Jag har nog aldrig riktigt berättat varför jag kallar mig Feelgoodbibliotekarien. Har väl egentligen inte velat göra det tidigare, men nu känner jag varför inte!? Min psykiska hälsa har varit lite vacklande i perioder och jag tillhör inte de starkaste varelserna här på jorden. Därtill så brinner jag lite för mycket för mitt eget bästa. Det är ingen bra kombination när jag dessutom älskar mitt jobb, samt att mina intressen och mitt arbete flyter in i varandra.
Sedan snart en månad är jag sjukskriven på deltid på grund av utmattningssyndrom och panikångest. Jag tror och hoppas att jag hann dra i nödbromsen innan smällen mot väggen blev alltför hård och det har jag bland annat Nina Åkestam, samt andra som uppmärksammar psykisk ohälsa, att tacka för. Ni har gjort mig medveten om problematiken och mitt eget mående och därmed hjälpt mig stanna upp i tid…hoppas jag.
Det känns som att psykisk ohälsa har fått allt större plats i media och i samhället i stort senaste åren, men än finns mycket kvar att göra på området. Alla som pratar om psykisk ohälsa och som är öppna med sina psykiska problem bidrar till att acceptansen av oss med dessa sjukdomar ökar. Ju fler som berättar, desto lättare blir det att våga berätta och eftersom en stor del i tillfrisknandet ligger i att just berätta och visa hur man mår gör det desto viktigare just att berätta. Psykpodden och andra som har varit öppna med sin psykiska ohälsa bidrar till att tröskeln att våga berätta blir lägre och det innebär ju att det går åt rätt håll.
Jag anser även att vi vuxna som lider av psykisk ohälsa har ett ansvar inför dagens unga människor. Siffrorna för ungdomars psykiska ohälsa och självmordsstatistiken bland ungdomar är bedrövlig läsning och måste tas på allvar! Jag fattar inte varför hälsovården inte får tillräckligt med resurser för att ändra på detta! Men var och en av oss kan dra sitt strå till stacken och visa våra unga att det är okej att må dåligt, att det går att få hjälp, att alla har rätt till hjälp och att vi vuxna finns där och är villiga att lyssna. Ibland kommer man ganska långt bara genom att prata med varandra eller att se att man inte är ensam med sina problem.
För mig fungerar läsning av skönlitteratur och bloggandet kring böckerna som rena medicinen. Det har ju visat sig att underhållningslitteratur kan ha bättre effekt på psykisk ohälsa än självhjälpsböcker. Jag har därför mina känslospröt ute efter böcker (filmer, poddar och annat) som får mig att må bra! Böcker som får mig att leva mig in i andra människors liv och och som ger mig fler perspektiv på livet är redskap som hjälper mig att tänka nytt och annorlunda och på så sätt mår jag bättre. Själva läsandet i sig är dessutom hälsosamt, skönt, roligt och avslappnande.
Därför kallar jag mig Feelgoodbibliotekarien!
Sen är det en bonus att fler kan och verkar vilja dra nytta av Må-bra-litteraturen som jag samlar här i Feelgoodbiblioteket.
Eftersom det har blivit lite för mycket av det roliga för mig på senaste tiden, ska jag ägna sommaren åt att följa Tomas Sjödins råd i boken Det händer när du vilar om att inta sofflocksläge lite oftare och vila innan jag gör något i stället för efter.
Jag tänker även ta ett ordentligt snack med min inre 85-åriga tant, som Nina Åkestam talar så varmt om i Meningen med hela skiten och fundera på vad det egentligen är som jag VILL göra. Vad vill jag ha upplevt och vad vill jag vara nöjd med när jag på ålderns höst ser tillbaka på mitt liv?
Jag känner igen mig i så mycket som Nina Åkestams berättar om i sin bok, så jag återkommer om mina tankar kring den i ett senare inlägg.
Nu måste kroppen och knoppen vila lite.
Feelgoodbiblioteket 