Missade jag något, eller???! var första tanken när jag läst ut boken. Eller rättare sagt blädderläst klart den. Den fick aldrig fart och var alldeles för mörk för mig. Jag gillade verkligen författarens tidigare bok: Där tvivlet gror, men den här var inte alls likadan. Den som har läst den ordentligt får gärna upplysa mig om vem som vara mördaren. För var det den som jag tror så var boken helt menlös. Men det kan ju bero på mig också att jag missat någon viktig ledtråd.
Utan ett ord av Linwood Barclay
Jag tycker precis som Boktoka om Utan ett ord av Linwood Barclay och hon beskriver den så bra så jag slipper. Även Dagens nyheter gillade den. Väldigt spännande, men förutsägbart slut som får mig att undra varför jag inte fattat tidigare. Det här är en sån där bok som man helst ska ha tid för att sträckläsa. Gärna i en solstol på semestern eller under en helg i fjällstugan framför brasan. Det tog emot att lägga den i från sig och ägna sig åt världsliga sysslor. Varje kapitel slutade med en cliffhanger som jag inte sett motsvarighet till sedan Da Vincikoden.
Jag blev rekommenderad att läsa Utan ett ord av en luttrad bibliotekariekollega. Hon tipsade mig också om Mordbyn, så jag tror jag måste läsa den också.
Mörkrets alla färger av Peter Robinson
Mörkrets alla färger av Peter Robinson har jag väntat på sen i somras. Så fort den kom köpte jag den för att kunna läsa den i lugn och ro och inte känna hetsen av bibliotekskön. Precis som vanligt blev jag inte besviken. Det är alltid lika trevligt att umgås med Kriminalpolisen Alan Banks och hans bekanta. Det är inte många muntra stunder i boken, men ändå skulle jag gärna vara med Alan Banks när han löser mordmysterier. Framför allt skulle jag gärna sitta framför brasan i hans stuga och dricka hans dyra röda vin, med en fin ost till och lyssna på musiken han valt. På Robinsons hemsida hittar med listor med all musik som han refererar till i sina böcker. Det kan få mig, som inte är speciellt musikintresserad, att bli lite nyfiken.
Slutet på den här boken tyckte jag kändes lite snörpligt. Med en invecklad mordutredning där spioner smög i hälarna på poliskåren förväntade jag mig något mer. Konstigt nog förstörde det inte hela läsupplevelsen för mig. En Peter Robinson-bok är alltid värd att läsa först och främst för de levande personskildringarna, själva mordhistorian och de tilltalande engelska miljöerna.
Vad ska jag nu läsa? Jag vill läsa nåt som påminner om Peter Robinsons böcker. Någon som har något bra förslag? Reginald Hills deckare har jag inte läst. Kan de kanske vara något? Blev lite nyfiken efter läsningen av Främlingars hus. Eller så ska jag hoppa på Denise Mina som står i bokhyllan. Men jag är sugen på nåt jag inte tidigare läst. Inget svenskt bara!
Rött stoft
Rött stoft av Ann Cleeves är en deckare precis i min smak. Lite feel-good över den. Inte så mycket blod, intressanta personer och makalös miljöskildringar. Önskar att det följde med en naturfilm om Shetlandsöarna så man kunde njuta dubbelt av boken. Shetlandsöarna står nu på min väldigt korta önskeres-lista (har insett att jag är en fåtöljresenär). Liksom förra boken jag läste var arkeologi-temat centralt även i den här och det var en bra övergång mellan böckerna och mitt intresse för arkeologi bara ökar.
Polisen som har huvudrollen är så sympatisk och är bra på att ställa de rätta frågorna till misstänkta. Ställer man rätt fråga blir det som ringar på vattnet, menar han, och så är det bara att vänta på informationen som kommer förr eller senare. Blev riktigt deckarkåt efter två stycken i rad. Väntar nu bara på nästa del av Cleeves och att Peter Robinsons nyaste ska dyka upp snart.
Flickan under jorden
Flickan under jorden av Elly Griffiths är en av de bästa deckarna jag läst på länge. I motsats till deckardrottningen Elizabeth Georges tegelstenar var den här lagom tjock på ca 200 sidor. Den utspelar sig på saltängarna i Norfolk, England och bara det gjorde att jag fastnade för boken. Helst hade jag önskat att en dvd om Norfolks natur följde med, men man kan ju inte få allt. Huvudpersonen är en 40-årig kvinnlig arkeolog som bor ensligt ute vid havet. Hon bor ensam med sina katter och lever för sitt jobb. Beskrivningarna av henne får mig att tänka på Havers i Georges böcker. Gillar man Havers gillar man huvudpersonen i den här boken också. Arkeologitemat är intressant och man får sig några facktermer på köpet. Mördaren kan vara vem som helst (i alla fall tog det ett långt tag för mig att lista ut det) och spänningen håller i sig till sista sidan. Nu väntar jag med spänning på nästa del, för det blir en fortsättning.
Känns extra roligt att börja läsa Rött stoft nu direkt på när jag är inne på arkeologitemat.
De dödas fjärilar
De dödas fjärilar heter boken och inte Pappersfjärilar som det står på bilden här intill. Egentligen har det inte så stor betydelse, men i boken har dessa fjärilar en stor symbolisk betydelse. För den som varit till Peking och gått omkring i de gamla hutongerna kring Trumtornet är den här boken som en resa tillbaka till just de kvarteren. Själva mordinslaget är kanske inte det bästa eller särskilt spännande, men beskrivningarna av miljön och vardagen gör att det nästan luktar Kina om sidorna. Jag vill dit igen och har ju faktiskt sån tur att jag snart får resa dit. Jag gillade de historiska tillbakablickarna också kring Massakerna på Himmelska fridens torg. Det var intressant att läsa om ur olika synvinklar. Jag har svårt att tänka mig att är 20 år sen det hände. Kommer jag läsa nästa bok av Wei Liang? Ja, med stor sannolikhet. Nu ska jag äntligen glutta på vad Lyran tyckte om boken.
Glad världsbokdag till alla bokälskare! Säger man så eller?? Jag har lyssnat på Elsie Johansson ikväll och blev så imponerad. Vilken berättare hon är!!
Stråk av rött, av Elizabeth George
700 sidor senare…och jag känner mig oväntat positiv till boken. Innan jag började på den hade jag läst att den var onödigt lång och att författaren borde ha kortat ner den, men berättelsen krävde sina 700 sidor och jag skulle inte velat ha varit utan en endaste sida. Härligast hade varit om jag hade fått läsa lite längre stunder utan att bli störd…men det är en annan historia.
Lynley, som är helt utslagen av sorgen efter att hustrun mördats, driver omkring bland Cornwalls klippor och finner liket efter efter en ung bergsklättrare. Han blir både vittne och polis i fallet. Men Lynley och Havers är egentligen bara bifigurer i boken. Det är främst offrets familj och andra familjer i samhället som är huvudpersoner och vars historier är den egentliga handlingen.
Bea Hannaford är den som sköter utredningen och tanken dyker upp att George kanske tänker lämna Lynley och Havers och byta huvudperson till Bea? Inte helt fel skulle jag tycka. Hon är en trevlig bekanskap som går ganska väl ihop med både Lynley och Havers.
Även Beas familjesituation berörs i boken. Familjeband är den röda tråden i boken skulle jag vilja säga. Det och gamla olösta fall i det förflutna och välplanerad hämnd. George är helt suverän på att skildra relationer och i det här fallet främst familjerelationer i alla dess former. Hon är också bra på att förvilla, i alla fall mig. Till en början är det en hel drös med personer som skulle kunna vara mördaren. Slutet är samtidigt en aha-upplevelse, ett anti-klimax och helt självklart. Precis som en bra deckare ska sluta alltså.
Jaha…när kommer nästa George och hur tjock kommer den att vara?
Ett stråk av rött av Elizabeth George
Det kommer att ta tid det….Känner en viss stress eftersom det är en biblioteksbok… Inget nytt från mig på ett tag alltså.
Kinaschack av Simon Lewis
Kommisarie Jian, som är en av huvudpersonerna i Kinaschack, är en korrumperad kinesisk polis vid sibiriska gränsen. Efter ett förtvivlat telefonsamtal från sin dotter som är i England beger han sig dit. Utan att förstå ett endaste engelskt ord tror man först att han kommer att ha svårt att ta sig fram på den engelska landsbygden. Trots språkförbistringarna så tar han sig fram med lätthet tack vare en massa våld och stölder. Han får också god hjälp av Ding Ming som är en nykommen, illegal arbetare som kan en del engelska. Tillsammans söker de efter polisens försvunna dotter och Ding Ming försöker hela tiden att återvända till sin uppdragsgivare för att hitta sin fru som kom samtidigt som honom.
Boken ger en väldigt svart, men säkert verklighetstrogen, bild av flyktingsmuggling. Det var nästan så jag blev illamående stundtals.
Eftersom Inga-lill Mosander höjt denna deckare till skyarna i Gókväll hade jag nog för höga förväntningar på boken. Visst var den intressant, fartfylld och väl skriven, men jag hade nog väntat mig mer. Den var lite seg i mitten, men satte fart igen på slutet. Så lite rätt har hon ju och temat är minst sagt annorlunda med en kinesisk polis på engelska landsbygden.
Jag drog på mungiporna ibland. Tex var kulturkrockarna ganska kul. Bla så tyckte de inte om de västerländska toaletterna där man får sätta sig ner precis där någon främling just haft sin rumpa. Ett annorlunda sätt att se på de kinesiska toaletterna, som bara kan vara ett hål i marken. 🙂
När du läser detta, av Giles Blunt
Efter att ha läst några mysiga feel-goodböcker i rad blev jag deckarsugen. Drabbad av förkylningskoma slet jag åt mig en pocket på konsum i tron om att det var en Lehane, som jag hört så mycket gott om på sistone. Inte förrän jag läst några sidor märkte jag att det här inte alls var Lehane utan en Blunt. Har läst en av varje tidigare och gillade dem så det gjorde inte så mycket. Blev bara lite trött på mig själv.
När du läser detta är ingen trevlig bok. Den handlar om självmord, depressioner och barnpornografi, men ändå behåller den greppet om mig. Kanske beror det på den symptiskt beskrivna huvudpersonen, poliskommisarien som vägrar tro på att hans fru begått självmord. Fler än jag tyckte om den.
Återigen sitter jag under läsningen och önskar att jag hade en kartbok hemma. Kanske något att önska sig. Jag blir nyfiken på Kanada.
Feelgoodbiblioteket 