Fiskar ändrar riktning i kallt vatten

Vilken härlig bok! Fiskar ändrar riktning i kallt vatten är en bok man blir varm om hjärtat av. Jag hade fått för mig att den skulle vara lite tung och svår. Men tji fick jag. Den är både lättläst och hur charmig som helst. Jag skulle till och med kunna sträcka mig till att säga att det här är en bok som skulle passa nästan vem som helst.

Jag gillar att den berättas ur barnets perspektiv. Huvudpersonen, vars namn man inte får reda på, är elva år och upplever hur hans föräldrar separerar. Han önskar att någon ska göra något så att det inte sker och till sin förvåning går hans önskan i uppfyllelse…men kanske inte på det sätt han tänkt sig. Den värsta isstormen Quebec har upplevt drar in över området och underkylt regn gör hela staden lamslagen och de flesta hushåll blir strömlösa. I nöden prövas vännen…eller grannen i det här fallet.

Några av de som bor på samma gata blir inte utan ström eftersom de bor bredvid ett pensionärsboende. Julie, som försörjer sig genom att strippa på en club, är en av dem som får behålla värmen och strömmen. Hon låter sin desperate granne, som forskar på hur fiskar simmar i 32-gradigt vatten, flytta in med sina fiskar och ni kan ju gissa vad som händer.

Alex, som är jämngammal med huvudpersonen, bor med sin pappa Alexis, som är bitter på livet och människorna. ”Är de inte judar så är de homosexuella” är en vanlig fras som brukar komma över hans läppar. Pappan och sonen blir inbjudna till grannarna, som inte visar sig vara bröder utan…just det…ett homosexuellt par.

Under de kalla dagarna knyts nya vänskapsband och många får anledning att ompröva sina fördomar och tankar. Det som sker med fiskarna, att de ändrar riktning och börjar simma närmare varandra, sker även på det mänskliga planet.

Fiskar ändrar riktning i kallt vatten hamnar absolut bland mina feelgoodfavoriter och jag kan varmt rekommendera den till er som söker något som liknar En röd liten fågel i juletid. Den är också en sån där härlig, varm bok som går hem hos de flesta.

Kvinnan som gick till sängs i ett år

Ibland vill man bara stanna kvar i stämningen i en bok. Just så känner jag när jag läser Kvinnan som gick till sängs i ett år, av Sue Townsend.

Hela helgen har jag burit med mig boken och tagit till både det ena och det andra knepet för att sno åt mig lite lästid. Nu vill jag inte att boken ska ta slut. Än har jag några sidor kvar och jag spar på dem. Är det något som kommer att få Eva att gå upp ur sängen innan ett år har gått?

Vem har inte snuddat vid tanken på att bara skita i allt och dra sig undan!? Det är precis vad Eva gör när hennes barn lämnar hemmet för att börja plugga på annan ort. Vad skönt att få tänka klart, att slippa allt. Lägga över ansvaret på någon annan.

Min känsla av att författaren startar en feministisk reaktion med boken är stark. Det är inte utan ett hånleende som jag läser om Brian, Evas man, som blir helt handikappad när hans fru inte längre lagar maten, stryker hans skjortor eller arrangerar julfirandet. Det blir en nyttig erfarenhet för honom. Kanske borde vi alla lära oss att inte ta personer i vår närhet för givna.

På bokens baksida kan man läsa att den handlar om en kvinna som går in i en livskris. Så uppfattar inte jag det. Jag ser snarare en stark kvinna som beslutar sig för att ta tag i sitt liv. Hon är beslutsam att inte bara låta det rulla på i samma gamla hjulspår. Hon tar en timeout för att vila, få tänka färdigt och bara för att hon VILL!

Det är inte så att man som läsare är inne i Evas huvud och får följa hennes tankegångar hela tiden. Tvärtom så lär man känna henne mer genom hennes familj och andra som hon lär känna under sin frivilliga isolering; Evas mor, svärmor, tvillingbarnen med autistiska drag, makens älskarinna och inte minst Alexander som dyker upp av en slump. Han blir den som hjälper Eva med både praktiska och känslomässiga ting. Hela familjen är lite galen och jag ser många likheter med familjen i tv-serien Friday night dinner, som är en favoritserie.

Ryktet om kvinnan i sängen sprider sig som en löpeld på orten där Eva bor. Folk kommer till henne för att få råd och hon upphöjs nästan till en gudomlig och vis kvinna. Kanske vill författaren här visa på att den nutida västerländska livsstilen kanske inte alltid är den bästa. Att en person som drar sig undan ses som något väldigt udda, säger något om oss. Det är nästan tabu att vända sig från världen. Får man verkligen göra så!? Kanske skulle vi må bra lite till mans av att släppa lite på kraven. Dra oss undan ibland från bruset.

Avslutningsvis vill jag bara säga att Sue Townsends humor är helt underbar! Lågmäld, samtidigt som grov. Varje sida rymmer minst ett skratt; ibland ett gapgarv och ibland bara ett inombordsleende eller ett igenkänningsskratt. Jag har inte läst något av henne innan…konstigt nog…men kommer att läsa böckerna om Adrian Mole så fort jag får tillfälle.

Jag återkommer när jag har läst slutet. Nu ska jag gå till sängs.

Ljudfil från boksamtalet om Livet efter dig av Jojo Moyes

Här kommer ett litet smakprov från boksamtalet vi hade om boken Livet efter dig av Jojo Moyes under helgens BokSPAningAlftaQuren. Ljudet är inte det bästa och bilden är väldigt enformig 🙂 Det var jag som av en slump råkade ha inspelningen på. Kanske går det att höra lite ändå och få ett hum av vilket intressant boksamtal vi hade… och hur mycket vi skrattade emellanåt 🙂 
Vi var flera som undrade över den svenska titeln. Den avslöjar mer än den engelska. Skulle vara intressant att höra hur förlaget tänkte där? 

Så här skönt satt vi under boksamtalet.

BokSPAning

… och här är hela gänget som bokpratade under ledning av mig och Karin Berg från enbokcirkelföralla

BokSPAning

Efter festen av Lisa Jewell borde ingå i ett "relationspaket"

Just nu läser jag Efter festen. Som vanligt när man läser en bok av Lisa Jewell, (som är en av mina stora feelgoodfavoritförfattare) infinner sig den där mysiga ”jag-är-där-känslan” – som att personerna i boken är ens vänner. Jag skulle inte alls bli förvånad om jag en dag satt i deras kök och pratade över en öl eller nåt. Jag kan nästan känna lukten av London mellan raderna och jag är inte långt ifrån att beställa en weekendresa. Författaren har också förmågan att få språket att forsa fram likt rinnande vatten – utan att det känns banalt. Inte nog med att boken är lättläst (på ett positivt sätt!), man blir ett snäpp klokare av den också. Flera gånger under läsningen tänker jag att den här boken borde ingå i ett ”relationspaket” för nygifta par, eller ännu hellre för blivande makar. Det går att lära sig hur mycket som helst om att leva tillsammans genom en bok som Efter festen.

I Efter festen får man följa Ralph och Jem, som träffades i boken Ralphs party. Nu har de varit tillsammans i över 10 år och de befinner sig mitt i småbarnsträsket och 40-årskrisen knackar på dörren. Missfall, graviditeter, sömnbrist och andra vardagstrivialiteter har satt sina spår. Ralph har svårt att finna sig i småbarnslivet och tar sin tillflykt till en gammal kompis, i Kalifornien under en vecka, när sonen bara är 4 månader. Typiskt män, kan man tänka, och i början var jag nästan lite sur på honom, men samtidigt känner jag med honom. Känslan av instängdhet och att ”var det inte mer än så här-tanken” kan ju plåga vilken småbarnsförälder som helst (ibland). Under den här veckan får båda luft och kommer mer eller mindre på nya tankar och försonas och där skulle boken ha kunnat sluta…men Jewell lämnar inte en historia så lätt.

Både Jem och Ralph snuddade vid otrohetens gräns … och det sätter sina spår. Ralph ”hittar sig själv”, som man brukar säga, eller om det är Gud (?) och åker hem för att börja om på nytt. Även Jem, som fick testa på ensamma-mamman-livet, hade en liten flirt i lekparken.

Min vana trogen bloggar jag innan jag har läst klart hela boken. Än har jag en tredjedel kvar av den och undrar hur det kommer att gå för dem. Jag hoppas att det kommer att gå bra, för jag gillar Jem och Ralph, både som individer och som par. Samtidigt så känner jag en sådan frustration!! VARFÖR kan de inte bara PRATA MED VARANDRA?!! Hade de gjort det så hade det inte blivit någon bok i och för sig :-). Inte någon speciell tjock i alla fall 🙂 Relationsproblematiken känns bekant och det är så fascinerande att få följa två personers tankeliv så nära. Det gör att man förstår varför det uppstår konflikter.

Jag antar att eftersom både Jem och Ralph är två kloka personer, som känner varmt för sin lilla familj, så kommer boken förmodligen att sluta lyckligt. Allt annat skulle göra mig förvånad….och besviken?

Facebookprata om boken Livet efter dig av Jojo Moyes

Jag bara måste få diskutera Livet efter dig av Jojo Moyes med någon!! Enbokcirkelföralla har bjudit in till ett facebookprat och nu så här efter julen måste det väl vara några där ute som har hunnit läsa boken? Är det någon bok jag skulle vilja diskutera så är det just den här. 

Livet efter dig
Många av mina tankar kring boken har jag skrivit om här, men det skulle vara kul att  få prata med andra om den. 
Skulle Lou och Will ha fått känslor för varandra under andra omständigheter? 
Räcker inte kärlek för att vilja leva? 
Får man blanda in humor i en berättelse med ett sånt viktigt tema som dödshjälp?
Jag hoppas vi ses i Läsklubben! Snart!!! 🙂  

Årets 10 feelgood-favoriter

Så här i slutet på året stötte jag på frågan vilken som är den bästa bok jag har läst i år. Eftersom jag har väldigt svårt för att bara nämna EN bok, så tänkte jag göra en fem-i-topp-lista….men inte ens det gick 🙂

Det blev en hel 10-i-topplista utan inbördes rangordning:

GOTT NYTT ÅR!
(Kinesisk nyårs-petshop-drake)

    Inbox(1) av Daniel Glattauer – perfekt jullektyr

    Långa lediga lata julfrukostar kräva perfekt jullektyr! Inbox(1), av Daniel Glattauer passar perfekt in i den kategorin. Redan på första sidan dras jag in i den kvicka brevväxlingen mellan Emmi och Leo. Av misstag råkar Emmis mail komma till Daniel och med språket som gemensam nämnare fortsätter de att maila varandra och ett sorts beroende växer fram. En dag utan mail från den andre räknas som en dålig dag.

    Jag småler när jag läser om Emmis felskickade mail och tänkter att jag skulle kunna göra precis samma sak 🙂 Eftersom jag är lite hastig ibland så händer det att mail kommer fel. Bland annat råkade jag avslöja planerna för min kompis hela möhippa…oops! När jag köpte en möbel via nätet slant jag på tangenterna så fakturan kom till en kille med samma namn som min man. Tog ett tag att reda ut 🙂

    Språkpsykogram var ett okänt ord för mig innan jag läste Inbox(1). Emmi menar att Leo använder sig av det för att begripa sig på vem Emmi verkligen är. Båda läser de in olika saker i den andres text för att förstå sig på den nya brevvännen. Lär man känna den rätta personen genom text? Är det sitt rätta jag man presenterar i en mailbrevväxling? Hur blir det när man träffas IRL? Och var går gränsen för otrohet? Många frågor dyker upp under läsningen…som fortsätter nu.

    Tack Printz Publishing för perfekt jullektyr!

    Bibliotekspralin nr 24 – vinnare av Boken om Joe är…

    Ingredienser: En ypperlig blandning av humor och tragik, en stor dos kärlek, några mått
    hemvändarångest, flera dl socialt patos, flera liter skratt
    och en berättelse som stannar kvar…länge!

    Utlottningen (Läs här!) av Boken om Joe är nu avslutad. Den som vinner Boken om Joe är Katharina som har bloggen Lillabus läser. Grattis! Hör av dig till mig med adress så kommer snart ett hårdpaket hem till dig som en försenad julklapp! 

    Varsågoda och GOD JUL! 
    11

    Bibliotekspralin nr 23 – favoriter från bibliotekets hyllor

    Bok: Den motvillige resenären, av Jenny Diski.
    Ingredienser: Ingenting, humor, en njutning för fåtöljresenärer och ett otroligt roligt vinteräventyr från Sveriges nordligaste delar. 
    Varsågoda!

    Bibliotekspralin nr 20 – favoriter från bibliotekets hyllor

     
     
    Ingredienser: Massor av brittisk humor, många småfniss, bitterljuva delar blandat med situationer som är så pinsamma att det gör ont i en.
     
    Varsågoda!