Greta Renborg – nu finns du på Wikipedia

Jag vill skicka en nyårshälsning till alla tidigare pristagare av Greta Renborgs pris och alla andra inspirerande biblioteksanställda i biblioteksvärlden!

En speciell hälsning till Barbro Bolonassos, som ringde och meddelade att jag hade fått priset. Vi hade ett roligt samtal och hon förstod hur jag kände eftersom hon fick utmärkelsen 2009. Hon gav mig många goda råd och ord som kommer att bära med mig för all framtid! Jag är fortfarande så stolt och glad att tillhöra skaran av bibliotekarier som har utmärkt sig för god marknadsföring av bibliotek!

När jag fick veta att jag tilldelats priset googlade jag på Greta Renborg, men det var svårt att hitta information om henne. Nu har jag dragit mitt strå till stacken och lagt in Greta Renborg som sökord på Wikipedia. Hon, om någon, förtjänar en plats där!

Gå gärna in och fyll på texten alla ni som arbetade med Greta Renborg eller kände henne på något annat vis!
Eftersom det är flest män som lägger in poster på Wikipedia är det viktigt att vi styr upp saken. Läs Tio skäl för kvinnor att redigera Wikipedia.

Annonser

Alvas önskehund – barnbok

Dottern (8 år) och jag har läst Alvas önskehund av Susanne Pelger, med stort nöje. Den har allt en hundtokig 8-åring kan önska sig. Känslorna kring att önska sig en egen hund kändes äkta och det var mycket prat och tankar om hundar (!)

Båda tyckte vi att berättelsen påminde lite om Alva-böckerna av Pernilla Gesén och Finnes:Agnes, önskas:hund av Thomas Halling. Alla som gillar de böckerna kommer att gilla Pelgers böcker också.

Det enda vi hade att invända var åldern på tjejerna i boken. Vi blev förvånade när vi märkte att de gick på högstadiet. Vi trodde att de var högst 11 år. Bokomslaget skulle också vara mer lockande med ett hundfoto.


Förutom dessa petitesser så är vi nöjda med läsupplevelsen och ser gärna att författaren ger ut fler böcker för hundtokiga! 


Det går att provläsa ett kapitel ur boken på författarens hemsida. Där går det också att svara på några frågor för att testa HUR hundtokig man är


Julkalender – bokbloggare och bibliotekarier i läsfåtöljen

Tusen tack till alla bokbloggare och bibliotekarier som har boktipsat i årets julkalender – I läsfåtöljen! 

Lucka 1 – och dagarna går…
Lucka 2 – Anna Fogelberg – bibliotekarie och författare
Lucka 3 – Bokugglan
Lucka 4 – Bokbloggande bibliotekarie Den luttrade bibliotekarien
Lucka 5 – Enligt O
Lucka 6 – Seriebibliotekarien
Lucka 7 – Västmanländskan
Lucka 8 – Bibliotekarie Leksands bibliotek
Lucka 9 – I hyllan
Lucka 10 – Bokbloggande bibliotekarie Hermia Says
Lucka 11 – Bokbloggande bibliotekarie Prickiga Paulaentusiater
Lucka 12 – Ann-Sofie och Marcus bibliotekarier Sandvikens bibliotek
Lucka 13 – Som ett sandkorn
Lucka 14 – Kulturloggen
Lucka 15 – Sonja – bibliotekarie Mora bibliotek
Lucka 16 – Bokmania
Lucka 17 – Anna bibliotekarie Karlstads bibliotek
Lucka 18 – Bokbloggande bibliotekarie Spetsig.se
Lucka 19 – Ann bibliotekarie Länsbibliotek Gävleborg
Lucka 20 – Nobelprisprojektet
Lucka 21 – Hanna bibliotekarie och projektledare för Bokcirklar.se
Lucka 22 – Anette bibliotekarie Voxnadalens gymnasium
Lucka 23 – En storläsare – bibliotekens bästa vän! 
Lucka 24 – Intervju med Gunilla ”Röda rummet” Kindstrand

Dessutom anser jag att….

I dessa tider när läsförståelsen sjunker och läsfrämjande borde vara prio ett överallt funderar jag vidare på hur bibliotek och bokbloggare skulle kunna dra mer nytta av varandra. Bokbloggare är ju rena guldgruvorna när det gäller att sprida läs-inspiration. Se bara vilken läs-entusiasm alla läsvänner i denna julkalender väcker!
Mitt råd till Kulturministern: Tillsätt ett Läsfrämjanderåd som består av avlönade bokbloggare och bibliotekarier så ska du se att vi får fart på läsintresset hos svenska folket!

I läsfåtöljen – lucka 24 – Intervju med Gunilla Kindstrand

God jul kära bokvänner!

På julafton har vi finbesök i läsfåtöljen. Där sitter ingen mindre än Gunilla ”Röda rummet” Kindstrand, kulturjournalist, författare och numera chefredaktör för Hälsingetidningarna. Gunilla och jag bokpratat i Helgas bokcirkel under hösten om Kontorsninja och Vägen mot Bålberget. Det har varit jätteroligt att diskutera böckerna med bokcirkeln och jag önskar att den fortsätter efter nyår! 

Hoppas att du sitter bekvämt i läsfåtöljen.Om vi börjar från början. Hur startade ditt intresse för böcker?

I samma stund som jag insåg läsningens vidunderliga möjligheter, dvs när jag var sådär fem år.

Vad tycker du om att bokcirkla på nätet?

Det är svårt eftersom kommentarerna kommer i olika tidsplan. Jag försöker nu förstå hur man skulle kunna göra diskussionen tydligare. Det ger ett stort mervärde till läsningen när cirkeldeltagarna formulerar sina iakttagelser. Det blir mer omsorgsfullt i text än i prat. Det finns möjligheter att verkligen fördjupa trådarna, men det kräver en sorts samtalsdisciplin.

Kan man prata sönder en bok? 

Det är möjligt, men för mig fungerar inte läsning så.

Hur tolkar du dagens stora intresse för bokcirklar?

Att det finns ett behov av reflekterande rum i en samtid som är hysteriskt nu-centrerad.

Samtidigt som det finns ett stort intresse för bokcirklar visar forskning på att vi läser allt mindre i dagens samhälle. Det är svårt att övertyga om böckers goda inverkan utan att låta mästrande, tycker jag. Har du något förslag på hur man kan väcka nyfikenhet och förmedla kärleken till böcker till någon som inte tycker om eller är ovan att läsa?

Till en del är det väl så att framför allt unga människor får sitt behov av medryckande berättelser tillfredsställt på andra vis – via film, serier, spel … Det uppstår emellanåt en trist moraliserande ton i diskussionen om läsning. Men att läsa är ju också en sorts subversiv verksamhet, eftersom bra litteratur kan underminera fasta föreställningar och skaka gamla överenskommelser.

Som du vet gillar jag speciellt böcker som får en att må bra.Har du något boktips till mig?

Lena Anderssons roman Egenmäktigt förfarande. Den är intelligent, rolig, smart konstruerad och skärper tanken på ett vis som får läsaren att, ja – må bra.


Slutligen: HUR var det att arbeta med Röda rummet? Vad skulle du vilja ha med i Röda rummet om programmet sändes i dag?

Oj, vilken oväntad fråga! Vi var en jämförelsevis liten redaktion (i Sundsvall) som gjorde programmet och vi gillade att jobba med varandra. Den sista frågan passar jag på. Bra TV-program kräver en annan sorts förberedelse än den jag är mäktig i denna stund.

Tusen tack för pratstunden Gunilla! Jag hoppas du får en skön julhelg med många läsupplevelser! 

I läsfåtöljen – lucka 23 – En storläsare

I läsfåtöljen i lucka 23 hittar vi en alldeles vanlig storläsare – bibliotekens bästa vän!

Boktips: Alltför nära av Henriette Gyland.

Nu ska jag gå till biblioteket och jobba några timmar dagen före Dopparedagen. Hoppas att många böcker får följa med hem till någon över helgerna!

God Jul alla läsvänner!

I läsfåtöljen – lucka 22 – Om detta talar man endast med kaniner

Du får hänga lite på sniskan så länge Anette 🙂 Sorry!
Hur jag än vänder och vrider vill bilden tillbaka så här.
Jag fixar senare, måste slänga mig in i julbaket nu. 

I läsfåtöljen dan före dan före dopparedagen hittar vi gymnasiebibliotekarien Anette Lindblom som tipsar om boken Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund.

Anette skriver så här:
”En bilderbok även för vuxna! Mycket insiktsfull, väl genomtänkt text och tillhörande illustrationer som för oss in i ‘kaninens’ tankar, en ‘kanin’ som inte riktigt vet var den hör hemma”. 

Tack för tipset Anette! Vad sugen jag blev på att läsa boken.

Anette jobbar på Voxnadalens gymnasiebibliotek
som ligger nära min arbetsplats. Vi njöt av årets Bok- och Biblioteksmässa tillsammans och kommer att jobba ihop med Bibblabloggen, som vi drar igång på riktigt efter helgerna. Bibblabloggen hittar du på Instagram och den vänder sig främst till ungdomar.

I läsfåtöljen – lucka 21 – Jag ringer mina bröder

I läsfåtöljen i lucka 21 sitter bibliotekarien Hanna Johansson, som är projektledare för Bokcirklar.se och boktipsar oss om Jag ringer mina bröder av Jonas Hassen Khemiri.

” Det är en berättelse som handlar om vår samtid, som skildrar en händelse som skakade ett hel stad och ett helt land ur en ung människas perspektiv. Den unge huvudpersonen är förvirrad och orolig, och hans totala förvirring blir också läsarens eftersom Khemiri återger den så väl.
Dessutom älskar jag Khemiris språk, hur han lyckas få ett vardagligt språk att låta både vackert och dramatiskt. Och hans sätt att berätta en historia, att på ett litet utrymme, utifrån en händelse, ett dygn, en stad och en karaktär lyckas säga något om hela världen.
Jag ringer mina bröder är en kort roman som säger så mycket. 
Jag tror dock inte att jag förstår allt som står i boken, allt som huvudpersonen tänker och allt som Khemiri vill berätta. Därför är det en mycket bra bok att läsa och samtala om tillsammans med andra, vilket passar utmärkt att göra på läsarsajten Bokcirklar.se… Vi ses där!” 


Tack Hanna för boktipset! Jag älskar ett Ett öga rött och har extra anledning att ta tag i Jag ringer mina bröder eftersom Jonas Hassen Khemiri eventuellt kommer till ett bibliotek nära mig i vår. Då ska jag passa på att tacka honom för talet han höll under prisceremonin på Stockholms stadsbibliotek där både han och jag fick ta emot fina utmärkelser. Jag fegade ur just då vilket jag ångrar djupt! 

I läsfåtöljen – lucka 20 – Expeditionen: min kärlekshistoria

I läsfåtöljen den 20 december hittar vi Josefin som bloggar på Nobelprisprojektet. Hon tipsar om Expeditionen: min kärlekshistoria, av Bea Uusma och skriver så här:

Perfekt för en snöig och isig julvecka, perfekt som högläsning, perfekt som julklapp till nästan vem som helst. En bok om en ballongfärd, en önskan om att göra avtryck, en besatthet av en gåta och om kärlek in i döden! Läs! 

Josefin har på två år läst alla nobelpristagare i litteratur. En stor bedrift! Hon var också en av Bokmässans bloggambassadörer 2013 och vi träffades IRL på mässan. Det var kul! Tack för boktipset Josefin! God jul! 

Tio saker jag lärt mig om kärlek

Jag tror att det var bokens omslag som lockade mig först. Sen läste jag att den handlade om London och att det var en bok att sträckläsa. De charmiga 10-saker-listorna gjorde även sitt till. En lättsam feelgoodbok helt enkelt – trodde jag. Tio saker jag lärt mig om kärlek är mer än så. Boken tar upp livets väsentligheter på ett ganska djupt plan och sätter igång funderingar om livet. 


Till en början fick jag inte riktigt ihop berättelsen, som är uppbyggd på det viset att man i vartannat kapitel får följa uteliggaren Daniel när han rör sig på Londons gator. I vartannat kapitel lär man känna Alice som kommer hem från en långresa för att ta hand om sin döende far. En bit in i boken flöt läsningen på bättre.
Alice stannar i London efter pappans död och ser till att huset rustas upp inför försäljningen. Under tiden hinner det förflutna i kapp henne och hon hinner i kapp sig själv skulle man kunna säga. 

Det är mycket som inte sägs rent ut i boken och jag tycker att det är ett charmigt berättarknep. Ett av bokens teman är just det ”att ibland är det bäst att låta allting vara som det är”. Kanske är det bättre att inte dra fram allt i ljuset och istället låta ett och annat vara osagt. Kanske förstår ni som har läst boken vad jag menar?

Alla människor har ju dessutom olika sätt att berätta. Daniel tänker sig att bokstäver, namn och ord har olika färger. Han uttrycker kärlek på sitt eget sätt. Ett vackert språk, tycker jag. 

Andra teman är rotlöshet och tillhörighet. Alice mamma dog i en bilolycka en dag när hon var på väg och skulle hämta Alice. Det var bara det att hon var på väg åt helt fel håll när hon krockade. Vart var hon på väg? Var det ett av hennes infall eller var hon på väg att lämna sin familj? En fråga som ingen någonsin får svar på. Kanske bäst så?  ¨

Alice känner sig rotlös och flyr iväg på långresor. Hennes systrar tycker att hon ska sluta fly och slå sig till ro någon gång. Vad är det som gör att man känner sig hemma? Hur mycket är man beredd att göra för de man älskar? Många frågor, som skulle vara intressant att prata om i en bokcirkel .

Boken är rena drömmen om du gillar London. Det är många miljöbeskrivningar och lång promenader längs Londons gator.

Tio saker jag lärt mig om kärlek är Sarah Butlers debutroman. Jag hoppas på fler romaner från henne! 

I läsfåtöljen – lucka 19 – Glaskupan

I läsfåtöljen i lucka 19 hittar vi Ann Östman som är bibliotekskonsulent på Länsbibliotek Gävleborg i läsfåtöljen. Hon tipsar om Glaskupan av Sylvia Plath och skriver:

”Sylvia Plaths mästerstycke – ett måste! 

Esther finns i oss alla!”

Tack Ann för det korta, men lockande boktipset! ¨

Tack också för att du och övriga gänget på Bibliotek Gävleborg nominerade mig till Greta Renborg-priset!! Era rackare! 🙂 Jag känner mig fortfarande överraskad och överväldigad över den fina utmärkelsen!