feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Favoriter, Feelgoodfavoriter, Mellan och sydamerika

Svar från författaren Cecilia Samartin

Jag har fått den stora äran att få ställa några frågor till en av mina favoritförfattare: Cecilia Samartin. För mig är det jättestort och jag gick omkring i ett lyckorus i flera dagar efter att jag fått beskedet. (Tack Bazar förlag!) Cecilia Samartin belönades 2010 för ”Bästa roman” i The International Latino Book Award. Hon har just varit på turné i Norge, men kommer tyvärr inte till bokmässan. Vi är redan många svenska läsare som har upptäckt hennes böcker, men fler borde få chansen. Jag säger grattis till er som fortfarande har hennes böcker olästa. Ni har något att se fram emot!

Även Karin Berg har frågat Cecilia Samartin och de svar hon fick hittar du på Enbokcirkelföralla.se


Läs och inspireras av denna intressanta författare: 

Jag: Hi! My name is Anette Helgesson. I live in a small town in Sweden where I work as a librarian. I write a blog about feel-good-books and I call my self “The feelgood librarian. I am a big fan of your books and I recommend them to friends and visitors at the library. It is a great honor to get this opportunity to write you some questions.

Cecilia Samartin: Thank you Anette, I love the title of your blog!


Jag: In your books you mix love and war and even although I cried when a read about Noras move to USA I still want to describe your books as feel-good. Is that wrong do you think?

Cecilia Samartin: No not at all. I believe that we need to cry and express our sorrows freely to feel good. Holding in sadness and other emotions can put a lot of pressure on a person psychologically and physically.

Jag: The title Ghost heart, “Dream heart” in Swedish. Why did you choose that title?

Cecilia Samartin: I thought this title captured the essence of the story because Nora is trying to stay true to herself, the heart of who she is, while saying goodbye to the life and the country she loves as she adapts to a new life. There is a ghostly dreamy quality to this experience for her, and she is haunted by many emotions and memories all the while. There are times when she feels she isn’t in one country or another but hovering in-between both worlds. That is a feeling many immigrants experience.

Jag: I understand that you often use your patients histories in your books. In which way do you think your books and books in general can help people?

Cecilia Samartin: Over the many years I’ve worked with clients I’ve come to appreciate the power of stories. People yearn to tell their own stories and to be understood in a deep way. This true in the therapeutic process and also in every day life. This goes hand in hand with stories we read for entertainment. They are enjoyable but they also help us to better understand our world, the people around us and our purpose in life, so it is so much more than entertainment. We have been sharing stories with each other since the dawn of human civilization to encourage, to teach, to express our emotions, our thoughts and our love. 

Jag: Ana writes in her letter to sister Josepha in Salvadorena: ” If there is hope for a country to heal there must be hope for one family.” ln a rich country like Sweden where almost everyone has more things than they need, a lot of people have psychological problems. In your books people like Ana for example meet lot of trauma and live under horrible circumstances, but still they find the strength to survive and even to live a good life. How do you think they manage that? How can a woman like Ana who has experienced terrible evil as a child, who grew up without a family, still become such a good human being without venom?

Cecilia Samartin: This is the very question that inspired me to write this book! I have worked with a number of people who have experienced tremendous trauma and loss and yet possess an amazing inner strength that is able to inspire and even heal those around them. At the same time, I have known people who have been nearly destroyed by similar experiences and scarred for life. I wonder how and why people can respond so differently. And while the mystery can’t be completely explained, I believe there are certain things that can make a difference. In Anna’s case, she experienced the deep and abiding love of her mother and that love stayed with her even after her mother died because it became a part of who she was. Also, Anna is a spiritual person who believes that her life has a purpose beyond what she may understand at the moment. This gives her hope and protects her from bitterness. Rather than focusing on her problems and feeling sorry for herself, she focuses her attention outward. This may sound rather saintly and simplistic, but I do believe that it is a very important element to healing – she is a wounded healer. 

Jag: I love your language. You use words everyone recognizes but at the same time you choose lovely words and describe surroundings and humans so beautifully that I feel like I am in the story. For example I almost felt the tropical wind and scent of the salty sea and felt as if I sat with Nora och Alicia on their own special beach. From where do you take your inspiration for this beautiful settings? I understand you have not been back to Cuba? Where do you find your inspiration for your language?

Cecilia Samartin: Thank you! This is exactly what I’m hoping my readers will experience. So much of my inspiration comes from the stories I have heard all my life from my family, my parents and my grandparents and others who told me what life in Cuba was like. I suppose that when one is missing home, stories of the past are filled with a heightened sadness and yearning. I try to capture this in my own descriptions and be true to those I love. 


Jag: We are a group of 16 people who will meet on a weekend soon to read, converse and have a generally good time. We intend to read and discuss your book ”Dreamheart”. What would you like to say to the participants of ”Book Spa” and what points do you think we should take up when we discuss your book

Cecilia Samartin: Please consider that while this book is fiction, it was inspired by real life stories told to me by family and friends. I have been collecting these stories all of my life. I have never been back to Cuba, but “Dreamheart” was like my psychological journey home. I’m unable to return not only because it is difficult for Americans to go to Cuba but because my outspoken support for those on the island who are calling for human rights would put me in danger. While in Norway on a book tour, the Cuban Consulate wrote critical letters about me which was a little bit surprising. Needless to say, they don’t like me very much for speaking my mind.

Another interesting question might be, how do you define home? Is it a place, a feeling, an attitude? What does home feel like? Can you be truly yourself if you don’t feel at home?

How does a person hold on to the past while making space in their heart for the new? Why are some people better able to do this than others?

Jag:Who is your favorite author?

Cecila Samartin: My favorite author…oh this is difficult because there are so many writers I admire for different reasons. The first author that comes to mind at this moment is Graham Greene. He was funny, profound, concise and prolific, all qualities I aspire to.

Jag: Who is your favorite Scandinavian author?

Cecilia Samartin: Hmm…probably Per Pederson “Out Stealing Horses” . I really loved this book, so quiet and powerful, like the woods under a deep snow. But I must admit that I haven’t read a lot of Scandinavian authors.

Thank you, Cecilia Samartin, for your answers! I hope you will come to Sweden soon! /From a bookloving feelgood-librarian

Läs fler frågor och svar från Cecilia Samartin på Enbokcirkelföralla.se 
På Bazar förlags sajt kan du läsa mer om Cecilia Samartin och de böcker hon har gett ut på svenska. 
Cecilia har en fin och informativ hemsida som du hittar här. 
Jag återkommer med kommentarer och intryck när jag har smält det här lite 🙂 

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Feelgood

I dag är det stora ge-bort-en-bok-dagen

I dag på stora ge-bort-en-bok-dagen har jag både fått böcker och gett bort böcker. Evenemanget på Facebook råkade jag på av en slump: 

Så här löd uppmaningen: ”Ni vet alla de där böckerna man läst och som sen bara står i bokhyllan och samlar damm? Visst borde någon annan få läsa dem? Nu är det dags igen att ge bort böcker. Det är förstås roligast om många gör det samma dag. Så det blir så där så att bussarna, caféerna, tvättstugorna och arbetsplatserna liksom svämmar över av böcker och pockande läslust! 

Så här kan det gå till: skriv en liten lapp med texten ”Varsågod att läs! Ge-bort-en-bok-dagen på fb 15/9-12” Lägg lappen i boken och skju

ts iväg med boken till ett bra ställe där någon lässugen boknörd lätt hittar den. (Okej, man måste inte vara boknörd, men lässugen är alltid bra att vara)”. 
Dagen började med att jag hittade ett paket från Sekwa i brevlådan; Samarbete med en fluga, Kod 400

På jobbet var Emma och hade rytmik med små gullungar och jag dansade en bok med lite större barn. Gav Emma två böcker som tack!

Efter rytmiken passade jag på att ge bort mina två signerade exemplar av
 Martina Haags böcker till två mammor som blev jätteglada. 
På mitt skrivbord hittade jag också en bok som jag har köat på länge och som jag snart ska få i brevlådan från Excess: Mitt liv i 23 yogaställningar av Claire Dederer
feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Feel-good, Feelgood

6 anledningar till varför jag gillar Martina Haag – Sveriges Feelgood-drottning?

Vad är egentligen ”Feelgood”? Jag antar att några av er därute undrar detsamma när ni hör att jag kallar mig för Feelgoodbibliotekarien. Därför tänkte jag försöka reda ut begreppet lite mera. Ett sätt att beskriva ”Feelgood”, för mig, är att visa upp några av mina favoriter i Feelgoodgenren. Tidigare skrev jag om Katarina Mazetti och nu är det dags för…

Martina Haag

Hon är en stor inspirationskälla för mig och en av Sveriges främsta och bästa feelgoodförfattare om jag får bestämma. En del tror att feelgood bara är glättighet, yta, lycka och godhet rakt igenom. Om man tänker så, så kan jag förstå om man inte är så väl inställd till genren. Eller så har man inte hittat rätt bok ännu. Då kan det vara dags att testa en bok av Martina Haag. 

Jag gillar Martina Haag för att: 

1. Hon visar att ALLA kan skriva. Att man KAN bli författare även om man har haft dåliga skolbetyg eller har svårt för rättstavning, ordföljd eller synonymer. Med det menar jag inte att hon på något vis skriver dåligt. Jag gillar det där prestigelösa. Kanske för att jag själv skriver hellre än bra och ofta har fått höra det. Ibland är det man vill säga viktigare än HUR det sägs. Hon är också en förebild när det gäller att VÅGA skriva. När jag tycker att det är lite pinigt att vem som helst kan läsa det jag skriver här på bloggen eller om jag har fått mig en känga av jantelagen, då brukar jag tänka på Martina Haag. 

2. Hon visar att det behövs sån här sorts litteratur också. Hennes böcker saknar inte direkt läsare. Man behöver inte skriva djupa, tröga och svåra böcker. Även om sådana också är bra. Olika sorters genrer passar olika stunder. Ibland vill man läsa något lätt och roligt och då kommer en bra feelgoodbok väl till pass. Andra stunder vill man ha något med mera motstånd. 

3. Hon skriver om en verklighet som jag känner igen mig i, bland annat småbarnsåren. Läste just krönikan ”Jag vill också finna min inre frukthatt!” ur Fånge i hundpalatset. Där läser hon på kvällstidningsbilagan hur man botar sin vintertrötthet genom att ha sitt eget lilla hemma-spa. Hon går hem, hoppar i badkaret, tänder ljus och försöker panik-avslappna…till det störande bakgrundsljudet av störande famljemedlemmar. Så mitt i prick! Samtidigt är hon lite bitsk och raljerar över massmedias ”goda råd”. Sånt gillar jag. I den här krönikan kan man läsa ”Fan, hemmaspa är vår tids största hån. Det är så att man, som mamma, inte är värd mer än lite ljummet vatten.”

4. Hon skriver så roligt om vardagliga fenomen! Det är där som feelgoodgenren har sin kärna, om jag får bestämma. Att beskriva verkligheten, som inte alltid är så rolig i sig, på ett roligt sätt, det kallar jag feelgood. Som till exempel Konsten att trösta en änkling av Jonathan Tropper, är egentligen en väldigt sorglig historia. Det som gör den så bra (enligt mig) är den varma tonen och det skämtsamma sättet att beskriva det sorgliga på. Han blandar också kärlek och sorg utan att bli för sentimental. Feelgoodböcker gör att jag får fler versioner av verkligheten och det kan nog hjälpa fler än mig. Ibland kan jag tex få ahaupplevelser när jag läser; aha…kan man göra på det sättet…aha…kan man leva på det sättet…aha…om jag också gör så kanske det känns lättare när si och så händer.

5. Hon visar, bla genom att vinna tv-programmet På Spåret, att man inte behöver vara varken blåst eller obildad bara för att man skriver lättsamma böcker! 

6…och så verkar hon ha en sån snygg och trevlig karl 🙂 ! Tyckte jag redan i Knesset.

I kväll ska jag i väg och lyssna på Martina Haag när hon kommer hit till Edsbyn. Hon ska hålla föredrag utifrån sin nya bok Heja heja! Jag har lyssnat på henne en gång förut och blev då mycket inspirerad. Eftersom jag avskyr nästan alla sorts sport (förutom möjligen bowling och biljard…om det räknas som sport?!) är jag lite nervös för att jag kommer att komma hem ikväll och vilja köpa ett par löpardojjor…:-) 

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Historisk

Tävlar i att skriva en recension – om en bok som inte finns ute än – Betvingade av Simona Ahrnstedt

Det är den här boken det handlar om: Betvingade av Simona Ahrnstedt. Författaren utlyser en tävling på sin hemsida. Tävlingen går till som så att man ska recensera hennes nya bok  – och haken är den att boken inte finns utgiven än.

Eftersom jag blev förtjust över hennes förra bok Överrenskommelser och har tipsat den till många nöjda biblioteksbesökare så kunde jag inte låta bli att lämna in ett tävlingsbidrag.
Alla som lämnar in ett bidrag får pocketupplagan av Överrenskommelser. De 50 första inlämnade recensionerna får den nya boken Betvingade och jag hoppas att jag hör till den gruppen.

Första vinst är en resa till Bokmässan i Göteborg och en träff med The Författarinnan Herself – och det vågar jag bara inte hoppas på.
Vill du så får du mer än gärna gå in HÄR och rösta på, eller ”hjärta” mitt bidrag!

feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien

En skön loppisrunda – med bara ETT bokinköp

I dag har jag varit på en skön loppisrunda med barnen. Vi startade på Erikshjälpen och som vanligt kollade jag efter Rohinton Mistrys bok En ömtålig balans. Den fanns inte i dag heller…men det blev en stol till min lilla bloggvrå. Den var billig, snygg, men ganska hård. Förmodligen är det bra så att jag inte blir sittandes fööör länge vid datorn. (Bara!) en bok slank med också: Analys av ett mord som enligt förlaget handlar om ”mörka drifter i (1900) sekelskiftets New York”. Låter lagom mysigt för mig.
Sen vidare till Södrans loppis där Krimskramsan säljer många fina och roliga ting.
Vi avslutade turnén med att köpa grekisk sallad till mig på Kafé Rost.
feelgoodbibliotekarien Enligt Feelgoodbibliotekarien, Feel-good, Feelgoodfavoriter

Katarina Mazetti på min feelgoodvåglängd

Vad är egentligen ”Feelgood”? Jag antar att några av er därute undrar detsamma när ni hör att jag kallar mig för Feelgoodbibliotekarien. Därför tänkte jag försöka reda ut begreppet lite mera.

Ett sätt att beskriva ”Feelgood”, för mig, är att visa upp några av mina favoriter i Feelgoodgenren. Dit hör absolut Katarina Mazetti, vars böcker jag har läst allihopa..utom möjligen deckaren. Mazetti ligger på precis samma feelgoodvåglängd som jag gör. Hennes blandning av lycka och sorg är i min smak. Likaså hennes sorts humor. Det hon skriver kallar jag feelgood. Undrar om hon håller med?
I senaste numret av Vi Läser svarar Mazetti på några frågor ”På divanen” och hon nämner där det som våra stora humorkungar Hasse och Tage sa: ”Varför ska man öka mängden olycka i världen?” Det stämmer väl in på hur jag tänker. Det finns så mycket elände i världen att det räcker och blir över. Bland annat av den anledningen kan jag inte läsa svenska deckare…det är ungefär som att se på Rapport eller Aktuellt…det blir för nära den bistra delen av verkligheten för mig. Att läsa böcker som får en att må bra (Feel good) fungerar som ett slags motmedel till det som får en att må dåligt.

För den sakens skulle påstår jag inte att all litteratur måste vara ytlig och bara innehålla lycka. Lite både ock är bäst…som Mazetti säger ”Jag skulle kunna skildra hur mycket lycka som helst! I början av mitt författarskap öste jag på med så mycket lycka att det nästan gick för långt. Nu lägger jag på mer skuggor för att få det mer realistiskt. För det går heller inte att bara skriva lustigheter, det svär mot folks livserfarenhet.”

Som bibliotekarie upplever jag ofta att jag får frågan: ”Kan du hjälpa mig att hitta en rolig bok”? Det är ju svårt till att börja med att veta vad olika sorters människor har för humor. Vad tycker personen som jag har framför mig är roligt? Samma som mig eller inte? Dessutom upplever jag att det inte finns så många humoriskt skrivna böcker. I alla fall inte i jämförelse med antalet allvarsamma böcker. Andelen deckare och tragiska självbiografier har ju växt lavinartat senaste årtiondet. När frågan om roliga böcker dyker upp brukar jag rekommendera Mazetti och börjar sedan bläddra i mitt Feelgoodbibliotek i hjärnarkivet.

Angående människors behov av att läsa roliga böcker säger Mazetti att den vanligaste läsarreaktionen hon får är att hon skriver roligt och lättillgängligt. Hon kan inte tänka sig bättre omdöme. -”Läsarna letar efter böcker med en ljus syn på livet. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra av en bibliotekarie att den som är sjuk eller arbetslös inte frågar efter en skildring om sjukdom eller arbetslöshet”.

Så alltså…Ta dam, trumvirvel: Feelgood = En ljus syn på livet + lite lycka och en mindre mängd olycka.

Framöver kommer jag att presentera flera av mina favoriter inom feelgoodgenren för att försöka komma underfund med vad feelgood egentligen är…enligt Feelgoodbibliotekarien.