag den extra noga och försöker förstå vad hon menade. Någon som har läst och kan hjälpa mig på traven?
Nu har jag läst färdigt boken. Är fortfarande nyfiken på vad personen jag pratat med tidigare tyckte var rasistiskt med den här boken. Jag ville inte slänga den i väggen som vissa andra, men nog blev jag också stundtals irriterad på den. På något sätt kändes det som att författaren minsann skulle visa att hon var emot rasism. Detta gjorde på något sätt att det blev lite fördomsfullt skrivet istället. Jag hajade till flera gånger och ångrar mig nu att jag inte kollade på vilka sidor det var. Men på något sätt fick jag känslan av att författaren beskrev ALLA muslimer är på ett och samma sätt. Att alla har ett viss mått föreståelse för hedersmord bla.
Det var också för lätt att lista ut vem mördaren var. Det gjorde jag från början, men intalade mig att det inte alls var h*n för att då skulle gåtan bli för enkel. Men ändå kan jag inte låta bli att gilla den här boken, även om Djävulen i spegeln var bättre. En smula långdragen, men ändå med trevliga och bra beskrivna karaktärer. Jag kommer förmodligen att läsa Förbjuden mark också. Just nu är jag sugen på Elizabeth George senaste, men antar att den inte kommit på pocket än.
Feelgoodbiblioteket 
