Sommarläsning

Än är inte sommaren slut, men det var länge sedan jag bloggade och därför tänkte jag här berätta lite kort om de böcker jag har läst i sommar.

Ta plats! Med ansvar och generositet av Mia Törnblom.
Jag lyssnade på hela boken när jag åkte tåg till Biblioteksdagarna i Växjö och blev rejält peppad och stärkt. Delvis var det Mia Törnbloms ord som gav mig den sista skjutsen till beslutet att säga upp mig från mitt jobb och söka mig till nya utmaningar. Speciellt inspirerande var berättelserna med starka drivkrafter som författaren intervjuade, däribland Brit Stakston, en av mina favoritmänniskor. Lyssna även på när Mia och Brit möts i Presspodden!

Inte för nära, av Colleen Oakley
som jag berättat om tidigare på bloggen.

Vända hem, av Yaa Gyasi
Sommarens absoluta höjdpunkt. En roman som inte går att jämföra med någon annan.
Så nytt. Så gammalt. Så enkelt. Så svårt. Så bra!

Den lilla bokhandeln runt hörnet, av Jenny Colgan
Den av Jenny Colgans romaner som jag gillar bäst. Inte så konstigt eftersom den handlar om alla boknördars våta dröm; en egen bokhandel. Dessutom i ett pittoreskt Skottland, med tysta och snygga skottar.

Jag fann dig, av Lisa Jewell
Författaren skriver allt mer spännande böcker där relationer är i fokus. Den här gången om en man som drabbats av minnesförlust och om dunkla händelser i det förflutna som sakta rullas upp, vilket gör att jag sträckläste hela. Miljön, en liten kuststad i England, bidrog till stämningen. Lisa Jewell, som jag träffade på Bokmässan förra året, gör mig aldrig besviken, men jag längtar efter en tjockare bok av henne nästa gång.

Sorgsna hjärtans trädgård, av Abbi Waxman
En charmig berättelse från soliga Kalifornien där den unga änkan Lilian, som är illustratör till skolböcker, går en kurs i trädgårdsodling, hittar kärleken i en trädgårdsmästaren och får en bunt med vänner på köpet. Bitsk och vitsig konversation mellan Lilian och hennes syster lyfter romanen lite extra, så också de roligt och lärorika trädgårdstipsen i slutet av varje kapitel.

Frågor jag fått om Förintelsen av Hédi Fried
Måsteläsning för alla nu levande så att vi ALDRIG glömmer och så att vi ALLTID kan berätta för våra barn.

Problemet med får och getter, av Joanna Cannon
Just nu läser jag boken med den mest spännande titeln. Den är rolig, mysig, spännande som en thriller och jag är redan kär i Tilly och Grace, två barn som försöker lösa gåtan var Mrs Creasy har tagit vägen. Grannarna i den lilla engelska förorten får besök av dessa kloka flickor och allt fler hemligheter avslöjas.

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Snöfall, mirakel och frusna hjärtan

snofallDen här feelgoodromanen är nästan som Gilmore Girls goes Christmans. På Irland av alla ställen dessutom. Mysigt värre, men inte för mysigt, utan roligt, kaxigt och lite spännande. Ett boktips för dig som vill få julkänsla i god tid, eller som vill ha något att dyka ner i mellan släktmiddagarna i jul. Fast en varningens ord! Risken finns att du blir lite väl osocial och väljer boken framför släkt och vänner. Det är lätt att fastna i den.

Enligt Printz Publishing är julromaner ett fenomen sedan länge i England och nu är det dags för Sveriges första. Snöfall, mirakel och frusna hjärtan, av Claire Sandys , är en riktig pralin till julroman – en historia om försoning, mirakel och kärlekstrubbel i jultider.

Jag har mer eller mindre sträckläst boken om Asta som lämnade sin familj på Irland som 16-åring. Hon var gravid och det sågs inte med blida ögon av familjen, släkten eller det lilla samhället där hon bodde, trodde hon… Hon inrättar sig i London och hon och dottern har ett bra liv där. Asta arbetar som personlig assistent åt en tidningsmogul, som inte förstått Astas känslor för honom. Strax innan jul ger han henne ett uppdrag att åka till sin hemby, lilla Tobercree och luska reda på sanningen bakom den gråtande madonnan i byns kyrka.

Hon blir väl emottagen av sin familj, som är en sån där stereotypisk härlig irländsk familj där alla kärleksfullt pratar i mun på varandra. Hennes mamma äger till och med en pub. Persongalleriet är charmigt och innehåller flera potentiella pojkvänner, bland annat en hemlighetsfull präst och en lite mystisk, men oerhört tilldragande engelskman. Vad är det han döljer bakom sin charmiga fasad?

Även i Astas förflutna döljer sig något, som måste fram, för att hon ska bli en hel människa. Kanske är det ett mirakel hon behöver?

Söker du en romantisk julhistoria, med glimten i ögat, mysiga irländska pubmiljöer och ett gäng kaxiga, men varmhjärtade irländare, så är det här julklappen för dig!

___________________________________________________________________

1655988_211104439079885_1744451848_n
Bokbutiken.spreadshirt.se – grejer för dig som älskar ord och böcker

 

Huset vid sjön

huset vid sjönDet är inte många böcker som får en att helt försjunka ned i berättelsen och glömma allt annat. Kate Morton är en av få som lyckas väcka min läslust till hundra procent. Jag har slukat hennes andra romaner, men Huset vid sjön slår dem alla med råge. Den här romanen är perfekt. Som skriven för just mig (och många andra).

För det första är det spänningen och att författaren håller läsaren på halster in i det sista. Flera gånger var jag säker på att jag visste svaret på gåtan, för att plötsligt bli inledd på ett helt annat spår. I denna roman, som kan räknas som en psykologisk thriller, har Kate Morton tagit med en polis, Sadie Sparrow, som under en ofrivillig semester råkar på ett övergivet hus vid sjön när hon besöker sin morfar i Cornwall. Hon får nys om den sorgliga historien om pojken som försvann spårlöst från huset och som den nyfikna och smarta polis hon är börjar hon så klart nysta i gåtan.

Jag hoppas att Kate Morton skriver fler böcker med Sadie för hon är en personlighet som påminner mig om Barbara Havers och Ruth Galloway. Författaren lämnar en liten öppning för att vi skulle kunna få träffa på Sadie Sparrow igen. Vi får hålla tummarna!

Berättelsen utspelar sig dels 2003 då vi får bekanta oss med den gamla damen Alice Edevane, som är en framgångsrik deckarförfattare och dels åren kring första och andra världskriget under Alice barndom. Utifrån båda tidsperspektiven vecklar en spännande historia ut sig och som läsare får man en nära relation till Alice och hennes mor.

Flera personer minns midsommarkvällen, då Alice lillebror Theo försvann spårlöst, med stora kval och tror sig veta sanningen om vad som egentligen hände. Hemligheter som bevarats under många år och som satt djupa spår hos alla i familjen och deras vänner riskerar nu att komma upp till ytan.

Förutom den spännande intrigen, de väl skissade personligheterna och tidsandan, fastnar jag så klart för miljön. Liksom tidigare beskriver Morton gamla engelska gods och dess trädgårdar med bravur. Man känner blomdoften, daggen, hör knastret av fötter i det krattade gruset och ser blomsterprakten framför sig. Att det dessutom handlar om en skrivande kvinna och hennes sällsynta förmåga att iakta sin omgivning gör sitt till.

Huset vid sjön är en fullträff och har berett mig många härliga lässtunder i sommar. Vill du vara säker på att få läsa en bra bok så varsågod! Men var beredd på att försaka allt annat. Du kommer inte kunna släppa boken när du väl börjat!

Det är inte jag, det är du

9789150915396Det är inte jag, det är du – en av de bästa romantiska komedier jag har läst sedan En dag. Den är charmig, väldigt rolig och filmiskt berättad. Helt enkelt en bok som man gärna sträckläser.

Det börjar med att Delia friar till sin pojkvän, och samtidigt upptäcker att han varit otrogen. Hon flyr Newcastle för London, där hon sakta skapar sig ett nytt liv.

Denna roman är inte en i mängden inom den här genren, utan den sticker ut genom sin smarta intrig, vitsiga språk och intressanta inlägg om mediebranschen. Delia får nämligen jobb på en minst sagt skrupelfri pr-firma där chefen inte skyr några medel för att ge sina klienter publicitet i media. Delia råkar lämna en viktig jobbpärm i fel persons händer, nämligen en man som brinner för att avslöja medievärldens skurkar och det får konsekvenser.

Jag föll pladask för huvudpersonen Delia, som liksom övriga karaktärer, känns väldigt äkta. Beskrivningen av Delia utgår från hennes egen styrka, hon har ett driv och vi läsare får följa hennes tankar och väg till en bättre självkänsla.

Det här är den skotska författaren Mhairi McFarlanes tredje bok och jag hoppas på fler i samma stil.

Ett boktips i Helga – Helahälsingland.se

Vi av David Nicholls

viSkulle jag våga läsa Vi? Jag ville inte bli besviken. En dag var en bok som tog mig med storm, både upplägget, drivet och personerna var som skrivna för just mig. Det var jag inte ensam om att tycka. 🙂 Efter att ha läst slutet av En dag satt jag där och gapade efter luft, likt en förbluffad flundra. FÅR man avsluta en kärlekshistoria på det viset, kommer jag ihåg att jag tänkte.

Nu sitter jag här igen…med den där härliga känslan, som bara en förträfflig bok, med ett överraskande slut kan frambringa. Jag är paff, överrumplad, förvånad och tacksam över bokens slut. Inte lurad, men överraskad. Fast jag borde ha anat…

Till dig som ännu inte har läst Vi kan jag säga att du behöver INTE vara orolig över att bli besviken! David Nicholls har gjort det igen, fast nu med ännu en sträng på sin lyra, eller hur jag ska säga. Drivet, personligheterna och humorn finns där, och även hans glasklara och pricksäkra iakttagelser av kärleksrelationens eviga dilemman. Den här gången med betoning på den mognare kärleken.

Hela historien går lite mer i moll än En dag, men där emellan är det flera episoder som jag gapgarvade så högt åt att maken undrade från övervåningen vad jag skrattade åt. Jag kunde inte bara låta bli att läsa högt för honom om incidenten med chilisåsen och ögat i Paris, manetöverfallet i Barcelona och cykeldominot i Amsterdam.

Boken är som gjord för att filmas, med Europas storstäder som kuliss, men det vette tusan om Douglas fadäser kommer helt till sin rätt på filmduken. Nicholls kan konsten att skriva roligt och att använda humorn som kontrast för att inte hamna i sentimentalitetsfällan. För det är så befriande med skratt. Helst när man skrattar MED den som klantar sig, och inte enbart åt. Det går bara inte att tycka illa om stackars Douglas, som har lagt upp Europaresan så minutiöst, som bara en som forskar på bananflugor kan. Han och Connie ska ta med sonen på en utbildningsresa, via en rad konstmuseer och Douglas förhoppning är att Connie ska hinna ändra sig och inte lämna honom.

För en fåtöljresenär, som jag själv, var reseskildringen bara den värd en hel del. Är man dessutom konstintresserad upplever man förmodligen boken ur ännu en vinkel. Resan blir verkligen en utbildningsresa för hela familjen, fast kanske på fler sätt än Douglas hade tänkt sig.

Utan att avslöja för mycket så är Vi en roman som väl förtjänar sin nominering till Man Booker Prize. Utan att lämna sin genre har Nicholls skrivit en mognare och modigare roman, som utmanar tabun. Vi är så vana med att läsa kärlekshistorier om omaka par som finner varandra ”…och så levde de lyckliga i alla sina dagar”. Nicholls utmanar och visar det som vi alla redan vet, men sällan pratar om; att många kärlekshistorier inte slutar lyckligt. Det är ju fakta. Jag tror att Nicholls vill visa att det finns fler vägar att leva, att se på relationer och på livet självt. Även om en relation inte håller för evigt, är det okej ändå.

Jag ser fram emot att se kvällens Babel där jag hoppas att David Nicholls förklarar sig! FÅR man verkligen skriva så här?! 🙂 Om du frågar mig: Ja, det får man! Tack Mr Nicholls för en läsupplevelse som rycker upp och utmanar! Mer sånt!!
________________________________________________________________________

Bokbutiken

Det där lite skruvade i tillvaron

plotsligt-knackar-det-pa-dorrenPlötsligt knackar det på dörren
Etgar Keret
Brombergs förlag

Etgar Keret skriver korta noveller som man blir helt beroende av. De är skruvade, viktiga, överraskande och utgår ofta från ett konfliktfyllt Mellanöstern.  En favorit, från en tidigare novellsamling, är den om mannen vars tjej förvandlas till en öldrickande fotbollshuligan varje natt. Novellen som ger svaret på varför det inte finns några människor på månen är absurd, men efter att ha levt i Kerets universum ett tag känns det mesta troligt. Etgar Keret besökte Stockholms Internationella författarscen i våras och förhoppningsvis kan vi höra inspelningen av samtalet med honom på nätet.

min familj och andra monsterMin familj och andra monster
David Safier
Bazar förlag

Ibland är ens barn rena små monster. Värre är det för Emma när hela familjen faktiskt förvandlas till de monster som de var utklädda till på maskeradfesten. Festen där Emma skulle visa upp den finputsade fasaden av sitt lyckliga liv för sin barndomsvän, som gjorde den kometkarriär Emma missat på grund av en trasig kondom. Boken kan låta skruvad…och det är den…men Safiers humor är medryckande och han väcker garanterat dina tankar om vad som verkligen betyder något här i livet.

Boktips först publicerade i Helahälsinglands helgbilaga Helga. 

De utstötta

de utstöttaHUR ska jag stå ut till nästa bok om Ruth, Nelson och de andra kommer ut på svenska!!? Jag läste just ut De utstötta och nu känns det så tomt! Jag försökte läsa långsamt för jag gillar att få hänga med Ruth i hennes tankar kring Nelson och sin egen uppenbarelse, men också hennes arkeologiarbete, är intressant att följa.

Att Ruth och kommisarie Nelsons vägar alltid korsar varandra i de mest oväntade situationer verkar lite underligt. Sammanträffandena börjar bli allt för många, men som jag och fler med mig har skrivit på Facebook, så är det lätt att ha överseende med detta eftersom Elly Griffith är så bra på att beskriva deras relation. Det är nästan mer relationerna man vill åt även om själva deckarintrigen också är skickligt uppbyggd.

I De utstötta är det gemensamma temat barnamord och små barn som försvinner, ett ämne jag vanligtvis brukar undvika. Ruth är med vid en utgrävning där hon hittar kvarlevorna efter änglamakerskan Jemima Green som levde för 300 år sedan. Blev hon oskyldigt dömd till döden eller förtjänar hon öknamnet Mor Krok? Ruth blir tillfrågad att vara med i ett arkeologiskt tv-program om Kvinnor som dödar och träffar där på historikern Frank, som hon har en liten flört med och som gör Nelson svartsjuk.

De utstötta är lika bra som övriga delar i serien. Kanske att arkeologispåret hade en mer tillbakadragen plats i historien än tidigare, men det var inget som störde mig. När kommer nästa del och hur ska jag överleva så länge? 🙂 Har du tips på liknande deckare så är det välkommet!

Tiden går så långsamt när man tittar på den

tiden går så långsamt när man tittar på den blommarJag har läst att många tycker om Josefine Lindéns debutroman Tiden går så långsamt när man tittar på den, men det har inte blivit av att jag har läst den förrän nu. Jag hade fått för mig att den skulle handla om barnlöshet och förlossningsdepression, vilket är intressant i och för sig, men lite tungt och sorgligt. Men tji fick jag!!

Det stämmer att boken handlar om barnlängtan och IVF-träsket, men framför allt om kärlek och svek. Jag hade inte förväntat mig att boken skulle vara SÅ spännande – den platsar nästan i thrillergenren. Omslaget borde åtminstone märkas med en väl synlig sträckläsnings-etikett för det är omöjligt att slut läsa när man har börjat. Jag fick lura iväg min familj och låna ut barnen för att få läsa andra halvan av boken i solstolen den här helgen. 🙂

Tiden går så långsamt när man tittar på den handlar om Caroline och Jonas, det perfekta paret i Stockholms innerstad som längtar efter barn. Efter flera provrörsbefruktningar lyckas de äntligen, men Caroline drabbas av en förlossningsdepression, som får tragiska konsekvenser. Jag vill inte avslöja mer av själva intrigen, men sträckan till sista sidan är kringelkrokig och långt ifrån förutsägbar. Jag hade mina aningar, men var inte helt säker på hur det skulle sluta.

Huvudpersonerna känns trovärdiga och som läsare är det lätt att känna med dem. De har förmågan att se sig själva utifrån och raljerar över sitt agerande. Några av birollerna hade kunnat vara lite mindre stereotypa och jag hade gärna sett mer av Carolines tankar och uttryck för förlossningsdepressionen. Men kanske var det ett medvetet val av författaren att välja bort den delen för att inte berättelsen skulle tappa fart, för den har verkligen ett bra driv.

Jag gillar författarens osentimentala språk och hennes snitsiga och snärtiga humor. Josefine Lindén skriver hellre ett ord för lite än för mycket och speciellt slutet är snyggt avskalat. Själva titeln har jag inte kommit underfund med…vad syftar den på?

Josefine Lindén har gjort en högst lovande debut som författare och jag blev glad över att höra att en uppföljare på gång. Jag vill läsa mer…helst NU! 🙂
_________________________________________________________________________
Annons:
Bokbutiken

Fågelburen av Lisa Jewell

fågelburenSom vissa kanske redan vet är Lisa Jewell en av mina favoritförfattare. Hennes senaste bok Fågleburen är många nyanser mörkare än vanligt, men hennes speciella kännetecken finns fortfarande kvar. Lisa Jewell kan det där med med att beskriva känslor och relationer. Hon lyckas få till full närvarokänsla och det känns som att jag är där bland romankaraktärerna. Den lättsamma berättarstilen gör att man forsar fram över sidorna och det är svårt att lägga ifrån sig boken innan sista sidan är läst.

I Fågelburen drabbas en hel familj av mammans svåra samlarmani, som blommar ut ännu mer av en tragedi, varefter familjemedlemmarna tappar kontakten med varandra under en lång tid. Lorelei (mamman) kan inte slänga minsta lilla sak för hon ser dem som minnen, vilket gör att hela huset fylls till brädden. Liksom en skata fyller sitt fågelbo med kvistar, boar Lorelei in sig i minnets trygga väv. Det är skaver och är riktigt smärtsamt att läsa om en familj som slås i spillror på grund av psykisk sjukdom.

Jag har dubbla känslor för Lorelei, som försakar sin familj och väljer att isolera sig med sina saker. Det är ett sjukt beteende och självklart borde hon ha fått hjälp, i tid. Samtidigt är hon en excentrisk person, som lägger märke till det vackra i tillvaron. Hon ser inte sig själv som ett offer för manin, utan väljer att leva på det sätt som hon blir lycklig av. Hon känner sig trygg bland sina saker fastän ingen förstår henne. Hon spar ju saker för att minnas:; ”Fotografier ljuger och det vet du. De är endimensionella. De visar bara ett ögonblick i en hel oändlig rad av ögonblick…”, säger hon.

”Jag gillar också att spara på sådant som jag kallar för souvenirer, minnen från ögonblick i livet, föremål som jag kan plocka upp och titta på och på så sätt minnas något som jag annars hade glömt bort. Människans minne är grymt och frustrerande. Hur det bara gör sig av med saker utan att be om lov, saker man sätter värde på. Här inne, i mitt hus, har jag åtminstone kontroll över mina minnen.”

En fråga jag skulle vilja ha svar på är om författaren skrivit boken som ett inlägg i debatten om vår tids konsumtionshets. Byter vi ut våra relationer mot saker? Många gånger känns det så… Hela familjen Bird hade helt klart mått bättre om Lorelei handlat mindre och slängt mer.

Trots det mörka stråket är det här en berättelse om kärlek. En kärlek som ibland inte är helt sund, som går emot konventioner och som leder till tragedier. Fågelburen är inte en feelgoodroman fullt ut, men kanske början på något annat? Kanske har feelgoodgenren breddats, vunnit ny mark och till och med tagit ett steg in i de finare salongerna?

Slutligen måste jag skriva något om alla fågelliknelser jag har gjort under läsningens gång. Är det är ett medvetet val av författaren? Det är en annan fråga jag hoppas få svar på när hon besöker Books & Dreams författarkväll och tv-programmet Babel i mars. Familjen heter Bird, huset är rena fågelboet och familjemedlemmarna lämnar boet en efter en för att pröva sina vingar.

Ps. Är fortfarande glad och överraskad över att min bloggtext om Jewells förra bok finns med på omslagsfliken till Fågelburen. Ds.

_______________________________________________________________________
Annons
bokbutiken

Efter festen av Lisa Jewell borde ingå i ett "relationspaket"

Just nu läser jag Efter festen. Som vanligt när man läser en bok av Lisa Jewell, (som är en av mina stora feelgoodfavoritförfattare) infinner sig den där mysiga ”jag-är-där-känslan” – som att personerna i boken är ens vänner. Jag skulle inte alls bli förvånad om jag en dag satt i deras kök och pratade över en öl eller nåt. Jag kan nästan känna lukten av London mellan raderna och jag är inte långt ifrån att beställa en weekendresa. Författaren har också förmågan att få språket att forsa fram likt rinnande vatten – utan att det känns banalt. Inte nog med att boken är lättläst (på ett positivt sätt!), man blir ett snäpp klokare av den också. Flera gånger under läsningen tänker jag att den här boken borde ingå i ett ”relationspaket” för nygifta par, eller ännu hellre för blivande makar. Det går att lära sig hur mycket som helst om att leva tillsammans genom en bok som Efter festen.

I Efter festen får man följa Ralph och Jem, som träffades i boken Ralphs party. Nu har de varit tillsammans i över 10 år och de befinner sig mitt i småbarnsträsket och 40-årskrisen knackar på dörren. Missfall, graviditeter, sömnbrist och andra vardagstrivialiteter har satt sina spår. Ralph har svårt att finna sig i småbarnslivet och tar sin tillflykt till en gammal kompis, i Kalifornien under en vecka, när sonen bara är 4 månader. Typiskt män, kan man tänka, och i början var jag nästan lite sur på honom, men samtidigt känner jag med honom. Känslan av instängdhet och att ”var det inte mer än så här-tanken” kan ju plåga vilken småbarnsförälder som helst (ibland). Under den här veckan får båda luft och kommer mer eller mindre på nya tankar och försonas och där skulle boken ha kunnat sluta…men Jewell lämnar inte en historia så lätt.

Både Jem och Ralph snuddade vid otrohetens gräns … och det sätter sina spår. Ralph ”hittar sig själv”, som man brukar säga, eller om det är Gud (?) och åker hem för att börja om på nytt. Även Jem, som fick testa på ensamma-mamman-livet, hade en liten flirt i lekparken.

Min vana trogen bloggar jag innan jag har läst klart hela boken. Än har jag en tredjedel kvar av den och undrar hur det kommer att gå för dem. Jag hoppas att det kommer att gå bra, för jag gillar Jem och Ralph, både som individer och som par. Samtidigt så känner jag en sådan frustration!! VARFÖR kan de inte bara PRATA MED VARANDRA?!! Hade de gjort det så hade det inte blivit någon bok i och för sig :-). Inte någon speciell tjock i alla fall 🙂 Relationsproblematiken känns bekant och det är så fascinerande att få följa två personers tankeliv så nära. Det gör att man förstår varför det uppstår konflikter.

Jag antar att eftersom både Jem och Ralph är två kloka personer, som känner varmt för sin lilla familj, så kommer boken förmodligen att sluta lyckligt. Allt annat skulle göra mig förvånad….och besviken?