Boksamtal med författaren Golnaz Hashemzadeh Bonde

golnazpodbokJag är så glad över att jag har fått läsa och samtala direkt med författaren Golnaz Hashemzadeh Bonde utifrån hennes roman Det var vi. Det maximerade verkligen läsupplevelsen! Vill du också lyssna på samtalet så ligger avsnittet på JallaTillsammans podcast.

En lärobok för livet – recensionen i DN säger allt vad boken betyder för mig!

Annonser

I läsfåtöljen – lucka 24 – Intervju med Gunilla Kindstrand

God jul kära bokvänner!

På julafton har vi finbesök i läsfåtöljen. Där sitter ingen mindre än Gunilla ”Röda rummet” Kindstrand, kulturjournalist, författare och numera chefredaktör för Hälsingetidningarna. Gunilla och jag bokpratat i Helgas bokcirkel under hösten om Kontorsninja och Vägen mot Bålberget. Det har varit jätteroligt att diskutera böckerna med bokcirkeln och jag önskar att den fortsätter efter nyår! 

Hoppas att du sitter bekvämt i läsfåtöljen.Om vi börjar från början. Hur startade ditt intresse för böcker?

I samma stund som jag insåg läsningens vidunderliga möjligheter, dvs när jag var sådär fem år.

Vad tycker du om att bokcirkla på nätet?

Det är svårt eftersom kommentarerna kommer i olika tidsplan. Jag försöker nu förstå hur man skulle kunna göra diskussionen tydligare. Det ger ett stort mervärde till läsningen när cirkeldeltagarna formulerar sina iakttagelser. Det blir mer omsorgsfullt i text än i prat. Det finns möjligheter att verkligen fördjupa trådarna, men det kräver en sorts samtalsdisciplin.

Kan man prata sönder en bok? 

Det är möjligt, men för mig fungerar inte läsning så.

Hur tolkar du dagens stora intresse för bokcirklar?

Att det finns ett behov av reflekterande rum i en samtid som är hysteriskt nu-centrerad.

Samtidigt som det finns ett stort intresse för bokcirklar visar forskning på att vi läser allt mindre i dagens samhälle. Det är svårt att övertyga om böckers goda inverkan utan att låta mästrande, tycker jag. Har du något förslag på hur man kan väcka nyfikenhet och förmedla kärleken till böcker till någon som inte tycker om eller är ovan att läsa?

Till en del är det väl så att framför allt unga människor får sitt behov av medryckande berättelser tillfredsställt på andra vis – via film, serier, spel … Det uppstår emellanåt en trist moraliserande ton i diskussionen om läsning. Men att läsa är ju också en sorts subversiv verksamhet, eftersom bra litteratur kan underminera fasta föreställningar och skaka gamla överenskommelser.

Som du vet gillar jag speciellt böcker som får en att må bra.Har du något boktips till mig?

Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande. Den är intelligent, rolig, smart konstruerad och skärper tanken på ett vis som får läsaren att, ja – må bra.


Slutligen: HUR var det att arbeta med Röda rummet? Vad skulle du vilja ha med i Röda rummet om programmet sändes i dag?

Oj, vilken oväntad fråga! Vi var en jämförelsevis liten redaktion (i Sundsvall) som gjorde programmet och vi gillade att jobba med varandra. Den sista frågan passar jag på. Bra TV-program kräver en annan sorts förberedelse än den jag är mäktig i denna stund.

Tusen tack för pratstunden Gunilla! Jag hoppas du får en skön julhelg med många läsupplevelser! 

Funderar du på att bli bibliotekarie? Våga nörda loss!

I dag gästbloggar min kära gamla pluggkompis Sonja om saker hon önskar att hon hade vetat när hon sökte jobb som bibliotekarie. Nu för tiden är det Mora bibliotek som har turen att ha henne anställd. Så här skriver hon: 

Med jämna mellanrum kommer de där prognoserna över utbildningar man bör respektive inte bör satsa på om man vill ha något jobb i framtiden. Varje gång bekräftas det att bibliotekarie är ett stort no-no för jobbsugna. ”Tillgången matchar efterfrågan” som det heter. Det har jag själv märkt av mer än många andra. På 13 år har jag bytt arbetsplats 13 gånger och flyttat mellan 7 olika kommuner, bara för att följa min dröm att jobba som bibliotekarie.

Första rådet till den som tänker sig att arbeta på bibliotek är alltså att skaffa uppblåsbara möbler som enkelt kan tappas på luft vid varje flytt. Lätt flyttbara husdjur är också en fördel, helst sådana som bor i burar. Om man har en partner som inte kan tänka sig att leva i bur är det bättre att göra sig av med henne/honom.

För min egen del har jag numera hamnat i den konstiga sitsen att inte längre bli rekryterad utan försöka rekrytera, och det har varit ganska spännande. Agget mot de där uttryckslösa personerna som intervjuar en och inte verkar förstå vilket guld ens CV innehåller har lagt sig lite. Det är inte så enkelt som det verkar.

Tänk om någon sagt åt mig vissa saker redan när jag börjat plugga, innan jag ens börjat på bibliotekarieutbildningen. Då hade det gått lite lättare. Viktigast av allt: det som passar alla passar ingen. Genom att bli passionerad inom något, och lägga ner arbete och kärlek på det, lär man sig så otroligt mycket. Några exempel från mitt eget liv: jag läste ryska på gymnasiet men fortsatte inte på universitetet. Jag gjorde en hemsida om olästa böcker men slutade underhålla den. Jag lade ner min skrivgrupp på grund av en jobbig gruppmedlem istället för att starta en ny. Jag var alldeles för rädd för att mycket av det jag brann för var sidospår och att det inte skulle ”leda till något”.

Alla kan inte hitta ett extrajobb på bibliotek under utbildningen, och ett papper med ett examensbevis säger inte den som försöker rekrytera särskilt mycket. Som chef och kollega är jag intresserad av att få reda på vad den som söker jobb verkligen vill. Vad är roligt, vad brinner man för, vad är det just denna människa vill uträtta inom yrket?

Några av de bästa bibliotekarierna jag känner är fullfjädrade nördar. De har hjärta och själ fast förankrade i sin konst, sitt skrivande, sin musik eller sitt reseintresse. Och tack vare det brinnande intresset har de lärt sig en massa saker som är fantastiskt bra att ha även på en arbetsplats. De har lärt sig göra webb, fixa ljud, nya språk, bildbehandla och arrangera konserter och festivaler för att det är roligt – och för att de bara måste.

Alltså – det kan kännas jättetryggt att stanna på motorvägen där alla andra finns. Men vik av istället. In på knaggliga kullerstensgator, snåriga stigar eller en kanal fullproppad med färgglada husbåtar. Våga nörda loss, specialisera dig och fördjupa dig. Det andra får du på köpet när hjärtat finns med.
——————————————————————————————————————

Supertack Sonja! Önskar att du hade berättat det här för mig liiiiiiiiiite tidigare 🙂 Men bättre sent än aldrig. Dina råd är något för alla bibliotekarier att tänka på. Eftersom vårt uppdrag är att nå ALLA så är det lätt att man tror att man måste kunna lite av allt, helst eftersom personalresurserna är så begränsade. Det är lätt att känna sig splittrad. Vi måste bli bättre på att ringa in de viktigaste arbetsuppgifterna och våga välja bort andra för  få tid till eftertanke och ”nörderi”. Då kan vi ge bra service och samtidigt må bra! 

Intervju med översättaren Åsa Brolin

Åsa Brolin, som har översatt en av mina stora feelgood-favoriter: En nypa salt, har varit så snäll och svarat på några frågor från mig. Hon har även översatt den nyutkomna boken Vi möts igen, som jag tar för givet att jag kommer att tycka om. Det är inte bara dessa feelgoodromaner vi har som gemensam nämnare. Båda har vi bindningar till Edsbyn och jag fick tjänsten som barnbibliotekarie efter ingen mindre än Åsas mamma. Hej Laila! 🙂 
Till intervjun:
En nypa salt är en stor favoritbok. Vad gillade du bäst med den?
– Skildringen av relationen mellan mamman och dottern, hur nästan hopplöst svårt det kan vara att prata om viktiga saker hur nära man än står varandra. Jag tyckte också att författaren gav en gripande och trovärdig bild av en svår sjukdom, och av hur dotterns hopp (att mamman skulle bli frisk) sakta försvann. Och så är den lite skruvad, det gillar jag.
Vem är du? Beskriv dig själv med en boktitel. Påhittad eller existerande.
– Jag kan bara säga ”Breakfast at Tiffany’s” av Truman Capote, inte för att mitt liv ser ut som Holly Golightlys, men för att jag har läst den så många gånger och har en jättebild på Audrey Hepburn som Holly på väggen i mitt kombinerade sovrum och arbetsrum. Klänningarna. Håret. Eyelinern. Oooh.
Vad läser du helst för böcker?
– Det måste finnas en kärlekshistoria, annars är jag inte intresserad. Gärna med en del svärta. Och så älskar jag de riktigt goda stilisterna, som Joan Didion, Lorrie Moore, Alice Munro. Jag läser mycket på engelska. 
Roligaste med att vara översättare? 
– Att sitta i jättemånga timmar i sträck och bara tänka på ord och uttryck och försöka hitta de mest perfekta för just den texten. 
Tråkigaste?
– Att jag får ont i ryggen av att sitta stilla så mycket, när jag översatte ”En nypa salt” fick jag till och med ischias i ena benet. 
Tycker du alltid om böckerna du översätter?
– Jag har inte översatt så många än, men ja, det gör jag! Jag går helt in i dem, drömmer om dem på nätterna och blir osunt fixerad vid den tidsperiod eller den miljö där de utspelar sig.
Hur gör du att få språket att passa med stämningen i boken? Till karaktärerna?
– Jag försöker att hitta vad författaren är ute efter med en viss scen eller en dialog – om det finns ett underliggande stråk av vemod så måste det finnas med även i översättningen, även om själva dialogen i sig inte är sorgsen. Jag läser alltid den översatta dialogen högt, då hör man ganska snabbt om den låter naturlig eller krystad. Ibland testar jag på barnen hemma: ”Skulle en nioårig tjej säga så här?” Men om någon annan översatte samma text skulle den inte bli exakt lika, man kan bara filtrera texten genom sin egen hjärna och hoppas att man får till det.
Har du någon kontakt med författaren innan, under eller efter ditt arbete med boken?
– Jag mejlar frågor till dem om det är något som är oklart eller inte känns logiskt. De är alltid väldigt snabba med att svara, det ligger ju i deras intresse att boken blir väl översatt. 
Känns boken som din egen när du är klar med översättningen?
– Ja! Jag spanar efter böckerna överallt och pratar om dem jämt, jag är otroligt stolt över dem. 
5 korta :
Läsa på svenska eller engelska? – På originalspråket.
E-bok eller vanlig? – Hittills vanlig, helst pocket.
Låna eller köpa böcker? – Både och.
Edsbyn eller Stockholm? – Stockholm, jag är hemma här.
Översättare eller författare? – På sikt gärna båda!
Boktips till Feelgoodbibliotekarien?
Jacqueline Susann: ”Dockornas dal” – oöverträffat snaskig, välskriven och superunderhållande page-turner om tre ambitiösa kvinnors livsöden i 60-talets USA.
VEM skulle du rekommendera att läsa Vi möts igen?
– Alla som vill bli uppslukade av en väldigt samtida kärlekshistoria där sociala medier har en av huvudrollerna, samtidigt som frågorna är eviga: Vad händer när man dör? Vad är kärlek, och kan den verkligen övervinna ALLT? Hur ska man själv orka leva vidare om någon man älskar dör? Den är smart, roligt skriven. Författaren Laurie Frankel går lite i Douglas Couplands fotspår, fast hon är mycket mer romantisk. 
Ja du Åsa…det var ett tag sen jag läste Dockornas dal. Kanske att jag såg den nyligen på Erikshjälpen. Tusen tack för dina intressanta svar! Jag hoppas verkligen att få läsa mer skrivet av dig som översättare…eller författare i framtiden. Säg hej om vi ses i Byn! Och hälsa Laila!