Efterfrågan på samtalsorienterade bibliotekarier som Feelgoodbibliotekarien – Halmstadkonferensen 2013 i Bergen

Har gått och känt mig överväldigad och stolt som en tupp hela eftermiddagen.

Efter ett litet twitter-pip mitt under passet i informationsdisken, fick jag veta att jag/Feelgoodbibliotekarien hade omnämnts som ett bra exempel på en samtalsorienterad bibliotekarie i ett föredrag om Bokcirklar.se och digital litteraturförmedling under Halmstadkonferensen i Bergen.

Det är jättekul att få ett kvitto på att jag  gör något bra och att det ligger helt rätt i tiden.

Funderar du på att bli bibliotekarie? Våga nörda loss!

I dag gästbloggar min kära gamla pluggkompis Sonja om saker hon önskar att hon hade vetat när hon sökte jobb som bibliotekarie. Nu för tiden är det Mora bibliotek som har turen att ha henne anställd. Så här skriver hon: 

Med jämna mellanrum kommer de där prognoserna över utbildningar man bör respektive inte bör satsa på om man vill ha något jobb i framtiden. Varje gång bekräftas det att bibliotekarie är ett stort no-no för jobbsugna. ”Tillgången matchar efterfrågan” som det heter. Det har jag själv märkt av mer än många andra. På 13 år har jag bytt arbetsplats 13 gånger och flyttat mellan 7 olika kommuner, bara för att följa min dröm att jobba som bibliotekarie.

Första rådet till den som tänker sig att arbeta på bibliotek är alltså att skaffa uppblåsbara möbler som enkelt kan tappas på luft vid varje flytt. Lätt flyttbara husdjur är också en fördel, helst sådana som bor i burar. Om man har en partner som inte kan tänka sig att leva i bur är det bättre att göra sig av med henne/honom.

För min egen del har jag numera hamnat i den konstiga sitsen att inte längre bli rekryterad utan försöka rekrytera, och det har varit ganska spännande. Agget mot de där uttryckslösa personerna som intervjuar en och inte verkar förstå vilket guld ens CV innehåller har lagt sig lite. Det är inte så enkelt som det verkar.

Tänk om någon sagt åt mig vissa saker redan när jag börjat plugga, innan jag ens börjat på bibliotekarieutbildningen. Då hade det gått lite lättare. Viktigast av allt: det som passar alla passar ingen. Genom att bli passionerad inom något, och lägga ner arbete och kärlek på det, lär man sig så otroligt mycket. Några exempel från mitt eget liv: jag läste ryska på gymnasiet men fortsatte inte på universitetet. Jag gjorde en hemsida om olästa böcker men slutade underhålla den. Jag lade ner min skrivgrupp på grund av en jobbig gruppmedlem istället för att starta en ny. Jag var alldeles för rädd för att mycket av det jag brann för var sidospår och att det inte skulle ”leda till något”.

Alla kan inte hitta ett extrajobb på bibliotek under utbildningen, och ett papper med ett examensbevis säger inte den som försöker rekrytera särskilt mycket. Som chef och kollega är jag intresserad av att få reda på vad den som söker jobb verkligen vill. Vad är roligt, vad brinner man för, vad är det just denna människa vill uträtta inom yrket?

Några av de bästa bibliotekarierna jag känner är fullfjädrade nördar. De har hjärta och själ fast förankrade i sin konst, sitt skrivande, sin musik eller sitt reseintresse. Och tack vare det brinnande intresset har de lärt sig en massa saker som är fantastiskt bra att ha även på en arbetsplats. De har lärt sig göra webb, fixa ljud, nya språk, bildbehandla och arrangera konserter och festivaler för att det är roligt – och för att de bara måste.

Alltså – det kan kännas jättetryggt att stanna på motorvägen där alla andra finns. Men vik av istället. In på knaggliga kullerstensgator, snåriga stigar eller en kanal fullproppad med färgglada husbåtar. Våga nörda loss, specialisera dig och fördjupa dig. Det andra får du på köpet när hjärtat finns med.
——————————————————————————————————————

Supertack Sonja! Önskar att du hade berättat det här för mig liiiiiiiiiite tidigare 🙂 Men bättre sent än aldrig. Dina råd är något för alla bibliotekarier att tänka på. Eftersom vårt uppdrag är att nå ALLA så är det lätt att man tror att man måste kunna lite av allt, helst eftersom personalresurserna är så begränsade. Det är lätt att känna sig splittrad. Vi måste bli bättre på att ringa in de viktigaste arbetsuppgifterna och våga välja bort andra för  få tid till eftertanke och ”nörderi”. Då kan vi ge bra service och samtidigt må bra! 

Den ultimata lässtunden

Den här veckans Bokbloggsjerka kändes så självklar!
För mig är den ultimata lässtunden en mjuk och skön fåtölj, tystnad, en kopp te, några chokladbitar och ett hägrande bokmingel på AlftaQurens BokSPAningshelg.
 Efter någon timmes sträckläsning tar jag nog en promenad i den fina naturen och kanske ett skönt bad i den varma bassängen. Framåt kvällningen njuter jag av en utsökt måltid och boksamtal långt ín på natten tillsammans med andra bokintresserade. Men inte allt för sent…jag vill ju hinna med att läsa en stund innan John Blund kommer. 

Andra lässtunder som jag uppskattar är när jag får sitta och läsa i den här gungstolen på svärföräldrarnas sommarveranda. Gärna utan mygg. 

Barnböcker som vuxna gillar – Internationella barnboksdagen

Fyra hönor och en tuppJag gillar bilderböcker för barn. Fast jag är vuxen. Ja, det kanske inte är så konstigt tänker du, eftersom jag ju är barnbibliotekarie, men saken är att många barnböcker tilltalar den vuxne högläsaren …också. Självklart anser jag att barnböcker först och främst ska rikta sig till barnet, men alla böcker går att läsa på olika nivåer. Jag är speciellt förtjust i bilderböcker som flörtar lite extra med den vuxne högläsaren. Med det menar jag skämt och uttryck som kanske går barnet förbi. De flesta vuxna tycker nog att det är mysigt att läsa högt för barn, men tycker den vuxne högläsaren även att boken är rolig för egen del får barnet ut ännu mer av lässtunden. Barnet märker att den vuxne tycker att boken är rolig och det tror jag är viktigt för barnets egen framtida läslust. Som det gamla uttrycket säger: barn gör inte som vuxna säger, de gör som vuxna gör. 

Därför tänkte jag på självaste Internationella Barnboksdagen tipsa om några bilderboksfavoriter som flörtar med den vuxne högläsaren:

Else-Marie och småpapporna, av Pija Lindenbaum
Lennarts listor, av Barbara Bottner
Vem sover inte? av Stina Wirsén
Fyra hönor och en tupp, Lena Landström

Kanske har du fler förslag? Skriv och berätta!

Vårutlottning av En nypa salt

Nu tycker jag det är dags för en vårutlottning! En nypa salt passar utmärkt att läsa i vårsolen för det spritter och sprakar om den, liksom det snart gör i våra rabatter.

Har du missat intervjun med översättaren av boken så hittar du den här!

Utlottningsregler:
1 lott om du delar tävlingen på din blogg eller Facebook.
2 lotter om du gör både ock.
3 om du dessutom delar på Twitter.

Vinnare drar jag under BokSPAningens första dag, dvs 12 april. Det finns platser om du vill skämma bort dig med en skön helg i Hälsingland. Bokar in dig gör du på AlftaQuren.

Så här tänker jag kring vilka böcker jag bloggar om

Just nu pågår diskussioner om vilka böcker som man väljer att recensera. Eftersom jag bloggar enbart utifrån lustläsning känner jag inte alls att jag behöver vara heltäckande eller kompensera för att få jämn fördelning mellan tex kvinnliga och manliga författare. Men självklart tål tanken att vändas på både en och två gånger och jag uppskattar om tidningar och tidskrifter försöker ha någorlunda sunda urvalskriterier.

Här är en lista på urvalskriterier som jag har lånat från bland annat Marcusbiblioteket:

Omslaget: är jätteviktigt och jag kan nog erkänna rakt av att jag väljer böcker (och vin) efter utseende. Böcker med mindre smickrande omslag smiter också igenom, men det brukar ta längre tid tills jag uppmärksammar dem. Sen är det självklart att får jag ett bra tips från någon vars boksmak jag litar på, så skulle jag även kunna läsa en bok utan att ens se framsidan. Något bibliotek har testat att låna ut böcker inslagna i papper så att man får en slags ”blind date” med boken. Kul idé!

Författaren: Är det någon känd författare som jag redan har läst hoppar jag gärna över de nya titlarna av denne. Det finns ju så många böcker och så lite tid… Men det är så klart att favoritförfattarna går i en slags V.I.P.-kö där 🙂 Som tex Kate Mortons nya bok kommer jag att sluka fastän jag vet vad jag får. Likaså med Khaled Hosseinis Och bergen svarade.

Genrer: Ja, det här är en feelgoodblogg…vad mer kan jag säga. 🙂 Visst händer det att jag avviker från temat med en och annan deckare och någon lite svårare titel eller mer vemodig historia. 

Priser: Nja…beror i och för sig på vilket pris det handlar om. Det är sällan jag läser nobelpristagare. Priser som tex Stora läsarpriset får mig däremot att bli nyfiken på tex Väldigt sällan fin, som jag kanske inte hade valt annars. Ibland får till och med priser, eller recensioner i de stora dagstidningarna, motsatt effekt på mig. Böcker som skrivs upp där gör att jag vet att det inte är någon bok för mig. Men visst händer det att jag blir överraskad…

Debatten: Det är kul att hänga med i litteraturdebatten och jag märker ju hur jag dras med av andra bokbloggares diskussioner kring nya titlar. Även böcker och författare som blir uppmärksammade extra mycket  i andra medier blir jag nyfiken på. Eller så blir det tvärt om…. När många låntagare frågar efter samma titel blir jag liksom lite trött och blasé på den och kommer mig inte ens för att läsa boken när reservationskön är slut. 

Förlaget: Jag har några favoritförlag vars utgivning jag med stor säkerhet VET att jag kommer att tycka om. Sen dyker det upp godbitar lite här och där. Som jag har nämnt tidigare är det högtidsstunder för mig när Svensk bokhandels kataloger dimper ner i brevlådan. Då läser jag den från pärm till pärm med pennan i högsta hugg.

Tips: Mer och mer så märker jag hur jag inspireras av andra bokbloggares boktips. Alla sociala medier spelar ju också in i vilka böcker jag får tips om. Btj-listan fungerar också som en guldgruva när det gäller boktips. Plus tips som jag får från låntagare. De dagliga boksamtalen med låntagare är det som sätter guldkant på arbetet. 

Balans: Som jag skrev så känner jag inget behov av att hålla någon slags jämnvikt mellan vilka böcker jag bloggar om. I så fall skulle det vara att jag borde lägga mer krut på äldre böcker och inte bara ägna mig åt den senaste bokutgivningen. Det är sällan böcker har ett bäst-före-datum, vilket jag inte är ensam om att glömma i bokbloggarvärlden. 

Intervju med översättaren Åsa Brolin

Åsa Brolin, som har översatt en av mina stora feelgood-favoriter: En nypa salt, har varit så snäll och svarat på några frågor från mig. Hon har även översatt den nyutkomna boken Vi möts igen, som jag tar för givet att jag kommer att tycka om. Det är inte bara dessa feelgoodromaner vi har som gemensam nämnare. Båda har vi bindningar till Edsbyn och jag fick tjänsten som barnbibliotekarie efter ingen mindre än Åsas mamma. Hej Laila! 🙂 
Till intervjun:
En nypa salt är en stor favoritbok. Vad gillade du bäst med den?
– Skildringen av relationen mellan mamman och dottern, hur nästan hopplöst svårt det kan vara att prata om viktiga saker hur nära man än står varandra. Jag tyckte också att författaren gav en gripande och trovärdig bild av en svår sjukdom, och av hur dotterns hopp (att mamman skulle bli frisk) sakta försvann. Och så är den lite skruvad, det gillar jag.
Vem är du? Beskriv dig själv med en boktitel. Påhittad eller existerande.
– Jag kan bara säga ”Breakfast at Tiffany’s” av Truman Capote, inte för att mitt liv ser ut som Holly Golightlys, men för att jag har läst den så många gånger och har en jättebild på Audrey Hepburn som Holly på väggen i mitt kombinerade sovrum och arbetsrum. Klänningarna. Håret. Eyelinern. Oooh.
Vad läser du helst för böcker?
– Det måste finnas en kärlekshistoria, annars är jag inte intresserad. Gärna med en del svärta. Och så älskar jag de riktigt goda stilisterna, som Joan Didion, Lorrie Moore, Alice Munro. Jag läser mycket på engelska. 
Roligaste med att vara översättare? 
– Att sitta i jättemånga timmar i sträck och bara tänka på ord och uttryck och försöka hitta de mest perfekta för just den texten. 
Tråkigaste?
– Att jag får ont i ryggen av att sitta stilla så mycket, när jag översatte ”En nypa salt” fick jag till och med ischias i ena benet. 
Tycker du alltid om böckerna du översätter?
– Jag har inte översatt så många än, men ja, det gör jag! Jag går helt in i dem, drömmer om dem på nätterna och blir osunt fixerad vid den tidsperiod eller den miljö där de utspelar sig.
Hur gör du att få språket att passa med stämningen i boken? Till karaktärerna?
– Jag försöker att hitta vad författaren är ute efter med en viss scen eller en dialog – om det finns ett underliggande stråk av vemod så måste det finnas med även i översättningen, även om själva dialogen i sig inte är sorgsen. Jag läser alltid den översatta dialogen högt, då hör man ganska snabbt om den låter naturlig eller krystad. Ibland testar jag på barnen hemma: ”Skulle en nioårig tjej säga så här?” Men om någon annan översatte samma text skulle den inte bli exakt lika, man kan bara filtrera texten genom sin egen hjärna och hoppas att man får till det.
Har du någon kontakt med författaren innan, under eller efter ditt arbete med boken?
– Jag mejlar frågor till dem om det är något som är oklart eller inte känns logiskt. De är alltid väldigt snabba med att svara, det ligger ju i deras intresse att boken blir väl översatt. 
Känns boken som din egen när du är klar med översättningen?
– Ja! Jag spanar efter böckerna överallt och pratar om dem jämt, jag är otroligt stolt över dem. 
5 korta :
Läsa på svenska eller engelska? – På originalspråket.
E-bok eller vanlig? – Hittills vanlig, helst pocket.
Låna eller köpa böcker? – Både och.
Edsbyn eller Stockholm? – Stockholm, jag är hemma här.
Översättare eller författare? – På sikt gärna båda!
Boktips till Feelgoodbibliotekarien?
Jacqueline Susann: ”Dockornas dal” – oöverträffat snaskig, välskriven och superunderhållande page-turner om tre ambitiösa kvinnors livsöden i 60-talets USA.
VEM skulle du rekommendera att läsa Vi möts igen?
– Alla som vill bli uppslukade av en väldigt samtida kärlekshistoria där sociala medier har en av huvudrollerna, samtidigt som frågorna är eviga: Vad händer när man dör? Vad är kärlek, och kan den verkligen övervinna ALLT? Hur ska man själv orka leva vidare om någon man älskar dör? Den är smart, roligt skriven. Författaren Laurie Frankel går lite i Douglas Couplands fotspår, fast hon är mycket mer romantisk. 
Ja du Åsa…det var ett tag sen jag läste Dockornas dal. Kanske att jag såg den nyligen på Erikshjälpen. Tusen tack för dina intressanta svar! Jag hoppas verkligen att få läsa mer skrivet av dig som översättare…eller författare i framtiden. Säg hej om vi ses i Byn! Och hälsa Laila! 

Varför mår du bra av att läsa böcker?

Vad är det med böcker som får mig att må bra? Det är svårt att sätta fingret på, men jag gör ett försök:
1. Jag slappnar av och upplever flow
2. Jag lämnar vardagen och drömmer mig bort
3. Jag lär mig att förstå andra människor bättre och slipper lägga energi på att reta mig på deras brister.
4. Jag har kul och skrattar emellanåt.
5. Jag får upp ögonen för alternativa sätt att leva på och jag hittar oväntade lösningar på problem i mitt liv. 
6. Jag somnar så bra när jag läser en stund på kvällen.
7. Kanske drömmer jag bättre drömmar? 
Varför mår du bra av att läsa böcker? 
Svara gärna och hjälp mig att fylla på min feelgood-lista!

Samarbete mellan bokbloggare, förlag och bibliotek? Svar från utmaningen

Jättekul att det är så många som har svarat på min utmaning, som bla. innehöll följande frågor: 


1. Varifrån bloggar du? 
2. Förslag på hur vi bokbloggare skulle kunna samarbeta mer och bättre med varandra?
3. Förslag på hur vi skulle kunna samarbeta med bibliotek och/eller förlag?
Jag återkommer med vinnare och bloggkarta i ett senare inlägg. Här kommer i alla fall en kort sammanställning på svaren jag fick. 
Bokbabbel skriver att vi bokbloggare är trevligt nog en väldigt samarbetsvillig skara och det tycker jag stämmer. Jag har hittills inte träffat på en otrevlig bokbloggare 🙂 
Mia föreslår att man kan göra bokmärken med bloggadressen och lägga ut på biblioteken, samt hålla i boktipskvällar där. Books ABC tänker att biblioteken borde kunna samla ihop bokbloggar i det aktuella området och ha någon typ av feed på dessa bloggars inlägg. 
Lotten tror att vi måste göra oss mer synliga för biblioteken, visa att vi finns. Kanske de kan hjälpa oss med att hitta annorlunda böcker som vi kan läsa i någon form av bokcirkel? Förlagen tror hon mer och mer har börjar upptäcka bloggarna och det tycker jag stämmer till en viss del. Hon skriver också att kanske skulle det finnas en service där man kan registrera sin mejladress, bloggadress och vilka genrer man är intresserad av?  Jag gillar den idén!
Bokdivisionen har en rolig idé om att vi bloggare skulle kunna skriva en novell tillsammans: ”Så där att man skriver fem rader var, som en sådan där teckning på vikt papper som man ritar ihop!” 
Jag gillar litteraturkvalsters idé att vi ”bokbloggare skulle kunna lämna små spår med tips på biblioteket, t.ex. en liten hylla eller små bokmärken som vi kan sätta i de böcker vi vill tipsa om eller lämna tipslappar i böckerna”
Bakbokmat föreslår att det går att ordna olika temadagar. Hon har tex barnbokslördag på sin blogg den 30/3. Ett annat förslag är att läsa samma bok och diskutera den med jämna mellanrum, som Enligt O och FiktiviteterHon tror även att det främjar samarbetet att vara generös med att kommentera varandras bloggar. Det har du helt rätt i Bakbokmat
Bibliophilia skriver att hon gärna intervjuar förlag om deras utgivning och gör intervjuer med författare. Där tror jag att förlagen skulle kunna dra mer nytta av oss nyfikna bloggare. 
Gabriella tycker att det skulle vara kul med fler tävlingar och bokbloggarträffar. 

Cissi tycker att Bokbloggar.se är en himla bra uppsamlingsplats och kanske borde man starta nåt form av forum, skriver hon också. 
Bokugglan är inne på samma sak och tycker att fler event/träffar kan vara utanför storstäderna. Det är bland annat därför jag drog igång BokSPAning

Tette föreslår att vi kan sätta ihop några läscirklar. Förlag kanske kan ge ut några få exemplar av någon ny bok. Och varför inte anordna bokträffar på bibliotek runt om i landet där man kan tipsa om olika böcker?
Spetsig föreslår att vi bokbloggare skapar ett stort nätverk genom e-postlistor där vi kan skicka information som vi önskar att andra delar med sig av på sina bloggar, tex tävlingar, utlottningar osv.

Svartlava tycker att bokbloggare samarbetar bra över lag. Även hon tycker att det vore roligt att träffas mer. Hon skriver att hon är mer benägen att samarbeta med sådana som hon har träffat på riktigt. Hon föreslår att vi borde planera fler saker tillsammans liksom i förväg. Som med Gardellördag! Svartlava tycker även att det borde gå att samordna mer kring recensioner, och där tycker jag att hon har en poäng. 
 Jag återkommer med bloggkartan i ett annat inlägg. 
 Många bra och kreativa idéer om vad vi kan göra tillsammans och hur bokbloggare och förlag/bibliotek skulle kunna dra mer nytta av varandra. Jag hoppas att jag inte har missat någon bloggare nu när jag gick igenom svaren. Blev lite rörigt 🙂 Skrik till i så fall!