Om någon har undrat över varför det är lite lugnt på bloggen för tillfället så har det flera orsaker. Jag går en Mindfulnesskurs som stjäl en hel del tid från läsningen och bloggandet, men det får vara så för jag mår så mycket bättre av att lära mig att vara i stunden och att hantera stressen bättre. Vissa tycker kanske att det låter flummigt med mindfulness, men tydligen används metoden av många företagsledare, bla inom Google. Jag har haft svårt att lära sig mindfulness genom att läsa böcker i ämnet. I och med kursen har jag för första gången förstått mig på övningarna. Först nu kan jag ta till mig böcker i ämnet och har haft stor glädje av att lyssna på Mindfulness i vardagen av Ola Schenström.
En annan orsak till min bloggfrånvaro är att jag har varit med och dragit i gång Fikasällskapet i Edsbyn, efter förebild från Invitationsdepartementet. Det har gett mig kraft, nya kloka kontakter och det känns positivt att kunna dra sitt lilla strå till stacken. Det dystra valresultatet och främlingsfientliga vindar fick mig att känna att jag måste GÖRA något. Ibland får jag känslan av att vi som tycker ungefär samma på tex Twitter, bara skickar runt samma åsikter mellan varandra, vilket i och för sig är bra, för alltid lär man sig något och ofta framkommer nya vinklingar av olika ämnen, men det räcker inte! Att bjuda hem nya Edsbybor, eller immigranter som någon förslog som det ord man kan använda istället för invandrare, för att fika, prata och framför allt MÖTAS är något som jag gärna bidrar med.
När tiden är begränsad väljer jag att skriva och utbyta tankar på olika digitala plattformar, som främst Facebook och Instagram, istället för att blogga. Där möttes jag här om dagen av sådan nätkärlek (NoHate.SE) att jag nästan dånade mitt under morgonpromenaden!
Brit Stakston (Min guru när det gäller sociala medier och digitalisering) nämnde Feelgoodbibliotekarien som ”ett typexempel på hur man kan vara mot varandra på nätet utan att känna varandra”. Inte nog med det, hon nämnde Feelgoodbibliotekarien i samma status som demokratihjältarna Martin Schibbye och Bethlehem Isaak, Dawit Isaaks dotter! Den bekräftelsen på mitt agerande i sociala medier betyder mer än ett Nobelpris för mig! Jag blev alldeles varm i hjärtat och glädjetårarna plirade fram i ögonvrårna.
När någon så kunnig och insatt person, som man dessutom ser upp till, både för hennes idéer om digitaliseringen, som influerat mig oerhört mycket, och för hennes sociala patos, nämner lilla mig i ett sådant fint sällskap är det nästan för mycket att ta in. En liten gest kan få stor betydelse, både positiva och negativa, vilket är en viktig tanke att ha med sig i livet på Nätet.
Har du inte hört Brit Stakston tala eller om du blivit intresserad så hittar du flera föredrag med henne på bla. Youtube. Jag rekommenderar framför allt den här föreläsningen med biblioteksinriktning.
Det känns som att jag har fått en stor påfyllning av optimism och har nästan hur mycket nätkärlek som helst att sprida vidare! Så nu vet du! När bloggen är dåligt uppdaterad, eller om du du behöver lite nätkärlek, är du alltid välkommen in hos Feelgoodbibliotekarien på Facebook och Instagram.
Jag hoppas att vi ses!
Och åter igen TACK Brit!
Feelgoodbiblioteket 
Åh vad roligt! Ha en skön helg!