Jag har nog aldrig riktigt berättat varför jag kallar mig Feelgoodbibliotekarien. Har väl egentligen inte velat göra det tidigare, men nu känner jag varför inte!? Min psykiska hälsa har varit lite vacklande i perioder och jag tillhör inte de starkaste varelserna här på jorden. Därtill så brinner jag lite för mycket för mitt eget bästa. Det är ingen bra kombination när jag dessutom älskar mitt jobb, samt att mina intressen och mitt arbete flyter in i varandra.
Sedan snart en månad är jag sjukskriven på deltid på grund av utmattningssyndrom och panikångest. Jag tror och hoppas att jag hann dra i nödbromsen innan smällen mot väggen blev alltför hård och det har jag bland annat Nina Åkestam, samt andra som uppmärksammar psykisk ohälsa, att tacka för. Ni har gjort mig medveten om problematiken och mitt eget mående och därmed hjälpt mig stanna upp i tid…hoppas jag.
Det känns som att psykisk ohälsa har fått allt större plats i media och i samhället i stort senaste åren, men än finns mycket kvar att göra på området. Alla som pratar om psykisk ohälsa och som är öppna med sina psykiska problem bidrar till att acceptansen av oss med dessa sjukdomar ökar. Ju fler som berättar, desto lättare blir det att våga berätta och eftersom en stor del i tillfrisknandet ligger i att just berätta och visa hur man mår gör det desto viktigare just att berätta. Psykpodden och andra som har varit öppna med sin psykiska ohälsa bidrar till att tröskeln att våga berätta blir lägre och det innebär ju att det går åt rätt håll.
Jag anser även att vi vuxna som lider av psykisk ohälsa har ett ansvar inför dagens unga människor. Siffrorna för ungdomars psykiska ohälsa och självmordsstatistiken bland ungdomar är bedrövlig läsning och måste tas på allvar! Jag fattar inte varför hälsovården inte får tillräckligt med resurser för att ändra på detta! Men var och en av oss kan dra sitt strå till stacken och visa våra unga att det är okej att må dåligt, att det går att få hjälp, att alla har rätt till hjälp och att vi vuxna finns där och är villiga att lyssna. Ibland kommer man ganska långt bara genom att prata med varandra eller att se att man inte är ensam med sina problem.
För mig fungerar läsning av skönlitteratur och bloggandet kring böckerna som rena medicinen. Det har ju visat sig att underhållningslitteratur kan ha bättre effekt på psykisk ohälsa än självhjälpsböcker. Jag har därför mina känslospröt ute efter böcker (filmer, poddar och annat) som får mig att må bra! Böcker som får mig att leva mig in i andra människors liv och och som ger mig fler perspektiv på livet är redskap som hjälper mig att tänka nytt och annorlunda och på så sätt mår jag bättre. Själva läsandet i sig är dessutom hälsosamt, skönt, roligt och avslappnande.
Därför kallar jag mig Feelgoodbibliotekarien!
Sen är det en bonus att fler kan och verkar vilja dra nytta av Må-bra-litteraturen som jag samlar här i Feelgoodbiblioteket.
Eftersom det har blivit lite för mycket av det roliga för mig på senaste tiden, ska jag ägna sommaren åt att följa Tomas Sjödins råd i boken Det händer när du vilar om att inta sofflocksläge lite oftare och vila innan jag gör något i stället för efter.
Jag tänker även ta ett ordentligt snack med min inre 85-åriga tant, som Nina Åkestam talar så varmt om i Meningen med hela skiten och fundera på vad det egentligen är som jag VILL göra. Vad vill jag ha upplevt och vad vill jag vara nöjd med när jag på ålderns höst ser tillbaka på mitt liv?
Jag känner igen mig i så mycket som Nina Åkestams berättar om i sin bok, så jag återkommer om mina tankar kring den i ett senare inlägg.
Nu måste kroppen och knoppen vila lite.
Feelgoodbiblioteket 
Jag var där i höstas. Drog i handbromsen innan jag totalkraschade men var sjukskriven i ett antal veckor. Vi är många som är där eller har varit där och därför många som kan dela med oss av erfarenheten och förhoppningsvis stärka andra. Jag hade svårt att läsa under hela hösten och kämpar lite periodvis fortfarande, men tack och lov så finns ju ljudböcker! Ljudböckerna, vila och en rejäl funderare över yrkesval har varit min terapi. Hoppas att du snart mår bättre och hittar kraften igen! Kram!
Fasar för att inte orka läsa, men än så länge har det gått relativt bra. Orkar inte läsa lika länge eller långa bitar åt gången. Vad gjorde att du blev bättre?
Jag sov mycket och gjorde bara saker som jag ville eller faktiskt så gjorde jag inte så mycket alls. En paus från allt. Kände också att jag hade stöttning från min arbetsgivare vilket var skönt. I mars bestämde jag mig för att, eftersom min depression var yrkesrelaterad och hade växt fram under flera år, så fick det vara nog. Jag sa upp mig och avslutade mitt jobb, och förhoppningsvis min lärargärning, den 18 juni. Har aldrig mått så bra som när jag tog beslutet att säga upp mig! Nu blir det nystart, ny stad och nytt jobb fr o m början av augusti. Ser fram emot det. Fast mina vita små piller behöver jag som stöd ett tag till tror jag. 🙂
Vila och ha roligt är världens bästa medicin tror jag. Att tillåta sig att må dåligt men också att tillåta sig själv att må bra, det är en svår balansgång. Min doktor säger ”Du måste ha roligt”. Det blir lättare att hantera smärtan med lite glädje i själen, oavsett om smärtan sitter i kroppen eller psyket.
Försöker att ha roligt…bra läkare som säger så. Min doktor och kurator ordinerade samma 🙂
Krya på dig, det är ändå tur att du kan läsa. När jag var sjukskriven av samma anledning kunde jag inte läsa alls. Då målade jag i stället.
Tack! Jag har tecknat lite och färglagt målarböcker….sånt gör mig lugn…men jag orkar tack och lov att läsa lite då och då.
Tack för att du berättade – jag vet hur det kan kännas 🙂 Egen erfarenhet!
Tack för att du berättar om detta som det talas alltför tyst om! Jag önskar dig återhämtning och feel good på djupet. Tomas Sjödin är ett gott sällskap i vilan.
Min tid av utmattningsdepression ligger långt över ett decennium tillbaka i tiden, men finns ändå ofta med i min tanke. När jag skrev min första roman var det ett sätt att bearbeta både utmattning och barnlöshet, så för mig blev skrivandet en feel good-aktivitet på samma sätt som läsningen kan vara. Nu är det fysisk ohälsa som blivit min ryggsäck att bära, inte helt jämförbart med tiden med psykisk ohälsa, men jag märker att behovet av uppbyggligt läsande och hopp om att det ska bli bättre är lika stort.
Numera orkar jag tyvärr inte skriva på några romaner, men dikter har det blivit många av i sjukstugan. Denna blir till dig idag, som ett tack för att du delar med dig av både mörker och ljus.
Till dig som kämpar
Så länge du slitit
och burit din kamp
den som just du fått att bära.
Och fast det finns många
som delar din väg
är det svårt att släppa nån nära.
De kallar dig stark
de som sluppit din lott
men själv bär du skörhetens kläder.
Du ser att du inte
har haft något val
och får uthärda oavsett väder.
Du är inte stark
men du kämpar ändå
för att livet ger stunder att hoppas.
Och när stormarna lagt sig
ska du sen kunna se
att framtidens frön ska få knoppas.
Cecilia Ekhem
Tack för att du bryr dig!
Usch då, har också varit där. Vila är bra och att fly in i goda böcker är jättebra. Passar på att tipsa om en väldigt mysig bok jag är säker på att du skulle gilla: The collected works of A.J. Fikry av Gabrielle Zevin. Hoppas du får en skön sommar!
Var rädd om dig! Finns bara EN som Du!
Jag läste en undersökning som var gjord på kvinnor som varit sjuka en längre tid ( tror det var cancer) som just läst romaner av olika slag och där kunde man se att det hade en läkande effekt och att de som läst mådde bättre än de som inte läst!
Läs och återhämta dig i sommar!
//Maria
Tack! Försöker tänka så också…jag vill ju räcka länge och vara den jag är.
Starkt av dig att skriva här på bloggen…Säkerligen träffar du mitt i prick hos några av oss som läser. Jag känner att jag genast måste låna de två böckerna du skriver om så jag glider ut på Helge och reserverar dom =)
Krya på dig!!! Hoppas du får en ljuvlig sommar, så du blir fylld av energi och utvilad på alla sätt och vis.
Ps: Älskar att glida in på HelGe och bara *klick klick* så är böckerna reserverade….sen får man vänta å vänta men sen *pang tjong* får man ett sms och så är det bara att hämta. Toppen idé!!! Ds.
Ja det verkar som att många känner igen sig och det värmer att så många har kommenterat. Härligt att du bli lässugen…precis min mening…önskar bara att jag kunde göra det jag gör här i mitt yrke istället…
Vad fint att du berättar. 🙂 Ta hand om dig! Hoppas du är på banan snart igen!
Tack!
Håller helt med – vill sedan länge inte ha elände utan böcker och filmer som får mig att må bra. Många bibliotekarier läser deckare, men det har jag slutat med. Av någon underlig anledning har det setts som mera OK att läsa om våld än kärlek, som om kärlek alltid måste vara tramsigt och på ett ytligt plan. Det är inte heller en knivskarp gräns mellan psykisk ohälsa och fysisk. Jag har problem med magen och hjärtrytmrubbningar, och det får mig att må både fysiskt och psykiskt illa ibland. Om jag kan hålla deppighet på hyfsad nivå i vanliga fall, så kan jag det inte då.
Låter jobbigt…tur att böckerna hjälper ibland åtminstone! Kram
Tack för ditt fina inlägg! Känner väl tyvärr igen en del. Det där med att brinna för sitt jobb och när fritiden och jobbet går i varandra – det som är både underbart och inte helt bra ibland. Meningen med hela skiten ligger högt upp i min ska läsa i sommar hög. Ta hand om dig. Om du inte redan har en så är en hängmatta att rekommendera. Hängmatteläsning är det mest avkopplande jag vet.
Tack! Ja vi verkar vara många som brinner lite för mycket…undrar hur man tar hand om oss? Hängmattan har inte kommit upp än…skulle bli mer en pool än en hängmatta med det här evinnerliga ösregnet!
Fortsätt du att läsa sånt som får dig att må bra då och krya på dig!
Tack!
Tack för att du delar detta med oss. Jag känner igen mig i det du skriver. Har också varit rejält illa däran efter en krock i väggen för 10 år sedan. Efter det blev jag en slocknad eldsjäl som försökte komma över chocken att inte längre orka finnas där för alla andra jämt och ständigt. Jag lämnade föreningslivet och beordrades göra enbart saker som fick mig att må bra under min nästan två-åriga sjukskrivning.
Nu har jag samma känsla av utmattning och har själv bromsat ned farten för att undvika en lika kraftig smäll som förra gången. Panikångest ser jag idag som att kroppen skriker åt mig att något är fel, riktigt fel. Jag önskar dig lycka till med att finna ro och balans igen. Var rädd om dig, det finns bara en av dig och den är för värdefull för att inte orka lära känna sig själv.
Kram Camilla
Tack för de visa orden! Skönt att höra att jag inte är ensam…fast också tragiskt att så många eldsjälar slocknar…så vill vi inte ha det…eller hur!?
Jag är också öppen med min psykiska ohälsa (bipolär typ två) för det är inget att skämmas över. Det finns ju så många fördomar och genom att vara öppen så visar vi att vi med diagnoser är som vem som helst. Och att läsa, att få fly undan och distrahera sig har jag ofta stor glädje av. Hoppas att du snart mår bättre!
Tack! Ja visst är det konstigt att det är lättare att berätta att man har brutit benet än att man lider av psykisk ohälsa!!
Aha, så det kan vara ett tecken? Alltså när jag orkar läsa eländesböcker igen mår jag bättre 😉
Skönt att höra att fler känner igen sig!
Jag läste också enbart feelgood under ett flertal år av precis samma skäl som du. Och så gick jag i en lång psykoterapi för att få ordning på en del saker i mitt sätt att hantera krav o dyl. Att jag nu läser om elände är ett tecken på att jag mår mycket bättre.