40 minus av Pernilla Glaser


40 minus av Pernilla Glaser var en glad överraskning för mig. Jag hade fått för mig att hon skrev svåra böcker, men den här var en lätt men för den delen inte en grund relationsroman.

Bokens framsida och texten på baksidan kan få en att tro att det är en lättsam och rolig bok : ”ett överlevnadsdrama mitt i den igenkännbara storstadsdjungeln. En mörk och rolig bladvändare med ett hoppfullt slutakord”.

Rolig vet jag inte om jag kan hålla med om. Jag tror att tyckte om den för att jag kände igen mig eftersom författaren är från samma generation som jag själv.

Kanske en av de bättre böckerna som jag har läst om barnlöshet. Hon beskriver bra hur allvarligt barnlöshet kan ställa till det i en relation. Hur svårt det är att förklara för sig själv och andra hur man kan sörja något som man aldrig haft. Hur svårt det är att leva med de oupphörliga besvikelserna och med ovissheten om framtiden.

Paret i boken, närmar sig 40 årsåldern, och har dragits med barnlöshetsproblem i flera år. Det tar på krafterna och relationen är skakig. De tacklar sin barnlöshetssorg på helt olika sätt. Mannen går helt upp i sitt jobb och vill inte prata om sorgen eller deras relation. Kvinnan kan inte tänka på annat än sorgen och deras relation. Det är alltid intressant att läsa om manligt och kvinnligt tänkande och hur olika två personer kan tänka om samma sak. Man vill skrika åt dem: ”Prata med VARANDRA nån gång för tusan!”

Jag är nyfiken på Pernilla Glaser och har lånat hem hennes andra böcker Mitt rätta jag och Robson.

Dagens bok kan du läsa mer 40 minus.

Kärleken till Frank

Den här boken tycker jag om. Även fast den utspelar sig för 100 år sedan så känns den så idag. Jag har bara läst lite mer än halva, men den tilltalar en gammal kvinnohistoriker som jag. Jag blir så nyfiken på att åka och se Ellen Keys hem och att se mer av Frank Lloyd Wright arkitektur.
Slutet var faktiskt värre än väntat. Jag hade läst att hon gick ett tragiskt öde till mötes, men inte trodde jag det var så här illa. Det var en bra historia, som dock hade kunnat kortas ner en aning. Jag skulle rekommendera den till alla som gillar bra kärleksberättelser, sekelskiftesbeskrivningar och som är intresserade av kvinnohistoria och arkitektur.

Familjens projektledare säger upp sig

Nu har jag läst klart Familjens projektledare säger upp sig, av Gunilla Bergensten. Nästan, men bara nästan, mitt i prick hur jag upplever familjelogistiken (bra begrepp förresten)! Hon skriver så bra bla om det där med att årstiderna växlar och det kan vara bra att ha varma skor i passande storlek till barnet när första snöstormen kommer. Vem tänker på det om inte kvinnan.?! Ett annat bra exempel hon tar upp är när barnen ska åka skridskor i skolan och hennes man inte haft en tanke på att köpa ett nytt par i passande storlek till barnet, med resultat av att barnet får en tråkig dag i skolan, ont i fötterna och vill inte åka skridskor igen. Ännu ett roligt experiment som hon testar är att sluta att hänga upp rena handdukar i badrummet. När ingen annan gör det hänger hon upp mindre och mindre klädesplagg, tills hon till slut hänger upp ett par trosor…..låter det konstigt. Läs boken så förstår du. Även om jag inte känner igen mig till punkt och pricka så känner jag igen det mesta och kan relatera till min egen familj. De som inte känner igen sig är väl bara att gratulera!

Sen kan det säkert vara några som tycker ”Åh nej inte ännu en bitter kvinna”! Läste något inlägg på någon blogg om boken Bitterfittan och att skribenten inte förstod hur många kvinnor kan vara så bittra, ”hon var minsann jämställd”. Ibland kan det ju faktiskt handla om att lura sig själv.

Bergensten uppmanar oss kvinnor att bli latare och sänka oss nedåt mot männens nivå vad gäller städning, handling osv för att bli bra förebilder för våra barn, så att vi inte fortsätter att fostra en ny generation med kvinnor som curlar för sina män och män som låter sig curlas. Är det enda lösningen?

Nu väntar jag på att en man ska skriva en liknande bok, ur ett manligt perspektiv. Då är det ju bara att jämföra och se var problemen ligger och göra så gått det går för att mäns och kvinnors trösklar för vad de klarar inom familjelogistiken är så nära varandra .