Mrs Sinclairs resväska

Mrs Sinclars resväska är Louise Walters debutroman och jag är glad över att ha träffat på ett nytt författarskap som faller mig så perfekt i smaken. Omslaget lockade mig så klart, men även titeln. Det är något speciellt med resväskor. De kan rymma en människas hela historia och i det här fallet flera släktleds härkomst.

Allra mest fastnade jag för bokhandeln och breven som Roberta hittar där. Tanken att ha råd att bedriva en bokhandel bara för att, som knappt ens går runt ekonomiskt, lockar väl varenda boknörd!

Roberta är inte purung längre, snarare i 40-års åldern och lever ett ganska ensamt liv. Hon har en torsdagsälskare, som hon egentligen inte är så intresserad av, en sjuk pappa och en gammal farmor som för länge sedan passerat 100-årsstrecket.

Tillbaka till böckerna. I den lilla bokhandeln i Oxford finns både gamla och nya böcker. De verkar ha en himlans bra ordning i butiken för Roberta städar bland böckerna väldigt ofta. Varje gång hon hittar ett kvarglömt brev instucket mellan sidorna spar hon det. Dessa brev ger små glimtar av andras liv, vilket tilltalar henne…och mig…och säger det mesta om hela romanen.

En dag hittar hon ett brev som verkar vara adresserat till sin egen farmor och det är något som inte stämmer. Parallellt med att Roberta börjar dra i trådarna för att ta reda på sin släkthistoria lär vi känna hennes mormor Dorothy, som ung, under 2:a världskriget och hennes möte med kärleken och hennes kamp för att bli mor.

Mrs Sinclairs resväska är en lågmäld, mysig roman om livet och kärleken, samt om moderskapet. Längtan efter att bli mor kan vara en stark kraft. Samtidigt berättar boken om besvikelser i livet. Det blir inte alltid som man har tänkt sig och ibland gör man val som man kanske får leva med resten av livet. Vilka möjligheter besitter vi själva när det gäller att bestämma vilka riktningar våra liv ska ta? Och när är det ödet som bestämmer?

Vilken riktning livet tar kan bero på ett eget val, men också på något så simpelt som ett förlupet brev…

Trots den gripande berättelsen är det en skön känsla som infinner sig efter sista bladet. Louise Walters visar i sin roman att starkast av allt är kärleken. När det kommer till kritan är det inget annat som är viktigt.