Du vet väl hur en bibliotekarie ser ut!?
Fem favoriter av filmatiserade böcker
Egentligen borde varje bibliotekarie med självaktning kolla igenom ”Bok på duk – filmade böcker” innan hon eller han besvarar en sån här bokfemma. IBok på duk är ett uppslagsverk som kommer ut varje år. I den finns förtecknat vilka filmer som bygger på böcker eller dramer, som visats på svensk biograf och i svensk television under året som gått. I Bok på duk finns många godbitar. Hett tips från bibliotekarien!
1. Orkideétjuven av Susan Orlean eller som filmen heter: Adaption.
”Filmen handlar om Charlie Kaufman själv och hans ej existerande bror Donald. Charlie ska i filmen adaptera boken orkidétjuven till film, vilket senare urartar, och slutar med att Charlie skriver manuset till filmen som han själv är med i, som handlar om när han skriver manuset till filmen som han själv är med i.” (från http://www.tellusfilm.com/artikel.php?id=95002074) Lite virrigt, men precis så speciellt så man (jag) hänger med, eller i alla fall förstår efter filmens slut och en kort diskussion. Samma manusförfattare som till filmen Eternal sunshine of the spotless mind och I huvudet på John Malcowich.
2. Vit oleander
Ypperlig bok som kändes in i solar plexus och alla hjärtkamrar. Filmen var en besvikelse och att Michelle Pfeiffer spelade rollen som mamma kändes helt fel.
3. Bridget Jones dagbok av Helen Fielding.
Boken bjöd på många skratt, så även filmen. Och att självaste Mr Darcy är med……suck och dreggel……
4. Ciderhusreglerna , av John Irving
Filmen har jag sett många gånger och får lika ont i tårkanalerna varje gång. Boken vågar jag inte läsa med risk för att upptäcka att den är dålig. Annat av John Irving har jag läst och gillar, som tex Änka i ett år.
5. Fruktlösa försök/Maybe baby av Ben Elton
Läsningen av boken var en rolig och upplevelse (om än med allvarligt tema: barnlöshet) och filmen gjorde mig inte heller besviken. Självaste gynekologen spelades av Rowan Atkinson och ja….behöver jag säga mer 🙂 Jag älskar Ben Eltons böcker, framför allt Nattgästen, men har inte läst hans två senaste.
Monster överallt!
Efter många år med försvunna strumpor, vet jag äntligen hur monstret som äter upp dem ser ut – stökmonstret. Om det och många andra monster kan man läsa i boken Monster överallt! av Mattias Danielsson och Lisen Adbåge. Pruttmonstret som ska skrämma mamman, men som övermannas av mammas smygfis (tydligen värsta sortens fis), är rent av äckligt. Underbar bok som alla barn och alla som inte riktigt är barn längre, men som gillar bajshumor och monster ska läsa. Borde vara obligatoriskt för alla monsterdiggare!
Trångt i kistan
Angående Jewell
Jag skrev ju tidigare om Våga flyga och såg nu att Bokhora hade en intervju med författaren.
Vårens böcker – håll utkik efter!
Svensk bokhandels katalog Vårens böcker innehöll inte så många godbitar som jag hoppats. Några titlar som jag är sugen på är dessa:
Lämna aldrig pinnarna i riset!
Ska du åka till exempel till Kina kan det vara bra att veta vad som gäller, så att du slipper göra samma misstag som jag tydligen gjorde. Hade jag läst Världens etikett– Resenärens guide till gott uppförande innan resan så hade jag kanske inte utmärkt mig så mycket. Till exempel så ska man ALDRIG lämna ätpinnarna nedstuckna i riset eftersom det associeras med död. Och använd för guds skull den tjocka delen av ätpinnarna när du tar mat från en gemensam
rätt. Låter ju självklart när man läser det här……
Bokfemma om språk
Kina är ett land som ligger mig varmt om hjärtat. Köpte en kinesisk språkkurs här om dagen, så snart blir det lyssna av. Jag passar på att lista fem av mina Kina-favoriter under veckans bokfemma om språk.
Tillsammans är man mindre ensam, av Gavalda
Jag tillbringade en lång stund på LundeQ:s bokhandel i Uppsala igår och hittade på många godbitar som jag redan läst och som jag gärna skulle vilja ha i mitt eget favoritbibliotek. Vad härligt det var att gå där och kolla bland böckerna. Önskar jag hade haft några boktipssuktande vänner med mig så jag hade kunnat tipsa dem direkt.
Och att det fortfarande finns lyckliga människor som har Gavaldas bok Tillsammans blir man mindre ensam kvar att läsa, gör mig förvånad och avundsjuk. Vissa böcker kan jag önska att jag fortfarande hade olästa. Det ÄR inte samma sak att läsa om dem.
Härligt med noveller ibland. En annan av mina favoritnoveller är Den indiske tolken, av Jumpha Lahiri. Bittert arv, av Kiran Desai
Jag klarade det! Orkade inte riktigt läsa hela, utan blädderläste på slutet. Den var inte helt tokig. Annorlunda, mustig, vackra miljöbeskrivningar, indisk historia och intressant om kulturkrockar. Baksidestexten säger nästan allt vad boken handlar om: ”I en dimhöljd by vid Himalayas fot lever en pensionerad och bitter indisk domare med sin älskade hund och sin hunsade kock. Tillvaron vänds upp och ned när hans barnbarn, den unga Sai, blir föräldralös och kommer för att bo hos honom”.
Man får också följa kockens son i New York, som lever för att få ett Green Card. Boken innehåller många intressanta beskrivningar hur det kan vara att leva utan uppehållstillstånd i USA och de många kulturkrockar som sonen stöter på.
En tänkvärd skillnad som sonen i USA stöter på är hur olika det kan vara när det gäller mat. I vissa länder delar man på den mat som finns, hur lite det än må vara, men i västvärlden, i det här fallet USA, så handlar man och äter för sig. ”Där hon bor med tre kompisar går alla och handlar separat, separat lagar de middag, tillsammans äter de sin separata mat. Kylskåpet delar de upp, och på en egen plats – en egen plats! – ställer de det som blir kvar i en separat låda. En av kompisarna, hon skriver sitt namn på lådan så att det står vems det är!”.
Under en episod i boken är det regnperiod och det nästan dryper om sidorna. Det är så fuktigt att de måste stryka tidningssidorna innan de läser.
Och språket. Angående veckans bokfemma. Läs bara de inledande meningarna: ”Hela dagen hade skymningsfärgerna härskat och diset rört sig som en vattenvarelse kring de mäktiga bergssidorna som var mättade av havskuggor och djup. Flygtigt synlig ovanför dimman låg Kanchennjunga som en avlägsen topp och samlade det sista ljuset, karvad ur is och med virvlande snöblåst över krönet.” – behöver jag säga mer!?
Bra bok, men den kräver en koncentrerad och uthållig läsare.












