Wes Andersons filmer är feelgood!

Kom just hem från bion där vi i Edsbyns filmförening – Bio Kontrast – visade Moonrise Kingdom. Jag tyckte så mycket om den att min spontana reaktion var att ställa mig upp och applådera när eftertexten började rulla. Eftersom vi var så få i publiken kändes det lite fånigt…så jag höll mig i skinnet och applåderade bara inombords :-). Filmen var SÅ snygg, SÅ bra berättelse och SÅ rolig! Det visste jag i och för sig att den skulle vara eftersom jag älskat Wes Andersons tidigare filmer, men jag är nog beredd att kalla den här för hans absolut bästa – hittills!  Moonrise Kingdom bara måste jag få äga. Det bästa är att han bara är 43 år, så förhoppningsvis får vi se många fler filmer av honom.

 Feelgood? Jag gillar de här filmerna för dess torra humor, värmen och de udda personerna. Se dem så förstår du 🙂

Se trailern till Moonrise Kingdom och njut!

Annonser

Min plikt som Feelgoodbibliotekarie att tacka Maeve Binchy!

Eftersom Maeve Binchy lämnade jordelivet i veckan känner jag att det är min plikt som Feelgoodbibliotekarie att uppmärksamma hennes böcker lite extra just nu. Jag vet en hel bunt biblioteksbesökare som kommer att bli mycket ledsna att höra att hon har dött. Binchy har väl aldrig varit en av mina stora favoriter, men några böcker av henne har jag slukat och tyckt om. Det där speciella brittiska och ofta lantlivet, som jag gillar, var hon briljant på att beskriva.

Nora O’Donoghues dröm är en av Binchys böcker som föll mig speciellt i smaken. I den blandar hon italieninspiration med det irländska, som får en att vilja gå en språkkurs i italienska i Dublin på direkten.

När ödets stjärnor faller har jag både läst och sett på film. Den handlar om två flickor som växer upp tillsammans på 50talet på Irland. Jag gillade boken när jag läste den för länge sedan, men filmen tyckte jag nog ännu mer om.

Den magiska källan – har jag inte läst än, men tipsat många biblioteksbesökare om. En vän till mig har läst den och har sagt att jag kommer att gilla den. Den beskriver hur livet i en småstad förändras och eftersom jag bor på en liten ort tror jag att jag kommer att känna igen en del. 🙂

Nu behöver vi inte gräva ner oss för att det inte kommer fler Binchyböcker. I bland annat boken Nutidsromantik, av Maria Ehrenberg, hittar du kanske dina nya favoritförfattare..som åtminstone påminner om Maeve Binchy.

Tack Maeve Binchy för att vi har fått läsa dina historier!

Blomsterspråket

Blomsterspråket av Vanessa Diffenbaugh var helt underbar. Den blir en perfekt feel-goodfilm med lite djup. Funderar på vilken skådespelerska som skulle passa som bokens huvudperson…men hon är väl redan tillsatt i Hollywood kan jag tänka mig. Tyvärr är Julia Roberts för gammal, men hade hon varit yngre så hade hon varit klockren. Kanske dyker hon upp som blomsteraffärens ägare? Kanske hon som spelade Juno…men hon kanske också är för gammal. Tjejen i den här boken påminner lite om henne på något sätt, i alla fall i mitt huvud. 
Jag blev helt tagen av boken och läste ut den på en dag och det känns fortfarande som att jag saknar Victoria Jones och hennes vänner. Victoria är verkligen vad man kan kalla en ”maskrosunge” som växt upp i ett stort antal fosterhem, men som klarar sig på sitt eget vis och med hjälp av blommorna. Författaren har startat Cameillia network som en hjälp vid övergången mellan fosterhem/gruppfosterhem och vuxenlivet. Bra initiativ! 
Det var mycket intressant att lära sig alla blommors betydelse också….vilket är bokens stora huvudtema. Från och med nu ska jag aldrig mer ge bort en basilikaplanta eftersom basilika står för ”hat”. Boken påminner mig lite om Vit Oleander som jag läste för länge sen, där blomman hade en viktig del i berättelsen.  som också handlade om en flicka i en utsatt situation. 
En höjdare för alla som vill ha en hoppfull bok med högmysfaktor trots allt elände. 

Twinkle twinkle

Twinkle twinkle av Kaori Ekuni stötte jag på när jag plockade fram böcker på temat Japan på jobbet. Framsidan har ett lockande omslag och jag blev nyfiken på den så fort jag läst på baksidan.

Sedan något år tillbaka är jag en inbiten Murakami-fan och har blivit ännu mer lockad av Japan. Gissa vad glad jag blev när jag hittade denna bok, som påminner mycket om Murakami i tonen….och som inte är lika omfattande när det gäller sidantal som många av Murakamis böcker.

Boken handlar om en kvinna med psykiska besvär och alkoholproblem. Hennes föräldrar arrangerar ett äktenskap med en läkare, som är homosexuell. Båda känner sig som medbrottslingar, men trots det så trivs de med sitt äktenskap.

Boken ”är en varm berättelse om unga människors kamp för att under ovanliga omständigheter skapa en fungerande tillvaro” står det på baksidan. Tydligen anses den som en kultbok i Japan och har filmatiserats. Jag tar gärna emot tips på liknande böcker.

Sju jävligt långa dagar

Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper. En helt jävla underbart rolig bok! Judd finner sin fru i säng med chefen och det beskrivs med de här orden: Mitt äktenskap slutade på det gamla vanliga sättet: med cheesecake och ambulans… Visst kan man bara bli nyfiken på en sån mening?! Ingen lär bli besviken! Jag kan väl avslöja en detalj…jag kommer alltid att tänka på den här scenen när jag ser tårtljus 🙂

Judd och hans familj ska sitta shiva, en judisk sorgevecka för sin döde far. Det är inte bara de enligt traditionen låga stolarna, som ställer till det. Medans släkt och vänner strömmar in kommer både ett och annat gammalt familjegroll upp på bordet.

Jag gillar Troppers sätt att skriva. Torr, svart humor blandat med helt otroligt roliga scener. Det är lätt att se familjen framför sig och jag blir inte förvånad om den här berättelsen snart dyker upp på bioduken. (Vilket förresten de flesta böcker brukar göra nu för tiden…). Man får följa alla familjemedlemmars liv och de flesta hinner ta en ganska stor vändning innan sista sidan.

Som jag skrev om hans tidigare bok Konsten att tala med en änkling så kan jag bara hurra över att det nu finns en värdig lärjunge till Nick Hornby. Grattis till er som inte har läst den än!

Igelkottens elegans

Jag sparade de sista sidorna i Igelkottens elegans tills det blev lugnt i huset. Jag ville inte att boken skulle ta slut. Så bra är den! Som tur var har jag köpt Smaken av samma författare och den boken handlar också om människorna
i samma fastighet som portvakten Renée Michel bor och arbetar i. Renée är intelligent och intellektuell, men försöker leva upp till portvaktsrollen till varje pris. (Varför får man veta på slutet 🙂 För att inte avslöja sig låter hon tvn stå på med dokusåpor, så att det hörs från hennes dörr. Men i själva verket sitter hon och tittar på filmklassiker och läser djupa böcker i ett rum längre in.

I huset bor också tolvåriga Paloma. Hon har bestämt sig för att ta livet av sig för att vuxenlivet inte har något som är värt att leva för. Hon skriver djupa tankar och tankar om rörelser i sin anteckningsbok. Hon är väldigt lillgammal och klok och man förstår tidigt att dessa människors vägar kommer att korsas.

Till fastigheten flyttar sedan en japan. Både Paloma och Renée är intresserade av allt som har med Japan att göra. Dessa tre människor finner varandra och….

Boken är så charmig, rolig och sorglig på samma gång. Den rymmer många kloka ord och filosofiska tankar, vilket kan bli för mycket ibland för min smak, men jag hade inte velat vara utan dem heller. Jag har tänkt flera gånger att: ”Tänk att det ska till en feel-goodbok för att jag ska förstå vissa filosofiska tänkares teorier!” Boken är redan filmad och jag hoppas och tror att den kommer att vara precis lika bra som boken!

Svd skriver att ”romanens författarröster alltför tydligt vädrar sina åsikter om olika nutida samhällsföreteelser”. Bland annat hänger jag upp mig på hennes syn på adopterade. Jag får uppfattningen att hon jämför adopterade med invandrare och flyktingar när det gäller att känna sig sliten mellan två helt skilda kulturer. Paloma tänker att den lille adopterade killen från Thailand kanske får lust att bränna bilar när han blir större…för att som hon tänker: den allra ”största ilskan och frustrationen är känslan av att sakna kultur därför att man slits mellan kulturer, mellan oförenliga symboler”. Ett adopterat barn har ju oftast inte så mycket av sin ursprungliga kultur med sig och växer ju upp i sitt hemland, inte i sitt ursprungsland. Jag tycker att hon drar för höga växlar när det gäller den problematiken. Men jag kan bortse från den för att jag tycker mycket om boken i övrigt. Guldstjärna till den som orkat läsa ända hit och som hänger med i mitt snurriga resonemang 🙂

Silke av Alessandro Baricco

I går såg jag filmen Silk som bygger på boken Silke av Alessandro Baricco. Jag har länge blivit tjatad på att jag bara måste läsa den boken. Jag har lånat hem den flera gånger, men stampat fast i alla beskrivningar av silkesmaskar i början. Men efter gårdagens filmupplevelse blir jag verkligen sugen på att läsa boken. Sällan det är åt det hållet liksom. Brukar snarare vara så att jag läser boken först och sen ser filmen.

Jag läste Utan blod av samma författare för några år sen och blev helt tagen. Så tunn, men ändå så innehållsrik bok. Har för mig att den också hade med en sån där sirlig oväntad knorr, som filmen Silk hade. Den här historien lockar också och den brukar vinka till mig från boksnurran på jobbet.

Filmfrossa hos mig över helgerna

Jag har hunnit se två bra musikfilmer under helgerna som gått. Så bra filmer att jag beställde hem filmmusiken. Den ena är Once, som utspelar sig på Irland. En gullig historia och sångerna sitter kvar i minnet. My Blueberry Nights var så snygg och desstutom spelar Norah Jones huvudrollen.

Det ljuva livet i Alaska

Om man ska starta ett samhälle mitt ute i vildmarken vad börjar man med då? Bara i Cicely startar man med en radiostation och en tidning. Äntligen har jag fått se min favorit-tv-serie på dvd: ”Det ljuva livet i Alaska”. Det har ju visat sig att det råder viss okunnighet om denna ypperliga serie…;-)

I korthet så handlar det om en nyexaminerad läkare som fått sin utbildning betald mot att han jobbar sina första år i en liten håla. Det visar sig vara mycket värre än vad han först trodde. Här kryllar det av excentriska och udda personligheter precis som i ”Mina två mammor” som jag skrev om tidigare. Kanske därför jag gillar den boken så mycket….

Den lilla orten byggdes av en före detta astronaut, där finns en hårdrockar-indian med en farbror som är medicinman, en snygg radio-kille, en flygar-tjej, en mysig bar, älgar på gatorna osv osv. Det var inte utan att jag kände igen mig härom dagen när jag stod i kö på lilla butiken här på min lilla ort….och jag går inte helt avslappnat när jag är ute och promenerar. Jag håller hela tiden utkik om det är någon björn i buskarna.