Trogen hustru sökes

Jaha….då måste jag väl krypa till korset och erkänna att Btj (bibliotekstjänst) hade rätt den här gången! Trogen hustru sökes -vilken usel bok…eller helt usel var den ju inte…själva historien var bra och jag kan se den som film, men den gav bara en obehaglig känsla, som jag (helst som feelgoodbibliotekarie) gärna hade varit utan. Eftersom jag trodde på den här boken, trots att den fick dålig kritik, var jag tvungen att läsa hela för att förvissa mig om det verkligen kunde stämma.

Jag är inte pryd, men det får väl vara nog med erotiska beskrivningar, den ena efter den andra… Så många onödig ord och liknelser. Jag brukar tänka att det är något fel på mig när jag inte gillar en bok lika mycket som många andra…men den här gången vet jag att så inte är fallet. Författarens sätt att låta huvudpersonen vara kall och hård, men samtidigt ha ett helt vansinnigt passionerat inre liv lyckas inte övertyga mig. Jag läste någon recension att författarens sätt att skriva var annorlunda och jag hoppades att det skulle stämma och räcka för att få den lockande historien att bli en intressant historia…men så var det inte alls. Snarare var språket ryckigt, krångligt, för ordrikt och stundtals var det svårt att hitta den röda tråden. Till sist blev jag tvungen att blädderläsa boken för att kunna lägga den i från mig och få börja på någon annan.

”Olidligt spännande” ska boken tydligen vara också…Nja, kan inte hålla med där heller, även om man gärna vill veta hur det ska sluta.” En trogen hustru är en internationell bästsäljare som sålt över 700 000 ex bara i USA. Utgiven på 27 olika språk.”, säger bla Adlibris…Varför då? Hur gick det till?
Annons

Godnatt, finaste

Nja, den här boken hade jag kunnat vara utan. Jag bara blädderläste den lite. Jag har gillat Koomsons tidigare böcker, men den här kändes bara som en lång sträcka till ett slut som jag redan kände till. Själva ämnet lät intressant – en surrogatmamma som får ta hand om det barn som var menat att få en annan mor och far. Så. Nu har jag i alla falla skrivit något om den.

Det som göms under sten

Missade jag något, eller???! var första tanken när jag läst ut boken. Eller rättare sagt blädderläst klart den. Den fick aldrig fart och var alldeles för mörk för mig. Jag gillade verkligen författarens tidigare bok: Där tvivlet gror, men den här var inte alls likadan. Den som har läst den ordentligt får gärna upplysa mig om vem som vara mördaren. För var det den som jag tror så var boken helt menlös. Men det kan ju bero på mig också att jag missat någon viktig ledtråd.

Låt den rätte komma in är verkligen äcklig och långt i från alla feel-good-böcker jag har läst på senaste tiden. Det är inte så mysigt med huvuden som vrids 180 grader eller människor som tappas på blod. Men jag var ju med och valde boken till bokcirkeln så jag måste läsa klart den och det senast tills på onsdag.

Den är ju väldigt bra skriven och jag vill hela tiden fortsätta läsa även fast jag nästan måste hålla för ögonen ibland för alla hemska scener. Jag ska absolut inte se den här filmen! Inget för mig.

Killen som blir mobbad och slagen får mig att tänka på Guillous Ondskan, och det är jag nog inte ensam om. Någonstanns ska det visst handla om kärlek också. Jag har ännu inte hunnit så långt, men jag börjar ana. Återkommer.
Nu har jag blädder-läst klart boken. Lite för seg och mörk för min smak. Men jag förstår att den är bra och varför många tycker om den. Även fastän jag tyckte den var lite för långdragen så hade den ett visst driv som gjorde att man fortsatte läsa. Men så här i mörka trött november vill jag ha lite mindre våld och skräck och lite mer feel-good.

Den amerikanske medborgaren

Det här var inte läsning för mig märkte jag redan efter några sidor. För amerikanskt och hårdkokt. Men jag vet en som jag antar gillar det här. Få se om den personen ger sig till känna här 🙂 Och få se om jag har rätt.